Category

Pågående fall

Länsstyrelsen avslår Tiptapps överklagande – företaget tar Stockholms stads förbudsbeslut till domstol

By | Aktuellt, Pågående fall, Yrkes- och näringsfrihet

I slutet av september 2018 beslutade Stockholms stad att förbjuda delar av den populära återvinningsappen Tiptapp eftersom kommunen ansåg att miljöbalkens regler inte tillåter enskilda att hjälpa varandra med att köra återvinning och annat bråte till återvinningscentralen. Trots att flera andra kommuner ställt sig på Tiptapps sida i tvisten med kommunen beslutade länsstyrelsen idag att förbudet ska stå fast. Länsstyrelsens beslut kommer att överklagas till mark- och miljödomstolen. Under den tid rättsprocessen pågår kan Tiptapp användas som vanligt.

– Det måste finnas utrymme för innovativa lösningar som gör det enklare för enskilda att återvinna och göra gott för miljön. Myndigheternas stelbenta tolkning av lagen skapar onödiga hinder för företag som försöker hitta nya sätt att verka för en bättre miljö. Trots att ett antal andra kommuner har bedömt att Tiptapps tjänst är förenlig med lagen har länsstyrelsen valt att gå på Stockholms stads linje. Vi kommer därför att överklaga beslutet till domstol, säger Tim Bjelkstam, en av Tiptapps grundare.

Tiptapp är en tjänst som bland annat syftar till att öka återvinningen genom att underlätta för privatpersoner att hjälpa varandra med att köra återvinning och annat bråte till avfallsanläggningar. Efter att tjänsten lanserats i Stockholm år 2016 blev den på kort tid mycket populär och har därefter börjat användas i många andra städer runtom i landet.

I slutet av september 2018 förbjöd Stockholms stad Tiptapp att förmedla transporter till någon annan än de företag som kommunen anlitat för transport av avfall. Detta eftersom kommunen anser att miljölagstiftningen ska tolkas så att det bara är medlemmarna i det hushåll som skräpet tillhör som får transportera det till en avfallscentral. Enligt kommunen får enskilda alltså inte hjälpa varandra med såna transporter.

Kommunens beslut innebar i praktiken ett förbud mot Tiptapps verksamhet. Med hjälp av Centrum för rättvisa överklagade Tiptapp därför förbudet till länsstyrelsen och gjorde gällande att det var en oproportionerlig inskränkning i företagets näringsfrihet. Samtidigt fick Tiptapp stöd av kommunerna Nacka, Gislaved och Rättvik samt nätverket Tillväxt och tillsyn, med 30 anslutna kommuner, som bedömt att reglerna i miljöbalken inte innebär något hinder mot företagets tjänst.

Men trots att flera andra kommuner ställt sig på Tiptapps sida i tvisten med Stockholms stad beslutade länsstyrelsen idag att Stockholms stads förbud ska stå fast. Länsstyrelsen har inte tagit ställning till frågan om det är otillåtet för enskilda att hjälpa varandra med att transportera återvinning och annat bråte, utan nöjer sig med att konstatera att den kommunikationsplattform som Tiptapp tillhandahåller i sig innebär en hantering av avfall som kommunen har ensamrätt på att utföra.

– Länsstyrelsen har gjort det lite enkelt för sig och inte prövat alla frågor som det här ärendet aktualiserar. Vår bedömning är att miljölagstiftningen inte innehåller något hinder mot den kommunikationsplattform som Tiptapp har utvecklat. En annan tolkning av lagen framstår som absurd och innebär en omotiverad begränsning av Tiptapps näringsfrihet. Det är principiellt viktigt att fallet prövas av högre instans och vi kommer därför att överklaga länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen, säger Rikard Samuelsson, jurist vid Centrum för rättvisa och ombud för Tiptapp.

Kontakt
Rikard Samuelsson, jurist och ombud för Tiptapp
0704-536782 / rikard.samuelsson@centrumforrattvisa.se

Samir Sabri blev som 15-åring oskyldigt dömd för mord – nu stämmer han staten för att få upprättelse

By | Aktuellt, Pågående fall, Rättssäkerhet

Samir Sabri blev som 15-åring oskyldigt dömd för mordet på sin styvmor och låstes in på ett psykiatriskt sjukhus. Men när han 30 år senare fick resning och friades från alla misstankar nekades han skadestånd av staten för det felaktiga frihetsberövandet. Enligt staten är Samir Sabris skadestånd preskriberat, eftersom händelsen ligger mer än tio år tillbaka i tiden. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämmer Samir Sabri nu staten för att få frågan om hans rätt till ersättning prövad i domstol.

– Jag har blivit frikänd och fått en upprättelse, säger han. Men den känns inte komplett när de säger nej till att jag ska få skadestånd som alla felaktigt dömda får, säger Samir Sabri i en kommentar till Aftonbladet.

I maj 1986 mördades Samir Sabris styvmor i deras hem och Samir Sabri – som då var 15 år gammal – tog på sig ansvaret för att skydda en nära anhörig. Några åtgärder för att kontrollera om erkännandet var riktigt vidtogs aldrig. Efter att Samir Sabri felaktigt stämplats som ”sinnessjuk” dömdes han för mordet och placerades på Långbro psykiatriska sjukhus. Men ungefär ett år efter den fällande domen tog Samir Sabri tillbaka sitt erkännande och förklarade att han hade tvingats att ta på sig skulden. Förundersökningen återupptogs men lades ner igen, utan att personen som Samir Sabri pekat ut som skyldig förhördes.

