13 år och 88 fall av diskriminering

bildcollage

Några av alla de människor Centrum för rättvisa hjälpt och varit ombud för i olika diskrimineringsmål.

Sedan starten 2002 har Centrum för rättvisa företrätt 88 personer i olika diskrimineringsmål. Samtliga har fått skadestånd på mellan 35 000 och 100 000 kronor. Totalt rör det sig om mer än 3 miljoner kronor (3 005 000 kronor) som olika myndigheter har fått betala.

Samtliga fall har rört det som brukar kallas kvotering eller positiv särbehandling. Rättsläget är klart. Kvotering är olaglig diskriminering. Det är alltså olagligt att låta personer med sämre meriter gå före andra med bättre meriter för att man vill gynna en viss etnisk grupp eller ett visst kön. Under vissa förutsättningar kan det vara tillåtet att beakta kön vid lika meriter, så kallad positiv särbehandling, men det lagliga utrymmet är begränsat. Positiv särbehandling på grund av etnicitet är aldrig tillåten.

Kvotering och positiv särbehandling är en form av diskriminering. Det gynnar en grupp och missgynnar en annan. Trots att rättsläget är klart fortsätter myndigheter att gång på gång utsätta personer för olaglig diskriminering. I en demokrati måste ett avsteg från allas rätt till likabehandling hanteras med stor varsamhet och under alla omständigheter inom ramen för lagens gränser, säger Anna Rogalska Hedlund, jurist på Centrum för rättvisa som tillsammans med Clarence Crafoord och Sebastian Scheiman varit ombud i de om olika diskrimineringsmålen.

Centrum för rättvisas första fall – kvotering är olagligt

Ett av de första fallen som Centrum för rättvisa engagerade sig i gällde etnisk kvotering vid antagningen till juristprogrammet vid Uppsala universitet. Högsta domstolen slog fast att kvotering, dvs att öronmärka platser till personer med annan etnisk bakgrund än svensk trots att de hade sämre betyg, utgjorde olaglig diskriminering. De två kvinnorna, Cecilia Lönn och Josefin Midander, som hade kvoterats bort och därför inte blev antagna till utbildningen tillerkändes 75 000 kronor vardera i skadestånd (NJA 2006 s. 683).

Läs mer om Cecilia Lönn och Josefin Midander mot Uppsala universitet här

Efter det följde ett antal processer mot Örebro Universitet respektive Karlstads högskola. Samtliga dessa fall gällde kvotering på grund av kön och slutade med de drabbade fick 75 000 kronor vardera i skadestånd.

Läs mer om Elin Spets m.fl. mot Örebro universitet och Lina Forsman mot Karlstad högskola här

Det är sedan dess klarlagt att kvotering är olaglig.

Lagen ger ett begränsat utrymme för positiv särbehandling

Under de följande åren företrädde Centrum för rättvisa bland annat Olivia Rozum och 43 andra kvinnor i en grupptalan mot Statens lantbruksuniversitet, SLU. Kvinnorna som alla hade högsta betyg hade sökt Veterinärprogrammet, vissa flera år i rad. Antagningen av de sökande med högsta betyg från folkhögskola avgjordes genom ett viktat lotteri som gynnade manliga sökande. I praktiken var det omöjlig för kvinnorna att komma in.

Det lagliga utrymmet för positiv särbehandling är begränsat. Till att börja med är det alltid olagligt med positiv särbehandling på grund av etnicitet. Under vissa förutsättningar är det möjligt att beakta kön vid lika meriter. Förutsättningarna framgår av EU-domstolens praxis. Bland annat får kön inte beaktas per automatik och de sökandes samtliga meriter ska beaktas. Den positiva effekt som uppnås genom att gynna ett kön ska vidare överväga den negativa effekt som drabbar enskilda sökande. För att en sådan proportionalitetsbedömning ska kunna göras måste den positiva särbehandlingen vara transparent.

Hovrätten kom i fallet mot SLU fram till att det var oproportionerligt att kvinnorna i praktiken inte hade någon chans att bli antagna och att det därför rörde sig om olaglig positiv särbehandling vid lika meriter. De diskriminerade kvinnorna fick 35 000 kronor vardera.

Läs mer om Olivia Rozum m.fl. mot SLU här

Centrum för rättvisas granskningar visade att majoriteten av landets universitet och högskolor beaktade kön vid antagningen och gynnade det kön som var underrepresenterat. Granskningarna visade också att i 95 procent av fallen missgynnades kvinnor. Omkring 5 000 personer drabbades varje år.

Läs mer om Centrum för rättvisas granskning här: Diskrimineringsrapport – 2009-10-21

Efter att ytterligare en grupptalan gällande Psykologprogrammet på Lunds universitet förliktes tog regeringen bort möjligheten för universitet och högskolor att beakta kön vid antagningen.

