Category

Personlig integritet

Europadomstolen prövar den svenska FRA-lagen

By | Aktuellt, Personlig integritet, Rättssäkerhet

På onsdag den 10 juli 2019 kommer Europadomstolen i Strasbourg att hålla förhandling i målet om den svenska FRA-lagen. Den fråga som Europadomstolen ska avgöra är om det svenska systemet för signalspaning innehåller ett tillräckligt skydd för den personliga integriteten. Signalspaning innebär att FRA kan övervaka enskildas mobiltelefoner, e-post och annan förtrolig kommunikation som sker via internet i syfte att kartlägga yttre hot mot landet. Det här är första gången som Europadomstolens högsta instans, Grand Chamber, ska pröva ett mål om s.k. massövervakning. Prövningen är unik och domen kommer bli vägledande både för Sverige och övriga Europa.

– Det som Europadomstolen ska pröva är hur avvägningen mellan två viktiga intressen ska göras. Staten måste ha tillräckliga befogenheter och verktyg för att kunna kartlägga och avslöja yttre hot mot landet. Samtidigt måste sådan verksamhet ske med bibehållen respekt för enskildas grundläggande fri- och rättigheter. Det finns ett stort allmänintresse i att Europadomstolen får möjlighet att klargöra vilka rättssäkerhetsgarantier som måste finnas när stater använder sig av hemlig massövervakning, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, som driver fallet i Europadomstolen.

Det var sommaren 2008 som Centrum för rättvisa anmälde den s.k. FRA-lagen till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg. Det hade då varit en intensiv debatt om hur den enskildes integritet ska skyddas när stater vill bedriva hemlig massövervakning på internet. Klagomålet lämnades in eftersom det var tveksamt om den svenska FRA-lagen levde upp till Europakonventionens krav för att skydda enskildas integritet.

Europadomstolen meddelade en första dom i målet den 19 juni 2018. En domarpanel bestående av sju europeiska domare ansåg att FRA-lagen i vissa avseenden inte innehöll tillräckligt skydd för enskildas rättigheter, men bedömde ändå att lagen på det stora hela var godtagbar. Den 5 februari 2019 bestämde Europadomstolen att målet skulle hänskjutas till domstolens högsta instans, Grand Chamber, för en ny prövning.

– Det är viktigt att Europadomstolen ger tydliga besked om hur enskildas rättigheter ska skyddas i försvarsunderrättelseverksamhet. Den svenska FRA-lagen innehåller ett antal brister som bör granskas. Det handlar bland annat om att enskilda i praktiken inte kan få besked och upprättelse om det sker olaglig avlyssning och att det inte finns några spärrar mot att FRA överlämnar känslig information om enskilda till andra stater, säger Fredrik Bergman.

Konkret ska Europadomstolen ta ställning till om den svenska FRA-lagen lever upp till de rättssäkerhetsgarantier som Europadomstolen har ställt upp för att skydda den enskildes privatliv enligt artikel 8 i Europakonventionen. I Europadomstolens Grand Chamber avgörs målen av sjutton domare. Det är endast ett fåtal fall som prövas där varje år. Domen kommer att bli vägledande både för Sverige och för de 46 andra europeiska länder som har skrivit under Europakonventionen.

Europadomstolen kommer att pröva den svenska FRA-lagen samtidigt med ett mål mot Storbritannien, som också handlar om hemlig massövervakning och som har sin bakgrund i Edward Snowdens avslöjanden 2013.

Det kan ta upp till ett år innan Europadomstolen meddelar sin dom.

_________________________

Läs mer:
Läs Europadomstolens pressmeddelande här.
Läs Europadomstolens dom från den 19 juni 2018.
Läs Centrum för rättvisas yttrande till Europadomstolen den 3 maj 2019.
Läs regeringens yttrande till Europadomstolen den 3 maj 2019.