Ungefär 30 år senare ansökte Samir Sabri om resning av morddomen. Han hade då fått hjälp av Aftonbladet-journalisten Anders Johansson och advokaten Sargon De Basso med att granska fallet och den tekniska bevisningen på nytt. Efter att åklagaren konstaterat att ”bevisning framkommit som entydigt talar mot att Samir är gärningsman” beviljades Samir Sabri resning av Svea hovrätt, som beslutade att målet skulle prövas igen. På luciadagen 2016 frikändes Samir Sabri från mordet av Stockholms tingsrätt. Det stod då klart att han varit felaktigt dömd och frihetsberövad från 15 till 17 års ålder.

– Det som hände kommer att påverka mig resten av mitt liv. För mig är det här ett sätt att få staten att be om ursäkt. Jag gör det här inte bara för mig själv utan för att andra som har hamnat i samma situation också ska kunna få upprättelse, säger Samir Sabri.

Personer som har varit felaktigt frihetsberövade har normalt rätt till ersättning av staten. Men i Samir Sabris fall har staten nekat honom ersättning med motiveringen att hans anspråk har preskriberats, eftersom händelsen ligger mer än tio år tillbaka i tiden. För att få ersättning för hela frihetsberövandet hade Samir Sabri, enligt statens synsätt, behövt begära ersättning redan i maj 1996 – alltså tjugo år innan han frikändes.

– Det behövs ett vägledande avgörande i frågan om staten kan hållas ansvarig för allvarliga kränkningar av grundläggande fri- och rättigheter som ligger långt tillbaka i tiden. Regler om preskription får inte tillämpas så stelbent att enskilda i praktiken går miste om sina rättigheter. Därför är det viktigt att det här fallet nu prövas i domstol, förklarar Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa.

Kontakt
Fredrik Bergman, jurist och chef för Centrum för rättvisa
fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

Mer om fallet
Läs stämningsansökan här.
Läs Aftonbladets rapportering om fallet här.
Lyssna på Aftonbladets prisbelönta podd #Fallet här.

Bill Persson utanför Göteborgs tingsrätt. Foto: Rikard Samuelsson

Pensionären Bill Persson tvingades betala 793 961 kr i gatukostnader – nu stämmer han Partille kommun

By | Äganderätt, Aktuellt, Pågående fall

Tre dagar innan julafton 2017 fick den pensionerade sjömannen Bill Persson en faktura från Partille kommun på 793 961 kr. Fakturan avsåg kostnader som uppkommit för gator när kommunen beslutat att exploatera området där han bor. Fakturan skulle betalas inom trettio dagar, annars skulle kommunen ta ut en hög ränta. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämmer Bill Persson kommunen på skadestånd för att den har överträtt hans grundlagsskyddade äganderätt.

– Systemet med gatukostnader har under lång tid varit omdebatterat. Kommunens beslut att skicka en faktura till Bill Persson på nästan åtta hundra tusen kronor för att bekosta kommunens exploateringsplaner är inte rimligt och dessutom oförenligt med skyddet för äganderätten. Den rättsliga prövningen av Bill Perssons fall är unik och den kan få stor betydelse för fastighetsägare runtom i landet, säger Rikard Samuelsson, jurist hos Centrum för rättvisa och ombud för Bill Persson.

Bill Persson är pensionär och har bott i sitt föräldra­hem intill Lilla Hålsjön i Partille kommun sedan år 1954. I oktober 2012 antog kommunen en ny detaljplan för det område där han bor. Syftet med detaljplanen var att bygga ut kommunalt vatten och avlopp, men också att åstadkomma en förtätning av bebyggelsen i området. Kommunen beslutade samtidigt att de befintliga fastighetsägarna skulle betala för anläggningen av nya gator och allmänna platser i området (s.k. gatukostnader).

Trots att Bill Persson aldrig har haft några planer på att stycka upp sin fastighet tillfördes hans fastighet – på kommunens initiativ – tre ytterligare byggrätter, som skulle göra det möjligt att dela upp fastigheten i fyra tomter med varsin byggnad. De gatukostnader som Bill Persson skulle betala beräknades sedan efter antalet byggrätter som fastigheten hade fått. Kommunen kom då fram till att Bill Persson skulle betala gatukostnader med sammanlagt 793 961 kr. Tre dagar innan julafton 2017 fick Bill Persson en faktura på beloppet, med en betalningstid om drygt en månad och hög dröjsmålsränta.

Den enda anledningen till att Bill Persson hade råd att betala gatukostnaderna var att kommunen tidigare hade tvångsinlöst en del av hans fastighet, för att bygga en grusgång för allmänheten längst med den sjö som han bor vid. För att kompensera Bill Persson för att han tvingades avstå marken betalade kommunen honom 881 950 kronor i intrångsersättning. I praktiken kvittade kommunen alltså intrångsersättningen mot gatukostnaderna.

Bill Persson anser att Partille kommun – genom att försöka få honom att stycka av och sälja sin fastighet och tvinga honom att betala 793 961 kronor i gatukostnader – har överträtt hans grundlagsskyddade äganderätt. Med Centrum för rättvisas hjälp stämmer han nu kommunen på skadestånd. Fallet kommer att prövas i Göteborgs tingsrätt.

– Jag tycker att det är fel att jag ska behöva betala närmare åtta hundra tusen kronor när den enda nytta jag hittills har fått av vägarna är att jag kan flytta postlådan lite närmare huset. Det hade varit mer rimligt om kommunen tog ut kostnaden om jag väljer att sälja fastigheten eller utnyttja byggrätterna, säger Bill Persson.

