Category

Rättssäkerhet

Samir Sabri blev som 15-åring oskyldigt dömd för mord – nu stämmer han staten för att få upprättelse

By | Aktuellt, Pågående fall, Rättssäkerhet

Samir Sabri blev som 15-åring oskyldigt dömd för mordet på sin styvmor och låstes in på ett psykiatriskt sjukhus. Men när han 30 år senare fick resning och friades från alla misstankar nekades han skadestånd av staten för det felaktiga frihetsberövandet. Enligt staten är Samir Sabris skadestånd preskriberat, eftersom händelsen ligger mer än tio år tillbaka i tiden. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämmer Samir Sabri nu staten för att få frågan om hans rätt till ersättning prövad i domstol.

– Jag har blivit frikänd och fått en upprättelse, säger han. Men den känns inte komplett när de säger nej till att jag ska få skadestånd som alla felaktigt dömda får, säger Samir Sabri i en kommentar till Aftonbladet.

I maj 1986 mördades Samir Sabris styvmor i deras hem och Samir Sabri – som då var 15 år gammal – tog på sig ansvaret för att skydda en nära anhörig. Några åtgärder för att kontrollera om erkännandet var riktigt vidtogs aldrig. Efter att Samir Sabri felaktigt stämplats som ”sinnessjuk” dömdes han för mordet och placerades på Långbro psykiatriska sjukhus. Men ungefär ett år efter den fällande domen tog Samir Sabri tillbaka sitt erkännande och förklarade att han hade tvingats att ta på sig skulden. Förundersökningen återupptogs men lades ner igen, utan att personen som Samir Sabri pekat ut som skyldig förhördes.

Ungefär 30 år senare ansökte Samir Sabri om resning av morddomen. Han hade då fått hjälp av Aftonbladet-journalisten Anders Johansson och advokaten Sargon De Basso med att granska fallet och den tekniska bevisningen på nytt. Efter att åklagaren konstaterat att ”bevisning framkommit som entydigt talar mot att Samir är gärningsman” beviljades Samir Sabri resning av Svea hovrätt, som beslutade att målet skulle prövas igen. På luciadagen 2016 frikändes Samir Sabri från mordet av Stockholms tingsrätt. Det stod då klart att han varit felaktigt dömd och frihetsberövad från 15 till 17 års ålder.

– Det som hände kommer att påverka mig resten av mitt liv. För mig är det här ett sätt att få staten att be om ursäkt. Jag gör det här inte bara för mig själv utan för att andra som har hamnat i samma situation också ska kunna få upprättelse, säger Samir Sabri.

Personer som har varit felaktigt frihetsberövade har normalt rätt till ersättning av staten. Men i Samir Sabris fall har staten nekat honom ersättning med motiveringen att hans anspråk har preskriberats, eftersom händelsen ligger mer än tio år tillbaka i tiden. För att få ersättning för hela frihetsberövandet hade Samir Sabri, enligt statens synsätt, behövt begära ersättning redan i maj 1996 – alltså tjugo år innan han frikändes.

– Det behövs ett vägledande avgörande i frågan om staten kan hållas ansvarig för allvarliga kränkningar av grundläggande fri- och rättigheter som ligger långt tillbaka i tiden. Regler om preskription får inte tillämpas så stelbent att enskilda i praktiken går miste om sina rättigheter. Därför är det viktigt att det här fallet nu prövas i domstol, förklarar Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa.

Kontakt
Fredrik Bergman, jurist och chef för Centrum för rättvisa
fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

Mer om fallet
Läs stämningsansökan här.
Läs Aftonbladets rapportering om fallet här.
Lyssna på Aftonbladets prisbelönta podd #Fallet här.

Europadomstolen prövar den svenska FRA-lagen

By | Aktuellt, Personlig integritet, Rättssäkerhet

På onsdag den 10 juli 2019 kommer Europadomstolen i Strasbourg att hålla förhandling i målet om den svenska FRA-lagen. Den fråga som Europadomstolen ska avgöra är om det svenska systemet för signalspaning innehåller ett tillräckligt skydd för den personliga integriteten. Signalspaning innebär att FRA kan övervaka enskildas mobiltelefoner, e-post och annan förtrolig kommunikation som sker via internet i syfte att kartlägga yttre hot mot landet. Det här är första gången som Europadomstolens högsta instans, Grand Chamber, ska pröva ett mål om s.k. massövervakning. Prövningen är unik och domen kommer bli vägledande både för Sverige och övriga Europa.

– Det som Europadomstolen ska pröva är hur avvägningen mellan två viktiga intressen ska göras. Staten måste ha tillräckliga befogenheter och verktyg för att kunna kartlägga och avslöja yttre hot mot landet. Samtidigt måste sådan verksamhet ske med bibehållen respekt för enskildas grundläggande fri- och rättigheter. Det finns ett stort allmänintresse i att Europadomstolen får möjlighet att klargöra vilka rättssäkerhetsgarantier som måste finnas när stater använder sig av hemlig massövervakning, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, som driver fallet i Europadomstolen.

Det var sommaren 2008 som Centrum för rättvisa anmälde den s.k. FRA-lagen till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg. Det hade då varit en intensiv debatt om hur den enskildes integritet ska skyddas när stater vill bedriva hemlig massövervakning på internet. Klagomålet lämnades in eftersom det var tveksamt om den svenska FRA-lagen levde upp till Europakonventionens krav för att skydda enskildas integritet.

Europadomstolen meddelade en första dom i målet den 19 juni 2018. En domarpanel bestående av sju europeiska domare ansåg att FRA-lagen i vissa avseenden inte innehöll tillräckligt skydd för enskildas rättigheter, men bedömde ändå att lagen på det stora hela var godtagbar. Den 5 februari 2019 bestämde Europadomstolen att målet skulle hänskjutas till domstolens högsta instans, Grand Chamber, för en ny prövning.