Läs mer om Elin Sahlin m.fl. mot Lunds universitet här

Diskriminering i arbetslivet – toppen av ett isberg?

När Centrum för rättvisa engagerade sig i Simon Wallmarks fall var det rätt tydligt att Södertörns brandförsvarsförbund valt kandidater med sämre meriter för att få in fler kvinnor och personer med utländsk bakgrund. Södertörns brandförsvarsförbund hade med andra ord kvoterat bort Simon Wallmark. Målet skapade väldigt stor debatt inom brandförsvaret och slutade med att Södertörns brandförsvarsförbund ersatte Simon Wallmark med hela det belopp han hade yrkat (100 000 kronor) och målet förliktes.

Läs mer om Simon Wallmarks fall här

Centrum för rättvisa har också uppmärksammat att det är vanligt att landets universitet och högskolor öronmärker olika former av ekonomiskt stöd till kvinnliga kandidater (så kallade meriteringsstöd). I Eivind Torps fall har staten medgett att Mittuniversitet diskriminerat Eivind Torp när han inte kunde söka meriteringsstöd för att han var man. Arbetsdomstolen fastställde diskrimineringen och tillerkände Eivind Torp 25 000 kronor i diskrimineringsersättning.

Läs mer om Eivind Torps fall här och om Centrum för rättvisas granskning av meriteringsstöd här

Det senaste fallet  diskrimineringen vid antagning till Polishögskolan

Den 11 november 2011 stämde Daniel Ståhl tillsammans med tre andra män Polismyndigheten för diskriminering vid antagningen till Polishögskolan. De begärde 100 000 kronor i diskrimineringsersättning. Ett år tidigare hade Polismyndigheten själva i en rapport konstaterat att både kön och etnicitet beaktats vid antagningen till den populära polisutbildningen. Antagningsresultatet blev minst sagt tillrättalagt – 50 procent antagna kvinnor och 50 procent antagna män.

Centrum för rättvisas försök att gå till botten med hur antagningen hade gått till stötte redan från första början på patrull. Det visade sig att dokumentationen av antagningen var mycket bristfällig. Till exempel fanns ingen dokumentation som förklarade varför en person hade fått gå vidare till nästa urvalssteg medan en annan inte hade fått det trots att båda klarat det tidigare urvalsprovet.

De fyra männen var inte ensamma om att reagera. Över 130 andra sökande till Polishögskolan vände sig till Diskrimineringsombudsmannen, DO, för att få hjälp med att utreda om olaglig diskriminering hade förekommit vid antagningen. DO inledde en dialog med Polismyndigheten men har sedan dess inte informerat om vad dialogen har resulterat i.

Eftersom försöken att få ut dokumentation från Polismyndigheten var fruktlösa lät Centrum för rättvisa istället Sven Erick Alm, Professor emeritus i Matematisk statistik, analysera utfallet från antagningsförfarandet. Hans slutsats var att antagningen varit styrd. Sannolikheten att utfallet mellan män och kvinnor blivit 50/50 om kön inte hade beaktats var 1,1 ∙ 10-12. För att illustrera hur oerhört liten denna sannolikhet är förklarar han att det är större sannolikhet att hitta ett visst bestämt sandkorn på en sandstrand. Slutsatsen är alltså att de sökandens kön haft en mycket stor betydelse för chanserna att bli antagen till Polishögskolan.

Läs den statistiska utvärderingen här

Efter det att Högsta domstolen avslagit Polismyndighetens invändning om att målet inte ska prövas på grund av preskription hamnade målet återigen, tre år senare, på tingsrättens bord. Centrum för rättvisa inkom under våren med slutlig bevisuppgift varpå Polismyndigheten valde att ge de fyra männen hela det yrkade beloppet dvs. 100 000 kronor vardera i skadestånd. Tingsrätten stadfäste förlikningen den 20 maj 2015.

Läs mer om Daniel Ståhl m.fl. mot Polismyndigheten här

Avslutande ord

Principen om alla människors lika värde är en grundsten i vår demokrati som kommer till uttryck i rätten till likabehandling som skyddas i vår grundlag, Europakonventionen, EU-stadgan och diskrimineringslagen. Kvotering och positiv särbehandling utgör ett avsteg från idén att människor inte ska bedömas utifrån faktorer de inte kan påverka såsom sitt ursprung eller sitt kön. Kvotering och positiv särbehandling utgör med andra ord en form av diskriminering där någon med ett visst kön eller ett visst ursprung gynnas och någon med ”fel” kön eller ”fel” ursprung missgynnas. Ett avsteg från allas rätt till likabehandling måste hanteras med stor varsamhet och under alla omständigheter inom ramen för lagens gränser.

De fall där Centrum för rättvisa engagerat sig de senaste 13 åren vittnar om okunskapen och oförståndet om diskrimineringsskyddets innebörd och betydelse.
bild debatt Bild rapport Makarna Johansson