Polispreskription överklagas till HD

Redan nu står det klart att hovrättens beslut angående preskription för de fyra män som kvoterats bort när de sökt till Polishögskolan kommer att överklagas. Om preskriptionsbeslutet står sig kommer männen aldrig att få svar på om antagningen i sin helhet var diskriminerande.

I juli 2011 anmälde bland andra Daniel Ståhl (bilden) från Malmö förfarandet vid antagningen till Polishögskolan till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Ytterligare cirka 130 personer som sökt men inte kommit in på polisutbildningen skrev till DO och begärde en granskning av förfarandet. Då DO valde att inte gå vidare stämde fyra män med Centrum för rättvisas hjälp Rikspolisstyrelsen. Nu är frågan om hur stor del av deras talan som är preskriberad.

I en mellandom rörande preskriptionen gav Stockholms tingsrätt den 30 oktober 2012 de fyra sökande rätt att driva processen vidare men inte i sin helhet. Domstolen menade att allt som skett i antagningsprocessen före den 11 november 2011 hade preskriberats. Men det som skett därefter kunde angripas av de tre som stämde vid det tillfället. Det innebär att de kan angripa reservantagningen där exakt lika många kvinnor som män antogs, 13 vardera. Här har kvotering skett eftersom betydligt fler män än kvinnor sökte till utbildningen.

Beslutet överklagades men nu har hovrätten fastställt tingsrättens beslut. Målet innehåller två viktiga frågor: 1) har RPS ägnat sig åt olaglig diskriminering och 2) hur ska enskilda beräkna preskriptionsfristen. Tingsrättens och hovrättens domar innebär att alltså endast den sista delen av förfarandet ska prövas. Det är olyckligt av flera skäl. För det första innebär det att vi inte få svar på om antagningen i sin helhet var diskriminerande. Skulle underinstansernas bedömning i preskriptionsfrågan stå sig betyder det också att preskriptionsfristen är väldigt svår att bedöma för den enskilde. Lagstiftaren har ansett att den som anser sig drabbad av diskriminering ska ha två år på sig att väcka talan i domstol. För ett och samma antagningsförfarande menar både underinstanserna att olika beslut sker vid olika tillfällen och att olika moment av diskriminering därför preskriberas vid olika tillfällen. Den enskilde får då i praktiken mycket mindre än två år på sig att väcka talan för samtliga moment vid antagning.

– En sådan tolkning av preskriptionsregeln går stick i stäv med Högsta domstolens uttalande om att preskriptionsbestämmelser ska tolkas så att orimliga konsekvenser undviks och en klar och lättillämpad ordning erhålls. Frågan om preskriptions kommer därför överklagas till Högsta domstolen, säger Anna Rogalska Hedlund, jurist på Centrum för rättvisa och ombud för männen.

Beslut Svea hovrätt 20130610