Av undersökningar framgår att det är ett trettiotal av Sveriges sammanlagt 290 kommuner som tar ut gatukostnader av fastighetsägare. Det har då visat sig vara sällsynt att enskilda fastighetsägare debiteras gatukostnader som överstiger 100 000 kr. 
Endast i ett fåtal fall har de debiterade kostnaderna överstigit 250 000 kr.

Kontakt
Rikard Samuelsson, jurist och ombud för Bill Persson
0704-536782 / rikard.samuelsson@centrumforrattvisa.se

Handlingar
Ansökan om stämning

Pressbilder
Bill Persson utanför Göteborgs tingsrätt (foto: Rikard Samuelsson, Centrum för rättvisa)

Migrationsverket vill utvisa KI-doktoranden Muhammad Irfan på grund av att han gjorde en del av sin forskning i USA – nu ska hans fall prövas i högsta instans

By | Aktuellt, Arbetskraftsinvandring, Pågående fall

Muhammad Irfan. Foto: Rikard Samuelsson, Centrum för rättvisa

Doktoranden Muhammad Irfan vid Karolinska Institutet (KI) är ett fåtal experiment från att vara klar med sin doktorsavhandling. Avhandlingen kan bidra till att vi bättre förstår vad som orsakar minnesstörningar hos människor. Men om Migrationsverket får sin vilja igenom kommer den aldrig att läggas fram. Myndigheten har nämligen beslutat att neka Muhammad Irfan förlängt uppehållstillstånd och att utvisa honom ur Sverige. Orsaken är att han forskade i USA under sin förra tillståndsperiod. Enligt Migrationsverket kan bara forskning som utförs i Sverige räknas vid bedömningen av om en doktorand har gjort tillräckliga framsteg i sina studier för att få förlängt uppehållstillstånd. I november fastställde migrationsdomstolen utvisningsbeslutet. Men nu ska Migrationsöverdomstolen pröva Muhammad Irfans fall där han får hjälp av Centrum för rättvisa. Fallet kommer att bli vägledande och kan rädda andra doktorander från orimliga utvisningsbeslut.

– Migrationsverkets tolkning av lagen leder till fullkomligt orimliga resultat. Det framstår som obegripligt att en doktorand ska få ett utvisningsbeslut och riskera sin disputation för att en del av forskningen har gjorts på ett laboratorium i USA. Det är bra att Migrationsöverdomstolen har valt att pröva fallet, det kommer att få betydelse inte bara för Muhammad Irfan utan även för andra internationella doktorander i Sverige, säger Fredrik Bergman, chef på Centrum för rättvisa, som företräder Muhammad Irfan.

– Jag har varit rädd att all min forskning skulle vara förgäves. Att Migrationsöverdomstolen har beslutat att pröva mitt fall känns bra. Nu har jag chansen att bli klar med min avhandling och att fortsätta forska, säger Muhammad Irfan.

När Muhammad Irfan började som doktorand i medicinsk vetenskap vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi vid Karolinska Institutet i Stockholm år 2014 gjorde han det inom ramen för ett svenskamerikanskt forskningsprojekt. Men när Muhammad Irfan ansökte om förlängt uppehållstillstånd som doktorand nekades han detta av Migrationsverket, som i stället beslutade att utvisa honom ur landet. Orsaken var att han utförde en del av sin forskning vid sin amerikanska bihandledares universitet i USA, New York Medical College, i cirka ett års tid mellan 2016 och 2017.

Lagen kräver att en doktorand ska göra ”godtagbara framsteg” i sina studier för att beviljas förlängt uppehållstillstånd. Muhammad Irfans tre handledare intygade för Migrationsverket att han under den aktuella perioden hade varit mycket produktiv och framgångsrik med sin forskning. Hans amerikanska bihandledare professor Patric K. Stanton beskriver Muhammad Irfan som en av de mest begåvade doktorander han någonsin har handlett. Men enligt Migrationsverkets tolkning av lagen räknas bara sådana framsteg i doktorandstudierna som har uppnåtts medan doktoranden har varit i Sverige. Och i november 2018 fastställde migrationsdomstolen i Göteborg Migrationsverkets utvisningsbeslut.

Muhammad Irfan är långt ifrån den enda utländska doktoranden som har drabbats av orimliga utvisningsbeslut. Från universitetshåll har det länge larmats om att doktorander utvisas på lösa grunder. Sveriges universitetslärarförbund (SULF) anmälde nyligen Migrationsverket till Justitieombudsmannen eftersom förbundet anser att myndighetens rättstillämpning när det gäller utländska doktorander är felaktig.

– Muhammad Irfan skulle ha disputerat under hösten 2018. Men Migrationsverkets beslut att utvisa honom gjorde att hans avhandlingsarbete fördröjdes och att åtta månaders forskningsanslag gick förlorat. Migrationsverkets tolkning av lagen drabbar inte bara Muhammad Irfan och KI, utan alla svenska lärosäten som vill kunna bedriva forskning i samarbete med utländska universitet, säger docent Christina Bark vid Karolinska Institutet, som är Muhammad Irfans handledare.

Med hjälp av Centrum för rättvisa överklagade Muhammad Irfan utvisningsbeslutet till Migrationsöverdomstolen, som nu har bestämt att den ska pröva målet. Migrationsöverdomstolens dom kommer att bli vägledande för liknande fall och kan därmed få stor betydelse för doktoranders rättssäkerhet och för svensk forskning.

