Category

Aktuellt

Centrum för rättvisa söker två jurister

By | Aktuellt

Vill du ägna dig åt principiellt viktiga rättsprocesser som stärker individens fri- och rättigheter? Centrum för rättvisa söker nu två jurister – välkommen med din ansökan!

Centrum för rättvisa står upp för individens fri- och rättigheter genom att driva rättsprocesser och delta i debatten om rättighetsfrågor. Sedan starten år 2002 har vi drivit fler än 250 rättsfall, haft framgång i cirka 90 procent av fallen och fått 18 prejudicerande vinster i de högsta juridiska instanserna.

Verktyget i det dagliga arbetet är det juridiska skydd för fri- och rättigheter som finns i lagar, grundlagar, Europakonventionen och EU-rätten. På Centrum för rättvisa driver vi främst skadeståndsprocesser i allmän domstol, men vi driver även mål i förvaltningsdomstol och i specialdomstolar.

Vi söker nu två jurister – en jurist, associate respektive en jurist, junior associate – som vill bli en del av vårt team. Läs om skillnaden mellan de olika juristrollerna samt om hur du söker nedan.

För båda rollerna söker vi dig som (kravprofil):

  • Har tagit juristexamen/jur.kand. med mycket goda resultat.
  • Har en stor arbetskapacitet och ett gott omdöme.
  • Är en skicklig jurist och en god kommunikatör.
  • Är kreativ och en duktig skribent.
  • Har ett starkt engagemang för individens fri- och rättigheter.

Centrum för rättvisa har sitt kontor i Stockholm med tio medarbetare. Vi erbjuder en stimulerande arbetsmiljö, ett stort nätverk och bra anställningsvillkor.

Jurist, associate

På Centrum för rättvisa arbetar i huvudsak heltidsanställda processjurister. Rollen som jurist innebär bland annat att du är ombud för enskilda i rättsprocesser mot det allmänna samt talesperson för fallet i media. Eftersom det ligger i Centrum för rättvisas uppdrag att granska myndigheter och informera enskilda om deras rättigheter ägnar du även tid åt att granska olika delar av offentlig verksamhet och skriva rapporter.

Vi söker dig som utöver kravprofilen ovan har ett par års erfarenhet från domstol och/eller advokatbyrå (tingstjänstgöring är meriterande).

Heltidstjänsten inleds med en provanställning som sedan övergår i en tillsvidareanställning. Centrum för rättvisa tillämpar individuell lönesättning och har kollektivavtalsenliga försäkringar för sina anställda. Tillträde sker efter överenskommelse, förslagsvis i februari 2020.

Jurist, junior associate

Som jurist, junior associate på Centrum för rättvisa får du som är nyexaminerad chansen att fördjupa dig i skadeståndsrätt, processrätt och individuella fri- och rättigheter genom vårt utbildningsprogram. Du får också processerfarenhet genom att konkret arbeta i de fall som vi driver. Under året hos oss får du en bra grund för att sedan gå vidare till exempelvis tingstjänstgöring.

Din huvudsakliga arbetstid läggs på att arbeta med erfarna ombud i de team som du är med i. Exempel på arbetsuppgifter är att göra rättsutredningar och granskningar, skriva inlagor under handledning av en erfaren jurist, ta fram underlag för media samt leda mindre projekt inom ramen för exempelvis vår utbildningsverksamhet riktad mot studenter. I mindre rättsprocesser kan du själv vara ombud för Centrum för rättvisas klienter tillsammans med en mer erfaren kollega.

Vi söker dig som nyligen har tagit din juristexamen och möter kravprofilen ovan.

Heltidstjänsten är tidsbegränsad till ett år och inleds med en provanställning. Centrum för rättvisa tillämpar individuell lönesättning och har kollektivavtalsenliga försäkringar för sina anställda. Tillträde sker efter överenskommelse, förslagsvis i januari 2020.

Hur du söker

Sista ansökningsdag är den 28 november 2019 och vi kallar löpande till intervjuer. Ansökan ska innehålla personligt brev, CV med bifogade referenser och betyg från juristprogrammet.

Ansökan skickas per e-post till Lisa Andersson, lisa.andersson@centrumforrattvisa.se. Om du har frågor är du välkommen att kontakta Lisa Andersson per e-post eller på 073-708 70 53.