Kontakt:
Fredrik Bergman
Chef för Centrum för rättvisa
070-8219655 / fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

 

Centrum för rättvisa mot Sverige, målet om FRA-lagen, ska prövas av Europadomstolens Grand Chamber

By | Aktuellt, Personlig integritet

Idag meddelade Europadomstolen att målet Centrum för rättvisa mot Sverige som rör den s.k. FRA-lagen om hemlig övervakning kommer att prövas i stor kammare (Grand Chamber). Den 19 juni 2018 godkände Europadomstolen FRA-lagen men framförde samtidigt viss kritik och framhöll att lagstiftningen kunde förbättras i ett antal avseenden. Centrum för rättvisa begärde därefter att målet skulle tas upp till förnyad prövning av Europadomstolens Grand Chamber. En dom från Grand Chamber ger vägledning om hur Europakonventionen ska tolkas. Den kommande domen i målet kommer därför att ha stor betydelse för i vilken utsträckning europeiska länder får bedriva massövervakning.

Sommaren 2008 anmälde Centrum för rättvisa den s.k. FRA-lagen till Europadomstolen. Detta eftersom det var tveksamt om den levde upp till Europakonventionens krav för att skydda enskildas integritet. Klagomålet till Europadomstolen bidrog till att riksdagen snabbt skrev om lagen för att stärka enskildas integritet vid signalspaning. En kammare i Europadomstolen godkände den uppdaterade FRA-lagen den 19 juni 2018, men framförde samtidigt viss kritik och framhöll att lagstiftningen kunde förbättras i ett antal avseenden. Centrum för rättvisa begärde därför att målet skulle prövas av Europadomstolens Grand Chamber. En panel med fem domare har nu beslutat att målet ska tas upp till prövning där. Det innebär att panelen har bedömt att målet ger upphov till en allvarlig fråga som rör tolkningen eller tillämpningen av konventionen eller en allvarlig fråga av allmän betydelse. Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, instämmer i panelens bedömning:

”Det här målet väcker viktiga rättsfrågor som kräver ett vägledande avgörande från Grand Chamber. Europeiska stater möter idag allvarliga hot från terrorism och gränsöverskridande brottslighet. Hemlig övervakning är en del av hur vissa stater bemöter dessa hot. Utan tillräckliga garantier mot missbruk riskerar dock hemlig massövervakning att kränka just de grundläggande fri- och rättigheter som staterna vill skydda från sina fiender.”

Grand Chamber är Europadomstolens högsta dömande organ. I Grand Chamber avgörs målen av sjutton domare från sjutton olika länder, inklusive domstolens ordförande. Endast ett tiotal fall tas upp varje år och domarna har stor principiell betydelse. Den kommande domen i målet Centrum för rättvisa mot Sverige kommer att ha stor betydelse för i vilken utsträckning europeiska länder får bedriva massövervakning. Svenska staten och Centrum för rättvisa förväntas mötas i en muntlig förhandling i Strasbourg någon gång under nästa år. Därefter väntas det ta cirka ett år innan Europadomstolen meddelar dom.

___________________________________

Centrum för rättvisa står upp för individen genom att driva rättsprocesser och delta i debatten om rättighetsfrågor.

Centrum för rättvisa bildades 2002 som en ideell och oberoende aktör med uppdrag att värna enskildas fri- och rättigheter. Sedan dess har Centrum för rättvisa steg för steg etablerat sig som Sveriges ledande organisation på detta område.

Centrum för rättvisa v. Sweden to be examined by the Grand Chamber of the ECtHR

By | Aktuellt, Personlig integritet

Today, the European Court of Human Rights has announced that the case of Centrum för rättvisa v. Sweden, concerning Sweden’s mass surveillance program, will be examined by the Court’s Grand Chamber. In June last year, the Court held in an initial judgment that the Swedish surveillance system, while giving cause for concern with respect to possible abuse of the right of individuals, still met the minimum legal safeguards that govern the use of the bulk interception of electronic signals for national security purposes. The Grand Chamber is the European Court’s highest formation and only examines cases that raises a serious question of general importance or that affects the interpretation or application of the Convention. The forthcoming judgment will set an important precedent on the safeguards necessary to protect the right to privacy in the context of mass government surveillance.

“The right to privacy is one of the defining human rights challenges of the digital age. We have asked the Grand Chamber of the European Court of Human Rights to settle how mass surveillance activities should be safeguarded against abuse in order to protect the right to privacy. We are pleased that the Grand Chamber will now re-examine and clarify the Convention standards on secret surveillance”, says Fredrik Bergman, Head of Centrum för rättvisa, a Stockholm-based public interest law firm.

