Category

Äganderätt

Jerry och Frida Thillberg mot Burlövs kommun

By | Äganderätt

Jerrys och Fridas hem skulle skövlas för en lastbilsterminal

Fastighetsbolaget Brinova ville bygga en lastbilsterminal åt DHL i Burlöv. Därför betalade Brinova för en kommunal detaljplan som innebar att Jerry och Frida Thillbergs hem skulle tvångsinlösas. Men planen överklagades till regeringen, familjen fick rätt och planen revs upp. Beslutet är principiellt viktigt för alla som drabbas av samma sak.

Jerry och Frida Thillberg i Burlöv utanför Malmö bodde i ett hus som byggdes av Jerrys farfar 1946. De hade lagt ned mycket tid och pengar på att renovera huset och göra ordning tomten. Deras plan var att bo och bilda familj där.

Brinova betalade
Detaljplanen var upprättad och bekostad av det börsnoterade företaget Brinova och syftade till att skapa utrymme för en lastbilsterminal åt DHL. Tanken var att 1 000 lastbilar per dygn skulle trafikera terminalen. Enligt företagen skulle verksamheten underlättas om de förutom terminalen även fick en extra tillfart, som i planen placerades rakt över Jerry och Frida Thillbergs hem.

Enligt kommunens ursprungliga plan skulle makarna Thillberg kunnat bo kvar. Men när Brinova och DHL ville ha en extra tillfartsväg vek sig kommunen och lade den nya tillfarten med bullervall rakt över makarna Thillbergs hus.

Olaglig plan
Enligt grundlagen kan enskilda endast berövas sin egendom för ”angelägna allmänna intressen”. Men den aktuella planen gynnade framför allt två kommersiella aktörer, Brinova och DHL, på vanliga människors bekostnad. Kommunens ursprungliga plan, som senare ändrades på företagens begäran, visade dessutom att tvånginlösen inte var sista utvägen – det fanns alternativ som var mindre ingripande för den enskilde.

Fick rätt i regeringen
Jerry och Frida Thillberg överklagade Burlövs kommuns beslut till länsstyrelsen. Länsstyrelsen gick på kommunens och de inblande företagens linje och godkände planen i februari 2007. Jerry och Frida Thillberg överklagade detta beslut till regeringen.

Som ombud för familjen Thillberg skickade Centrum för rättvisa ett yttrande till regeringen. Vi kontaktade även Burlövs kommun, Brinova och DHL för att uppmärksamma dem på makarna Thillbergs situation. DHL svarade med att brevledes förneka sin inblandning i affären. Detta trots att planhandlingarna särskilt nämnde deras önskemål som grund för beslut. Boverket yttrade sig i fallet i mars 2008 och godtog planerna.

Men regeringen ville annorlunda, och upphävde planen i oktober 2008. Burlövs kommun hade, enligt regeringen, inte lyckats visa att intresset av att förverkliga den beslutade planen vägde tyngre än makarna Thillbergs intresse av att bo kvar i sitt hus.

Regeringens beslut har stort principiellt intresse, och utgången i makarna Thillbergs fall ger nytt hopp åt människor i samma situation runt om hela landet.
I media
”Burlöv får backa”,
ledare i Kvällsposten 2008-10-10
”Politikerna tänker riva deras hus”,
debattartikel i Aftonbladet 2008-04-21
 Inlagor och beslut
Regeringens beslut
Yttrande till regeringen

Boende i Akalla mot Boverket

By | Äganderätt

Nystart i Akalla när boende till sist fick köpa sina lägenheter

Hösten 2008 fick flera hundra boende i miljonprogramsförorten Akalla utanför Stockholm till slut förverkliga drömmen att köpa sina lägenheter. Innan dess hade Boverket satt stopp, och ärendet kört fast i domstolarna. Det krävdes en lagändring för att de skulle få rätt.

”Det här är förmynderi. Vi som bor utanför Stockholms innerstad får inte möjligheten att förbättra våra liv.”

 

Så formulerade sig Paulo Marogna i Svenska Dagbladet den 11 mars 2005. Han var en av de boende i två huslängor i Akalla utanför Stockholm sedan flera år kämpat för att få köpa sina lägenheter av kommunala Svenska Bostäder. Det handlade om att enskilda skulle få starta en boendekarriär, men också om att tillsammans bryta vanmakten och öka integrationen.