Centrum för rättvisa är personuppgiftsansvarig för de personuppgifter som du skickar till oss i samband med din ansökan. Mer information om hur vi behandlar dina personuppgifterfinns i vår personuppgiftpolicy.

Välkommen med din ansökan!

Länsstyrelsen avslår Tiptapps överklagande – företaget tar Stockholms stads förbudsbeslut till domstol

By | Aktuellt, Pågående fall, Yrkes- och näringsfrihet

I slutet av september 2018 beslutade Stockholms stad att förbjuda delar av den populära återvinningsappen Tiptapp eftersom kommunen ansåg att miljöbalkens regler inte tillåter enskilda att hjälpa varandra med att köra återvinning och annat bråte till återvinningscentralen. Trots att flera andra kommuner ställt sig på Tiptapps sida i tvisten med kommunen beslutade länsstyrelsen idag att förbudet ska stå fast. Länsstyrelsens beslut kommer att överklagas till mark- och miljödomstolen. Under den tid rättsprocessen pågår kan Tiptapp användas som vanligt.

– Det måste finnas utrymme för innovativa lösningar som gör det enklare för enskilda att återvinna och göra gott för miljön. Myndigheternas stelbenta tolkning av lagen skapar onödiga hinder för företag som försöker hitta nya sätt att verka för en bättre miljö. Trots att ett antal andra kommuner har bedömt att Tiptapps tjänst är förenlig med lagen har länsstyrelsen valt att gå på Stockholms stads linje. Vi kommer därför att överklaga beslutet till domstol, säger Tim Bjelkstam, en av Tiptapps grundare.

Tiptapp är en tjänst som bland annat syftar till att öka återvinningen genom att underlätta för privatpersoner att hjälpa varandra med att köra återvinning och annat bråte till avfallsanläggningar. Efter att tjänsten lanserats i Stockholm år 2016 blev den på kort tid mycket populär och har därefter börjat användas i många andra städer runtom i landet.

I slutet av september 2018 förbjöd Stockholms stad Tiptapp att förmedla transporter till någon annan än de företag som kommunen anlitat för transport av avfall. Detta eftersom kommunen anser att miljölagstiftningen ska tolkas så att det bara är medlemmarna i det hushåll som skräpet tillhör som får transportera det till en avfallscentral. Enligt kommunen får enskilda alltså inte hjälpa varandra med såna transporter.

Kommunens beslut innebar i praktiken ett förbud mot Tiptapps verksamhet. Med hjälp av Centrum för rättvisa överklagade Tiptapp därför förbudet till länsstyrelsen och gjorde gällande att det var en oproportionerlig inskränkning i företagets näringsfrihet. Samtidigt fick Tiptapp stöd av kommunerna Nacka, Gislaved och Rättvik samt nätverket Tillväxt och tillsyn, med 30 anslutna kommuner, som bedömt att reglerna i miljöbalken inte innebär något hinder mot företagets tjänst.

Men trots att flera andra kommuner ställt sig på Tiptapps sida i tvisten med Stockholms stad beslutade länsstyrelsen idag att Stockholms stads förbud ska stå fast. Länsstyrelsen har inte tagit ställning till frågan om det är otillåtet för enskilda att hjälpa varandra med att transportera återvinning och annat bråte, utan nöjer sig med att konstatera att den kommunikationsplattform som Tiptapp tillhandahåller i sig innebär en hantering av avfall som kommunen har ensamrätt på att utföra.

– Länsstyrelsen har gjort det lite enkelt för sig och inte prövat alla frågor som det här ärendet aktualiserar. Vår bedömning är att miljölagstiftningen inte innehåller något hinder mot den kommunikationsplattform som Tiptapp har utvecklat. En annan tolkning av lagen framstår som absurd och innebär en omotiverad begränsning av Tiptapps näringsfrihet. Det är principiellt viktigt att fallet prövas av högre instans och vi kommer därför att överklaga länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen, säger Rikard Samuelsson, jurist vid Centrum för rättvisa och ombud för Tiptapp.