On 19 June 2018, the Court, sitting as a Chamber of seven judges, delivered its judgment in the case of Centrum för rättvisa v. Sweden. The Court held that whilst the Swedish system of mass surveillance, or “bulk interception”, was not in violation of the right to privacy protected under Article 8 of the Convention, it nevertheless gave “some cause for concern with respect to the possible abuse of the rights of individuals”, with “scope for improvement”.

This was the first time that the Court addressed the question of which minimum legal safeguards should govern bulk interception regimes designed exclusively for national security purposes. Shortly after the judgment was issued, another section of the Court issued a different judgment on the mass surveillance regime in the United Kingdom, finding it in violation of Article 8 of the Convention (Big Brother Watch and Others v. the United Kingdom, 13 September 2018).

Centrum för rättvisa asked the Court’s Grand Chamber to re-examine the case to clarify the applicable legal standards for safeguarding individual rights. Specifically, Centrum för rättvisa asked the Grand Chamber to:

  • clarify the necessary minimum safeguards for a bulk interception regime dealing exclusively with national security,
  • re-examine the Court’s exclusion of the reasonable suspicion requirement from the minimum safeguards for bulk interception,
  • develop the role of independent judicial oversight as part of the minimum safeguards that apply to bulk interception regimes, and
  • develop the minimum safeguards governing inter-state intelligence sharing.

A panel of five judges of the Court has now decided that the case will be referred to the Grand Chamber. This means that the panel has found that the case raises a serious question affecting the interpretation or application of the Convention or a serious issue of general importance. Fredrik Bergman agrees with the assessment of the panel:

“This case raises important issues of law that require an authoritative determination by the Grand Chamber. European states face serious threats from terrorism, criminal activity, and hostile actors. Interception activities form part of how some European states counter these threats. However, without proper safeguards, the use of mass surveillance risks intruding upon the very basic fundamental rights and freedoms of the societies that such surveillance seeks to protect.”

The Grand Chamber is the European Court’s highest formation, consisting of 17 judges, and sets precedents affecting the interpretation of the Convention. The forthcoming judgment will set an important precedent on the safeguards necessary to protect the right to privacy in the context of mass government surveillance.  A hearing before the Grand Chamber in Strasbourg can be expected sometime during next year. Following a hearing, a judgment is normally delivered within a year.

Documents:
Read Centrum för rättvisa’s request for referral to the European Court’s Grand Chamber
Read the European Court’s judgment in Centrum för rättvisa v. Sweden of 19 June 2018

Contact:
Fredrik Bergman, Head of Centrum för rättvisa
fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

__________________________________

Centrum för rättvisa (Centre for Justice) is a non-profit public interest law firm based in Stockholm, Sweden, that seeks to protect and promote individual rights and freedoms. Centrum för rättvisa represents individuals in public interest litigation proceedings, runs educational outreach programs, and participates in the public debate on civil liberties.

 

Centrum för rättvisa asks the European Court of Human Rights to re-examine Swedish mass surveillance case

By | Aktuellt, Pågående fall, Personlig integritet
The Human Rights Building, Strasbourg, France. Photo: Council of Europe

Centrum för rättvisa has requested that the European Court of Human rights elevates the case of Centrum för rättvisa v. Sweden, concerning Sweden’s mass surveillance program, to its Grand Chamber, which is the European Court’s highest formation. The Court recently held in an initial judgment that the Swedish surveillance system, while giving cause for concern with respect to possible abuse of the right of individuals, still met the minimum legal safeguards that govern the use of the bulk interception of electronic signals for national security purposes. The case is now pending before a panel of the Court, which decides whether the case should be referred to the Court’s Grand Chamber.

“The right to privacy is one of the defining human rights challenges of the digital age. We have asked the Grand Chamber of the European Court of Human Rights to clarify how mass surveillance activities should be safeguarded against abuse in order to protect the right to privacy”, says Fredrik Bergman, Head of Centrum för rättvisa, a Stockholm-based public interest law firm.

