Lars-Erik Jevås och Christina Nilsson mot Partille kommun

157 (800x507) (2)Paret Lars-Erik Jevås och Christina Nilsson tvingades betala över 300 000 kronor till Partille kommun för vägar som de varken behöver eller vill ha. Utöver avgifterna tvingades de samtidigt att avstå mark utan ersättning. Centrum för rättvisa hjälper dem att kräva tillbaka sina pengar. Den 22 juni 2016 dömde Mark- och miljööverdomstolen till kommunens fördel. Domen kan nu komma att överklagas till Högsta domstolen.

Lars-Erik och Christina bor i Öjersjö i Partille – ett område som kommunen bestämde att förtäta och bygga ut. Planerna innebar att området utökades med ungefär 40 nya tomter. För att möjliggöra det nya och förtätade bostadsområdet behövdes det även byggas nya vägar.

De flesta kommuner i Sverige finansierar vägbyggen genom skatt. Partille tillhör dock en minoritet av Sveriges kommuner som i stället tvingar privata husägare att betala så kallade gatuavgifter. Det finns en möjlighet i lagen för kommuner att ta ut sådana avgifter. Men det får endast ske om husägarna får nytta av vägarna och avgifterna inte är oskäligt höga.

– Att som Partille kommun, låta befintliga husägare stå för notan när ett område ska förtätas, riskerar att leda till orimliga konsekvenser för enskilda. Privata husägare ska inte behöva betala hundratusentals kronor i avgifter för vägar som de varken behöver eller vill ha, säger Sebastian Scheiman, jurist på Centrum för rättvisa och ombud i målet tillsammans med Alexandra Gillström.

Kommunens avgifter tvingade Lars-Erik att fortsätta jobba
Lars-Erik såg tidigare fram emot att gå i pension tillsammans med Christina som skuldfria pensionärer. De hade betalat av det huslån de tog på 70-talet när de flyttade in i sitt hus. Men kommunens fakturor tvingade Lars-Erik att fortsätta jobba efter sin pensionsålder för att paret skulle ha råd att bo kvar i sitt hem. För paret kom kostnaderna som en överraskning – de hade redan gator och infart till sitt hus och kan inte förstå varför de ska betala för något som är ett led i ett kommunalt projekt för nybyggnation i området.

I och med kommunens planer fick Lars-Erik och Christina byggrätter och en möjlighet att stycka av sin tomt. Enligt kommunen var dessa möjligheter en sådan nytta som motiverar de höga gatuavgifterna. Men de nya byggrätterna medförde också att Lars-Eriks och Christinas gatuavgifter höjdes med drygt 220 000 kronor.

– Vi ville inte ha byggrätten. Vi vill inte stycka av och sälja. Nu känner jag att de mer eller mindre tvingar oss att avhysa vår egendom om vi inte har råd att behålla huset på grund av det här systemet, säger Lars-Erik Jevås till Expressen GT.

Mark- och miljödomstolen kom fram till att Lars-Erik och Christina har rätt, men inte kan rätt
I sin dom, som meddelades den 20 november 2015, kom Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt fram till att gatukostnaderna är oproportionerliga och står i strid med Europakonventionen. Domstolen menar dock att det inte står i deras makt att göra gatukostnaderna proportionerliga. Domstolen pekar även på att lagstiftning är på gång. Det hjälper dock inte Lars-Erik och Christina här och nu, eftersom de redan har betalat. ­

Mark- och miljööverdomstolen dömde till kommunens fördel
Lars-Erik och Christina överklagade mark- och miljödomstolens dom. Den 22 juni 2016 dömde Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt till kommunens fördel. Det innebär att paret nu ska betala ytterligare 100 000 kronor till kommunen, vilket motsvarar de sista 25 procenten av gatuavgifterna. Totalt uppgår parets nota till över 400 000 kronor för kommunens vägprojekt.

I sin dom skriver Mark- och miljööverdomstolen att påförandet av gatukostnader inte inneburit en kränkning av Lars-Erik Jevås och Christina Nilssons rättigheter. Detta alltså till skillnad från underinstansen som menade att gatukostnadsuttaget står i strid med egendomsskyddet i Europakonventionen.

– Domen från Mark- och miljööverdomstolen är kort och inte särskilt resonerande vad gäller parets skydd enligt Europakonventionen – vi ska nu ta ställning till om den ska överklagas till Högsta domstolen. Det behövs ett principavgörande som besvarar frågan om kommunerna får tvinga enskilda fastighetsägare att betala hundratusentals kronor för vägar som de varken vill ha eller behöver, avslutar Sebastian Scheiman.

 

Fallet i domstol

Fallet i media

Övrig läsning
Läs även Sebastian Scheimans och Viktoria Hybbinettes artikel ”Gatukostnadsansvar för enskilda – ett otillåtet ingrepp i egendomsskyddet?”, publicerad i Juridisk Tidskrift (2014-15 Nr 2)