Kontakt
Rikard Samuelsson, jurist och ombud för Tiptapp
0704-536782 / rikard.samuelsson@centrumforrattvisa.se

Överenskommelse träffad mellan de boende i Folkesta och Eskilstuna kommun

By | Äganderätt, Aktuellt

Eskilstuna kommuns planbeslut omvandlade bostadsområdet Folkesta till en spökstad. De fyra fastighetsägare som med hjälp av Centrum för rättvisa begärde skadestånd vid Eskilstuna tingsrätt har nu träffat en överenskommelse med kommunen. Överenskommelsen innebär att de boende överlåter sina fastigheter till kommunen och att den pågående rättsprocessen avslutas. De boende får under en övergångsperiod på två år bo kvar i området för att kunna ordna med nytt boende.

– Centrum för rättvisa har under lång tid engagerat sig för de boende i Folkesta och försvarat deras äganderätt. Vi hade gärna sett att kommunens agerande hade prövats rättsligt i domstol, men vår bedömning är att den förlikning som kommunen har tagit initiativ till är det bästa för fastighetsägarna i det här läget. Eftersom kommunen i praktiken har medgett de ekonomiska kraven går det inte att driva fallet vidare, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa.

Sedan början av 1900-talet har Folkesta varit ett levande bostadsområde. I augusti 2013 antog Eskilstuna kommun en översiktsplan där bostadsområdet med 28 villor och radhus pekades ut som ett framtida logistikområde. Kommunens planer gjorde att fastigheterna blev värdelösa och skapade stor osäkerhet för de boende om deras möjligheter att bo kvar i området.

I det skedet lämnade kommunen ett tidsbegränsat erbjudande till samtliga fastighetsägare i Folkesta om att köpa husen. Risken för att bli ståendes med värdelösa fastigheter gjorde att majoriteten av de boende i området inte såg något annat alternativ än att sälja till kommunen. Under åren 2010 till 2014 förvärvade kommunen merparten av husen i Folkesta. Fyra fastighetsägare – Peter Andersson, Peter Andersson, Else-Brith och Lars Värlander – vägrade dock att flytta från sina hem och har bott kvar.

Resultatet blev att Folkesta förvandlades till en spökstad, där kommunens hus har stått tomma och förfallit. Händelsen fick stor medial uppmärksamhet och under 2016 sände Kalla Fakta reportaget ”Spökstaden” i TV4 om kommunens hantering av de boende i Folkesta. Efter rapporteringen fick de boende ett löfte av kommunen om att få bo kvar. Kort därefter beslutades det dock att kommunens hus skulle rivas och att de kvarvarande boende skulle byggas in i ett industriområde.

Med hjälp av Centrum för rättvisa begärde Peter Andersson, Peter Andersson, Else-Brith och Lars Värlander i december 2018 skadestånd av kommunen vid Eskilstuna tingsrätt för att kommunen överträtt deras grundlagsstadgade egendomsskydd. Huvudförhandling skulle ha hållits under oktober 2019, men efter att kommunen tagit initiativ till en förlikning har en överenskommelse nu träffats mellan parterna.

Överenskommelsen innebär att kommunen förvärvar de tre kvarvarande bostadsfastigheterna och att fastighetsägarna kompenseras som om husen hade lösts in med stöd av expropriationslagen. De boende får även bo kvar under en övergångsperiod om två år för att kunna ordna med nytt boende. Eftersom kommunen i praktiken har medgett de boendes ekonomiska krav avslutas den pågående rättsprocessen vid Eskilstuna tingsrätt.

– Jag har bott i området sedan 1948 och hade hoppats på att jag aldrig skulle behöva flytta härifrån. Just nu känns det såklart vemodigt, men förhoppningsvis leder den här överenskommelsen till att vi alla kan gå vidare, säger Peter Andersson.

Kontakt
Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa
0708-21 96 55 / fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

Staten döms att betala skadestånd för Kronofogdens slarv med enskildas pengar

By | Aktuellt

Kronofogden har i flera år fått allvarlig kritik för att ha misskött sitt uppdrag och slarvat med människors pengar. Lars Erik Larsson från Uddevalla tvingades vänta i mer än ett halvår på att få sina pengar som Kronofogden drivit in, trots att lagen säger att betalning ska ske inom två veckor. Stockholms tingsrätt har nu dömt staten att betala skadestånd till Lars Erik Larsson för Kronofogdens betalningsdröjsmål. Rättsprocessen berör många enskilda och kan få stor betydelse för liknande fall.

Lyssna på Sveriges Radios inslag om fallet den 29 september 2019 här.

