Den årliga Diskrimineringsdagen arrangerades i går på Stockholms universitet med juristen Anna Rogalska Hedlund på Centrum för rättvisa som en av talarna. Hon beskrev flera fall som drivits i domstol med stor framgång men betonade också vikten av att praxis upprätthålls på området.

Centrum för rättvisas pågående och avslutade diskrimineringsfall löpte som en röd tråd genom Anna Rogalska Hedlunds föredrag. Kvotering till högskolor och i arbetslivet diskuterades, främst utifrån fallen mot Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, (män gynnades vid antagning till veterinärutbildning) och Lunds Universitet (män gynnades vid antagning till psykologprogram) samt det aktuella fallet mot Polishögskolan (där män födda i Sverige diskriminerats på grund av kön samt etnicitet).

Ett av de vanligaste argumenten för kvotering är att det är det enda sättet att få bukt med den ojämna könsfördelningen i samhället. Högsta domstolen har dock sagt att det aldrig har varit lagstiftarens avsikt att ”knuffa in” fler människor med sämre meriter, endast på grund av kön, etnicitet med mera.

Kvotering är lättare att avslöja vid antagning till högskolan än vid tillsättning av tjänster i arbetslivet. Antagning till högskola grundas nämligen på betyg medan olika sorters meriter tillämpas i arbetslivet.  Trots detta har ett stort antal personer diskriminerats vid antagning till högskolan genom åren. Beräkningar visar att enbart under 2009 könsdiskriminerades 5375 personer varav 95 % var kvinnor.

-       Offentlighetsprincipen ger stor transparens, därför går det exempelvis att se om ett system vill gynna ett av könen, säger Anna Rogalska Hedlund.

Centrum för rättvisa fortsätter att arbeta med diskrimineringsfall. Just nu pågår fallet med antagningen till Polishögskolan där ungefär en tredjedel av de sökande till vårterminen 2010 var kvinnor och ändå kom varannan kvinna in på utbildningen.

- Det är viktigt att vi värnar om att det vi kommit fram till i praxis respekteras, säger Anna Rogalska Hedlund.

Övriga seminarier under Diskrimineringsdagen var:
 Kerstin Burman, förbundsjurist LO-TCO Rättsskydd: Hur Europakonventionen och folkrätten kan åberopas i processer rörande diskrimineringsfall i svenska domstolar.

Åsa Erlandsson, advokat och partner på Setterwalls: Om förbudet mot missgynnande av föräldralediga.

Majlis Nilsson, nationell samordnare för regeringens strategi för romsk inkludering: Om strategin som sträcker sig från 2012-2032.

Diskrimineringsdagen avslutades med att Simon Andersson, doktorand i processrätt på Stockholms universitet, höll i ett panelsamtal. Samtalet handlade om polisens inre utlänningskontroller i Reva-projektet och vilka juridiska dilemman de kan innebära.

Fallet med den smygfilmade patienten på Akademiska sjukhuset i Uppsala går nu in i en ny fas.  Sedan huvudförhandlingen som skulle ha hållits i mars skjutits upp har nu tingsrätten beslutat om en ny muntlig förberedelse den 12 juni.

De anhöriga till den smygfilmade patienten som dog innan han visades upp i tv kräver skadestånd av landstinget för den kränkning de utsatts för.  En muntlig förberedelse hölls i september förra året och den visade att parterna står långt ifrån varandra.  Landstinget var inte villigt att förlikas på några villkor.

Sedan dess har skriftväxling pågått och en huvudförhandling var planerad till i mars i år. Men bara ett par veckor före huvudförhandlingen ställde landstinget, efter att ha anlitat   ytterligare en advokat, flera frågor till de anhöriga och deras ombud från Centrum för rättvisa.  Den som är inläst på fallet hade lätt kunnat få svar på frågorna genom att studera inlagorna från de anhöriga.

Men landstingets agerande ledde till att huvudförhandlingen fick skjutas upp och den kunde därmed inte hållas före sommaren.

För att undvika ytterligare fördröjning och en enda lång skriftväxling mellan parterna har domstolen nu bestämt att en ny muntlig förberedelse ska hållas i målet.

- Vi hoppas verkligen att en muntlig förberedelse leder till att den här processen nu kan gå framåt och att det kan bli en huvudförhandling så snart som möjligt, säger Anna Rogalska Hedlund, ombud för de anhöriga tillsammans med Clarence Crafoord och Sebastian Scheiman.

Domstolen som arena. Under den rubriken arrangeras en paneldebatt på Uppsalajuristernas alumnidag på Uppsala universitet på onsdagseftermiddagen. Medverkar gör bland andra Clarence Crafoord, chef på Centrum för rättvisa.