– Det är viktigt att Europadomstolen ger tydliga besked om hur enskildas rättigheter ska skyddas i försvarsunderrättelseverksamhet. Den svenska FRA-lagen innehåller ett antal brister som bör granskas. Det handlar bland annat om att enskilda i praktiken inte kan få besked och upprättelse om det sker olaglig avlyssning och att det inte finns några spärrar mot att FRA överlämnar känslig information om enskilda till andra stater, säger Fredrik Bergman.

Konkret ska Europadomstolen ta ställning till om den svenska FRA-lagen lever upp till de rättssäkerhetsgarantier som Europadomstolen har ställt upp för att skydda den enskildes privatliv enligt artikel 8 i Europakonventionen. I Europadomstolens Grand Chamber avgörs målen av sjutton domare. Det är endast ett fåtal fall som prövas där varje år. Domen kommer att bli vägledande både för Sverige och för de 46 andra europeiska länder som har skrivit under Europakonventionen.

Europadomstolen kommer att pröva den svenska FRA-lagen samtidigt med ett mål mot Storbritannien, som också handlar om hemlig massövervakning och som har sin bakgrund i Edward Snowdens avslöjanden 2013.

Det kan ta upp till ett år innan Europadomstolen meddelar sin dom.

_________________________

Läs mer:
Läs Europadomstolens pressmeddelande här.
Läs Europadomstolens dom från den 19 juni 2018.
Läs Centrum för rättvisas yttrande till Europadomstolen den 3 maj 2019.
Läs regeringens yttrande till Europadomstolen den 3 maj 2019.

Kontakt:
Fredrik Bergman
Chef för Centrum för rättvisa
070-8219655 / fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

 

Högsta förvaltningsdomstolen nekar visselblåsarna i Macchiarini-affären domstolsprövning

By | Aktuellt, Rättssäkerhet

Två av visselblåsarna: Oscar Simonson (t.v.) och Karl-Henrik Grinnemo (t.h.). Foto: Rikard Samuelsson, Centrum för rättvisa.

Högsta förvaltningsdomstolen nekar prövningstillstånd till visselblåsarna i Macchiarini-affären. Därmed har det slagits fast att forskare som utpekas som oredliga eller klandervärda av ett universitet inte har rätt att överklaga och försvara sig mot anklagelserna i domstol. Högsta förvaltningsdomstolens beslut kan inte överklagas.

– Högsta förvaltningsdomstolens beslut att inte pröva detta viktiga ärende är beklagligt. Det är grundläggande i en rättsstat att enskilda som pekas ut som klandervärda av myndigheter måste få möjlighet att försvara sig mot anklagelserna i en rättvis rättegång inför en oberoende domstol. Högsta förvaltnings­domstolens beslut innebär att forskarna inte får den möjligheten i det här fallet, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa och ombud för Karl-Henrik Grinnemo, Oscar Simonson och Matthias Corbascio. Centrum för rättvisa företräder även forskaren Katarina Le Blanc, som också pekades ut som oredlig i KI:s beslut.

Det var sommaren 2018 som Karolinska Institutet tog ställning till den anmälan om forskningsfusk som riktats mot kirurgen Paolo Macchiarinis artiklar om konstgjorda luftstrupar. Karolinska Institutets beslut i ärendet innebar att Paolo Macchiarini fälldes för forskningsfusk. Men i beslutet klandrades även Karl-Henrik Grinnemo, Oscar Simonson och Matthias Corbascio – tre av visselblåsarna som slog larm om missförhållandena till KI:s rektor – samt Katarina Le Blanc och flera andra forskare. Detta eftersom Karolinska Institutet ansåg att de borde ha upptäckt och agerat mot felaktigheterna i Macchiarinis forskning tidigare.

De utpekade forskarna ansåg att Karolinska Institutets beslut innehöll direkta felaktigheter och hade fattats i strid med lag. De överklagade därför till Förvaltningsrätten i Stockholm. I slutet av förra året beslutade förvaltningsrätten att inte pröva saken eftersom domstolen bedömde att beslutet inte får överklagas. Detta trots att myndigheters beslut alltid ska kunna överklagas till domstol om det har sådana verkningar att det aktualiserar den enskildes fri- och rättighetsskydd enligt Europakonventionen.

Tidigare under våren beslutade Kammarrätten i Stockholm att inte ge prövningstillstånd i målet. Och nu har alltså även Högsta förvaltningsdomstolen kommit fram till samma sak, vilket betyder att förvaltningsrättens bedömning står fast. Högsta förvaltningsdomstolens beslut kan inte överklagas. 

Kontakt
Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa
070-82 19 655 / fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

Oscar Simonson, kirurg och forskare
070-336 67 87

Beslut idag: Kammarrätten nekar visselblåsarna i Macchiarini-affären domstolsprövning

By | Aktuellt, Rättssäkerhet

Katarina Le Blanc, Oscar Simonson och Karl-Henrik Grinnemo. Foto: Centrum för rättvisa 

Idag slog Kammarrätten i Stockholm fast att forskare som utpekas som oredliga eller klandervärda av ett universitet inte har rätt att överklaga och försvara sig mot anklagelserna i domstol. Kirurgerna och forskarna Karl-Henrik Grinnemo, Oscar Simonson och Matthias Corbascio var med och slog larm om Paolo Macchiarinis forskning på Karolinska institutet. Men när Karolinska Institutet fattade beslut i Macchiarini-ärendet sommaren 2018 stämplades forskarna själva som oredliga och klandervärda för att de påstods ha bidragit till Macchiarinis forskningsfusk. Varken Karolinska Institutet eller Förvaltningsrätten i Stockholm ansåg att forskarna hade rätt att försvara sig mot anklagelserna i domstol. Kammarrätten i Stockholm har nu bestämt att den inte ens kommer att pröva forskarnas överklagande. Det betyder att förvaltningsrättens beslut står fast utan någon ny bedömning. Med Centrum för rättvisas hjälp kommer forskarna nu att överklaga kammarrättens beslut till Högsta förvaltningsdomstolen.