– Det känns bra att domstolen slår fast att jag har rätt till kompensation. Jag lever på en liten pension och var i stort behov av pengarna som Kronofogden felaktigt höll på i ett halvår. Om Kronofogden inte betalar i tid ska de väl betala ränta som alla andra, säger Lars Erik Larsson.

Kronofogden har under flera år slarvat med människors pengar och fått upprepad och allvarlig kritik från Justitieombudsmannen (JO) och Justitiekanslern (JK). Bristerna har handlat om att Kronofogden har utmätt pengar hos människor som inte varit skuldsatta, betalat ut pengar till fel personer och dröjt med utbetalningar av indrivna medel.

Men i praktiken har det varit svårt för enskilda som drabbats av Kronofogdens brister att få kompensation. Med hjälp av Centrum för rättvisa har Lars Erik Larsson stämt staten i domstol och begärt ersättning för dröjsmålsränta på grund av att Kronofogden inte betalade ut hans pengar i tid.

Stockholms tingsrätt kommer i sin dom fram till att Kronofogden har gjort fel som inte betalat ut Lars Erik Larssons pengar i rätt tid. Tingsrätten anser dock inte att han ska få ersättning i form av en standardiserad dröjsmålsränta, utan som skadestånd vars storlek får bedömas i det enskilda fallet. Tingsrätten bedömde att det var svårt att bedöma vad Lars Erik Larsson i en hypotetisk situation skulle ha gjort med sina pengar om han fått dem i tid och därför fick han ett lägre skadestånd än den ränta som han hade begärt.

– Det är bra att tingsrätten har klargjort att Kronofogdens allvarliga brister måste få konsekvenser och att Lars Erik Larsson kompenseras. Men den principiellt intressanta frågan är om han har rätt till dröjsmålsränta för Kronofogdens dröjsmål, och där anser vi att tingsrätten har gjort fel som dömt ut skadestånd i stället. Vi kommer därför överklaga domen till hovrätten, säger juristen Helena Myrin, som tillsammans med Erik Scherstén företräder Lars Erik Larsson.

Centrum för rättvisa företräder även Anne-Marie Kagarp som drabbats av felaktig utmätning hos Kronofogden. Huvudförhandling i målet kommer att hållas under hösten.

Mer om fallen här
Läs domen från Stockholms tingsrätt här

Kontakt
Helena Myrin, jurist och ombud för Lars Erik Larsson och Anne-Marie Kagarp
073-685 28 18 / helena.myrin@centrumforrattvisa.se

Byggnads krossade Henrik Gustavssons företag med olagliga stridsåtgärder – Högsta domstolen prövar inte fallet

By | Aktuellt

Byggnads krossade Henrik Gustavssons företag med olagliga stridsåtgärder. I våras kom hovrätten fram till att stridsåtgärderna hade kränkt företagets rättigheter enligt Europakonventionen. Trots det förlorade Henrik Gustavsson målet och tvingades betala Byggnads rättegångskostnader på nästan tre miljoner kronor. Idag meddelade Högsta domstolen att den inte kommer att ta upp fallet.

– Det är klart att jag är besviken över att Högsta domstolen inte tog upp fallet. Det framstod ju som ganska märkligt att jag förlorade målet och fick betala Byggnads rättegångskostnader trots att hovrätten ansåg att stridsåtgärderna var olagliga. Samtidigt ångrar jag inte för ett ögonblick att jag drog igång den här processen. Det är viktigt att enskilda vågar stå upp för sina rättigheter. Centrum för rättvisa hjälpte mig att stå upp för mina och det är jag tacksam för, säger Henrik Gustavsson.

Det var år 2006 som Byggnads krossade Henrik Gustavssons företag HGS Linköping AB med en olaglig blockad. Skälet var att Henrik Gustavsson och hans tre anställda motsatte sig att skriva på ett kollektivavtal som var oförenligt med företagets föreningsfrihet och egendomsskydd i Europakonventionen.

Med hjälp av Centrum för rättvisa stämde Henrik Gustavsson Byggnads och begärde skadestånd. Principfrågan i målet var om ett fackförbund kan bli skadeståndsskyldigt för stridsåtgärder som kränker enskildas rättigheter enligt Europakonventionen.