Svenska Bostäder ville sälja, kontrakten var skrivna och lånen på plats. Men enligt en ny lag – ägnad att stoppa ombildningen i Stockholms innerstad – krävdes även tillstånd av Länsstyrelsen. I februari 2003 kom Länsstyrelsens beslut – två hus med jämna portnummer fick ja, medan två hus med udda nummer fick nej. Om alla skulle få ja menade Länsstyrelsen att hyressättningen i bruksvärdessystemet skulle äventyras, eftersom antalet allmännyttiga lägenheter skulle bli för få i området. Ett år senare fastställde Boverket Länsstyrelsens beslut.En av de två föreningar som fick nej i Akalla – Nystaden 2 med cirka 100 boende – beslutade sig för att gå vidare till domstol. De tog rygg på ett annat ärende rörande Östberga, som också drevs av Centrum för rättvisa. Men i juni 2004 avslog Länsrätten i Stockholm överklagandet, och föreningen gick vidare till Kammarrätten. Där vidtog en komplicerad och flera år lång process om vem som egentligen hade rätt att pröva ärendet.

Domstolsprocessen gick aldrig i mål. Men den blev under alla omständigheter överspelad när riksdagen i juni 2007 avskaffade tillståndskravet för allmännyttiga bostadsföretag som vill sälja lägenheter till boende. Därmed öppnades åter möjligheten för de boende i Akalla att köpa sina lägenheter. Hösten 2008 blev drömmen sann – följ utvecklingen på föreningen Nystadens hemsida, www.nystaden.se.
 
I media

Johan af Petersens mot Nacka kommun

By | Äganderätt

Johans mark tvångsinlöstes för bygge av golfbana

Ett privat bolag ville bygga ut en golfbana från nio till 18 hål. Lantmäteriet beslutade därför på golfbolagets begäran att ta Johan af Petersens mark med tvång och överföra den till bolaget. Centrum för rättvisa tog fallet till Europadomstolen, som avvisade anmälan.

Johan af Petersens driver jord- och skogsbruk på Erstavik i Nacka kommun. Därutöver upplåter han mark och vatten för olika friluftsändamål. På Erstavik ligger det så kallade Nackareservatet, och området beräknas ha cirka en och en halv miljon besök årligen.

Golfbolaget drivande
Det privata bolaget Bertlin & Co, som ägde och drev en golfbana i Tyresö, ville bygga ut sin bana med nio hål på ett privatägt markområde som fanns på andra sidan kommungränsen i Nacka. Men markägaren i Nacka ville inte sälja. Då begärde golfbolaget att Lantmäteriet genom en fastighetsreglering skulle ta delar av grannfastigheten och föra över till bolaget. Lantmäteriet beslutade att ta marken med tvång, och beslutet fastställdes senare av tingsrätten och hovrätten. Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd.

Johan af Petersens fick ersättning för marken. Men som förlorande part tvingades han även att stå för motpartens rättegångskostnader. Dessutom fick han betala skatt på ersättningen för marken. Resultatet blev därför att han inte bara blev av med marken utan dessutom gjorde en ekonomisk förlust på cirka 400 000 kronor.

Allmänt intresse?
Johan af Petersens lämnade, med Centrum för rättvisa som ombud, in ett klagomål till Europadomstolen. I klagomålet anfördes bland annat att utbyggnaden av en kommersiell golfbana inte är ett allmänt intresse i konventionens mening, och i vart fall att det i det konkreta fallet inte var fråga om ett proportionerligt ingrepp i äganderätten.

Ingen prövning i Europadomstolen
I juli 2007 avvisade Europadomstolen klagomålet. Detta skedde enligt ett standardformulär. Därför gick det inte att säga huruvida skälet till avvisandet var att själva rättsfrågan inte bedömdes vara relevant, att sakomständigheterna var sådana att det i det konkreta fallet inte kunde vara fråga om en kränkning av äganderätten, eller om det helt enkelt var så att Europadomstolens extrema balanser medförde att fall av detta slag inte hade prioritet.

Vidare är Europadomstolen generellt inte särskilt benägen att ta upp fall där det har utgått ersättning för den tvångsinlösta marken. Golfbanefallet visar att en sådan snäv utgångspunkt kan leda till att fall som i andra hänseenden är principiellt angelägna inte tas upp till prövning.

Golfbanefallet ledde Centrum för rättvisa till slutsatsen att möjligheten att värna äganderätten är större när det gäller tvångsinlösen av människors hem, inte skog eller åkermark, och där markåtkomsten sker till förmån för en kommersiell aktör.