On 19 June 2018, the Court, sitting as a Chamber of seven judges, delivered its judgmentin the case of Centrum för rättvisa v. Sweden. The Court held that whilst the Swedish system of mass surveillance, or “bulk interception”, was not in violation of the right to privacy protected under Article 8 of the Convention, it nevertheless gave “some cause for concern with respect to the possible abuse of the rights of individuals”, with “scope for improvement”.

This was the first time that the Court addressed the question of which minimum legal safeguards should govern bulk interception regimes designed exclusively for national security purposes. Shortly after the judgment was issued, another section of the Court issued a different judgment on the mass surveillance regime in the United Kingdom, finding it in violation of Article 8 of the Convention (Big Brother Watch and Others v. the United Kingdom, 13 September 2018).

Centrum för rättvisa has, within the time period stipulated in Article 43 of the European Convention, invited the Court’s Grand Chamber to re-examine the case to clarify the applicable legal standards for safeguarding individual rights. Specifically, Centrum för rättvisa has asked the Grand Chamber to:

  • clarify the necessary minimum safeguards for a bulk interception regime dealing exclusively with national security,
  • re-examine the Court’s exclusion of the reasonable suspicion requirement from the minimum safeguards for bulk interception,
  • develop the role of independent judicial oversight as part of the minimum safeguards that apply to bulk interception regimes, and
  • develop the minimum safeguards governing inter-state intelligence sharing.

A panel of five judges of the Court will now decide whether the case should be referred to the Grand Chamber. In order for the panel to refer the case to the Grand Chamber, the case must raise a serious question affecting the interpretation or application of the Convention or a serious issue of general importance.

“This case raises important issues of law that require an authoritative determination by the Grand Chamber. European states face serious threats from terrorism, criminal activity, and hostile actors. Interception activities form part of how some European states counter these threats. However, without proper safeguards, the use of mass surveillance risks intruding upon the very basic fundamental rights and freedoms of the societies that such surveillance seeks to protect,” says Fredrik Bergman.

The Chamber’s judgment in the case of 19 June 2018 will become final if the panel decides not to refer the case to the Grand Chamber.

Documents:
Read Centrum för rättvisa’s request for referral to the European Court’s Grand Chamber
Read the European Court’s judgment in Centrum för rättvisa v. Sweden of 19 June 2018

Contact:
Fredrik Bergman, Head of Centrum för rättvisa
fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

__________________________________

Centrum för rättvisa (Centre for Justice) is a non-profit public interest law firm based in Stockholm, Sweden, that seeks to protect and promote individual rights and freedoms. Centrum för rättvisa represents individuals in public interest litigation proceedings, runs educational outreach programs, and participates in the public debate on civil liberties.

Alan McCabe mot Stockholms läns landsting

By | Personlig integritet

Tim och Alan McCabe slåss för att få upprättelse för Ingrid som balsamerades utan familjens godkännande. Nu har de äntligen fått den upprättelse de sökt genom att Stockholms läns landsting i en förlikning åtagit sig att betala begärt skadestånd. Foto: Centrum för rättvisa

”Det är viktigt att landstinget erkänner att det har gjort fel”

Stockholms läns landsting balsamerar varje år flera tusen avlidna personers kroppar i onödan. Det sker på rutin och utan att anhöriga informeras eller samtycker. Alan McCabe fick reda på att kroppen efter hans avlidna hustru hade balsamerats först när landstinget skickade en faktura till honom och begärde ersättning för balsameringen. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämmer han nu landstinget med krav på skadestånd för den olagliga och kränkande hanteringen. Stockholms läns landsting har i en förlikning åtagit sig att betala begärt skadestånd.

– De hade inte sagt ett pip om balsamering. Jag visste inte om det här. Min fru sedan 35 år är död, och så skickar de ut det här horribla brevet. Till människor i sorg. Inte ett ord om att de beklagar sorgen, säger Alan McCabe till DN.

Ingrid och Alan McCabe gifte sig den 21 december 1980. Under sommaren 2014 insjuknade Ingrid McCabe hastigt i cancer och avled i mitten av september 2014. Drygt två veckor senare balsamerades hennes kropp av landstinget. Detta helt utan att hennes make Alan informerats eller samtyckt till ingreppet.