År 2015 vann Henrik Gustavsson en viktig delseger i målet när Högsta domstolen i en s.k. mellandom slog fast att ett fackförbund kan hållas ansvarigt för en stridsåtgärd som kränker grundläggande rättigheter, under förutsättning att åtgärden är att bedöma som ”kvalificerat otillbörlig”. Med det beskedet skickades målet tillbaka till tingsrätten.

I december 2017 vann Henrik Gustavsson mot Byggnads i tingsrätten och fick skadestånd. Tingsrätten ansåg att stridsåtgärderna var oförenliga med Europakonventionen och kvalificerat otillbörliga. Byggnads överklagade dock till hovrätten, som i våras höll med tingsrätten om att stridsåtgärderna var olagliga och kränkte företagets grundläggande rättigheter. Men till skillnad från tingsrätten ansåg hovrätten inte att åtgärderna även var ”kvalificerat otillbörliga”.

Henrik Gustavssons begäran om skadestånd avslogs därför och han förpliktades istället att betala Byggnads rättegångskostnader på 2,9 miljoner kronor. Med hjälp av Centrum för rättvisa överklagades domen till Högsta domstolen, som idag har beslutat att inte ta upp målet till prövning.

– Fallet visar hur svårt det kan vara för enskilda att stå upp för sina rättigheter och utmana mäktiga motparter. Henrik Gustavsson vann i tingsrätten och fick medhåll i hovrätten om att Byggnads stridsåtgärder var olagliga och kränkte företagets grundläggande rättigheter. Trots det går Byggnads fri från ansvar samtidigt som rättegångskostnaderna övervältras på Henrik Gustavsson. Det är otillfredsställande och vi kommer att överväga om vi ska ta fallet vidare på något annat sätt, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa och ombud för Henrik Gustavsson.

Centrum för rättvisa kommer att stå för Henrik Gustavssons rättegångskostnader i målet.

_____________________________

Läs Högsta domstolens mellandom i målet från 2015 här.

Läs Svea hovrätts dom från den 13 mars 2019 här.

Läs Centrum för rättvisas överklagande till Högsta domstolen den 28 april 2019 här.

Läs Högsta domstolens beslut från den 24 september 2019 här.

Samir Sabri blev som 15-åring oskyldigt dömd för mord – nu stämmer han staten för att få upprättelse

By | Aktuellt, Pågående fall, Rättssäkerhet

Samir Sabri blev som 15-åring oskyldigt dömd för mordet på sin styvmor och låstes in på ett psykiatriskt sjukhus. Men när han 30 år senare fick resning och friades från alla misstankar nekades han skadestånd av staten för det felaktiga frihetsberövandet. Enligt staten är Samir Sabris skadestånd preskriberat, eftersom händelsen ligger mer än tio år tillbaka i tiden. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämmer Samir Sabri nu staten för att få frågan om hans rätt till ersättning prövad i domstol.

– Jag har blivit frikänd och fått en upprättelse, säger han. Men den känns inte komplett när de säger nej till att jag ska få skadestånd som alla felaktigt dömda får, säger Samir Sabri i en kommentar till Aftonbladet.

I maj 1986 mördades Samir Sabris styvmor i deras hem och Samir Sabri – som då var 15 år gammal – tog på sig ansvaret för att skydda en nära anhörig. Några åtgärder för att kontrollera om erkännandet var riktigt vidtogs aldrig. Efter att Samir Sabri felaktigt stämplats som ”sinnessjuk” dömdes han för mordet och placerades på Långbro psykiatriska sjukhus. Men ungefär ett år efter den fällande domen tog Samir Sabri tillbaka sitt erkännande och förklarade att han hade tvingats att ta på sig skulden. Förundersökningen återupptogs men lades ner igen, utan att personen som Samir Sabri pekat ut som skyldig förhördes.

Ungefär 30 år senare ansökte Samir Sabri om resning av morddomen. Han hade då fått hjälp av Aftonbladet-journalisten Anders Johansson och advokaten Sargon De Basso med att granska fallet och den tekniska bevisningen på nytt. Efter att åklagaren konstaterat att ”bevisning framkommit som entydigt talar mot att Samir är gärningsman” beviljades Samir Sabri resning av Svea hovrätt, som beslutade att målet skulle prövas igen. På luciadagen 2016 frikändes Samir Sabri från mordet av Stockholms tingsrätt. Det stod då klart att han varit felaktigt dömd och frihetsberövad från 15 till 17 års ålder.

– Det som hände kommer att påverka mig resten av mitt liv. För mig är det här ett sätt att få staten att be om ursäkt. Jag gör det här inte bara för mig själv utan för att andra som har hamnat i samma situation också ska kunna få upprättelse, säger Samir Sabri.

Personer som har varit felaktigt frihetsberövade har normalt rätt till ersättning av staten. Men i Samir Sabris fall har staten nekat honom ersättning med motiveringen att hans anspråk har preskriberats, eftersom händelsen ligger mer än tio år tillbaka i tiden. För att få ersättning för hela frihetsberövandet hade Samir Sabri, enligt statens synsätt, behövt begära ersättning redan i maj 1996 – alltså tjugo år innan han frikändes.

– Det behövs ett vägledande avgörande i frågan om staten kan hållas ansvarig för allvarliga kränkningar av grundläggande fri- och rättigheter som ligger långt tillbaka i tiden. Regler om preskription får inte tillämpas så stelbent att enskilda i praktiken går miste om sina rättigheter. Därför är det viktigt att det här fallet nu prövas i domstol, förklarar Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa.

Kontakt
Fredrik Bergman, jurist och chef för Centrum för rättvisa
fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

Mer om fallet
Läs stämningsansökan här.
Läs Aftonbladets rapportering om fallet här.
Lyssna på Aftonbladets prisbelönta podd #Fallet här.

Staten i domstol för Kronofogdens slarv

By | Aktuellt

Kronofogdemyndigheten har i flera år slarvat med enskildas pengar. En av dem som har drabbats är Lars Erik Larsson som vände sig till myndigheten för att få hjälp med att få betalt. Efter att Kronofogden drivit in skulden dröjde det ett halvår innan pengarna betalades ut till Lars Erik. Myndigheten vägrar dock att betala ränta, trots att man utan anledning hållit oacceptabelt länge på pengarna. Under torsdagen den 29 augusti mötte Lars Erik Larsson staten i Stockholms tingsrätt vid en huvudförhandling.

– Jag lever på en liten pension och var i stort behov av de pengar som Kronofogden höll på – det minsta man kan göra är att betala ränta för att det dröjt så länge. Alla andra som dröjer med en betalning måste betala ränta. Jag tycker att det borde gälla även för Kronofogden, säger Lars Erik Larsson.

Tusentals personer kan vara drabbade av Kronofogdens slarv. Trots att Justitieombudsmannen (JO) och Justitiekanslern (JK) kritiserat myndighetens hantering av in- och utbetalningar vid flera tillfällen har problemen fortsatt. Centrum för rättvisa företräder Lars Erik Larsson i processen.

– Det är ett allvarligt rättssäkerhetsproblem att Kronofogdens felaktiga hantering av enskildas pengar har kunnat fortsätta år efter år. För att återupprätta förtroendet måste Kronofogden få bättre ordning och reda, och enskilda som hamnat i kläm måste få upprättelse, säger juristen Helena Myrin som tillsammans med Erik Scherstén företräder Lars Erik Larsson i processen mot staten.

Tingsrätten kommer att meddela dom i målet den 26 september 2019.

Läs mer om fallet här.

Presskontakt: Alexandra Loyd, 073-767 92 73

Uppsatstävling: 25  000 kr till bästa examensuppsats om fri- och rättigheter

By | Aktuellt, Student, Uncategorized

Har du skrivit examensuppsats i juridik om fri- och rättigheter? Ansök om 2019 års Midander-Lönnstipendium senast den 18 oktober 2019!

För att uppmuntra och uppmärksamma studier av fri- och rättigheter delar Centrum för rättvisa varje år ut Midander-Lönnstipendiet till den sökande som har skrivit den bästa examensuppsatsen i juridik om individuella fri- och rättigheter.

Stipendiet uppgår till 25 000 kronor och uppsatsens ämne kan vara processrätt, skadeståndsrätt, EU-rätt, förvaltningsrätt, konstitutionell rätt och så vidare men kärnfrågan måste vara tydligt relaterad till individuella fri- och rättigheter.

Ansökan ska innehålla uppsats och betygskopia. Uppsatsen ska omfatta 30 hp.
Du skickar ansökan per e-post till lisa.andersson@centrumforrattvisa.se senast den 18 oktober 2019. Vill du tipsa om en uppsatsförfattare som borde få stipendiet? Maila författarens namn och lärosäte till lisa.andersson@centrumforrattvisa.se.

