Den årliga Diskrimineringsdagen arrangerades i går på Stockholms universitet med juristen Anna Rogalska Hedlund på Centrum för rättvisa som en av talarna. Hon beskrev flera fall som drivits i domstol med stor framgång men betonade också vikten av att praxis upprätthålls på området.

Centrum för rättvisas pågående och avslutade diskrimineringsfall löpte som en röd tråd genom Anna Rogalska Hedlunds föredrag. Kvotering till högskolor och i arbetslivet diskuterades, främst utifrån fallen mot Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, (män gynnades vid antagning till veterinärutbildning) och Lunds Universitet (män gynnades vid antagning till psykologprogram) samt det aktuella fallet mot Polishögskolan (där män födda i Sverige diskriminerats på grund av kön samt etnicitet).

Ett av de vanligaste argumenten för kvotering är att det är det enda sättet att få bukt med den ojämna könsfördelningen i samhället. Högsta domstolen har dock sagt att det aldrig har varit lagstiftarens avsikt att ”knuffa in” fler människor med sämre meriter, endast på grund av kön, etnicitet med mera.

Kvotering är lättare att avslöja vid antagning till högskolan än vid tillsättning av tjänster i arbetslivet. Antagning till högskola grundas nämligen på betyg medan olika sorters meriter tillämpas i arbetslivet.  Trots detta har ett stort antal personer diskriminerats vid antagning till högskolan genom åren. Beräkningar visar att enbart under 2009 könsdiskriminerades 5375 personer varav 95 % var kvinnor.

-       Offentlighetsprincipen ger stor transparens, därför går det exempelvis att se om ett system vill gynna ett av könen, säger Anna Rogalska Hedlund.

Centrum för rättvisa fortsätter att arbeta med diskrimineringsfall. Just nu pågår fallet med antagningen till Polishögskolan där ungefär en tredjedel av de sökande till vårterminen 2010 var kvinnor och ändå kom varannan kvinna in på utbildningen.

- Det är viktigt att vi värnar om att det vi kommit fram till i praxis respekteras, säger Anna Rogalska Hedlund.

Övriga seminarier under Diskrimineringsdagen var:
 Kerstin Burman, förbundsjurist LO-TCO Rättsskydd: Hur Europakonventionen och folkrätten kan åberopas i processer rörande diskrimineringsfall i svenska domstolar.

Åsa Erlandsson, advokat och partner på Setterwalls: Om förbudet mot missgynnande av föräldralediga.

Majlis Nilsson, nationell samordnare för regeringens strategi för romsk inkludering: Om strategin som sträcker sig från 2012-2032.

Diskrimineringsdagen avslutades med att Simon Andersson, doktorand i processrätt på Stockholms universitet, höll i ett panelsamtal. Samtalet handlade om polisens inre utlänningskontroller i Reva-projektet och vilka juridiska dilemman de kan innebära.

Igår gick höstens upplaga av Diskrimineringsdagen av stapeln på Stockholms universitet. Clarence Crafoord på Centrum för rättvisa talade om diskrimineringsgrunden kön, där fokus i diskussionen med åhörarna blev på problemen med kvotering och positiv särbehandling.

Bland övriga föreläsare fanns Åsa Erlandsson från Setterwalls advokatbyrå som pratade på temat ”Missgynnande av föräldralediga” och Soran Ismail som tillsammans med Damon Rasti höll föredraget ”Jag är inte rasist men…”.

Diskrimineringsdagen är en återkommande temadag om diskrimineringsfrågor och lagstiftning, där Centrum för rättvisa medverkar för tredje gången. Om den heta debatten vid vårens Diskrimineringsdag kan ni läsa här