Enligt obduktionslagen får balsamering utan de anhörigas samtycke bara ske i undantagsfall. För att få utföra ingreppet krävs att landstinget har gjort en individuell bedömning och kommit fram till att det av sanitära skäl är nödvändigt att balsamera kroppen i fråga. Anledningen till att balsamering bara är tillåtet i undantagsfall är att det innebär ett långtgående ingrepp i en avliden människas kropp.

Men det har visat sig att Stockholms läns landsting använder balsamering som huvudregel, och inte som undantag. Enligt sin rutin balsamerar Stockholms läns landsting alla avlidna kroppar som förvarats hos landstinget i mer än tio dagar. Under 2014, det år då Ingrid McCabe avled, balsamerade landstinget 4464 kroppar av sanitära skäl. Det är 43 procent av alla avlidna kroppar som hanterades av landstinget det året.

Inget annat landsting i Sverige använder sig av balsamering på det sätt som Stockholms läns landsting gör. Under 2014 har balsamering av sanitära skäl bara skett i ett enda fall i övriga landet. De flesta landsting balsamerar inte alls och flertalet landsting uppger att balsamering är helt onödigt om kroppen begravs inom 30 dagar, vilket den också måste enligt begravningslagen.

– Stockholms läns landsting har kränkt Alan McCabes rättigheter. Det bryter systematiskt mot obduktionslagen och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, säger Alexandra Gillström, jurist på Centrum för rättvisa och ombud för Alan McCabe tillsammans med Viktoria Hybbinette.

I februari 2016 lämnade Alan McCabe med Centrum för rättvisas hjälp in ett skadeståndskrav till landstinget. Landstinget svarade i mars att det inte ansåg att det gjort något ”uppenbart fel” som kunde grunda skadeståndsskyldighet – och avslog därmed begäran.

Den 2 maj 2016 lämnade Alan McCabe därför in en stämningsansökan mot landstinget till Stockholms tingsrätt. Det är viktigt för Alan McCabe att få upprättelse för vad som har hänt. För Alan är det också viktigt att landstinget slutar tvångsbalsamera och ändrar sina rutiner för framtiden.

– Jag har gett ett löfte till Ingrid om att jag ska ta hand om henne. Och det ska jag göra även om hon är död. Nu vill jag rätta till det här, för Ingrids skull, säger Alan McCabe till DN.

Vad händer i fallet nu?
Stockholms läns landsting har i en förlikning gått med på att betala hela det begärda beloppet samt att se över sina rutiner gällande balsamering. Översynen ska säkerställa att balsamering inte sker i onödan och att anhöriga får tillräcklig information.

– Efter att ha kämpat i flera år har det här äntligen fått ett slut. Genom den här överenskommelsen har jag fått det jag vill ha. Förhoppningsvis har jag hjälpt andra också, avslutar Alan till Dagens Nyheter.

Förlikningen innebär att rättegången vid Stockholms tingsrätt avslutas.


Om balsamering

Balsamering är ett sätt att sakta ner kroppens nedbrytningsprocess. Vid en balsamering tappas kroppen på blod genom ett snitt vid halspulsådern. Blodkärlen fylls därefter av en konserverande vätska, normalt formalin – ett allergi- och cancerframkallande ämne.

Lagen medger möjlighet att balsamera utan samtycke från den avlidne eller dennes anhöriga om det krävs av sanitära skäl. Eftersom en sådan balsamering kan ske emot den enskildes och de anhörigas vilja är möjligheten att balsamera av sanitära skäl starkt begränsad. Balsamering kan också ske på begäran av enskild om till exempel begravning ska ske i utlandet.

Runt om i Sverige är balsamering mycket ovanligt. Det rör sig om enstaka fall per år. I Stockholms läns landsting balsameras däremot närmare hälften av alla avlidna. Denna storskaliga balsamering har pågått i Stockholms län sedan 1970-talet.

Ta del av statistik över förekomsten av balsamering i hela Sverige 2014-2015 här.