– Universiteten har länge larmat om de rättsosäkra utvisningarna av doktorander. Muhammad Irfans fall är ett av de mest stötande exempel som finns. Det är glädjande att vi nu kommer att få svar från högsta instans på frågan om en sådan omständighet som att en doktorand har forskat i USA verkligen ska kunna leda till utvisning, säger Fredrik Bergman.

Kontakt:
Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa
070-821 96 55 / fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

_________________________________________

Beslut och domar m.m.

Högupplösta pressbilder (får användas vid nyhetsrapportering)

Kronofogden har i flera år slarvat med enskildas pengar – två som drabbats begär skadestånd av staten

By | Äganderätt, Aktuellt, Pågående fall, Rättssäkerhet

Den 14 februari rapporterade Sveriges Radios Ekot om två nya fall som Centrum för rättvisa driver. Det handlar om brister hos Kronofogden som i flera år har slarvat med enskildas pengar. Tusentals kan vara drabbade. Bland dem som hamnat i kläm finns Anne-Marie Kagarp och Lars Erik Larsson. Trots att Justitieombudsmannen (JO) och Justitiekanslern (JK) kritiserat myndighetens hantering av in- och utbetalningar vid flera tillfällen har problemen fortsatt. I Anne-Maries fall utmätte Kronofogden hennes lön trots att hon redan betalat av sin skuld. Lars Erik fick vänta i uppemot ett halvår på att Kronofogden skulle betala ut hans pengar. Nu begär de skadestånd av staten.

– Det är oacceptabelt att en myndighet som har en sådan central funktion i vårt rättssystem, med uppdrag att hantera enskildas pengar, inte klarar av just detta. Än mer anmärkningsvärt är att det har pågått under så lång tid utan att problemen har åtgärdats, säger Helena Myrin, jurist på Centrum för rättvisa, som företräder Anne-Marie och Lars Erik.

Anne-Marie hade löneutmätning på grund av skulder som en tidigare pojkvän orsakat och levde därför på existensminimum. Hon gjorde rätt för sig och betalade skulden. Men Kronofogden fortsatte att ta hennes lön. Först efter flera påstötningar och månaders väntan fick Anne-Marie, som var gravid i femte månaden, tillbaka sina pengar.

Lars Erik hade vänt sig till Kronofogden för att få hjälp att få betalt. Personen som var skyldig honom pengar betalade till Kronofogden. Men Kronofogden dröjde uppemot ett halvår med att betala ut pengarna till Lars Erik. Detta trots att lagen säger att Kronofogden måste göra utbetalningarna inom två veckor.

JO har riktat återkommande kritik mot Kronofogdens medelshantering i ett stort antal beslut sedan 2012. Även JK har uttalat kritik mot Kronofogden i flera beslut. Problemen har alltså funnits i flera år och tusentals kan vara drabbade. JO:s kritik kulminerade i ett beslut från november 2017, där JO konstaterade att Kronofogden misslyckats med sitt grundläggande uppdrag.

Kronofogden har förklarat problemen med hänvisning bland annat till bristande kompetens och styrning. Myndigheten uppgav vidare för JO att problemen skulle vara lösta senast vid utgången av 2017. Ändå drabbades Anne-Marie av Kronofogdens slarv så sent som sommaren 2018.

– Det är ett allvarligt rättssäkerhetsproblem att Kronofogdens felaktiga hantering av enskildas pengar har kunnat fortsätta år efter år. För att återupprätta förtroendet måste Kronofogden få bättre ordning och reda, och enskilda som hamnat i kläm måste få upprättelse, säger Helena Myrin.

Anne-Marie och Lars Erik begär nu skadestånd av staten.

Läs Anne-Marie Kagarps stämningsansökan här.
Läs Lars-Erik Larssons stämningsansökan här.

Läs mer om fallen:
Kronofogden krävs på skadestånd”, Sveriges Radios Ekot den 14 februari 2019
En längre intervju med Anne-Marie Kagarp finns här, Sveriges Radios P1-morgon den 14 februari 2019
Därför stämmer vi staten för Kronofogdens slarv”, Dagens Samhälle den 25 februari 2019

Kontakt:
Alexandra Loyd, administrativ chef och jurist på Centrum för rättvisa
073-767 92 73 / alexandra.loyd@centrumforrattvisa.se

Migrationsverket hindrar ABB-ingenjören Ali Omumi från att komma tillbaka till Sverige för att arbeta – med hänvisning till påhittad regel

By | Aktuellt, Arbetskraftsinvandring, Pågående fall
Ali Omumi, som Migrationsverket hindrar från att komma tillbaka och arbeta i Sverige med hänvisning till en påhittad regel.

Efter de kritiserade kompetensutvisningarna har Migrationsverket satt i system att hindra utvisade arbetskraftsinvandrare från att komma tillbaka till sitt arbete i Sverige – med hänvisning till en påhittad regel som saknar stöd i lagen. En av de drabbade är ingenjören Ali Omumi, som utvisades på grund av att han hade saknat försäkring hos sin förrförra arbetsgivare. Han hindras nu från att komma tillbaka till Sverige och sitt arbete på ABB. Centrum för rättvisa hjälper Ali Omumi att ta fallet till domstol. Idag skriver dessutom Centrum för rättvisa tillsammans med ABB:s vd på DN Debatt om hur Migrationsverkets godtycke skapar en rättsosäkerhet som inte bara skadar arbetskraftsinvandrare utan också Sverige som land.  

