Aktuellt

Evalds företag ruinerades av Naturvårdsverkets olagliga beslut – stämmer staten med Centrum för rättvisa


Evald Hellgren. Foto: Centrum för rättvisa

[vc_row type=”in_container” full_screen_row_position=”middle” scene_position=”center” text_color=”dark” text_align=”left” overlay_strength=”0.3″ shape_divider_position=”bottom” bg_image_animation=”none”][vc_column column_padding=”no-extra-padding” column_padding_position=”all” background_color_opacity=”1″ background_hover_color_opacity=”1″ column_link_target=”_self” column_shadow=”none” column_border_radius=”none” width=”1/1″ tablet_width_inherit=”default” tablet_text_alignment=”default” phone_text_alignment=”default” column_border_width=”none” column_border_style=”solid” bg_image_animation=”none”][vc_column_text]Evald Hellgren bedrev en blomstrande näringsverksamhet i Örträsk i Västerbotten när Naturvårdsverket felaktigt drog in tillståndet för hans populära vildsvinsfälla Sinkabirum. Två år senare fick han rätt i kammarrätten, som konstaterade att Naturvårdsverket överhuvudtaget ”inte haft fog för sitt beslut” – men då hade hans firma ruinerats. Evald vände sig till Justitiekanslern för att få ersättning för sina förluster men fick avslag med motiveringen att Naturvårdsverkets fel inte varit tillräckligt ”uppenbart”. Nu stämmer Evald Hellgren staten med hjälp av Centrum för rättvisa.

– När staten orsakar enskilda människor och företag ekonomisk skada genom felaktig myndighetsutövning är det rimligt och naturligt att staten är skyldig att ersätta den skadan. Staten ska inte ha någon gräddfil i skadeståndshänseende – det är vad målet handlar om, säger Johannes Forssberg, jurist på Centrum för rättvisa, som tillsammans med Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, är ombud för Evald Hellgren.

Evalds fälla blev en succé

Uppfinnaren och fällkonstruktören Evald Hellgren, 75, som är utbildad viltmästare och tidigare har arbetat som länsjaktvårdare i 35 år, bedriver sin näringsverksamhet i hemorten Örträsk i Västerbotten och har beviljats ett antal patent för sina uppfinningar.

År 2007 beslöt Naturvårdsverket, i samråd med Djurskyddsmyndigheten, att godkänna Evald Hellgrens patenterade fälla Sinkabirum för levandefångst av vildsvin. Sinkabirum var den första fällan som godkändes för levandefångst av vildsvin i Sverige. Den blev omedelbart en framgångsrik produkt. Evald Hellgrens kunder bestod främst av jordbrukare som var trötta på att se sina ägor och grödor förstöras av den snabbt växande vildsvinsstammen.

Sporrade av Evalds framgång ansökte fler konstruktörer om att få vildsvinsfällor godkända. Naturvårdsverket gav då Sveriges veterinärmedicinska anstalt (SVA) i uppdrag att genomföra tester av de nya fällorna samt av den redan godkända Sinkabirum. Syftet med testerna var bland annat att ge Naturvårdsverket underlag när myndigheten bedömde om de nya fällorna kunde godkännas.

Naturvårdsverket återkallade Evalds tillstånd utan grund

SVA rekommenderade i januari 2011 Naturvårdsverket att godkänna Sinkabirum – utan att tänka på att fällan redan var godkänd – förutsatt att några mindre justeringar gjordes. Trots att Evald Hellgren redan hade ett giltigt godkännande ansökte han omedelbart om att få genomföra de förändringar som SVA rekommenderade, eftersom han var angelägen om att fällan skulle uppfylla alla krav. Trots påstötningar dröjde det över 15 månader innan Naturvårdsverket överhuvudtaget bemödade sig med att besvara Evald Hellgrens begäran.

Men i stället för att låta honom genomföra de mindre förändringar som SVA rekommenderat beslöt Naturvårdsverket den 21 februari 2013 att återkalla godkännandet av Sinkabirum på grund av SVA-rapporten – nästan två år efter att den presenterats för myndigheten. Myndigheten beslutade också att beslutet skulle gälla omedelbart, även om det överklagades. Beslutet innebar ett omedelbart säljstopp för Evalds succéfälla, och att det blev olagligt att använda dem. Detta trots att en myndighet av rättssäkerhetsskäl inte får återkalla beslut som är gynnande för enskilda, eftersom man ska kunna lita på att sådana beslut står sig.

Som om detta inte vore nog skickade Naturvårdsverket även ut ett pressmeddelande, där myndigheten beskrev Sinkabirum i negativa ordalag och rekommenderade en fälla tillverkad av en konkurrent till Evald.

– Jag trodde inte att det kunde gå till på det sättet att en myndighet återkallar ett godkännande på grund av mindre brister som samma myndighet har förhindrat en från att åtgärda, säger Evald Hellgren.

Kammarrätten upphävde beslutet – men JK vägrade ersätta Evalds skada

Evald Hellgren överklagade Naturvårdsverkets återkallelsebeslut och Kammarrätten i Stockholm konstaterade sedermera att Naturvårdsverkets överhuvudtaget inte ”haft fog för sitt beslut” och upphävde beslutet, två år efter att det fattats.

Vid det laget hade den felaktiga återkallelsen inneburit ett ekonomiskt dråpslag för Evald Hellgren eftersom Sinkabirum hade stått för merparten av intäkterna i hans firma. De uteblivna försäljningsintäkterna under perioden då godkännandet var felaktigt återkallat uppgick till 670 996 kronor.

Evald Hellgren vände sig till Justitiekanslern (JK), som handlägger skadeståndsanspråk mot staten, och krävde ersättning. Men JK avslog anspråket med motiveringen att Naturvårdverket inte ”helt har förbisett en bestämmelse” eller gjort ”en uppenbar felbedömning”. Detta trots att Högsta domstolen 2013 i målet Kezban mot staten (NJA 2013 s. 842), där Centrum för rättvisa var ombud, uttryckligen slog fast att det inte krävs att en myndighet har gjort en uppenbart felaktig rättslig bedömning för att staten ska kunna bli skadeståndsskyldig för felaktiga myndighetsbeslut utan att en helhetsbedömning av myndighetens agerande måste göras.

Evald söker upprättelse med hjälp av Centrum för rättvisa i viktigt principfall

Evald Hellgren har nu med Centrum för rättvisas hjälp stämt staten vid Stockholms tingsrätt för att få ersättning för sin skada.

– Evalds mål är av stor principiell vikt eftersom rättssäkerhetsprincipen om att gynnande beslut ska stå sig inte är värd något om myndigheter lättvindigt kan återkalla tillstånd utan att den enskilde får ersättning för sin skada. När myndigheter inte lever upp till vad den enskilde måste kunna förvänta sig bör staten göra rätt för sig. Det ska inte krävas att myndighetens fel är ”uppenbart” för att skadestånd ska utgå, säger Johannes Forssberg.

__________________________

Läs stämningsansökan här.
Läs mer om fallet här.[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row]