– Kammarrättens beslut att inte pröva överklagandet är ett negativt besked för rättssäkerheten i Sverige. Det är grundläggande i en rättsstat att enskilda som pekas ut som klandervärda av myndigheter måste få möjlighet att försvara sig mot anklagelserna i en rättvis rättegång inför en oberoende domstol. Kammarrättens beslut innebär att forskarna inte får den möjligheten i det här fallet. Det behövs ett vägledande avgörande i den här frågan. Därför kommer Centrum för rättvisa nu att hjälpa forskarna att överklaga kammarrättens beslut till Högsta förvaltningsdomstolen, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa och ombud för Karl-Henrik Grinnemo, Oscar Simonson och Matthias Corbascio. Centrum för rättvisa företräder även forskaren Katarina Le Blanc, som också pekades ut som oredlig i KI:s beslut.

Sommaren 2018 tog Karolinska Institutet ställning till den anmälan om forskningsfusk som riktats mot kirurgen Paolo Macchiarinis artiklar om konstgjorda luftstrupar. Karolinska Institutets beslut i ärendet den 25 juni 2018 innebar att Paolo Macchiarini fälldes för forskningsfusk. Men i beslutet klandrades även Karl-Henrik Grinnemo, Oscar Simonson och Matthias Corbascio, tre av visselblåsarna som slog larm om missförhållandena till KI:s rektor – samt, bland andra, Katarina Le Blanc. Detta eftersom Karolinska Institutet ansåg att de borde ha upptäckt och agerat mot felaktigheterna i Macchiarinis forskning tidigare.

De utpekade forskarna – visselblåsarna och Katarina Le Blanc – ansåg att Karolinska Institutets beslut innehöll direkta felaktigheter och hade fattats i strid med lag. De överklagade därför till Förvaltningsrätten i Stockholm. Den 6 november 2018 beslutade förvaltningsrätten att inte pröva saken eftersom domstolen bedömde att beslutet inte får överklagas. Detta trots att myndigheters beslut alltid ska kunna överklagas till domstol om det har sådana verkningar att det aktualiserar den enskildes fri- och rättighetsskydd enligt Europakonventionen. Den 21 mars 2019 beslutade Kammarrätten i Stockholm att inte ge prövningstillstånd i målet. Det betyder att förvaltningsrättens bedömning står fast.

Centrum för rättvisa kommer nu att hjälpa de utpekade forskarna att överklaga kammarrättens beslut till Högsta förvaltningsdomstolen.

Kontakt:

Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa
070-82 19 655 / fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

______________________________

Läs Kammarrätten i Stockholms beslut här.

Läs Förvaltningsrätten i Stockholms beslut här.

Läs Centrum för rättvisas överklagande till Kammarrätten i Stockholm här. 

Läs mer om fallet:

Dagens Nyheter, ”Förvaltningsrätten avvisar visselblåsarnas överklagan: ’Vi är beredda att gå hur långt som helst’”, 2018-11-08

Dagens Medicin, ”Visselblåsare fälls i Macchiarini-ärendet”, 2018-06-25

Expressen ledare, ”Visselblåsare borde hyllas – inte jagas”, 2018-05-12 

Dagens Medicin, ”Det skulle vara bisarrt om vi fälldes för oredlighet”, 2017-10-30 

Kronofogden har i flera år slarvat med enskildas pengar – två som drabbats begär skadestånd av staten

By | Äganderätt, Aktuellt, Pågående fall, Rättssäkerhet

Den 14 februari rapporterade Sveriges Radios Ekot om två nya fall som Centrum för rättvisa driver. Det handlar om brister hos Kronofogden som i flera år har slarvat med enskildas pengar. Tusentals kan vara drabbade. Bland dem som hamnat i kläm finns Anne-Marie Kagarp och Lars Erik Larsson. Trots att Justitieombudsmannen (JO) och Justitiekanslern (JK) kritiserat myndighetens hantering av in- och utbetalningar vid flera tillfällen har problemen fortsatt. I Anne-Maries fall utmätte Kronofogden hennes lön trots att hon redan betalat av sin skuld. Lars Erik fick vänta i uppemot ett halvår på att Kronofogden skulle betala ut hans pengar. Nu begär de skadestånd av staten.

– Det är oacceptabelt att en myndighet som har en sådan central funktion i vårt rättssystem, med uppdrag att hantera enskildas pengar, inte klarar av just detta. Än mer anmärkningsvärt är att det har pågått under så lång tid utan att problemen har åtgärdats, säger Helena Myrin, jurist på Centrum för rättvisa, som företräder Anne-Marie och Lars Erik.

Anne-Marie hade löneutmätning på grund av skulder som en tidigare pojkvän orsakat och levde därför på existensminimum. Hon gjorde rätt för sig och betalade skulden. Men Kronofogden fortsatte att ta hennes lön. Först efter flera påstötningar och månaders väntan fick Anne-Marie, som var gravid i femte månaden, tillbaka sina pengar.

Lars Erik hade vänt sig till Kronofogden för att få hjälp att få betalt. Personen som var skyldig honom pengar betalade till Kronofogden. Men Kronofogden dröjde uppemot ett halvår med att betala ut pengarna till Lars Erik. Detta trots att lagen säger att Kronofogden måste göra utbetalningarna inom två veckor.

JO har riktat återkommande kritik mot Kronofogdens medelshantering i ett stort antal beslut sedan 2012. Även JK har uttalat kritik mot Kronofogden i flera beslut. Problemen har alltså funnits i flera år och tusentals kan vara drabbade. JO:s kritik kulminerade i ett beslut från november 2017, där JO konstaterade att Kronofogden misslyckats med sitt grundläggande uppdrag.

Kronofogden har förklarat problemen med hänvisning bland annat till bristande kompetens och styrning. Myndigheten uppgav vidare för JO att problemen skulle vara lösta senast vid utgången av 2017. Ändå drabbades Anne-Marie av Kronofogdens slarv så sent som sommaren 2018.