Fallet i media:

Vårdtagare mot Västerbottens läns landsting

By | Personlig integritet
Patient får 10 000 kronor för kränkt integritet

Enligt en dom från Umeå tingsrätt får en person i Västerbotten 10 000 kronor i skadestånd från landstinget. Landstinget hade under fyra års tid och vid 27 tillfällen läckt uppgifter till länsbons bank om var han sökt vård när han betalat patientavgiften med kontokort. På kontoutdraget hos banken stod till exempel ”psykmottagning” och ”hudmottagning”. Tusentals personer i Västerbotten har sannolikt drabbats på samma sätt – och de har mot bakgrund av domen att rätt att behandlas lika i skadeståndsfrågan, trots att landstinget förnekar ansvar.

Landstinget i Västerbotten läckte uppgifter 27 gånger
Patienten har vid ett antal tillfällen uppsökt vård i Västerbotten, bland annat för utmattningssymptom. År 2008 uppmärksammade han för första gången att hans bank hade uppgifter om när och vid vilken specifik avdelning han hade sökt vård. På kontoutdragen hos banken stod exempelvis ”psykmottagning” och ”hudmottagning”.

Patienten upplevde stort obehag när han förstod att landstinget hade läckt uppgifter om hans vårdbesök till hans bank. Utöver sin generella oro för konsekvenser av att dessa känsliga uppgifter spritts utanför landstinget insåg han att informationen kanske skulle påverka banken inför förhandlingar om till exempel lånevillkor.

För att få ett stopp på läckan försökte han uppmärksamma landstingets politiker på det bristande personuppgiftsskyddet vid kortbetalningar. Men landstingsfullmäktige avslog i oktober 2010 förslagen om att ändra sina rutiner för att skydda patienters personliga integritet. Långt senare, först efter att Datainspektionen i oktober 2013 konstaterat att den aktuella behandlingen av personuppgifter strider mot lagen, ändrade landstinget sina rutiner vid kortbetalning.

Det hade då gått fyra år sedan patienten för första gången uppmärksammat att landstinget kränkt hans lagskyddade rätt till personlig integritet.

Nio landsting har haft olagliga rutiner
Centrum för rättvisa har genom en granskning kunnat konstatera att nio landsting har haft rutiner som är direkt olagliga. Det gäller Västerbottens läns landsting, Landstinget Blekinge, Landstinget Dalarna, Region Jönköpings län, Landstinget i Kalmar län, Stockholms läns landsting, Region Örebro län, Region Kronoberg och Region Gotland.

Trots Datainspektionens beslut år 2013 fortsatte två regioner, Region Gotland och Region Kronoberg, att läcka konfidentiell information om patienter och alltså bryta mot lagen. Det innebär att patienternas banker i dessa regioner fortsatt få uppgifter om vilka avdelningar som patienterna besökt. Efter skadeståndskravet i Västerbotten och avslöjanden i lokal media lovade man i februari 2015 att börja rätta till sina rutiner på Gotland respektive i Kronoberg.

Söker skadestånd
Myndigheter som på det här sättet kränker enskildas integritet ska ersätta drabbade enligt personuppgiftslagen.

– Det är bra att landstinget i Västerbotten har börjat följa lagen. Men skadan är redan skedd för den drabbade patienten – hans bank har redan uppgifter om att han har uppsökt till exempel psykiatrin. Och Region Gotland och Region Kronoberg har fortsatt bryta mot lagen. Det är viktigt att landstingen nu ger de människor som har drabbats den upprättelse som de har rätt till enligt lag, säger Alexandra Gillström som är ombud för den drabbade patienten tillsammans med Sebastian Scheiman.

Landstinget: ”Kränkningen är helt obetydlig”
Men när den drabbade patienten i februari 2015 vände sig till Västerbottens läns landsting med ett krav på skadestånd fick han nobben. Landstinget svarade att det inte tänker ersätta patienten eftersom kränkningen av honom enligt landstinget är ”helt obetydlig”. Den 7 juli 2015 stämde därför patienten landstinget på 10 000 kr vid Umeå tingsrätt. Landstinget svarade, efter att ha anlitat en advokat, att det går med på att betala skadeståndet, av ”processekonomiska skäl”.