Läs mer om stipendiet på http://centrumforrattvisa.se/student

Vi ser fram emot att läsa din uppsats!

Centrum för rättvisa är personuppgiftsansvarig för de personuppgifter som du skickar till oss i samband med din ansökan. Mer information om hur vi behandlar dina personuppgifter finns i vår personuppgiftspolicy: http://centrumforrattvisa.se/personuppgiftspolicy/

Europadomstolen prövar den svenska FRA-lagen

By | Aktuellt, Personlig integritet, Rättssäkerhet

På onsdag den 10 juli 2019 kommer Europadomstolen i Strasbourg att hålla förhandling i målet om den svenska FRA-lagen. Den fråga som Europadomstolen ska avgöra är om det svenska systemet för signalspaning innehåller ett tillräckligt skydd för den personliga integriteten. Signalspaning innebär att FRA kan övervaka enskildas mobiltelefoner, e-post och annan förtrolig kommunikation som sker via internet i syfte att kartlägga yttre hot mot landet. Det här är första gången som Europadomstolens högsta instans, Grand Chamber, ska pröva ett mål om s.k. massövervakning. Prövningen är unik och domen kommer bli vägledande både för Sverige och övriga Europa.

– Det som Europadomstolen ska pröva är hur avvägningen mellan två viktiga intressen ska göras. Staten måste ha tillräckliga befogenheter och verktyg för att kunna kartlägga och avslöja yttre hot mot landet. Samtidigt måste sådan verksamhet ske med bibehållen respekt för enskildas grundläggande fri- och rättigheter. Det finns ett stort allmänintresse i att Europadomstolen får möjlighet att klargöra vilka rättssäkerhetsgarantier som måste finnas när stater använder sig av hemlig massövervakning, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, som driver fallet i Europadomstolen.

Det var sommaren 2008 som Centrum för rättvisa anmälde den s.k. FRA-lagen till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg. Det hade då varit en intensiv debatt om hur den enskildes integritet ska skyddas när stater vill bedriva hemlig massövervakning på internet. Klagomålet lämnades in eftersom det var tveksamt om den svenska FRA-lagen levde upp till Europakonventionens krav för att skydda enskildas integritet.

Europadomstolen meddelade en första dom i målet den 19 juni 2018. En domarpanel bestående av sju europeiska domare ansåg att FRA-lagen i vissa avseenden inte innehöll tillräckligt skydd för enskildas rättigheter, men bedömde ändå att lagen på det stora hela var godtagbar. Den 5 februari 2019 bestämde Europadomstolen att målet skulle hänskjutas till domstolens högsta instans, Grand Chamber, för en ny prövning.

– Det är viktigt att Europadomstolen ger tydliga besked om hur enskildas rättigheter ska skyddas i försvarsunderrättelseverksamhet. Den svenska FRA-lagen innehåller ett antal brister som bör granskas. Det handlar bland annat om att enskilda i praktiken inte kan få besked och upprättelse om det sker olaglig avlyssning och att det inte finns några spärrar mot att FRA överlämnar känslig information om enskilda till andra stater, säger Fredrik Bergman.

Konkret ska Europadomstolen ta ställning till om den svenska FRA-lagen lever upp till de rättssäkerhetsgarantier som Europadomstolen har ställt upp för att skydda den enskildes privatliv enligt artikel 8 i Europakonventionen. I Europadomstolens Grand Chamber avgörs målen av sjutton domare. Det är endast ett fåtal fall som prövas där varje år. Domen kommer att bli vägledande både för Sverige och för de 46 andra europeiska länder som har skrivit under Europakonventionen.

Europadomstolen kommer att pröva den svenska FRA-lagen samtidigt med ett mål mot Storbritannien, som också handlar om hemlig massövervakning och som har sin bakgrund i Edward Snowdens avslöjanden 2013.

Det kan ta upp till ett år innan Europadomstolen meddelar sin dom.

_________________________

Läs mer:
Läs Europadomstolens pressmeddelande här.
Läs Europadomstolens dom från den 19 juni 2018.
Läs Centrum för rättvisas yttrande till Europadomstolen den 3 maj 2019.
Läs regeringens yttrande till Europadomstolen den 3 maj 2019.