– Det är ett allvarligt rättssäkerhetsproblem att Kronofogdens felaktiga hantering av enskildas pengar har kunnat fortsätta år efter år. För att återupprätta förtroendet måste Kronofogden få bättre ordning och reda, och enskilda som hamnat i kläm måste få upprättelse, säger Helena Myrin.

Anne-Marie och Lars Erik begär nu skadestånd av staten.

Läs Anne-Marie Kagarps stämningsansökan här.
Läs Lars-Erik Larssons stämningsansökan här.

Läs mer om fallen:
Kronofogden krävs på skadestånd”, Sveriges Radios Ekot den 14 februari 2019
En längre intervju med Anne-Marie Kagarp finns här, Sveriges Radios P1-morgon den 14 februari 2019
Därför stämmer vi staten för Kronofogdens slarv”, Dagens Samhälle den 25 februari 2019

Kontakt:
Alexandra Loyd, administrativ chef och jurist på Centrum för rättvisa
073-767 92 73 / alexandra.loyd@centrumforrattvisa.se

Centrum för rättvisa hjälper visselblåsarna i Macchiarini-affären att få domstolsprövning

By | Aktuellt, Pågående fall, Rättssäkerhet
Katarina Le Blanc, Oscar Simonson och Karl-Henrik Grinnemo. Foto: Centrum för rättvisa


Kirurgerna och forskarna Karl-Henrik Grinnemo, Oscar Simonson och Matthias Corbascio var med och slog larm om Paolo Macchiarinis forskning på Karolinska institutet (KI). Men när KI i somras fattade beslut i Macchiarini-ärendet stämplades de själva som oredliga och klandervärda för att de påstods ha bidragit till Macchiarinis forskningsfusk. De utpekade forskarna överklagade beslutet eftersom de ansåg att anklagelserna mot dem inte stämde och att myndighetens beslut riskerar att ödelägga deras karriärer. Men nu har Förvaltningsrätten i Stockholm beslutat att inte pröva deras överklaganden, vilket innebär att de nekas möjligheten att få försvara sig mot anklagelserna i domstol. Centrum för rättvisa hjälper därför de tre forskarna att överklaga avvisningsbeslutet till Kammarrätten i Stockholm för att de ska få en rättvis rättegång.

– Karolinska Institutet, som är en statlig myndighet, har agerat både åklagare och domare i det här fallet och stämplat forskarna som oredliga och klandervärda. Vår uppfattning är att grundläggande krav på rättssäkerhet innebär att forskarna måste få en möjlighet att försvara sig mot de här anklagelserna i en rättvis rättegång inför en oberoende domstol. Förvaltningsrättens beslut innebär att de berövas den möjligheten. Därför kommer Centrum för rättvisa att hjälpa forskarna att överklaga förvaltningsrättens beslut för att de ska få sin sak ordentligt prövad i domstol, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa och ombud för Grinnemo, Simonson och Corbascio. Centrum för rättvisa företräder även forskaren Katarina Le Blanc, som också pekades ut som oredlig.

I början av sommaren tog Karolinska Institutet ställning till den anmälan om forskningsfusk som riktats mot kirurgen Paolo Macchiarinis artiklar om konstgjorda luftstrupar. KI:s beslut i ärendet den 25 juni 2018 innebar att Paolo Macchiarini fälldes för forskningsfusk. Men i KI:s beslut klandras även Karl-Henrik Grinnemo, Oscar Simonson och Matthias Corbascio, tre av visselblåsarna som slog larm om missförhållandena till KI:s rektor, samt bland andra Katarina Le Blanc.

De utpekade forskarna överklagade KI:s beslut till Förvaltningsrätten i Stockholm, som den 6 november 2018 beslutade att inte pröva överklagandena, eftersom domstolen bedömde att beslutet inte får överklagas. Detta trots att myndigheters beslut alltid ska kunna överklagas till domstol om det har sådana verkningar att det aktualiserar den enskildes fri- och rättighetsskydd enligt Europakonventionen. Centrum för rättvisa kommer nu hjälpa de utpekade forskarna att få sitt ärende prövat i domstol.

– En myndighets beslut att stämpla en forskare som oredlig eller klandervärd kan få mycket långtgående konsekvenser och i praktiken göra det omöjligt för honom eller henne att fortsätta att verka som forskare. Rätten till domstolsprövning är en grundbult i en rättsstat och helt avgörande för enskildas tillgång till rättvisa. Det vore orimligt om de utpekade forskarna inte fick en ordentlig prövning av ett så ingripande beslut som det här handlar om, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa.

 

Läs Förvaltningsrätten i Stockholms beslut här.

Läs visselblåsarnas överklagande till Kammarrätten i Stockholm här. 

Läs mer om fallet:

Dagens Nyheter, ”Förvaltningsrätten avvisar visselblåsarnas överklagan: ’Vi är beredda att gå hur långt som helst'”, 2018-11-08

Dagens Medicin, ”Visselblåsare fälls i Macchiarini-ärendet”, 2018-06-25

Expressen ledare, ”Visselblåsare borde hyllas – inte jagas”, 2018-05-12 

Dagens Medicin, ”Det skulle vara bisarrt om vi fälldes för oredlighet”, 2017-10-30 

Kontakt:

Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa
070-82 19 655 / fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

Oscar Simonsson, kirurg
070-336 67 87

 

Allan Eliasson mot staten

By | Rättssäkerhet

Allan Eliasson från Göteborg var felaktigt fråntagen sitt svenska medborgarskap i strid med grundlagen i 23 år. I tingsrätten och hovrätten tillerkändes han skadestånd av staten med 150 000 kronor för grundlagsbrottet. Nu vill Justitiekanslern, som företräder staten i rättegången, sänka hans skadestånd och göra det svårare för enskilda som drabbats på liknande sätt att få upprättelse. Fallet kommer att prövas i Högsta domstolen under vintern 2018. Centrum för rättvisa företräder Allan i Högsta domstolen. 