– Landstingets svar på stämningen är överraskande. Landstinget säger sig nämligen medge länsbons talan. I ordet ”medge” ligger normalt att man erkänner att det man har gjort är fel. Men i det här fallet är syftet med ”medgivandet” att slippa en juridisk prövning i domstol. Landstingsdirektören Anders Sylvan skriver själv till domstolen att kränkningen har varit obetydlig och att landstinget inte har gjort något fel alls. Landstinget tar alltså till det juridiska knepet att köpa sig ur ansvarsfrågan. Att landstinget ägnar sig åt processtaktiskt rävspel i en fråga som rör invånarnas fri- och rättigheter är inte värdigt en offentlig aktör, säger Alexandra Gillström.

10 000 kr i skadestånd för kränkt integritet
Efter att landstinget ”medgivit” talan dömde Umeå tingsrätt ut ett skadestånd på 10 000 kr till den drabbade patienten. Resultatet av processen är i och för sig att den drabbade patienten får ett skadestånd, men landstingets agerande och motiv tar udden av upprättelsen.

– Den drabbade får varken ett erkännande eller en riktig domstolsprövning av landstingets ansvar. Landstinget fintar istället bort juridiken och ansvaret för sina övertramp. För detta bör landstinget skämmas, fortsätter Alexandra Gillström.

Men ytterligare ett resultat av processen är att fler i Västerbotten kan få skadestånd av landstinget. En av de mest grundläggande reglerna för ett landsting är nämligen att det ska behandla sina invånare lika.

Är du också drabbad?
Den i Västerbotten som vill veta om han eller hon har drabbats kan undersöka sina kontoutdrag för tiden före oktober 2013 och se om banken genom kontoutdragen har uppgifter om vilken vård man har fått.

Om du bor i Västerbotten och har blivit drabbad kan du ladda ner och fylla i vår lathund för krav på ersättning och skicka in den till landstinget. Det kostar ingenting.

Har du frågor kan du höra av dig till info@centrumforrattvisa.se.

Relaterat material

I media

Sjukhusfilmningen i Uppsala läns landsting

By | Personlig integritet

Landstinget fälldes för att ha tillåtit att dödskamp blev dokusåpa

En svårt sjuk patient filmades när han vårdades i livets slutskede på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Landstinget tillät och medverkade till att mannens dödskamp blev kommersiell TV-underhållning. Mannens anhöriga stämde landstinget för kränkningen och fick, efter två och ett halvt års kamp samt förlust i tingsrätten, äntligen rätt i Svea hovrätt som tillerkände dem 20 000 kr var i skadestånd. 

– Det är mycket glädjande att den drabbade familjen nu får upprättelse – det är ett viktigt besked till såväl vårdgivare som patienter på sjukhus att rätten till respekt för privatlivet gäller även där, säger Clarence Crafoord, chef för Centrum för rättvisa och ombud i målet tillsammans med Sebastian Scheiman och Anna Rogalska Hedlund.

Patienten kom in på Akademiska sjukhuset den 14 september 2007 sedan han blivit akut sämre i sin cancersjukdom. Två dagar senare dog han. Under tiden som patienten vårdades på sjukhuset vistades ett tv-team från produktionsbolaget Titan i lokalerna. Landstinget hade nämligen släppt in och gett sin tillåtelse till tv-teamet att filma sjukhusets verksamhet och dess patienter – däribland den cancersjuke mannen. Landstinget lät också tv-teamet filma när personalen beskrev patientens hälsotillstånd ingående. Han själv hade aldrig gett sitt samtycke till filmningen.

En dryg månad senare satt patientens fru och dotter framför tv:n då avsnitt 34 av serien ”Sjukhuset” visades på TV3. Plötsligt fick de se sin make respektive pappa i tv-rutan.

– Jag blev chockad, säger dottern.

I avsnittet drabbas patienten av akut andnöd och sjukhuspersonalen skyndar till det rum där han ligger. Den personal som vårdar honom filmas även ute i korridoren och i personalrummet när de diskuterar hans hälsotillstånd. De beskriver allvaret och den utsiktslösa situationen och nämner att de ringt hans fru.

Familjen blev mycket skakad över att se mannen i bild mitt under deras sorgearbete och begravningsförberedelser. Även andra anhöriga och vänner kände igen honom och kontaktade familjen.