Kontakt:
Fredrik Bergman
Chef för Centrum för rättvisa
070-8219655 / fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

 

Bill Persson utanför Göteborgs tingsrätt. Foto: Rikard Samuelsson

Pensionären Bill Persson tvingades betala 793 961 kr i gatukostnader – nu stämmer han Partille kommun

By | Äganderätt, Aktuellt, Pågående fall

Tre dagar innan julafton 2017 fick den pensionerade sjömannen Bill Persson en faktura från Partille kommun på 793 961 kr. Fakturan avsåg kostnader som uppkommit för gator när kommunen beslutat att exploatera området där han bor. Fakturan skulle betalas inom trettio dagar, annars skulle kommunen ta ut en hög ränta. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämmer Bill Persson kommunen på skadestånd för att den har överträtt hans grundlagsskyddade äganderätt.

– Systemet med gatukostnader har under lång tid varit omdebatterat. Kommunens beslut att skicka en faktura till Bill Persson på nästan åtta hundra tusen kronor för att bekosta kommunens exploateringsplaner är inte rimligt och dessutom oförenligt med skyddet för äganderätten. Den rättsliga prövningen av Bill Perssons fall är unik och den kan få stor betydelse för fastighetsägare runtom i landet, säger Rikard Samuelsson, jurist hos Centrum för rättvisa och ombud för Bill Persson.

Bill Persson är pensionär och har bott i sitt föräldra­hem intill Lilla Hålsjön i Partille kommun sedan år 1954. I oktober 2012 antog kommunen en ny detaljplan för det område där han bor. Syftet med detaljplanen var att bygga ut kommunalt vatten och avlopp, men också att åstadkomma en förtätning av bebyggelsen i området. Kommunen beslutade samtidigt att de befintliga fastighetsägarna skulle betala för anläggningen av nya gator och allmänna platser i området (s.k. gatukostnader).

Trots att Bill Persson aldrig har haft några planer på att stycka upp sin fastighet tillfördes hans fastighet – på kommunens initiativ – tre ytterligare byggrätter, som skulle göra det möjligt att dela upp fastigheten i fyra tomter med varsin byggnad. De gatukostnader som Bill Persson skulle betala beräknades sedan efter antalet byggrätter som fastigheten hade fått. Kommunen kom då fram till att Bill Persson skulle betala gatukostnader med sammanlagt 793 961 kr. Tre dagar innan julafton 2017 fick Bill Persson en faktura på beloppet, med en betalningstid om drygt en månad och hög dröjsmålsränta.

Den enda anledningen till att Bill Persson hade råd att betala gatukostnaderna var att kommunen tidigare hade tvångsinlöst en del av hans fastighet, för att bygga en grusgång för allmänheten längst med den sjö som han bor vid. För att kompensera Bill Persson för att han tvingades avstå marken betalade kommunen honom 881 950 kronor i intrångsersättning. I praktiken kvittade kommunen alltså intrångsersättningen mot gatukostnaderna.

Bill Persson anser att Partille kommun – genom att försöka få honom att stycka av och sälja sin fastighet och tvinga honom att betala 793 961 kronor i gatukostnader – har överträtt hans grundlagsskyddade äganderätt. Med Centrum för rättvisas hjälp stämmer han nu kommunen på skadestånd. Fallet kommer att prövas i Göteborgs tingsrätt.

– Jag tycker att det är fel att jag ska behöva betala närmare åtta hundra tusen kronor när den enda nytta jag hittills har fått av vägarna är att jag kan flytta postlådan lite närmare huset. Det hade varit mer rimligt om kommunen tog ut kostnaden om jag väljer att sälja fastigheten eller utnyttja byggrätterna, säger Bill Persson.

Av undersökningar framgår att det är ett trettiotal av Sveriges sammanlagt 290 kommuner som tar ut gatukostnader av fastighetsägare. Det har då visat sig vara sällsynt att enskilda fastighetsägare debiteras gatukostnader som överstiger 100 000 kr. 
Endast i ett fåtal fall har de debiterade kostnaderna överstigit 250 000 kr.

Kontakt
Rikard Samuelsson, jurist och ombud för Bill Persson
0704-536782 / rikard.samuelsson@centrumforrattvisa.se

Handlingar
Ansökan om stämning

Pressbilder
Bill Persson utanför Göteborgs tingsrätt (foto: Rikard Samuelsson, Centrum för rättvisa)