Studenterna på Juridicum vid Stockholms universitet hade verkligen valt ett hett och aktuellt ämne för sin diskrimineringsdag, nämligen kvotering. Panelen bestod av Clarence Crafoord, chef för Centrum för Rättvisa, Agneta Broberg, Diskrimineringsombudsman, Marie Nordström, processförare/jurist hos DO, Maria Ludvigsson, ledarskribent på Svenska Dagbladet och Richard Sahlin, som är juris doktor och förde som dövstum in de funktionsnedsattas perspektiv i debatten. De två studenter som modererade debatten inledde med att be panelen definiera begrepp som kvotering och positiv särbehandling och när Marie Nordström tagit passningen utan protester från övriga tog panelen själv över debatten.
På ena sidan satt DO-representanterna och på andra Crafoord och Ludvigsson som bildade en enig front mot systemet med att ställa grupper mot varandra.
Agneta Broberg och Marie Nordström deklarerade att de absolut inte ville tillåta olaglig positiv särbehandling. Men vid lika meriter ansåg de att det underrepresenterade könet mycket väl kunde gynnas. Diskrimineringsombudsmannen ställde stillsamt frågan om övriga var emot lottning vid lika meriter.
- Men har ni träffat på fall där meriterna är exakt likadama? replikerade ledarskribenten Ludvigsson.
- Ja, jag har sett exempel på där sökande haft samma utbildning och erfarenheter, intygade Agneta Broberg.

Inkvotering betyder utkvotering

Clarence Crafoord försökte gång på gång trumma in budskapet att varje gång någon kvoteras in så kvoteras någon ut.
- Och då måste man etikettera folk och fråga vilken sexuell läggning de har och vilka föräldrar de har. Jag är för likabehandling och då slipper man sådant.
Clarence Crafoord lyfte fram det faktum att det till övervägande del är kvinnor som drabbats av de olagliga kvoteringarna på universiteten. Centrum för rättvisa har haft fullständig framgång i domstolarna med kvinnor som olagligt nekats plats på exempelvis juristutbildningen i Uppsala, Sveriges Lantbruksuniversitet och psykologlinjen i Lund.
- Jag håller verkligen med om att det var fel att stänga ute kvinnor från veterinäryrket, sa Marie Nordström. Man tillämpade systemet på ett slentrianmässigt sätt och det var helt rätt att driva fallet och helt rätt utgång.

Berömde Centrum för rättvisa

Agneta Broberg som inte sa så mycket i denna debatt var inte heller sen att berömma Centrum för rättvisa. På frågan från Clarence Crafoord när DO ska driva sitt första kvoteringsfall blev svaret att Centrum för rättvisa sköter den saken alldeles utmärkt. Trots att Centrum för rättvisa bara har en handfull jurister hänvisade Broberg till att DO ”bara” har 100 anställda och inte hinner vara överallt.
- Vi ska ju jobba brett och där vi gör mest nytta, menade DO som så sent som i höstas valde att inte driva misstänkt diskriminering på Polishögskolan rättsligt.
- Men om inte Centrum för rättvisa hade funnits, hade ni då jobbat mot kvotering? undrade Maria Ludvigsson.
- Nej, det säger jag inte, replikerade Agneta Broberg.

Kvinnorna dominerar offentliga sektorn

Och det är väl någonstans där som skärningspunkten tycktes finnas. DO lägger sina resurser på att motverka diskriminering hellre än att kämpa mot aktörer som vill underlätta för det underrepresenterade könet att komma fram. Marie Nordsröm illustrerade detta med att flera gånger vifta med en skrift som visar att kvinnorna fullständigt dominerar den offentliga sektorn medan männen lägger beslag på jobben inom den privata sektorn där lönerna är högre.
- Vi måste komma till rätta med detta fast med lagliga metoder, menade Marie Nordström.
Richard Salin som forskar kring situationen för personer med funktionsnedsätting är själv dövstum och fick tolkas under debatten var den enda som förde in frågan om diskriminering på grund av handikapp. Han ville uppmärksamma en grupp som redan som barn hamnar i underläge. Men Clarence Crafoord tyckte inte att kvotering var en bra metod för att komma till rätta med detta utan pekade i stället på vikten av att handikappade inte diskrimineras vid tillsättningar och antagningar. Här finns det lagliga verktyg att ta till. Åter igen var det likabehandlingsaspekten som lyftes fram. Lika oavsett kön, sexuell läggning eller handikapp.