Vad är det som har hänt?

Statens olagliga beslut gjorde Allan statslös i 23 år

Allan Eliasson, 36, är född och uppväxt i Göteborg. Några månader efter hans åttaårsdag beslutade staten att avregistrera honom som svensk medborgare.

Skälet till avregistreringen var att det hade visat sig att hans svenska pappa inte var hans biologiska pappa. Allans mamma är, till skillnad från Allan, medborgare i Polen. Statens beslut innebar därmed att Allan berövades sitt svenska medborgarskap i strid med grundlagen och blev statslös.

Dessutom upplyste myndigheterna varken Allan eller hans mamma om att medborgarskapet hade avregistrerats. Det var först flera år senare, i samband med att Allan skulle förnya sitt pass, som det kom fram att staten hade tagit från honom medborgarskapet.

Avregistreringen kom som en chock för Allan. Han hade ovetandes och ofrivilligt blivit av med medborgarskapet i det land som han naturligtvis uppfattade som sitt. Detta blev startskottet för en 23 år lång och frustrerande rättslig kamp för upprättelse.

Tvingades söka uppehållstillstånd

Eftersom Allan plötsligt betraktades som utlänning tvingades han ansöka om uppehållstillstånd i sitt hemland Sverige.

Allan ansökte därefter om att återfå sitt medborgarskap enligt en lag som gjorde det möjligt för personer som ”förlorat eller befriats från sitt svenska medborgarskap” att få tillbaka det genom en anmälan hos Migrationsverket.

Men Migrationsverket avslog Allans anmälan med motiveringen att han ”aldrig varit svensk medborgare” och att det därför inte fanns något medborgarskap att ge tillbaka.

Några år senare ansökte Allan hos Migrationsverket om att få bli svensk medborgare enligt samma regler som gäller för utlänningar.

Den här gången avslog Migrationsverket hans ansökan med motiveringen att han inte uppfyllde villkoren för att få bli svensk medborgare.

Våren 2012 bestämde sig Allan för att göra ett nytt försök hos Migrationsverket att återfå sitt medborgarskap. I januari 2013 informerade Migrationsverket honom om ett prejudicerande rättsfall från Högsta förvaltningsdomstolen (RÅ 2006 ref. 73).

Det rättsfallet gällde Blake Petterson, som också hade fråntagits sitt svenska medborgarskap på grund av att hans mamma var gift med en svensk man som senare visade sig inte vara hans pappa.

Högsta förvaltningsdomstolen uttalade i det fallet att myndigheternas beslut att avregistrera medborgarskapet var oförenligt med den grundlagsbestämmelse som skyddar medborgarskapet (2 kap. 7 § regeringsformen). I den bestämmelsen anges att ingen svensk medborgare som är eller har varit bosatt i riket får fråntas sitt medborgarskap

Skatteverket: Beslutet att avregistrera Allans medborgarskap ”uppenbart oriktigt”

Allan vände sig därefter till Skatteverket och hänvisade till fallet med Blake Pettersson. Skatteverket beslutade den 30 januari 2013 att ge honom medborgarskapet tillbaka. I sitt beslut uttalade Skatteverket att det tidigare beslutet att avregistrera Allan som svensk medborgare var ”uppenbart oriktigt”. Till stöd för sin bedömning hänvisade Skatteverket till Blake Pettersson-domen.

Efter 23 år fick Allan tillbaka sitt medborgarskap. Men på grund av statens grundlagsbrott hade han bland annat varit ofrivilligt statslös, nekats rösträtt i tre riksdagsval, tvingats söka uppehållstillstånd och hindrats från att resa utomlands. Förlusten av medborgarskapet bidrog också till en identitetskris som kom att prägla Allans uppväxt.

Allan ville därför ha upprättelse. Med hjälp av den man som tidigare hade varit registrerad som hans pappa vände sig Allan under hösten 2014 till Justitiekanslern för att få skadestånd av staten för den allvarliga kränkning som det 23 år långa grundlagsbrottet hade inneburit.

Vägledande dom från HD skulle ge Allan upprättelse

Vid den här tidpunkten hade Högsta domstolen i en vägledande dom kommit fram till att Blake Pettersson, som hade varit berövad sitt medborgarskap i strid med grundlagen i 4,5 år, hade rätt till 100 000 kronor i skadestånd av staten (NJA 2014 s. 323). Högsta domstolen ansåg att det inte var tillräckligt att staten gav tillbaka ett felaktigt avregistrerat medborgarskap. Staten ska även betala skadestånd till den drabbade för den kränkning som grundlagsbrottet medfört.

I Blake Pettersson-domen uttalade Högsta domstolen att skadeståndets storlek ska stå i relation till grundlagsbrottets varaktighet. Eftersom Blake Pettersson hade tillerkänts 100 000 kronor för en överträdelse som hade varat i 4,5 år begärde Allan, som varit fråntagen sitt medborgarskap i 23 år, ett högre skadestånd.

Men Justitiekanslern, som är statens jurist, anser inte att Allan har rätt till ett högre skadestånd än Blake Pettersson. I ett beslut den 13 november 2011 tillerkändes Allan 100 000 kronor. Enligt Justitiekanslern ska det inte få utgå högre skadestånd än så vid kränkningar av skyddet för medborgarskap – men gärna lägre.

Allan fick rätt i tingsrätt och hovrätt – men staten vill inte betala

Allan ansåg inte att Justitiekanslerns resonemang stämde med vad Högsta domstolen hade uttalat i Blake Pettersson-domen om hur skadeståndet ska beräknas. Han stämde därför staten i Göteborgs tingsrätt och begärde ett högre skadestånd. I rättegången där motsatte sig Justitiekanslern, som även företräder staten i rättegångar, att betala ett högre skadestånd.

