Europadomstolen godkänner FRA-lagen – men anser att skyddet för enskildas integritet kan stärkas

Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg har prövat om den svenska FRA-lagen lever upp till Europakonventionens krav för att skydda individens fri- och rättigheter. Foto: Council of Europe

Sommaren 2008 anmälde Centrum för rättvisa den s.k. FRA-lagen till Europadomstolen. Detta eftersom det var tveksamt om den levde upp till Europakonventionens krav för att skydda enskildas integritet. Klagomålet till Europadomstolen bidrog till att riksdagen snabbt skrev om lagen för att stärka enskildas integritet vid signalspaning. Europadomstolen har idag godkänt den uppdaterade FRA-lagen, men framför samtidigt viss kritik och framhåller att lagstiftningen kan förbättras i ett antal avseenden.

Läs Europadomstolens dom här.

– Det är bra att vi nu har fått detta besked från Europadomstolen. Signalspaning ingår som ett viktigt led i Sveriges underrättelseverksamhet. Det har funnits ett stort allmänintresse i att det klargörs om FRA-lagen, som möjliggör hemlig övervakning av enskildas kommunikation i stor skala, innehåller tillräckliga rättssäkerhetsgarantier för att skydda individens fri- och rättigheter, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa.

Europadomstolen framhåller i sin dom att FRA:s signalspaning innebär ett ingrepp i enskilda människors integritet, men att ingreppet kan rättfärdigas av hänsyn till statens intresse av att bedriva försvarsunderrättelseverksamhet. Europadomstolens samlade bedömning är att den uppdaterade FRA-lagen innehåller tillräckliga rättssäkerhetsgarantier för att Sverige ska anses ha uppfyllt de minimikrav som följer av Europakonventionen. Europadomstolen framhåller dock att lagstiftningen kan förbättras i flera avseenden för att stärka skyddet för enskildas integritet.

Det är framförallt i två avseenden som Europadomstolen framför kritik. För det första anser Europadomstolen att det finns frågetecken kring skyddet för enskildas integritet i fall där Sverige överlämnar inhämtad underrättelseinformation till andra stater eller internationella organisationer. I dessa fall innehåller lagen inte en tillräckligt tydlig reglering. För det andra anser Europadomstolen att det är en brist att den statliga tillsynsmyndigheten SIUN inte behöver motivera sina beslut när den prövar klagomål från enskilda som misstänker att de har övervakats. Detta innebär att det i praktiken inte är möjligt för enskilda att få reda på om deras kommunikation har övervakats av FRA.

– Europadomstolens dom innebär att FRA-lagen anses leva upp till de minimikrav som gäller enligt Europakonventionen, men visar samtidigt att lagstiftningen kan förbättras för att enskilda ska få ett fullgott skydd för den personliga integriteten. Sverige bör inte balansera på gränsen till vad som kan strida mot grundläggande mänskliga rättigheter, och det får förutsättas att regeringen tar till sig av de synpunkter som Europadomstolen för fram, avslutar Fredrik Bergman.

Bakgrund

Försvarets radioanstalt, FRA, har sedan en lång tid tillbaka bedrivit signalspaning mot trådlös kommunikation i etern, t.ex. radio- och satellitkommunikation, som ett led i Sveriges försvarsunderrättelseverksamhet. För att FRA:s signalspaning skulle hänga med i den tekniska utvecklingen föreslogs våren 2007 en lagändring som gav myndigheten möjlighet att spana även i trådburen kommunikation, dvs. den kommunikation som sker via internet och mobiltelefoni. Under sommaren 2008 utlöste lagförslaget en intensiv debatt om statlig övervakning och personlig integritet.

Kort efter att riksdagen röstat igenom den ursprungliga versionen av FRA-lagen den 18 juni 2008 kom en dom från Europadomstolen som underkände en liknande lagstiftning i Storbritannien. I domen ställde Europadomstolen upp ett antal kriterier för att signalspaning ska kunna godtas, som det var uppenbart att den svenska lagstiftningen inte levde upp till. Domen gjorde det tydligt att Europakonventionens krav inte hade beaktats i tillräcklig mån när den ursprungliga FRA-lagen togs fram. Centrum för rättvisa vände sig därför till Europadomstolen för att få besked om den svenska lagen innehöll tillräckliga rättssäkerhetsgarantier för enskilda.

Även den svenska regeringen insåg att det dåvarande regelverket inte levde upp till de krav som Europakonventionen ställde, och föreslog därför snabbt ett antal lagändringar som syftade till att stärka integritetsskyddet vid signalspaning. Men även efter den uppdaterade FRA-lagen, som trädde i kraft i december 2009, kvarstod ett antal frågor om hur lagstiftningen levde upp till Europakonventionens krav.

Europadomstolen ställde i processen ett antal riktade frågor till den svenska regeringen, både om den ursprungliga versionen av FRA-lagen och den uppdaterade. Europadomstolen ansåg dock i sin dom att det inte fanns skäl att pröva den ursprungliga versionen av lagstiftningen, utan nöjde sig med att pröva den uppdaterade FRA-lagen, där större hänsyn hade tagits till Europakonventionens skydd för grundläggande fri- och rättigheter.

Europadomstolens dom blir slutgiltig inom tre månader från det att den meddelades, om ingen av parterna begär att målet ska prövas av Europadomstolen i stor sammansättning.

Frågor om fallet besvaras av Centrum för rättvisas chef, Fredrik Bergman (fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se).

___________________________________

Läs Europadomstolens dom här.

Läs Europadomstolens pressmeddelande (engelska) här.

Läs mer om fallet på Centrum för rättvisas hemsida.