– Först hade vi de orimliga kompetensutvisningarna. Nu har vi alltså en situation där Migrationsverket försätter Ali Omumi och andra nyckelmedarbetare på svenska företag i en slags kompetenskarantän utomlands. Detta med hänvisning till en påhittad regel som även personer inom Migrationsverket har tagit avstånd ifrån. Det är svårt att föreställa sig en mer godtycklig myndighetsutövning, säger Johannes Forssberg, jurist på Centrum för rättvisa, som är ombud för Ali Omumi tillsammans med Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa.

Ali Omumi, 39, är utbildad maskingenjör och kommer från Iran. Han arbetade fram till i somras på ABB i Ludvika. Han utvisades från Sverige på grund av att han hos sin förrförra arbetsgivare hade saknat vissa försäkringar – trots att han alltså ansökte om förlängt arbetstillstånd på ABB där villkoren hela tiden varit korrekta. Beslutet tog Ali Omumi och hans familj mycket hårt. Det var också ett tungt besked för ABB, där han varit en viktig och uppskattad medarbetare. Såväl Ali som ABB tänkte dock att han snart skulle kunna komma tillbaka till Sverige genom att ansöka om ett nytt arbetstillstånd efter utvisningen.

Men för några veckor sedan kom alltså beskedet från Migrationsverket att Ali Omumi nekas nytt arbetstillstånd i Sverige. Av beslutet framgår att Migrationsverket anser att ansökan – som skickades in två månader efter att Ali hade lämnat Sverige – hade kommit in ”för kort tid efter utvisningen” för att han skulle kunna få en ny prövning.

Det står dock inte i beslutet hur länge Ali måste vänta innan han får komma tillbaka till ABB och Sverige. Idén om att arbetskraftsinvandrare som utvisats måste befinna sig i en slags karantän innan de får komma tillbaka kallas internt på Migrationsverket för ”sexmånadersregeln”. Detta eftersom de beslutsfattare som tycker att arbetskraftsinvandrare måste sitta av tid utomlands innan de får komma tillbaka brukar anse att en ny prövning om arbetstillstånd kan göras först efter sex månader.

Problemet är att det inte finns något som helst stöd i lag, förarbeten eller rättspraxis för att utvisade arbetskraftsinvandrare måste befinna sig i karantän innan de kan få en ny bedömning. Detta känner man till på Migrationsverket. I korrespondens inifrån myndigheten som Centrum för rättvisa har tagit del av beskrivs den som ”rättsosäker”. På ett seminarium som ABB anordnade under Almedalsveckan i somras och som berörde Ali Omumis fall konstaterade Migrationsverkets biträdande rättschef att sexmånadersregeln saknar rättsligt stöd och därför inte bör tillämpas. Men ändå fortsätter alltså beslutsfattare på Migrationsverket, som i Alis fall, att hindra arbetskraftsinvandrare från att komma tillbaka till Sverige med hänvisning till den påhittade sexmånadersregeln. Värdefulla medarbetare på svenska företag tvingas därför tillbringa tid i väntan och ovisshet utomlands när de kunde vara på jobbet. Samtidigt finns även beslutsfattare som inte tillämpar sexmånadersregeln och det är därmed alltså slumpen som avgör om arbetskraftsinvandrare hamnar i karantän eller inte.

dagens DN Debatt skriver Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa och Johannes Forssberg, jurist på Centrum för rättvisa, tillsammans med ABB:s vd för Sverige Johan Söderström om denna problematik och den rättsosäkerhet som sexmånadersregeln ger uttryck för.

I fallet med pizzabagaren Danyar Mohammed i Jokkmokk, som Centrum för rättvisa företrädde, underkände Migrationsöverdomstolen den praxis som hade vuxit fram på Migrationsverket med automatiska utvisningar av arbetskraftsinvandrare för minsta misstag från arbetsgivaren. Men det faktum att utvisade arbetskraftsinvandrare nu sätts i karantän med stöd av den påhittade sexmånadersregeln visar att myndighetens hantering av arbetstillståndsärenden fortfarande brister i rättssäkerhet. Därför tar Centrum för rättvisa Ali Omumis fall till domstol.

– Det var jobbigt nog för mig och min familj att bli utvisade från Sverige på grund av att jag saknade vissa försäkringar under tiden hos min förrförra arbetsgivare, för flera år sedan. När beskedet kom från Migrationsverket att jag dessutom inte får komma tillbaka till Sverige och ABB på grund av detta kunde jag inte tro att det var sant. Varken jag eller ABB har ju gjort något fel. Samtidigt är jag glad att jag nu har Centrum för rättvisa på min sida, som har lyckats hjälpa så många arbetskraftsinvandrare tidigare, säger Ali Omumi.

Läs artikeln på DN Debatt från Centrum för rättvisa och ABB här
Läs Migrationsverkets beslut här 
Läs Ali Omumis överklagande här

Läs mer om Ali Omumis tidigare ärende hos Migrationsverket

”Utvisas efter tre år gammal miss – trots Migrationsverkets nya hållning”, Breakit, 17 juli 2018.
”Ali, 38, och familjen utvisas – saknade sjukförsäkringar”, Expressen, 11 maj 2018.
”Sales engineer to be deported from Sweden despite landmark ruling”, The Local, 8 maj 2018.