Men tingsrätten höll med Allan. Enligt tingsrätten ska det utgå ett högre skadestånd än 100 000 kronor eftersom Allan varit berövad medborgarskapet under en längre tid än Blake Pettersson. Tingsrätten kom fram till att Allan har rätt till 150 000 kronor i skadestånd, eftersom det handlade om en överträdelse under en mycket lång tid av en grundläggande rättighet.

Justitiekanslern nöjde sig dock inte med tingsrättens dom utan överklagade till Hovrätten för Västra Sverige. Men även hovrätten höll med Allan och avslog överklagandet.

Hovrätten ansåg, precis som tingsrätten, att Allan hade rätt till 150 000 kronor. Hovrätten framhöll att det handlade om en mycket allvarlig kränkning, eftersom Allan under större delen av sitt liv felaktigt varit avregistrerad som svensk medborgare.

Staten vill ha nytt besked från Högsta domstolen – vill göra det svårare för drabbade att få skadestånd

Men Justitiekanslern godtog inte heller hovrättens dom och överklagade till Högsta domstolen. Justitiekanslern vill att Högsta domstolen i en vägledande dom ska slå fast att staten inte ska behöva betala mer än 100 000 kronor till enskilda som blivit fråntagna sina medborgarskap, men gärna mindre.

Justitiekanslern vill också att Högsta domstolen ska slå fast ett antal kriterier som i praktiken gör det svårare för enskilda att få skadestånd för liknande grundlagskränkningar:

  • Justitiekanslern vill att grundlagskränkningar ska preskriberas efter tio år. Det betyder att staten inte ska behöva betala något skadestånd alls till enskilda som under lång tid inte har känt till att staten kränkt deras rättigheter.
  • Justitiekanslern vill att det ska finnas ett maxbelopp för ideella skadestånd till enskilda i fall av olagligt fråntagna medborgarskap – staten ska inte behöva betala mer än 100 000 kronor i allvarliga fall, men gärna mindre.
  • Justitiekanslern vill att skadeståndet ska sänkas till drabbade som inte fått reda på att staten berövat dem deras medborgarskap och som inte själva vidtar åtgärder för att få tillbaka medborgarskapet.

Centrum för rättvisa tillvaratar Allans rätt i Högsta domstolen

Efter att Högsta domstolen gett prövningstillstånd i målet den 19 juni 2017 har Centrum för rättvisa inträtt som ombud för Allan Eliasson.

– Justitiekanslern anser att 150 000 kronor är ett ”anmärkningsvärt högt” skadestånd för en 23 år lång grundlagskränkning. Det är det inte. Som både tingsrätten och hovrätten kom fram till är det rätt och rimligt att Allan får ett högre skadestånd än Blake Pettersson, som fick 100 000 kronor efter att ha varit fråntagen medborgarskapet i 4,5 år, säger Clarence Crafoord.

Blake Pettersson hade varit fråntagen sitt svenska medborgarskap i 4,5 år. Genom en banbrytande dom i Högsta domstolen år 2014 blev han den första person som fick ideellt skadestånd för en grundlagskränkning. Högsta domstolen tillerkände honom 100 000 kronor. Blake Pettersson företräddes av Centrum för rättvisa (NJA 2014 s. 323).

Högsta domstolens avgörande i Blake Pettersson-fallet är en dom av historisk betydelse för den svenska grundlagens skydd för enskildas grundläggande fri- och rättigheter. Genom den domen klargjordes att det är möjligt för enskilda att åberopa grundlagens fri- och rättigheter som grund för upprättelse och skadestånd när de behandlats i strid med dessa bestämmelser.

Samtidigt väckte Blake Pettersson-domen ett antal ännu obesvarade frågor om hur långt möjligheten att få skadestånd med stöd av grundlagen sträcker sig. Det är i några av dessa frågor, bl.a. när det gäller preskription och krav på åtgärder av den som drabbats, som Justitiekanslern nu försöker begränsa möjligheterna till skadestånd.

–  Till skillnad från Justitiekanslern anser vi att den svenska grundlagens användbarhet för människor som drabbas av statliga övertramp ska stärkas snarare än begränsas. Den rättsutveckling som inleddes i och med Blake Petterson-domen bör fördjupas och inte kvävas i sin linda, avslutar Clarence Crafoord.

Vad säger lagen?

  • I den svenska grundlagen anges att ”ingen svensk medborgare som är eller har varit bosatt i riket får fråntas sitt medborgarskap” (2 kap. 7 § 2 st. 1 meningen regeringsformen). Det är i princip uteslutet att någon mot sin vilja fråntas sitt svenska medborgarskap.
  • Rättsfallet RÅ 2006 ref. 73 handlade om Blake Pettersson som förvärvat svenskt medborgarskap genom att födas i ett äktenskap där mannen var svensk medborgare. I rättsfallet kom Högsta förvaltningsdomstolen fram till att det var oförenligt med grundlagsbestämmelsen i 2 kap. 7 § regeringsformen att avregistrera medborgarskapet sedan det hade visat sig att den svenska mannen inte var far till Blake Pettersson.
  • I rättsfallet NJA 2014 s. 323 slog Högsta domstolen fast att Blake Pettersson hade rätt till ideellt skadestånd med 100 000 kronor för det grundlagsbrott som hade prövats i Högsta förvaltningsdomstolen i rättsfallet ovan. När Högsta domstolen bestämde skadeståndet tog domstolen hänsyn till att Blake Pettersson hade varit fråntagen sitt medborgarskap i 4,5 år.

 

Läs domar och överklaganden

Vad händer i fallet nu?
Högsta domstolen har bestämt att det ska hållas huvudförhandling i målet i januari 2018.

Högsta domstolens dom i målet kommer sannolikt meddelas under våren 2018.

Lucky Dev mot Sverige

By | Rättssäkerhet

Svenska staten fälls i Europadomstolen

Europadomstolen har fällt svenska staten för brott mot rätten att inte lagföras eller straffas två gånger för samma sak. I fallet hade en kvinna från Stockholm åtalats för skattebrott – anklagelser som hon sedan kom att frias ifrån. Samtidigt hade hon påförts skattetillägg i en parallell process som fortsatte även efter att hon friats i skattebrottsprocessen. Detta stod i strid med Europakonventionen och kvinnan tillerkänns nu 2 000 euro i skadestånd av Europadomstolen.

Tidigare har även Högsta domstolen, HD, slagit fast att den här typen av dubbla förfaranden står i strid med rätten att inte lagföras eller straffas två gånger för samma sak. Men HD:s hållning har varit att rätten till resning eller annan gottgörelse för dem som drabbats bara gäller för fel som begåtts av staten efter den 10 februari 2009 – när en dom som tydliggjorde rättsläget kom från Europadomstolen.

Men nu gör alltså Europadomstolen en annan bedömning och öppnar för att människor som drabbats även före februari 2010 ska kunna få rättelse.

– Målet kan komma att få stor betydelse för tusentals människor som har drabbats av dubbla förfaranden i skattemål, säger Clarence Crafoord, chef på Centrum för rättvisa och ombud i målet tillsammans med advokat Börje Leidhammar, som tog ärendet till Europadomstolen.

– Domen är en viktig påminnelse om att grundläggande rättssäkerhetskrav också gäller på skatteområdet, avslutar Clarence Crafoord.

Europadomstolens dom 2014-11-27

Connie Dickinson mot Mälardalens högskola

By | Rättssäkerhet

På morgonen den 17 april 2018 meddelar Högsta domstolen sin dom i fallet med den amerikanska studenten Connie Dickinson som stämde Mälardalens högskola eftersom den sålt en undermålig matematikutbildning till henne. Domen kommer bli vägledande för liknande fall.

– Det här är ett principiellt viktigt fall både för betalande studenter och högskolesektorn, så det är bra att det ska prövas i högsta instans. Fallet handlar om vilket ansvar som staten har när den säljer bristfälliga tjänster till enskilda, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, som är ombud för Connie Dickinson tillsammans med Johannes Forssberg, jurist på Centrum för rättvisa.

Utbildningen underkändes av UKÄ på fyra av fem punkter

Connie Dickinson från USA är en av de tusentals studenter från länder utanför EES-området som varje år kommer till Sverige för att studera. Sedan 2011 gäller att studenter från tredjeland ska betala en studieavgift för att få studera vid svenska universitet och högskolor.

Connie Dickinson betalade drygt 170 000 kr för en kandidatutbildning i matematik vid Mälardalens högskola, som visade sig vara så dålig att den underkändes på fyra av fem punkter av statens eget kontrollorgan, Universitetskanslersämbetet (UKÄ). UKÄ gav utbildningen det samlade omdömet ”bristande kvalitet” och högskolans rätt att utfärda examen ifrågasattes.

När Connie Dickinson fick del av UKÄ:s bedömning, vilket hon fick mellan termin fyra och fem, bestämde hon sig för att hoppa av utbildningen och begära pengarna tillbaka av högskolan. Högskolan avslog emellertid kravet med hänvisning till att det inte fanns några lagbestämmelser som medgav återbetalning av studieavgifter på grund av bristande utbildningskvalitet.

Connie Dickinson fick rätt både i tingsrätten och i hovrätten

Med Centrum för rättvisa som ombud stämde Connie Dickinson högskolan vid Västmanlands tingsrätt och begärde att högskolan skulle förpliktas att betala tillbaka hela det erlagda beloppet med stöd av allmänna avtalsrättsliga principer.

Västmanlands tingsrätts dom kom den 14 juni 2016 (läs domen här). Tingsrätten bedömde att högskolan hade brutit mot ett civilrättsligt avtal med Connie Dickinson genom att sälja en utbildning som inte höll måttet (läs tingsrättens pressmeddelande här).

Tingsrätten förpliktade högskolan att återbetala hela det erlagda beloppet, 170 812 kr. Skälet till att hela beloppet skulle återbetalas var, enligt tingsrätten, att felet i utbildningen var så väsentligt att utbildningen ”praktiskt taget saknade värde” för Connie Dickinson.

Mälardalens högskola överklagade tingsrättens dom till Svea hovrätt (läs överklagandet här). Hovrätten  gav prövningstillstånd i målet, huvudförhandling under tidig vår 2017 och domen meddelades den 6 april 2017 (läs domen här).

Även hovrätten bedömde i sin dom att högskolan hade brutit mot ett ömsesidigt förpliktande avtal med Connie Dickinson genom att sälja utbildning som var av bristande kvalitet. Hovrätten uttalade bland annat att en student måste kunna lita på att utbildningar som lyder under högskolelagen håller den kvalitet som anges i lagen.

Till skillnad från tingsrätten, som ansåg att utbildningen i praktiken saknade värde, ansåg hovrätten att Connie Dickinson fick anses haft ”viss nytta” av utbildningen. Hovrätten förpliktade därför högskolan att betala tillbaka halva det erlagda beloppet för utbildningen, det vill säga 85 406 kr.

Nu ska Högsta domstolen meddela dom i fallet

Mälardalens högskola har i sitt överklagande begärt att Högsta domstolen ska ändra hovrättens dom och slå fast att högskolan inte är skyldig att återbetala några studieavgifter till Connie Dickinson (läs överklagandet här).

Högskolan anger på sin hemsida att hela högskolesektorn vill ha ett prejudikat i frågan om att det föreligger ett civilrättsligt avtal mellan en avgiftsbetalande student och ett statligt lärosäte (läs pressmeddelandet här).

Högskolan begär vidare att Connie Dickinson ska betala högskolans advokatkostnader på 668 750 kronor.

Sedan högskolan överklagat till Högsta domstolen har även Connie Dickinson gjort det. Hon begär i sitt överklagande att Högsta domstolen ska ändra hovrättens dom på så sätt att högskolan ska betala tillbaka hela det erlagda beloppet (läs överklagandet här).