I beskrivningen av temat inför debatten skriver arrangören: ”Domstolens uppgift är att utifrån gällande rätt avgöra tvister mellan enskilda eller mellan enskilda och det allmänna. Domstolsprocessen kan emellertid också fylla andra syften. Brottsoffret kan söka upprättelse genom att konfrontera gärningsmannen, den åtalade aktivisten kan använda rättegången för politiska uttalanden och intresseorganisationen kan inleda process för att nå ut med sitt budskap. En krigstribunal dömer i brottmål men kan bli en politisk arena för vinnare och förlorare. S.k. försoningsprocesser försöker återupprätta förtroende.

Hur påverkar dessa olika syften synen på och tilltron till domstolarna? Hur påverkar dramaturgi och känsloargument domaren och därmed domen?”

Det är alltså upplagt för en intressant debatt. Förutom Elisabet Fura och Clarence Crafoord medverkar också Annika Ström Melin, ledarskribent på DN,Krister Thelin, lagman i Hovrätten över Skåne och Blekinge, och Shirin Ahlbäck Öberg, docent i statsvetenskap, Uppsala universitet.

Moderator: Sten Heckscher, fd ordförande i Högsta förvaltningsdomstolen, kammarrättspresident och statsråd.

Över fyra års väntan i samband med en byggtvist i tingsrätten ger äntligen Lennart Johansson plåster på såren.  Södertörns tingsrätt går emot Justitiekanslern som vägrat ersätta kränkningen och dömer ut 20 000 kronor i skadestånd.

- Det är helt orimligt att behöva vänta mer än fyra år i en domstolsinstans. Tingsrättens dom är ett viktigt steg i att ge Europakonventionen fullt genomslag för vanliga människor som drabbas av övertramp. Det är olyckligt om JK fungerar som en bromskloss i denna utveckling, säger Anna Rogalska Hedlund, ombud och jurist på Centrum för rättvisa.

Centrum för rättvisa har under många år kämpat för att människor ska få rätt till skadestånd när de drabbats av domstolarnas långa handläggningstider.  Kvittot på framgången kom när Högsta domstolen för ett drygt år sedan bestämde skadeståndsnivåerna i två avgöranden, bland annat det så kallade trafikskolemålet, där Centrum för rättvisa var ombud. Beskedet från HD var att varje år av försening som beror på den aktuella domstolens långsamma handläggning ger 10 000 kronor.

Utifrån den beräkningen begärde Lennart Johansson 25 000 kronor av staten. I ryggen hade han bland annat ett uttalande av Justitieombudsmannen med kritik mot den aktuella handläggningen. JO riktade särskild kritik mot att domstolen i drygt ett år och fyra månader hade varit helt passiv innan man försökte sätta ut målet till huvudförhandling.

Trots detta sa Justitiekanslern blankt nej och Lennart Johansson var därmed hänvisad till att stämma staten inför Södertörns tingsrätt som i dag kom med sitt avgörande.

Lade skulden på parterna

Lennart Johansson får i stort sett full pott. Justitiekanslerns försök att lägga skulden för förseningen helt på parterna får inget gehör i tingsrätten. Hela den period av inaktivitet från domstolens sida som Lennart Johansson grundade sin talan på – två år och tre månader – godtas av Södertörns tingsrätt. Denna period lastas Stockholms tingsrätt helt för och att skylla på omorganisation och tung arbetsbörda som domstolen gjorde inför JO går över huvud taget inte hem i Södertörns tingsrätt. Rätten hänvisar till Europadomstolens praxis där det framgår ”att staten inte kan rättfärdiga en oskäligt lång handläggningstid med hänvisning till arbetsbörda eller otillräckliga resurser för såvitt inte fördröjningen har sin grund i extraordinära eller oförutsedda förhållanden”.

Inte heller lyckades Justitiekanslern visa att dröjsmålet med handläggningen av målet saknat betydelse för Lennart Johansson. Här betonar rätten att Lennart Johansson förvärvade fastigheten i syfte att bo där permanent och hans planer i detta avseende var beroende av utgången i målet. Han har, fortsätter rätten, under huvudförhandlingen uttalat att fördröjningen av målet orsakade honom irritation, stress och oro över att inte få sin rätt prövad inom rimlig tid. Tingsrätten tar detta till intäkt för att Lennart Johansson har lidit skada.

Har han därmed rätt till skadestånd? Ja, svarar tingsrätten som visserligen konstaterar att det är vanligt förekommande att Europadomstolen finner att ett fastställande av en kränkning i sig utgör tillräcklig gottgörelse. I detta fall anser dock tingsrätten att den skada Lennart Johansson drabbats av ”inte är helt obetydlig och enligt tingsrättens bedömning utgör enbart ett fastställande av att det skett en kränkning inte en tillräcklig gottgörelse för honom. Eftersom det i ett tvistemål av det aktuella slaget inte finns några andra medel att kompensera en kränkning med än ekonomisk ersättning i form av skadestånd, är Lennart Johansson berättigad till sådant skadestånd”.

Hänvisar till trafikskolemålet

När det slutligen gäller storleken på skadeståndet tar Södertörns tingsrätt sin utgångspunkt i NJA 2012 s. 211 I, det ovan nämnda trafikskolemålet. Här väger rätten in att redan det förhållandet att ärendet alls är anhängigt kan förvärra den förfördelades obehag av dröjsmålet. Tingsrätten återger också Högsta domstolens bedömning att en tvist mellan privatpersoner är typiskt sett mentalt ansträngande för parterna.

Justitiekanslern hade vitsordat, för det fall att skadeståndsskyldighet skulle anses föreligga, 10 000 kronor. Södertörns tingsrätt fastnar för beloppet 20 000, det vill säga 5 000 kronor mindre än han begärt och dubbelt så mycket som JK vitsordat.  Och eftersom Justitiekanslerns utgångspunkt för sin processföring var att inte gå med på något skadestånd alls innebär det här en stor framgång för Lennart Johansson, så stor att han får ersättning fullt ut för sina rättegångskostnader.

Dom Lennart Johansson Södertörns tingsrätt 2013-05-10

Helsingborgs tingsrätt slår fast att arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer intar en speciell ställning på den svenska arbetsmarknaden. Men domstolen vill inte jämföra dem med stat och kommuner och därför slipper de undan skadeståndsansvar för kränkning av rättigheterna enligt Europakonventionen i målet mot trädgårdsanläggarna.

 -Europadomstolen har slagit fast att fack och arbetsgivarorganisationer måste kunna hållas ansvariga för sina övertramp mot andras rättigheter. Det är beklagligt att inte Helsingborgs tingsrätt tagit fasta på detta, säger Clarence Crafoord, ombud och chef för Centrum för rättvisa.

Fram till våren 2007 tvingades de skånska trädgårdsanläggarna som Centrum för rättvisa företräder betala 1,5 procent av lönen – cirka 400 kronor i månaden – i så kallade granskningsavgifter till Kommunal. Detta trots att de har valt att inte vara med i facket.

I februari 2007 underkände Europadomstolen de granskningsavgifter som gällde på byggområdet – Evaldsson-målet. Som en direkt följd av domen avskaffades granskningsavgifterna för både byggnadsarbetare och trädgårdsanläggare

Trädgårdsanläggarna begärde då pengarna tillbaka av Kommunal. Under många år har trädgårdsanläggarna tvingats bidra ekonomiskt till en organisation som de valt att stå utanför – och som dessutom har en tydlig politisk agenda. För hela perioden handlar det om vardera 8 000 till 18 000 kronor. Dessutom kräver trädgårdsanläggarna ideellt skadestånd om vardera 50 000 kronor av Kommunal och arbetsgivarparten Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet, SLA, gemensamt.

Mellandom

Helsingborgs tingsrätt har nu som första instans genom en så kallad mellandom besvarat frågan huruvida skadeståndsansvar kan uppkomma för privata rättssubjekt på den svenska arbetsmarknaden vid kränkningar av rättigheterna enligt Europakonventionen.

Trädgårdsanläggarna har ingen annan att kräva tillbaka pengarna av än dem som ansvarade för det olagliga avtalet, det vill säga Kommunal och SLA. Och eftersom arbetsmarknadens parter har en alldeles speciell ställning anser trädgårdsanläggarna att de måste ta ansvar för sina handlingar. Staten har ju överlåtit en stor del av regleringen på arbetsmarknaden på fack och arbetsgivare genom kollektivavtal.

Men att ålägga arbetsmarknadens parter ett skadeståndsansvar för kränkningar av rättigheterna enligt Europakonventionen skulle innebära en ny praxis. Det steget har dock svenska domstolar tagit tidigare genom att låta kommuner bli ansvariga för brott mot Europakonventionen. När frågan var om ett försäkringsbolag på samma sätt kunde bli skadeståndsskyldigt sa Högsta domstolen emellertid nej.

Skillnad på försäkringsbolag och fackförbund

Nu menar trädgårdsanläggarna att det är skillnad på ett försäkringsbolag och arbetsmarknadens parter. Det håller också Helsingborgs tingsrätt med om när domstolen skriver att ”arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer intar en speciell ställning på den svenska arbetsmarknaden”.  Men att jämställa arbetsmarknadens parter med stat och kommuner, så långt vill inte domstolen gå.

Trädgårdsanläggarna har redan bestämt sig för att överklaga domen till högre instans.

-Det var olagligt att tvinga trädgårdsanläggarna att betala dessa pengar till Kommunal och Europadomstolen har underkänt den här typen av tvång. Vi har gott hopp om att få rätt i högre instans – svenska domstolar måste respektera  Europadomstolens praxis, säger Clarence Crafoord.

Dom i Helsingborgs tingsrätt 20130506