Serien fick direkt stort genomslag med över 350 000 tittare i TV3. Den har senare gått i repris och på TV3 Play och sänds för närvarande i TV8.

Patientens anhöriga lyckades efter påtryckningar mot produktionsbolaget och TV3 få dem att ta bort det aktuella avsnittet från TV3:s hemsida. Även landstinget kontaktades men ansvarig person hänvisade bara till en utredning av Socialstyrelsen.

En mycket känslig situation

Termen ”privatliv” har tolkats brett av Europadomstolen och omfattar aspekter hänförliga till den personliga identiteten såsom en persons namn, bild eller integritet. Familjen anser att landstinget helt medvetet lämnat ut deras make, far och morfar i en mycket känslig situation.

Han befann sig i sjukhusmiljö, var allvarligt sjuk, hade svåra smärtor och befann sig dessutom i livets slutskede. Genom att tv-teamet släppts in och tillåtits närvara vid vården av patienten avslöjade landstinget konfidentiella uppgifter om patientens sjukdomstillstånd.

Tingsrätten sa att det var fel att filma, men att landstinget ändå inte behövde ta ansvar

Det strider mot sekretesslagstiftningen att röja identiteten på patienter utan deras samtycke. Detta har Justitieombudsmannen slagit fast med eftertryck i flera beslut rörande anmälningar av tv-serien Sjukhuset. I ett beslut som rörde just Akademiska sjukhuset skrev JO: ”Det är i högsta grad anmärkningsvärt att Akademiska sjukhuset genom ett avtal har godkänt att gällande sekretessregler kan åsidosättas. Det står dessutom klart att sjukhuset i många fall underlåtit att inhämta samtycke från patienten innan filmning skett. Jag är mycket kritisk till sjukhusets agerande”.

De anhöriga stöder sig både på skadeståndslagen och på Europakonventionen i sin talan mot landstinget. Enligt artikel 8.1 i Europakonventionen har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

Mot den bakgrunden var det inte förvånande att tingsrätten kom fram till att det skett ett brott mot sekretesslagstiftningen. Tingsrättens dom innebar dock att landstinget gick fritt från ansvar – eftersom tingsrätten ansåg att viss personal som medverkat till inspelningen skyddades av meddelarfriheten – detta trots att landstinget brutit mot sekretesskyddet.

– Landstinget skyddades enligt tingsrätten av meddelarfriheten. Men meddelarfriheten finns för att skydda enskilda mot den offentliga makten – inte tvärt om, säger Clarence Crafoord.

Hovrätten gav familjen rätt till skadestånd

Tingsrättens dom överklagades till Svea hovrätt som meddelade sin dom den 26 november 2014.

I sin dom tar hovrätten fasta på landstingets ansvar för det som hänt familjen. ”Det är hovrättens bedömning att det grundläggande ansvaret för att sekretessbelagda uppgifter röjts i hög grad ligger på arbetsgivaren, Landstinget. Röjandet av de sekretessbelagda uppgifterna får i belysning härav sägas ha skett på ett sätt som är att jämställa med att det skett på myndighetens vägnar. Under dessa förhållanden hindrar inte bestämmelserna om meddelarfrihet att arbetsgivaren blir skadeståndsskyldig […].”

– För familjen är domen en oerhörd lättnad. Deras mål med processen har varit att hindra att andra drabbas av samma sak, vilket förhoppningsvis blir resultatet av hovrättens dom, säger Clarence Crafoord.

Slutet på en lång resa

Den 1 december 2014 meddelade Landstinget i Uppsala län att hovrättens dom inte kommer att överklagas. Samtidigt bad landstingsrådet Vivianne Macdisi (S) om ursäkt, rakt och utan omsvep, för landstingets agerande.

– Landstingets ursäkt är lovvärd, särskilt med tanke på att den är dubbel och avser både händelsen när intrånget begicks i familjens privatliv, och landstingets agerande under rättsprocessen. Därmed kommer de anhöriga äntligen att kunna lägga den här svåra tiden bakom sig, avslutar Clarence Crafoord.

Läs Landstingets pressmeddelande här:

Landstingets pressmeddelande 2014-12-01

 

Fallet i ett nötskal:

Fallet i media:

Fallet i domstol: