Category

Yrkes- och näringsfrihet

Länsstyrelsen avslår Tiptapps överklagande – företaget tar Stockholms stads förbudsbeslut till domstol

By | Aktuellt, Pågående fall, Yrkes- och näringsfrihet

I slutet av september 2018 beslutade Stockholms stad att förbjuda delar av den populära återvinningsappen Tiptapp eftersom kommunen ansåg att miljöbalkens regler inte tillåter enskilda att hjälpa varandra med att köra återvinning och annat bråte till återvinningscentralen. Trots att flera andra kommuner ställt sig på Tiptapps sida i tvisten med kommunen beslutade länsstyrelsen idag att förbudet ska stå fast. Länsstyrelsens beslut kommer att överklagas till mark- och miljödomstolen. Under den tid rättsprocessen pågår kan Tiptapp användas som vanligt.

– Det måste finnas utrymme för innovativa lösningar som gör det enklare för enskilda att återvinna och göra gott för miljön. Myndigheternas stelbenta tolkning av lagen skapar onödiga hinder för företag som försöker hitta nya sätt att verka för en bättre miljö. Trots att ett antal andra kommuner har bedömt att Tiptapps tjänst är förenlig med lagen har länsstyrelsen valt att gå på Stockholms stads linje. Vi kommer därför att överklaga beslutet till domstol, säger Tim Bjelkstam, en av Tiptapps grundare.

Tiptapp är en tjänst som bland annat syftar till att öka återvinningen genom att underlätta för privatpersoner att hjälpa varandra med att köra återvinning och annat bråte till avfallsanläggningar. Efter att tjänsten lanserats i Stockholm år 2016 blev den på kort tid mycket populär och har därefter börjat användas i många andra städer runtom i landet.

I slutet av september 2018 förbjöd Stockholms stad Tiptapp att förmedla transporter till någon annan än de företag som kommunen anlitat för transport av avfall. Detta eftersom kommunen anser att miljölagstiftningen ska tolkas så att det bara är medlemmarna i det hushåll som skräpet tillhör som får transportera det till en avfallscentral. Enligt kommunen får enskilda alltså inte hjälpa varandra med såna transporter.

Kommunens beslut innebar i praktiken ett förbud mot Tiptapps verksamhet. Med hjälp av Centrum för rättvisa överklagade Tiptapp därför förbudet till länsstyrelsen och gjorde gällande att det var en oproportionerlig inskränkning i företagets näringsfrihet. Samtidigt fick Tiptapp stöd av kommunerna Nacka, Gislaved och Rättvik samt nätverket Tillväxt och tillsyn, med 30 anslutna kommuner, som bedömt att reglerna i miljöbalken inte innebär något hinder mot företagets tjänst.

Men trots att flera andra kommuner ställt sig på Tiptapps sida i tvisten med Stockholms stad beslutade länsstyrelsen idag att Stockholms stads förbud ska stå fast. Länsstyrelsen har inte tagit ställning till frågan om det är otillåtet för enskilda att hjälpa varandra med att transportera återvinning och annat bråte, utan nöjer sig med att konstatera att den kommunikationsplattform som Tiptapp tillhandahåller i sig innebär en hantering av avfall som kommunen har ensamrätt på att utföra.

– Länsstyrelsen har gjort det lite enkelt för sig och inte prövat alla frågor som det här ärendet aktualiserar. Vår bedömning är att miljölagstiftningen inte innehåller något hinder mot den kommunikationsplattform som Tiptapp har utvecklat. En annan tolkning av lagen framstår som absurd och innebär en omotiverad begränsning av Tiptapps näringsfrihet. Det är principiellt viktigt att fallet prövas av högre instans och vi kommer därför att överklaga länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen, säger Rikard Samuelsson, jurist vid Centrum för rättvisa och ombud för Tiptapp.

Kontakt
Rikard Samuelsson, jurist och ombud för Tiptapp
0704-536782 / rikard.samuelsson@centrumforrattvisa.se

Naturvårdsverkets olagliga beslut ruinerade Evald Hellgrens företag – nekas skadestånd

By | Aktuellt, Yrkes- och näringsfrihet

Evald Hellgren bedrev en framgångsrik näringsverksamhet i Örträsk i Västerbotten när Naturvårdsverket felaktigt drog in tillståndet för hans populära vildsvinsfälla Sinkabirum. Två år senare fick han rätt i kammarrätten, som konstaterade att Naturvårdsverket ”inte haft fog för sitt beslut” – men då hade hans firma ruinerats. Med hjälp av Centrum för rättvisa har han stämt staten i domstol. Idag har Stockholms tingsrätt meddelat dom i målet.

– Tingsrätten fastställer i sin dom att Naturvårdsverkets beslut var felaktigt, men domstolen anser inte att felet var tillräckligt allvarligt för att staten ska bli skadeståndsskyldig. Det betyder alltså att det är Evald Hellgren som får ta smällen för statens felaktiga beslut. Fallet är principiellt viktigt och vi kommer att överklaga tingsrättens dom till hovrätten, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa som företräder Evald Hellgren.

Viltmästaren och egenföretagaren Evald Hellgren i Örträsk i Västerbotten uppfann den första fällan som godkändes för levandefångst av vildsvin. Den blev en populär produkt bland svenska bönder som var trötta på att se sina ägor förstöras av den snabbt växande vildsvinsstammen.

Men så bestämde Naturvårdsverket plötsligt att dra in tillståndet för fällan på felaktiga grunder och drog därmed undan mattan för Evald Hellgrens firma. Evald Hellgren överklagade Naturvårdsverkets beslut att ta tillbaka tillståndet och fick till slut rätt i kammarrätten, som konstaterade att myndigheten överhuvudtaget ”inte haft fog för sitt beslut”. När domstolen gav Evald Hellgren tillbaka tillståndet hade han redan förlorat 670 000 kronor i uteblivna försäljningsintäkter under två års tid. Dessa pengar begärde han tillbaka av staten.

Men Justitiekanslern, som hanterar skadeståndsanspråk mot staten, nekade honom ersättning. Justitiekanslern hävdade att staten endast kan bli skadeståndsskyldig på grund av felaktig myndighetsutövning när den har begått ”uppenbara fel” och ansåg att felet som Evald Hellgren drabbats av inte var tillräckligt uppenbart.

Med hjälp av Centrum för rättvisa stämde han staten och begärde ersättning för den skada som det felaktiga beslutet orsakade. Stockholms tingsrätt valde att gå på statens linje och avslog Evald Hellgrens begäran om skadestånd i dom den 12 juni 2019. Tingsrätten höll med om att Naturvårdsverkets beslut var fel, men domstolen ansåg inte att felet var tillräckligt allvarligt fört att staten ska bli skadeståndsskyldig.

Tingsrättens dom kommer att överklagas till Svea hovrätt. För att hovrätten ska pröva målet krävs det prövningstillstånd.

Läs tingsrättens dom här.

Läs mer om fallet här.

För frågor om fallet, kontakta Fredrik Bergman.

 

Tiptapp överklagar förbud mot återvinningsapp med Centrum för rättvisa

By | Aktuellt, Pågående fall, Yrkes- och näringsfrihet
Tre av Tiptapps grundare (från vänster): David Höök, Fredric Rylander och Tim Bjelkstam. Foto: Centrum för rättvisa 

Mobilappen Tiptapp gör det lättare för privatpersoner att hjälpa varandra att återvinna och köra grovavfall och återvinning till återvinningscentralen. I slutet av september beslutade Stockholms stad att förbjuda den populära tjänsten, eftersom kommunen anser att enskilda inte får transportera varandras grovavfall. Nu överklagar Tiptapp kommunens beslut med stöd av Centrum för rättvisa. Under den tid som rättsprocessen pågår kan Tiptapp användas som vanligt.

– Miljölagstiftningen innehåller inget förbud för privatpersoner att hjälpa varandra att återvinna och köra grovavfall till soptippen. Kommunens beslut att stoppa den delen av Tiptapps verksamhet saknar tydligt stöd i lagen och innebär en oproportionerlig begränsning av företagets näringsfrihet som skyddas i grundlagen, säger Fredrik Bergman, som är chef för Centrum för rättvisa och ombud för Tiptapp.

Kommunens beslut innebär att Tiptapp förbjuds att förmedla transport av hushållsavfall till någon annan än de företag som Stockholms stad har anlitat för transport av avfall. Eftersom syftet med Tiptapp är att på ett enkelt sätt förmedla transporter mellan privatpersoner utgör beslutet i praktiken ett förbud av Tiptapps populära verksamhet.

– Vi är ett företag som sätter miljön först och har alltid varit angelägna om att ha en dialog med kommunen om hur vi gemensamt kan göra avfallshanteringen ännu bättre. Därför kom det som en smärre chock att kommunen i stället valde att fatta ett beslut som om det blir verklighet sätter stopp för en stor del av vår verksamhet, säger Tim Bjelkstam, en av Tiptapps grundare.

Enligt lagen ansvarar varje kommun för att hushållsavfall inom kommunen omhändertas på ett lämpligt sätt. Huvudregeln är att yrkesmässiga avfallstransporter ska skötas av kommunen eller de företag som har tillstånd för detta och som kommunen anlitar. Ett undantag gäller dock för enskilda hushålls transporter av eget grovavfall till kommunens återvinningscentraler. Privatpersoner får alltså själva transportera exempelvis en uttjänt byrå till kommunens återvinningscentral.

Men kommunen anser i beslutet mot Tiptapp att reglerna ska tolkas så att det bara är medlemmarna i det hushåll som avfallet tillhör som får transportera det till återvinningscentralen. Enligt kommunen får alltså en privatperson som har hyrt ett släp för att transportera gamla möbler till en återvinningscentral inte ta med grannens grovavfall för att minska antalet bilresor. För att en sådan privat transport ska vara tillåten anser kommunen att även grannen måste åka med i bilen:

”Undantag kan gälla om den som lämnar avfallet själv åker med till återvinningscentralen och själv lämnar avfallet där. Det är då fråga om transporttjänst av annat slag än ren avfallshämtning”, skriver miljöförvaltningen angående samåkning i sitt utlåtande.

– Regelverket kunde ha varit tydligare med vad som gäller för digitala tjänster av det här slaget, men vår uppfattning är att den befintliga lagstiftningen inte kräver något förbud mot Tiptapps verksamhet. Om kommunen har synpunkter på hur verksamheten är utformad finns det mindre ingripande alternativ än att helt förbjuda den. Det är principiellt viktigt att det här fallet prövas i högre instans så att det klargörs vad som gäller, säger Fredrik Bergman.

Eftersom stadens beslut börjar gälla först om det vinner laga kraft kan Tiptapp användas som vanligt medan rättsprocessen pågår.

– Vår förhoppning är att beslutet med Centrum för rättvisas hjälp upphävs och därför aldrig kommer att behöva verkställas, så att människor kan fortsätta hjälpa varandra att ”tiptappa” sitt avfall, avslutar Tim Bjelkstam.

Kontakt:
Tim Bjelkstam, vd Tiptapp
tim@tiptapp.com
070-222 42 90

Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa
fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se
070-821 96 55

Evald Hellgren mot staten

By | Pågående fall, Yrkes- och näringsfrihet

Evald Hellgren bedrev en blomstrande näringsverksamhet i Örträsk i Västerbotten när Naturvårdsverket felaktigt drog in tillståndet för hans populära vildsvinsfälla Sinkabirum. Två år senare fick han rätt i kammarrätten, som konstaterade att Naturvårdsverket överhuvudtaget ”inte haft fog för sitt beslut” – men då hade hans firma ruinerats. Staten har vägrat att ersätta skadan. Evald Hellgren har därför stämt staten med hjälp av Centrum för rättvisa.

– När staten orsakar enskilda människor och företag ekonomisk skada genom felaktig myndighetsutövning är det rimligt och naturligt att staten är skyldig att ersätta den skadan. Staten ska inte ha någon gräddfil i skadeståndshänseende – det är vad målet handlar om, säger Johannes Forssberg, jurist på Centrum för rättvisa, som tillsammans med Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, är ombud för Evald Hellgren.

Vad har hänt?
Viltmästaren och egenföretagaren Evald Hellgren i Örträsk i Västerbotten uppfann den första fällan som godkändes för levandefångst av vildsvin i Sverige, den patenterade så kallade Sinkabirum-fällan. Den blev en populär produkt bland svenska bönder som var trötta på att se sina ägor förstöras av den snabbt växande vildsvinsstammen.

Sporrade av Evalds framgång ansökte fler konstruktörer om att få vildsvinsfällor godkända. Naturvårdsverket gav då Sveriges veterinärmedicinska anstalt (SVA) i uppdrag att genomföra tester av de nya fällorna samt av den redan godkända Sinkabirum. Syftet med testerna var bland annat att ge Naturvårdsverket underlag när myndigheten bedömde om de nya fällorna kunde godkännas.

SVA rekommenderade i januari 2011 Naturvårdsverket att godkänna Sinkabirum – utan att tänka på att fällan redan var godkänd – förutsatt att några mindre justeringar gjordes. Trots att Evald Hellgren redan hade ett giltigt godkännande ansökte han omedelbart om att få genomföra de förändringar som SVA rekommenderade, eftersom han var angelägen om att fällan skulle uppfylla alla krav. Trots påstötningar dröjde det över 15 månader innan Naturvårdsverket överhuvudtaget bemödade sig med att besvara Evald Hellgrens begäran.

Men i stället för att låta honom genomföra de mindre förändringar som SVA rekommenderat beslöt Naturvårdsverket den 21 februari 2013 att återkalla godkännandet av Sinkabirum på grund av SVA-rapporten – nästan två år efter att den presenterats för myndigheten. Myndigheten beslutade också att beslutet skulle gälla omedelbart, även om det överklagades. Beslutet innebar ett omedelbart säljstopp för Evalds succéfälla, och att det blev olagligt att använda dem. Detta trots att en myndighet av rättssäkerhetsskäl inte får återkalla beslut som är gynnande för enskilda, eftersom man ska kunna lita på att sådana beslut står sig.

Som om detta inte vore nog skickade Naturvårdsverket även ut ett pressmeddelande, där myndigheten beskrev Sinkabirum i negativa ordalag och rekommenderade en fälla tillverkad av en konkurrent till Evald.

– Jag trodde inte att det kunde gå till på det sättet att en myndighet återkallar ett godkännande på grund av mindre brister som samma myndighet har förhindrat en från att åtgärda, säger Evald Hellgren.

Evald Hellgren överklagade Naturvårdsverkets återkallelsebeslut och Kammarrätten i Stockholm konstaterade sedermera att Naturvårdsverkets överhuvudtaget inte ”haft fog för sitt beslut” och upphävde beslutet, två år efter att det fattats.

Vid det laget hade den felaktiga återkallelsen inneburit ett ekonomiskt dråpslag för Evald Hellgren eftersom Sinkabirum hade stått för merparten av intäkterna i hans firma. De uteblivna försäljningsintäkterna under perioden då godkännandet var felaktigt återkallat uppgick till 670 996 kronor.

Evald Hellgren vände sig till Justitiekanslern (JK), som handlägger skadeståndsanspråk mot staten, och krävde ersättning. Men JK avslog anspråket med motiveringen att Naturvårdverket inte ”helt har förbisett en bestämmelse” eller gjort ”en uppenbar felbedömning”. Detta trots att Högsta domstolen 2013 i målet Kezban mot staten (NJA 2013 s. 842), där Centrum för rättvisa var ombud, uttryckligen slog fast att det inte krävs att en myndighet har gjort en uppenbart felaktig rättslig bedömning för att staten ska kunna bli skadeståndsskyldig för felaktiga myndighetsbeslut utan att en helhetsbedömning av myndighetens agerande måste göras.

Vad händer nu?
Evald Hellgren har med Centrum för rättvisas hjälp stämt staten vid Stockholms tingsrätt för att få ersättning för sin skada. Staten vidhåller i sitt svaromål att Evald Hellgren inte ska ersättas.

– Evalds mål är av stor principiell vikt eftersom rättssäkerhetsprincipen om att gynnande beslut ska stå sig inte är värd något om myndigheter lättvindigt kan återkalla tillstånd utan att den enskilde får ersättning för sin skada. När myndigheter inte lever upp till vad den enskilde måste kunna förvänta sig bör staten göra rätt för sig. Det ska inte krävas att myndighetens fel är ”uppenbart” för att skadestånd ska utgå, säger Johannes Forssberg.

För frågor om fallet, kontakta Fredrik Bergman på 070-82 19 655 eller fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se.

___________________________________

Läs statens svaromål här.
Läs Evald Hellgrens stämningsansökan här. 
Läs Justitiekanslerns beslut här.
Läs Kammarrätten i Stockholms dom här.

Iouliana Ntemo och Eva-Maria Thiel mot Socialstyrelsen

By | Yrkes- och näringsfrihet

Sjuksköterskor hindras att jobba

Den långsamma handläggningen vid Socialstyrelsen gör att personer som har haft rätt utbildning för att kunna utöva sjuksköterskeyrket i Sverige istället har gått arbetslösa. Deras inträde på arbetsmarknaden har försenats i onödan. Centrum för rättvisa företrädde två sjuksköterskor som vände sig till JK med en ansökan om skadestånd för den förlust de har lidit.

Socialstyrelsen är den myndighet i Sverige som utfärdar sjuksköterskelegitimationer. Iouliana Ntemo och Eva-Maria Thiel är utbildade sjuksköterskor i Grekland respektive Tyskland. De har båda arbetat som sjuksköterskor i sina hemländer i många år.

Iouliana och Eva-Maria flyttade till Sverige av olika anledningar, men de har båda ett stort intresse för Sverige – Iouliana kunde till och med prata svenska redan innan hon flyttade till Sverige. Ingen av dem trodde att det skulle bli något problem för dem att få jobba som sjuksköterska i sitt nya hemland, och de hade hört att det fanns en stor efterfrågan på deras kompetens här i landet.

Men väl i Sverige möttes de av arbetslöshet. Anledningen var att Socialstyrelsen dröjde med att fatta beslut om deras ansökningar om svensk sjuksköterskelegitimation trots att de hade rätt utbildning.

Vad säger lagen?
Enligt såväl EU-rätten som svensk rätt har personer som är legitimerade sjuksköterskor i andra EU-länder rätt att ansöka om att få även en svensk legitimation. Ansökan skickas in till Socialstyrelsen som ska handlägga ansökan skyndsamt. Inom en månad från att ansökan har kommit in ska Socialstyrelsen skicka ut ett bekräftelsebrev samt i förekommande fall ett kompletteringskrav. Socialstyrelsen ska fatta ett beslut om sjuksköterskans ansökan absolut senast tre månader från att ansökan var komplett.

Fick vänta för länge
Iouliana Ntemo, som nu bor i Södertälje, fick vänta ett halvår för länge på sin sjuksköterskelegitimation. Under tiden var hon arbetslös med undantag för en period där hon fick en deltidsanställning som städerska.

Eva-Maria Thiel, som nu bor i Kalix, fick vänta nästan fem månader för länge på sin sjuksköterskelegitimation. Även för Eva-Maria innebar detta att hon fick ta deltids- och timanställningar, istället för att arbeta som sjuksköterska som hon är utbildad till.

Både Iouliana och Eva-Maria började jobba som sjuksköterskor direkt efter att de väl hade fått sina svenska legitimationer.

Socialstyrelsen bryter mot lagen i 32 % av fallen
Det som har hänt Iouliana och Eva-Maria är på intet sätt unikt – tvärtom är det en verklighet som möter många av de sjuksköterskor som kommer till Sverige för att jobba.

När Centrum för rättvisa granskade hur ofta tidsfristerna om en månad för kompletteringskrav samt tre månader för beslut av komplett ansökan överskreds, visade det sig att Socialstyrelsen överskrider någon av dessa två tidsfrister i 32 procent av fallen.

– I nästan en tredjedel av fallen har Socialstyrelsen brutit mot lagen. Det har tagit alldeles för lång tid. Det gör att många går arbetslösa i onödan, säger Aschtar Yakob, jurist på Centrum för rättvisa, som är ombud för Iouliana och Eva-Maria tillsammans med Sebastian Scheiman och Clarence Crafoord.

Kräver ersättning för förlorad inkomst
Socialstyrelsens långsamma handläggning har flera gånger utsatts för kritik från såväl Justitieombudsmannen, JO, som av media de senaste åren. Iouliana och Eva-Maria begär nu skadestånd hos JK för den förlust de lidit på grund av Socialstyrelsens lagbrott vid handläggningen av deras ansökningar. Men det är främst förhoppningen om att bana väg för andra arbetslösa sjuksköterskor som driver de två kvinnorna.

– Jag hoppas att kravet gör så att Socialstyrelsen skärper sig. Utbildade sjuksköterskor sitter hemma, som också jag gjorde, och väntar på att få jobba – det är kollegor som vi på min arbetsplats behöver, säger Eva-Maria Thiel.

JK avslog begäran om skadestånd
Genom beslut den 28 juli 2015 avslog JK Ioulianas och Eva-Marias skadeståndstalan, eftersom JK ansåg att Socialstyrelsens bedömning inte hade varit ”uppenbart felaktigt”.

 

Relaterat material

Fallet i media

Per Dahlberg mot Helsingborgs kommun

By | Yrkes- och näringsfrihet

Per Dahlberg tar strid mot avgifter utan motprestation

Restaurangägaren Per Dahlberg har under flera års tid tvingats betala tusentals kronor i avgifter till Helsingborgs kommun för kommunens tillsyn över alkoholserveringen på Per Dahlbergs restauranger. Men Dahlberg har inte fått den tillsyn han betalat för, vilket strider mot såväl grundlag som vanlig lag.

Till slut tröttnade Per Dahlberg på att bli fakturerad av kommunen för arbete som inte utförts. 2011 överklagade Dahlberg därför avgifterna för kommunens tillsyn över serveringstillstånden för Dahlbergs tre café- och restaurangverksamheter i Helsingborg. I sina överklaganden yrkar Dahlberg på nedsättning av respektive avgift eftersom kommunen inte tillhandahållit tillräcklig motprestation i form av tillsyn.

En förutsättning för kommunens avgiftsuttag är att avgiften motsvarar kommunens kostnad för tillsynen. Detta följer b.la. av regeringsformen, kommunallagen och alkohollagen. För det fall att avgiftsuttaget överskrider kostnaden tillsynsarbetet, som i Per Dahlbergs fall, är avgiften istället att anse som en skatt. Och kommunen får inte ta ut skatt utan beslut från riksdagen.

Avgifterna för kommunens tillsyn över Dahlbergs serveringstillstånd har överklagats till förvaltningsrätten, kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen.

I skriftväxlingen har Dahlberg framhållit att även om kommunen inte har skyldighet att redovisa för hur tillsynsarbetet bedrivs minut för minut har kommunen likväl en skyldighet att kunna redovisa att det arbete de tagit betalt för också har utförts.

Under åren 2008-2012 utförde Helsingborgs kommun mycket begränsad tillsyn på plats hos Dahlbergs verksamheter. Exempelvis fick en av Dahlbergs restauranger totalt sex tillsynsbesök om sammanlagt 70 minuter. För detta har Dahlberg påförts tillsynsavgifter om 98 500 kr. Det ger en kostnad på ca 84 429 kr per timme eller ca 1 407 kr per minut.

Kommunen menar att utöver tillsynsbesöken på plats hos Dahlbergs serveringsställen bedriver kommunen också tillsynsarbetet internt på kommunkontoret. Omfattningen av detta arbete i förhållande till Dahlbergs avgifter har kommunen dock inte kunnat lämna närmare uppgifter om.

Per Dahlbergs fall har betydelse för alla andra Helsingborgskrögare som betalar motsvarande avgifter för kommunens tillsyn över krögarnas livsmedelshantering och serveringstillstånd. Per Dahlberg hoppas nu tillsammans med sin branschkollega Torbjörn Lagmark att det ska bli klarare vad som gäller:

– Hela branschen vinner på effektiv och regelbunden kontroll. Men det är inte rimligt att betala höga avgifter utan att få särskilt mycket tillbaka, säger de.

Högsta förvaltningsdomstolen

Högsta förvaltningsdomstolens beslut om ej PT 2013-09-16

Dahlbergs överklagande till Högsta förvaltningsdomstolen 20130527

Kammarrätten

Kammarrättens dom 20130502

Dahlbergs slutförande av talan 20130211

Dahlbergs yttrande 20121012

Dahlbergs yttrande 20120705

Kommunens yttranden hos kammarrätten

Kommunens yttrande 20121119

Kommunens yttrande 20120906

Kommunens yttrande 20120615

Förvaltningsrätten

Förvaltningsrättens dom 20120301

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alexandra Olsen m.fl. mot Halmstads kommun

By | Yrkes- och näringsfrihet

Kommunen kräver Halmstads frisörer på olagliga avgifter

Alexandra Olsen arbetar som frisör på Salong Vild och Vacker i centrala Halmstad. I oktober 2012 inspekterades salongen av kommunens miljö- och hälsoskyddsinspektörer. Därefter tog kommunen betalt av Alexandra och hennes kollegor för ett och samma arbete – flera gånger om. Detta i strid med såväl grundlag som vanlig lag.

På Salong Vild och Vacker arbetade vid tidpunkten för inspektionen fyra frisörer. Frisörerna är inte anställda utan bedriver sina verksamheter i enskilda firmor och hyr varsin stol på salongen.

Kommunens tillsyn av Salong Vild och Vacker avsåg hela salongen, och inte specifikt var och en av verksamheterna som bedrivs i  lokalen. Tillsynstiden för hela salongen uppgick till tre timmar inklusive för- och efterarbete. Trots att kommunens tillsyn avsåg hela Salong Vild och Vacker fakturerade kommunen var och en av de fyra frisörerna för tre timmar tillsyn vardera. Istället för att ta betalt för de tre timmar som tillsynen av salongen tagit fakturerade kommunen salongens frisörer för totalt 12 timmar, dvs. nio timmar för mycket. Enligt kommunens gällande taxa kostade tillsynen 857 kr per påbörjad timme, och Alexandra och hennes kollegor fick betala 2 571 kr var.

– Kommunens avgiftsbeslut är olagligt och slår hårt mot småföretagare. Nu tar Alexandra och hennes kollegor täten i Halmstads frisörers kamp mot kommunens luftfakturor, säger Viktoria Hybbinette, jurist på Centrum för rättvisa och ombud för frisörerna på Salong Vild och Vacker.

De rättsliga förutsättningarna för kommunens avgiftsuttag finns i regeringsformen, kommunallagen och miljöbalken med tillhörande förordningar. En grundläggande princip för kommunalt avgiftsuttag, och som återkommer på flera håll i gällande lagstiftning, är att kommunen måste tillhandahålla en motprestation för de avgifter som tas ut. Kommunen får alltså inte ta betalt för mer tillsynsarbete än vad som faktiskt utförts. Om så sker, som i Alexandra Olsens fall, är avgiftsuttaget olagligt.

Alexandra Olsen överklagade kommunens avgiftsbeslut till Länsstyrelsen i Halland. I april 2013 beslutade länsstyrelsen om nedsättning av avgiften för Alexandra Olsen eftersom tillsynen avsett salongen i dess helhet. Enligt länsstyrelsens beslut ska salongens frisörer dela på kostnaden om totalt 2 571 kr för de tre timmar tillsyn som faktiskt utförts. Beslutet överklagades av Halmstads kommun till Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt. I april 2014 satte domstolen ner tillsynsavgiften till hälften i sin dom. Domstolen påpekade att kommunen inte får ta betalt för arbete som inte utförts och om det är oklart vilken tid kommunen lagt ner på tillsyn får kommunen ansvara för den oklarheten. Det var bara visat att kommunen hade lagt ner en och en halv timme på tillsyn – inte tre timmar som kommunen ursprungligen fakturerade för. Domstolen gav också kommunen bakläxa för hur kommunen frikostigt avrundat utförd tillsynstid uppåt, vilket i slutändan lett till att Alexandra Olsen tvingats betala för dubbelt så mycket tillsyn än med vad som utförts av kommunen.

I september 2013 valde Alexandra Olsens kollegor på salongen, Carina Guntell, Marie Andersson och Susanne Blomqvist, också att överklaga kommunens avgiftsbeslut i samband med att de tillsammans med andra drabbade frisörer i Halmstad genomförde en protest mot kommunens luftfakturor. Och precis som för Alexandra Olsen fann Länsstyrelsen i Halland i februari 2014 att kommunen tagit för mycket betalt i förhållande till faktiskt nedlagt arbete för de övriga frisörerna på salongen, och att det vore orimligt att lägga ned mer tid än tre timmar för tillsyn av salongen i dess helhet. Dessutom sänkte länsstyrelsen också avgifterna för sex ytterligare frisörer som på samma vis drabbats av för höga avgifter eftersom de bedriver sina verksamheter i delade lokaler.

Alexandra Olsen:

Mark- och miljödomstolens dom för Alexandra Olsen 20140430

Länsstyrelsens beslut om nedsättning av avgift för Alexandra Olsen 20130409

Carina Guntell, Marie Andersson och Susanne Blomqvist:

Länsstyrelsens beslut om nedsättning av avgift Susanne Blomqvist 20140225

Länsstyrelsens beslut om nedsättning av avgift Carina Guntell 20140225

Länsstyrelsens beslut om nedsättning av avgift Marie Andersson 20140225

Carina Guntells överklagande till länsstyrelsen 20130918

Marie Anderssons överklagande till länsstyrelsen 20130918

Susanne Blomqvists överklagande till länsstyrelsen 20130918

I media:

Kommunen får inte göra klipp på frisörer, P4 Halland 20140227

Frisörer i protest mot ”luftfakturor”, Hallandsposten 20130919

Puls i P4 Halland, 20130919

 

Felix Warren mot Socialstyrelsen

By | Yrkes- och näringsfrihet

Fel av Socialstyrelsen tvinga Felix göra om sin läkartjänstgöring 

Felix Warren tvingades börja om med hela sin AT-tjänstgöring. Orsak: Han avslutade sin läkarexamen vid fel tidpunkt. Socialstyrelsen valde att tillämpa en ändring i lagstiftningen retroaktivt och höll inte tidigare löften om att han skulle få sin läkarlegitimation trots att han sköt på sin examen. Hans karriär försenades och löneförhöjningarna fick vänta. Men domstolen gav Felix Warren rätt till slut.

Socialstyrelsen ändrade den första januari 2011 sin praxis för hur ansökningar om läkarlegitimation ska bedömas. Det sammanföll med nya regler på sjukvårdsområdet som tydligt slog fast att examen måste vara avklarad innan AT-tjänstgöringen. Dessförinnan fick läkare som påbörjat sin AT-tjänst utan fulbordad läkarexamen men som slutfört den senare ut sina läkarlegitimationer. De kunde alltså skjuta upp något eller några moment i utbildningen till senare. Felix Warren har genom att gå igenom 900 beviljade ansökningar under 2010 konstaterat att i 15-16 stycken av dem hade uppenbarligen examen inte fullbordats i tid.

Så var fallet också med Felix Warren. Han hade bara källförteckningen kvar i sitt projektarbete på endast fem högskolepoäng i maj 2009 innan allt skulle vara avklarat.

Han beslutade sig då för att skjuta upp denna icke-kliniska introduktionskurs till vetenskapligt arbete till senare och fick löften från såväl Socialstyrelsen som sjukhuset i Västerås att det inte var något hinder för att påbörja AT-tjänstgöringen.

Efter två år på sjukhuset i Västerås skulle AT-tjänstgöringen vara avklarad och Felix Warren siktade vidare mot att bli specialist. Men Socialstyrelsen vägrade ge honom läkarlegitimationen.

Första offret

Felix Warren skulle nu bli ett av de första offren i Socialstyrelsens nya policy – att neka legitimationer till alla som inte hade tagit sin examen och gjort AT-tjänstgöringen i rätt ordning. Nu var de gamla löftena från myndigheterna inget värda och att tillämpa försämringar retroaktivt ansågs inte utgöra något problem.  Det som gällde när Felix Warren inledde sin AT-tjänstgöring och under en stor del av hela den perioden skulle inte längre gälla trots att han gick in tjänstgöringen med de förutsättningarna.

Lagstiftning med retroaktiv verkan är förbjuden när det handlar om brott och skatteregler. Men Felix Warren och ombudet från Centrum för rättvisa, Sebastian Scheiman, menar att retroaktivitet också på hälso- och sjukvårdsområdet borde undvikas. Det är dessutom inte förenligt med de krav på förutsebarhet och rättssäkerhet som rimligen kan ställas på svenska myndigheter att agera som Socialstyrelsen gjort på.

Skyllde på en handläggare

Under förhandlingen i förvaltningsrätten dit Felix Warren överklagat Socialstyrelses beslut fick han äntligen möjlighet att ställa sina frågor direkt till Socialstyrelsen via deras ombud Helena Scarabin. Hon skyllde Socialstyrelsens plötsliga praxisändring och retroaktiva tillämpning på en enskild handläggare som hanterat ansökningar om läkarlegitimation.

Men det trodde varken Felix Warren eller hans ombud på.

Följderna för Felix Warren om han tvingas göra hela AT-tjänstgöringen i repris blir svåra.

–        Jag har ju fått en lägre lön genom detta och karriären försenas. Jag blir misstänkliggjord när min AT-tjänst underkänns vilket för många läkare för tankarna till att jag missbrukat min förskrivningsrätt eller gjort mig skyldig till ett allvarligt brott, säger han i en intervju i Centrum för rättvisas webb-tv nedan.

Strax före jul kom den tidiga julklappen.  I och med att Felix Warren innan tjänstgöringen fick information av Socialstyrelsen att det var tillåtet att påbörja allmäntjänstgöring utan avlagd examen och med beaktande av att Socialstyrelsens ändrat sin praxis i frågan ansåg förvaltningsrätten  att det skulle vara ”stötande” att neka Felix Warren legitimation.  Socialstyrelsens beslut att avslå Felix Warrens ansökan om legitimation ska därmed upphävas och han ska ges legitimation som läkare

Förvaltningsrättens dom 2012-12-17

Överklagande Felix Warren 2012-06-12

 

 

 

Yttrande Socialstyrelsen 20120830

Avslag från sAvslag från Socialstyrelsen 120427ocialstyrelsen 120427

 

 

Alex Matservice mot Norrorts åklagarkammare i Stockholm

By | Yrkes- och näringsfrihet

Företagsbot för raggmunk

Restaurangen Alex Matservice lagade raggmunk för att servera till lunch. Då kom Miljö- och hälsoskyddskontoret på inspektion. Resultatet blev en 45-sidig åtalsanmälan och Alex Matservice dömdes sedermera för att ha brutit mot ett förbud att använda mjöl i matlagningen. Det var bara det att ingen hade fått reda på ett sådant beslut.  Det påstådda beslutet dök upp först i hovrätten sedan ombuden från Centrum för rättvisa tagit sig an fallet.

En företrädare för Alex Matservice intervjuades i TV4-nyheterna under sommaren 2008 angående problemet med att kommuner tar betalt för livsmedelskontroller de inte genomför. Detta är ett problem som många näringsidkare inom restaurangbranschen känner till; kommunen skickar en faktura för årliga kontroller, men det kan dröja åratal innan de alls kommer på besök och då får restaurangen inte valuta för sina pengar. Detta var vad Alex Matservice hade upplevt och protesterat mot.

Detta väckte Miljö- och hälsoskyddskontorets intresse. Efter ett flertal inspektioner, förelägganden och beslut kom Hälsoskyddskontoret åter på inspektion den 2 december 2008.

Alex Matservice upplevde då att man förde en dialog med Hälsoskyddskontoret om användandet av vetemjöl i matlagningen. Hälsoskyddskontoret var däremot av uppfattningen att det fanns ett totalförbud mot använda av vetemjöl, med undantag för bakning en gång i veckan. Det var bara det att förbudet aldrig kommit Alex Matservice tillhanda. Beslutet kom inte heller åklagaren tillhanda och det anfördes aldrig som bevisning i tingsrätten. Ändå dömdes Alex Matservice för att ha brutit mot beslutet man inte kände till.

Trots att det inte fanns något beslut om förbud mot användande av mjöl i tingsrättsprocessen, annat än i Miljö- och hälsoskyddskontorets polisanmälan, konstaterade tingsrätten att ett sådant beslut fanns.

I själva verket kom beslutet fram först i hovrätten då Centrum för rättvisa klev in i processen som ombud för Alex Matservice – och då visade det sig att förbudet rörde det snävare begreppet ”vetemjöl” och inte ”mjöl” som man dömts för.

Den 17 september var det dags för huvudförhandling i Svea hovrätt. Åklagaren kunde då inte svara på hur och när man fått in beslutet om förbud mot att använda vetemjöl till åklagarkammaren och kunde heller inte svara på varför det inte var ingivet och åberopat i tingsrätten. Åklagaren var även tvungen att justera gärningsbeskrivningen på ett antal punkter. Den friande domen kom den 24 september.

Den innebar att Alex Matservice slipper betala företagsboten på 10 000 kronor. Domstolen skriver: ”Vittnena från kommunen har inte lämnat någon uppgift som ens antyder att de muntligen underrättat bolaget om förbehållet om vetemjöl av den 7 november 2008. Vidare finns ingen anteckning om kommunicering med bolaget i detta beslut och av nämndens ärenderegister framgår inte heller att detta beslut expedierats till bolaget eller på något annat sätt kommit bolagets ställföreträdare till del. Det är därmed inte visat att företrädare för Alex Matservice den 2 december 2008 kände till eller ens hade anledning att tro att det skulle finnas ett förbehåll om hantering av vetemjöl. Redan av detta skäl ska någon företagsbot inte dömas ut”.

Staten får nu betala Alex Matservices rättegångskostnader om 10 317 kronor.

Hovrättens dom 2012-09-24

Överklagande till Svea hovrätt

Tingsrättens dom 2011-12-08

 

Martin Ahlström mot Socialstyrelsen

By | Yrkes- och näringsfrihet

Läkarstuderande Martin Ahlström nekades sommarjobb men vann ändå

Martin Ahlström får inte sommarjobba som läkare i Sverige trots att han är i slutet av sin läkarutbildning. Orsak: Han läser i Polen. Centrum för rättvisa företrädde Martin Ahlström som ansåg att reglerna stred både mot EU:s fria rörlighet och den svenska regeringsformen. Till slut fick han rätt i kammarrätten i ett beslut som får stor betydelse för utlandsstudenterna.
Men behovet av läkare är stort här i landet. Trots det finns det bara 6 500 platser på läkarprogrammet i Sverige. Men ytterligare flera tusen personer vill bli läkare. Därför väljer nästan 3 000 svenskar läkarutbildningar utomlands. Populärast är Polen där 900 svenskar studerar till läkare och Danmark där 700 svenskar pluggar till läkare.

Men vägen till sommarvikariaten på de svenska sjukhusen är stängd för denna grupp av utlandsstuderande. Därmed får de en klar nackdel i den fortsatta yrkeskarriären. De flesta som får så kallad AT-tjänstgöring och sedan anställning på de attraktivaste arbetsplatserna har tidigare tjänstgjort som sommarvikarier.

Martin Ahlström lyckades i alla fall få en praktikplats på Västerviks sjukhus i somras. Och han gjorde så väl ifrån sig att arbetsgivaren ville ha honom som sommarvikarie det här året. Dessvärre sätter Socialstyrelsens tillämpning av reglerna i praktiken stopp för utlandsstuderande läkare. Däremot framgår det av Socialstyrelsens föreskrifter att ett landsting kan anställa ”den som genomgår medicinsk grundutbildning vid en svensk fakultet [vår kursivering] och har fullbordat studier till och med den nionde terminen med godkända kurser och prov får anställas med ett vikariatsförordnande under handledning”.

Martin Ahlström anser att denna begränsning utgör ett hinder mot den fria rörligheten inom EU, i första hand den fria rörligheten av arbetstagare. Dessutom är begränsningen inte förenligt med näringsfriheten som den uttrycks i regeringsformen.

Nu när Ahlströms ansökningar till sommarvikariaten på flera sjukhus ska lämnas in har Centrum för rättvisa yttrat sig rörande hans fall. Yttrandet går ut på att det svenska förbudet strider mot bland annat EU-rätten. En svensk som studerar till läkare i ett annat EU/EES-land kan således inte nekas ett vikariatsförordnande endast på den grunden att han inte studerar vid en svensk fakultet, utan hans ansökan ska bedömas individuellt utifrån den sökandes kvalifikationer. Landstinget har därför en skyldighet att inte tillämpa Socialstyrelsens föreskrift som strider mot EU-rätten och regeringsformen.
– Det är principiellt viktigt att domstolar såväl som andra myndigheter inte tillämpar föreskrifter som strider mot högre normer. Detta blir än mer påtagligt när så många drabbas. Säger Anna Rogalska Hedlund, jurist på Centrum för rättvisa och ombud för Martin Ahlström.

Utan egentlig kännedom om hur mycket praktik som ingår i den polska utbildningen, valde Socialstyrelsen i sitt beslut att slå ner på att utbildningen erbjuder för lite praktik. De svenska utbildningarna innehåller 40 veckors praktik och Socialstyrelsen påstår att Ahlström inte når upp till den nivån trots att han gjort en 16 veckor lång praktik i Sverige och i princip dagligen har patientkontakt inom ramen för sin utbildning. Dessutom har han långa vikariat som undersköterska och några veckor på en kirurg- och en medicinklinik. Socialstyrelsens avslag kom som en kalldusch 10 dagar före hans anställning skulle börja.

Förvaltningsrätten gick på samma linje. Men kammarrätten har nu beviljat prövningstillstånd för Martin Ahlström.

Martin Ahlström begärde även ett intermistiskt beslut hos förvaltningsrätten, det vill säga ett besked i avvaktan på den slutliga domen, vilket kammarrätten inte ville ge prövningstillstånd till. Även Högsta förvaltningsdomstolen nekade prövningstillstånd i frågan om ett interimistiskt beslut.

Kammarrätten fattade den 5 februari 2013 beslutet att Martin Ahlström borde ha fått vikariera i Sverige. Det var fel att neka honom jobbet. Kammarrätten anser i likhet med vad Centrum för rättvisa hävdar att Socialstyrelsen med stöd av det särskilda förordnande, som krävs för utlandsstuderande läkare om de ska sommarjobba här i Sverige, inte kan avslå deras ansökningar enbart på den grunden att de studerar utomlands. Däremot kan man godta att en prövning görs för att tillgodose att patientsäkerheten inte äventyras.

Vid en jämförelse av den praktik som Martin Ahlström genomgått och den praktik som studerande vid svenska fakulteter genomgår konstaterar kammarrätten att det inte på någon punkt föreligger några avgörande skillnader.

Socialstyrelsens invändningar gällande Martin Ahlströms praktiska tjänstgöring saknade med andra ord grund. För honom har det mindre betydelse eftersom han till sommaren är färdig med sin utbildning och då kommer påbörja sin AT-tjänstgöring Men för de närmare 3 000 utlandsstuderande i andra EU/ESS-länder innebär beslutet att de nu får en helt annan möjlighet att vikariera i Sverige. Nu återstår att se om Socialstyrelsen godtar kammarrättens beslut och också i praktiken kommer möjliggöra för utlandsstuderande att vikariera i Sverige.

Beslutet är ett så kallat avskrivningsbeslut som innebär att kammarrätten avskriver målet vilket beror på att tiden för vikariatet ju gick ut förra sommaren. Men eftersom domstolen bestämde sig för att skriva så utförliga skäl till förmån för dem som läser inom EU/EES får beslutet stor  betydelse för dem som söker vikariat framöver.

Fotnot: I fallet Ahlström förs två parallella processer som rör samma sakfråga. Förfarandet inleddes med två ansökningar hos Socialstyrelsen om särskilt förordnande att utöva läkaryrket avseende Ahlström. Sökande var Psykiatriska kliniken vid Östersunds sjukhus och Norra Älvsborgs Länssjukhus.

Dokument som rör processen med anledning av Psykiatriska kliniken vid Östersunds sjukhus ansökan hos Socialstyrelsen avseende Martin Ahlström om särskilt förordnande att utöva läkaryrket:

Kammarrättens beslut 20130205

Kammarrättens beslut att ge PT i sakfrågan

Högsta förvaltningsdomstolens beslut i frågan om interimistiskt förordnande (Östersund)

Ahlströms överklagande av kammarrättens beslut i frågan om interimistiskt förordnande (Östersund)

Kammarrättens avgörande i frågan om interimistiskt förordnande (Östersund)

Ahlströms överklagande av förvaltningsrättens avgörande (Östersund)

Förvaltningsrättens avgörande (Östersund)

Ahlströms överklagande av Socialstyrelsens beslut (Östersund)

Socialstyrelsens beslut (Östersund)

Dokument som rör processen med anledning av Norra Älvsborgs Länssjukhus ansökan hos Socialstyrelsen avseende Martin Ahlström om särskilt förordnande att utöva läkaryrket:

Högsta förvaltningsdomstolens beslut i frågan om interimistiskt förordnande (Älvsborg)

Ahsltröms överklagande av kammarrättens beslut i frågan om interimistiskt beslut (Älvsborg)

Kammarrättens beslut i frågan om interimistiskt förordnande (Älvsborg)

Ahsltröms överklagande av förvaltningsrättens beslut i frågan om interimistiskt förordnande (Älvsborg)

Förvaltningsrättens avgörande (Älvsborg)

Förvaltningsrättens beslut i frågan om interimistiskt förordnande (Älvsborg)

Ahlström överklagande av Socialstyrelsens beslut (Älvsborg)

Socialstyrelsens beslut (Älvsborg)