Kontakt:

Johannes Forssberg, jurist på Centrum för rättvisa
070-6123339/ johannes.forssberg@centrumforrattvisa.se

Eskilstuna kommun vill riva deras bostadsområde – tre familjer stämmer kommunen med hjälp av Centrum för rättvisa

By | Äganderätt, Aktuellt, Pågående fall
Kampen om bostadsområdet Folkesta i Eskilstuna flyttar in rättssalen. Den 3 december 2018 lämnade familjerna in en ansökan om stämning mot kommunen vid Eskilstuna tingsrätt. Från vänster: Else-Brith Värlander, Peter Andersson, Peter Andersson och Lars Värlander.

TV4:s Kalla Fakta avslöjade för två år sedan att Eskilstuna kommun helt i onödan hade tvingat bort 25 familjer från sina hem och förvandlat den lilla villaidyllen i Folkesta till en övergiven spökstad. Efter uppmärksamheten i media fick de tre familjer som inte ville flytta ett löfte av kommunen om att få bo kvar. Men den 6 november beslutade kommunen att bostadsområdet ska rivas och att de tre familjerna ska byggas in i ett industriområde. De tre familjerna svarade med att stämma kommunen i Eskilstuna tingsrätt med hjälp av Centrum för rättvisa.

– Det här fallet är unikt. Eskilstuna kommun har spenderat över 50 miljoner av skattebetalarnas pengar på att tvinga bort människor från sina hem. Kommunen har missbrukat sina maktbefogenheter och kränkt de boendes rätt till respekt för sina hem. Grundlagen är tydlig: kommunen måste visa att det finns ett angeläget allmänt intresse för att kunna tvinga människor från sina hem, och det har det inte funnits i det här fallet, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, som företräder de tre familjerna i Folkesta utanför Eskilstuna.

Det lilla bostadsområdet i Folkesta utanför Eskilstuna består av sammanlagt 28 bostäder i form av villor och radhus. Bostadsområdet har funnits sedan tidigt 1900-tal och flera av familjerna har bott där i många generationer. Men den 29 augusti 2013 antog kommunen en översiktsplan som skulle få långtgående konsekvenser för de boende. I översiktsplanen angav kommunen att bostadsområdet på sikt skulle rivas och ”omvandlas och införlivas” med det intilliggande industriområdet.

Kommunens plan gjorde att fastigheterna blev i princip osäljbara. Planerna på att riva området skapade också stor osäkerhet och oro hos de boende om deras framtid i Folkesta. Trots att Folkestaborna trivdes och ville bo kvar i sina hus upplevde de flesta att de inte hade något annat val än att godta ett tidsbegränsat inlösenerbjudande från kommunen. På bara några år löste kommunen in större delen av fastigheterna och bostadsområdet tömdes på människor. Under sex års tid har husen stått mer eller mindre tomma och förfallit.

Hösten 2016 avslöjade TV4:s Kalla Fakta att kommunen inte hade och aldrig hade haft några konkreta planer för området och att de 25 familjer som hade tvingats bort från sina hem hade flyttat i onödan. Efter avslöjandet och uppmärksamheten i media gav kommunen de tre familjer som fanns kvar i området ett löfte om att få bo kvar.

Efter att kommunen i november i år bestämt att bostadsområdet ska rivas och att de tre familjerna på sikt ska byggas in i ett industriområde stämmer de nu kommunen vid Eskilstuna tingsrätt med hjälp av Centrum för rättvisa. De tre familjerna i Folkesta begär skadestånd av kommunen med 150 000 kr per person med hänvisning till att kommunen har överträtt deras grundläggande rätt till respekt för sina hem enligt Europakonventionen.

– Jag har en sådan enorm anknytning till Folkesta. Jag har bott här i 70 år och jag vill inte flytta. Jag har kämpat och betalat av huset. Det här fallet handlar om principen, en kommun ska inte kunna tvinga bort människor från sina hem hur som helst, det är en grundläggande rättigheter, säger Peter Andersson, som har växt upp i Folkesta.

– Nu ska tingsrätten avgöra om kommunens agerande har varit lagligt eller inte. Det enda rätta i det här läget är att kommunen respekterar domstolsprövningen och avvaktar med rivningen, avslutar Fredrik Bergman.

För frågor kontakta Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa och ombud för de tre familjerna i Folkesta som nu har stämt Eskilstuna kommun.

______________________________

Läs de tre familjernas stämningsansökan här.

Läs mer om fallet:

Centrum för rättvisa hjälper visselblåsarna i Macchiarini-affären att få domstolsprövning

By | Aktuellt, Pågående fall, Rättssäkerhet
Katarina Le Blanc, Oscar Simonson och Karl-Henrik Grinnemo. Foto: Centrum för rättvisa


Kirurgerna och forskarna Karl-Henrik Grinnemo, Oscar Simonson och Matthias Corbascio var med och slog larm om Paolo Macchiarinis forskning på Karolinska institutet (KI). Men när KI i somras fattade beslut i Macchiarini-ärendet stämplades de själva som oredliga och klandervärda för att de påstods ha bidragit till Macchiarinis forskningsfusk. De utpekade forskarna överklagade beslutet eftersom de ansåg att anklagelserna mot dem inte stämde och att myndighetens beslut riskerar att ödelägga deras karriärer. Men nu har Förvaltningsrätten i Stockholm beslutat att inte pröva deras överklaganden, vilket innebär att de nekas möjligheten att få försvara sig mot anklagelserna i domstol. Centrum för rättvisa hjälper därför de tre forskarna att överklaga avvisningsbeslutet till Kammarrätten i Stockholm för att de ska få en rättvis rättegång.

– Karolinska Institutet, som är en statlig myndighet, har agerat både åklagare och domare i det här fallet och stämplat forskarna som oredliga och klandervärda. Vår uppfattning är att grundläggande krav på rättssäkerhet innebär att forskarna måste få en möjlighet att försvara sig mot de här anklagelserna i en rättvis rättegång inför en oberoende domstol. Förvaltningsrättens beslut innebär att de berövas den möjligheten. Därför kommer Centrum för rättvisa att hjälpa forskarna att överklaga förvaltningsrättens beslut för att de ska få sin sak ordentligt prövad i domstol, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa och ombud för Grinnemo, Simonson och Corbascio. Centrum för rättvisa företräder även forskaren Katarina Le Blanc, som också pekades ut som oredlig.

I början av sommaren tog Karolinska Institutet ställning till den anmälan om forskningsfusk som riktats mot kirurgen Paolo Macchiarinis artiklar om konstgjorda luftstrupar. KI:s beslut i ärendet den 25 juni 2018 innebar att Paolo Macchiarini fälldes för forskningsfusk. Men i KI:s beslut klandras även Karl-Henrik Grinnemo, Oscar Simonson och Matthias Corbascio, tre av visselblåsarna som slog larm om missförhållandena till KI:s rektor, samt bland andra Katarina Le Blanc.

De utpekade forskarna överklagade KI:s beslut till Förvaltningsrätten i Stockholm, som den 6 november 2018 beslutade att inte pröva överklagandena, eftersom domstolen bedömde att beslutet inte får överklagas. Detta trots att myndigheters beslut alltid ska kunna överklagas till domstol om det har sådana verkningar att det aktualiserar den enskildes fri- och rättighetsskydd enligt Europakonventionen. Centrum för rättvisa kommer nu hjälpa de utpekade forskarna att få sitt ärende prövat i domstol.

– En myndighets beslut att stämpla en forskare som oredlig eller klandervärd kan få mycket långtgående konsekvenser och i praktiken göra det omöjligt för honom eller henne att fortsätta att verka som forskare. Rätten till domstolsprövning är en grundbult i en rättsstat och helt avgörande för enskildas tillgång till rättvisa. Det vore orimligt om de utpekade forskarna inte fick en ordentlig prövning av ett så ingripande beslut som det här handlar om, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa.

 

Läs Förvaltningsrätten i Stockholms beslut här.

Läs visselblåsarnas överklagande till Kammarrätten i Stockholm här. 

Läs mer om fallet:

Dagens Nyheter, ”Förvaltningsrätten avvisar visselblåsarnas överklagan: ’Vi är beredda att gå hur långt som helst'”, 2018-11-08

Dagens Medicin, ”Visselblåsare fälls i Macchiarini-ärendet”, 2018-06-25

Expressen ledare, ”Visselblåsare borde hyllas – inte jagas”, 2018-05-12 

Dagens Medicin, ”Det skulle vara bisarrt om vi fälldes för oredlighet”, 2017-10-30 

Kontakt:

Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa
070-82 19 655 / fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

Oscar Simonsson, kirurg
070-336 67 87

 

Tiptapp överklagar förbud mot återvinningsapp med Centrum för rättvisa

By | Aktuellt, Pågående fall, Yrkes- och näringsfrihet
Tre av Tiptapps grundare (från vänster): David Höök, Fredric Rylander och Tim Bjelkstam. Foto: Centrum för rättvisa 

Mobilappen Tiptapp gör det lättare för privatpersoner att hjälpa varandra att återvinna och köra grovavfall och återvinning till återvinningscentralen. I slutet av september beslutade Stockholms stad att förbjuda den populära tjänsten, eftersom kommunen anser att enskilda inte får transportera varandras grovavfall. Nu överklagar Tiptapp kommunens beslut med stöd av Centrum för rättvisa. Under den tid som rättsprocessen pågår kan Tiptapp användas som vanligt.

– Miljölagstiftningen innehåller inget förbud för privatpersoner att hjälpa varandra att återvinna och köra grovavfall till soptippen. Kommunens beslut att stoppa den delen av Tiptapps verksamhet saknar tydligt stöd i lagen och innebär en oproportionerlig begränsning av företagets näringsfrihet som skyddas i grundlagen, säger Fredrik Bergman, som är chef för Centrum för rättvisa och ombud för Tiptapp.

Kommunens beslut innebär att Tiptapp förbjuds att förmedla transport av hushållsavfall till någon annan än de företag som Stockholms stad har anlitat för transport av avfall. Eftersom syftet med Tiptapp är att på ett enkelt sätt förmedla transporter mellan privatpersoner utgör beslutet i praktiken ett förbud av Tiptapps populära verksamhet.

– Vi är ett företag som sätter miljön först och har alltid varit angelägna om att ha en dialog med kommunen om hur vi gemensamt kan göra avfallshanteringen ännu bättre. Därför kom det som en smärre chock att kommunen i stället valde att fatta ett beslut som om det blir verklighet sätter stopp för en stor del av vår verksamhet, säger Tim Bjelkstam, en av Tiptapps grundare.

Enligt lagen ansvarar varje kommun för att hushållsavfall inom kommunen omhändertas på ett lämpligt sätt. Huvudregeln är att yrkesmässiga avfallstransporter ska skötas av kommunen eller de företag som har tillstånd för detta och som kommunen anlitar. Ett undantag gäller dock för enskilda hushålls transporter av eget grovavfall till kommunens återvinningscentraler. Privatpersoner får alltså själva transportera exempelvis en uttjänt byrå till kommunens återvinningscentral.

Men kommunen anser i beslutet mot Tiptapp att reglerna ska tolkas så att det bara är medlemmarna i det hushåll som avfallet tillhör som får transportera det till återvinningscentralen. Enligt kommunen får alltså en privatperson som har hyrt ett släp för att transportera gamla möbler till en återvinningscentral inte ta med grannens grovavfall för att minska antalet bilresor. För att en sådan privat transport ska vara tillåten anser kommunen att även grannen måste åka med i bilen:

”Undantag kan gälla om den som lämnar avfallet själv åker med till återvinningscentralen och själv lämnar avfallet där. Det är då fråga om transporttjänst av annat slag än ren avfallshämtning”, skriver miljöförvaltningen angående samåkning i sitt utlåtande.

– Regelverket kunde ha varit tydligare med vad som gäller för digitala tjänster av det här slaget, men vår uppfattning är att den befintliga lagstiftningen inte kräver något förbud mot Tiptapps verksamhet. Om kommunen har synpunkter på hur verksamheten är utformad finns det mindre ingripande alternativ än att helt förbjuda den. Det är principiellt viktigt att det här fallet prövas i högre instans så att det klargörs vad som gäller, säger Fredrik Bergman.

Eftersom stadens beslut börjar gälla först om det vinner laga kraft kan Tiptapp användas som vanligt medan rättsprocessen pågår.

– Vår förhoppning är att beslutet med Centrum för rättvisas hjälp upphävs och därför aldrig kommer att behöva verkställas, så att människor kan fortsätta hjälpa varandra att ”tiptappa” sitt avfall, avslutar Tim Bjelkstam.

Kontakt:
Tim Bjelkstam, vd Tiptapp
tim@tiptapp.com
070-222 42 90

Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa
fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se
070-821 96 55

Centrum för rättvisa asks the European Court of Human Rights to re-examine Swedish mass surveillance case

By | Aktuellt, Pågående fall, Personlig integritet
The Human Rights Building, Strasbourg, France. Photo: Council of Europe

Centrum för rättvisa has requested that the European Court of Human rights elevates the case of Centrum för rättvisa v. Sweden, concerning Sweden’s mass surveillance program, to its Grand Chamber, which is the European Court’s highest formation. The Court recently held in an initial judgment that the Swedish surveillance system, while giving cause for concern with respect to possible abuse of the right of individuals, still met the minimum legal safeguards that govern the use of the bulk interception of electronic signals for national security purposes. The case is now pending before a panel of the Court, which decides whether the case should be referred to the Court’s Grand Chamber.

“The right to privacy is one of the defining human rights challenges of the digital age. We have asked the Grand Chamber of the European Court of Human Rights to clarify how mass surveillance activities should be safeguarded against abuse in order to protect the right to privacy”, says Fredrik Bergman, Head of Centrum för rättvisa, a Stockholm-based public interest law firm.

On 19 June 2018, the Court, sitting as a Chamber of seven judges, delivered its judgmentin the case of Centrum för rättvisa v. Sweden. The Court held that whilst the Swedish system of mass surveillance, or “bulk interception”, was not in violation of the right to privacy protected under Article 8 of the Convention, it nevertheless gave “some cause for concern with respect to the possible abuse of the rights of individuals”, with “scope for improvement”.

This was the first time that the Court addressed the question of which minimum legal safeguards should govern bulk interception regimes designed exclusively for national security purposes. Shortly after the judgment was issued, another section of the Court issued a different judgment on the mass surveillance regime in the United Kingdom, finding it in violation of Article 8 of the Convention (Big Brother Watch and Others v. the United Kingdom, 13 September 2018).

Centrum för rättvisa has, within the time period stipulated in Article 43 of the European Convention, invited the Court’s Grand Chamber to re-examine the case to clarify the applicable legal standards for safeguarding individual rights. Specifically, Centrum för rättvisa has asked the Grand Chamber to:

  • clarify the necessary minimum safeguards for a bulk interception regime dealing exclusively with national security,
  • re-examine the Court’s exclusion of the reasonable suspicion requirement from the minimum safeguards for bulk interception,
  • develop the role of independent judicial oversight as part of the minimum safeguards that apply to bulk interception regimes, and
  • develop the minimum safeguards governing inter-state intelligence sharing.

A panel of five judges of the Court will now decide whether the case should be referred to the Grand Chamber. In order for the panel to refer the case to the Grand Chamber, the case must raise a serious question affecting the interpretation or application of the Convention or a serious issue of general importance.

“This case raises important issues of law that require an authoritative determination by the Grand Chamber. European states face serious threats from terrorism, criminal activity, and hostile actors. Interception activities form part of how some European states counter these threats. However, without proper safeguards, the use of mass surveillance risks intruding upon the very basic fundamental rights and freedoms of the societies that such surveillance seeks to protect,” says Fredrik Bergman.

The Chamber’s judgment in the case of 19 June 2018 will become final if the panel decides not to refer the case to the Grand Chamber.

Documents:
Read Centrum för rättvisa’s request for referral to the European Court’s Grand Chamber
Read the European Court’s judgment in Centrum för rättvisa v. Sweden of 19 June 2018

Contact:
Fredrik Bergman, Head of Centrum för rättvisa
fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

__________________________________

Centrum för rättvisa (Centre for Justice) is a non-profit public interest law firm based in Stockholm, Sweden, that seeks to protect and promote individual rights and freedoms. Centrum för rättvisa represents individuals in public interest litigation proceedings, runs educational outreach programs, and participates in the public debate on civil liberties.