Högsta domstolen gav prövningstillstånd i målet den 28 augusti 2017. Huvudförhandlingen hölls den 28 februari 2018. Domen meddelades den 17 april 2018.

Högsta domstolen konstaterade att Connie Dickinson hade rätt att få tillbaka motsvarande två tredjedelar, dvs. 114 000 kr, av den studieavgift hon har betalat till högskolan.

Högsta domstolen bedömde att betalningen av studieavgiften medförde att ett ömsesidigt förpliktande avtal uppstått mellan Connie Dickinson och Mälardalens högskola, och att högskolan gjort sig skyldiga till avtalsbrott genom att tillhandahålla utbildning som inte höll godtagbar standard. Domen blir vägledande för hur liknande situationer ska behandlas i framtiden.

– Domen ger uttryck för en viktig princip, nämligen att statliga myndigheter har samma rättsliga ansvar som privata aktörer när de säljer undermåliga tjänster till enskilda, kommenterar Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa.

Läs mer

I media

Artiklar angående överklagandet till Högsta domstolen

Artiklar i samband med domen den 6 april 2017

Artiklar i samband med domen den 14 juni 2016

Övriga artiklar

Lennart Johansson mot staten

By | Rättssäkerhet

Han fick 10 000 för över fyra års väntan


Har en person som tvingats vänta i över fyra år på en prövning av en tvist med en byggfirma rätt till skadestånd? Nej, inte enligt Justitiekanslern, JK. Inte ens det faktum att domstolen varit helt passiv i ett år och fyra månader eller att JO kritiserat domstolen hade betydelse. Men när Lennart Johansson sedan stämde staten slogs det fast att han hade utsatts för en kränkning av rätten till rättegång inom skälig tid, och han fick skadestånd – trots JK:s överklagande.

 

Lennart Johansson är en av tusentals svenskar som varje år fastnar i rättvisans maskineri. Det började med ett hantverkaruppdrag – han behövde renovera huset och tog in en firma som skulle göra jobbet. Men hantverkaruppdraget blev inte fackmannamässigt utfört och Lennart Johansson hamnade i tvist med byggfirman, en tvist som togs till domstol.

För domstolen tog det hela fyra år och tre månader att pröva Lennart Johanssons fall.

– Kontakten med domstolsvärlden lämnade mig med en känsla av maktlöshet. Jag hade tidigare haft tron att om man får problem, om det inte går att komma överens, kan man alltid vända sig till en domstol som kan reda ut konflikten. Jag trodde aldrig att det skulle ta över fyra år innan det slutligen var över, säger Lennart Johansson.

Fick 10 000 kr, efter kamp mot JK

Till slut förliktes parterna i byggtvisten och notan blev dyr för Lennart Johansson. Efteråt kände han att han ville att staten skulle göra rätt för sig eftersom domstolen dragit ut så på tiden. Efter att JO hade uttalat kritik mot den långsamma handläggningen av Lennart Johanssons fall vände han sig till JK för att få gottgörelse – men JK sa blankt nej. När Lennart Johansson sedan stämde staten och vann i första instans, överklagade JK till hovrätten. Men även i hovrätten fick Lennart Johansson rätt mot staten, och slutligen 10 000 kr i skadestånd för den kränkning av rätten till rättegång inom skälig tid (enligt artikel 6.1 i Europakonventionen) som han utsatts för.

– Eftersom JK:s utgångspunkt för processföringen var att inte gå med på något skadestånd alls innebär hovrättens dom en stor framgång för Lennart Johansson. Långsam handläggning drabbar många människor i Sverige och det är viktigt att dessa får upprättelse så att förtroendet för rättsväsendet upprätthålls, säger Sebastian Scheiman som var ombud i fallet tillsammans med Clarence Crafoord.

Viktigt att enskilda som har rätt också får rätt

Centrum för rättvisa har under många år kämpat för att människor ska få rätt till skadestånd när de drabbats av domstolarnas långa handläggningstider. Efter år 2012, då Högsta domstolen bestämde skadeståndsnivåerna i två avgöranden där Centrum för rättvisa var ombud, har rättsläget klarnat något. Också när det gäller rättegångskostnaderna har enskilda fått besked med innebörden att de ska kunna stämma staten utan att riskera en massa rättegångskostnader vid förlust.

Men som JK:s hållning i fallet med Lennart Johansson visar är det fortfarande svårt för enskilda att få upprättelse när deras rätt till rättegång inom skälig tid kränkts. Justitiekanslerns främsta invändning i processen var att Lennart Johansson var den huvudsakliga orsaken till fördröjningen. Därför tyckte JK att inget skadestånd överhuvudtaget borde utgå till Lennart Johansson.

Lennart Johansson menar att den bedömningen är helt ogrundad. Han har från första början medgett att han själv bidragit till viss fördröjning genom att bland annat begära anstånd i början av processen. Den stora merparten av fördröjningen måste däremot lastas domstolen som under flera längre perioder lät målet ligga utan åtgärder.

– Hovrätten gick på Lennart Johanssons linje – och Lennart Johansson fick skadestånd, trots att JK inte ville det. Kanske finns det andra som likt Lennart Johansson nekats skadestånd av JK, trots att de egentligen har rätt till det, avslutar Sebastian Scheiman.

Fallet i domstol

2014-06-18 Svea hovrätts dom i mål Lennart Johansson mot staten

2013-09-02 Lennart Johanssons yttrande över överklagandet

20130703 Svea hovrätts beslut att meddela prövningstillstånd

130607 Lennart Johanssons anslutningsöverklagande till hovrätten

JK överklagande av domen från Södertörns tingsrätt

Dom Lennart Johansson Södertörns tingsrätt 2013-05-10

2012-12-12 yttrande Lennart Johansson

20012-12-18 JK:s yttrande

Yttrande över protokoll JK 20121115

Protokoll muntlig förberedelse 20121108

Lennart Johanssons yttrande