Category

Aktuellt

Juristassistent till Centrum för rättvisa

By Aktuellt

Vill du arbeta för att stärka individens fri- och rättigheter? Centrum för rättvisa söker en juristassistent till vårt kontor i Stockholm för en tidsbegränsad anställning på ett till två år.

Centrum för rättvisa står upp för individen genom att driva rättsprocesser och delta i debatten om rättighetsfrågor. Centrum för rättvisa bildades år 2002 som en ideell och oberoende aktör med uppdrag att värna enskildas fri- och rättigheter. Sedan dess har Centrum för rättvisa etablerat sig som Sveriges ledande organisation på detta område.

Rollen som juristassistent
Rollen som juristassistent går ut på att bistå Centrum för rättvisas ledning och jurister med diverse administrativa arbetsuppgifter. De flesta som söker jobbet har siktet inställt på att bli jurist och ser detta som en möjlighet att få inblick i juridisk verksamhet. Arbetsuppgifterna innefattar bl.a. kontorsadministration, ekonomihantering, bokning av möten och hantering av kalendrar, planering av resor, samt förberedelse inför rättegångar, studentevenemang och pressträffar.

Vi söker dig som

  • Delar vår passion för att stå upp för den enskildes rätt mot mäktiga motparter som stat och kommun.
  • Kan uttrycka dig väl på svenska och engelska i tal och i skrift.
  • Är noggrann, tar eget ansvar och trivs i en prestationsinriktad miljö med högt tempo.
  • Har god vana av Office-paketet.
  • Du får gärna vara aktiv i sociala medier och ha en samhällsengagerad profil.
  • Erfarenhet av projektledning är meriterande.
  • Förutom en gymnasieutbildning kräver vi inga andra formella förkunskaper av dig som arbetar som juristassistent hos oss.

Anställningsvillkor och tillträde

  • Tjänsten är en tidsbegränsad anställning på heltid i ett till två år. De första sex månaderna är en provanställning.
  • Tjänsten är placerad i Stockholm. Vi har kontor i Gamla stan med fem fasta medarbetare som är jurister.
  • Tillträde sker enligt överenskommelse men som utgångspunkt i augusti 2018.

Ansökan och frågor om anställningen

  • Ansökan ska innehålla personligt brev, CV och betyg från gymnasiet och eventuella andra högre studier.
  • Om du har några referenser som vi kan kontakta, ange dem gärna i din ansökan.
  • Sista ansökningsdag är den 7 maj 2018.
  • Frågor om tjänsten och ansökan skickas till matilda.englund@centrumforrattvisa.se.

Mer om Centrum för rättvisa
Sedan starten 2002 har Centrum för rättvisa granskat tusentals ärenden och har engagerat sig som ombud i över 250 rättsfall. Rättsfallen har rört rätt till likabehandling (icke-diskriminering), föreningsfrihet, äganderätt, närings-/yrkesfrihet, personlig integritet och olika aspekter av rättssäkerhet.

Vi har för enskildas räkning drivit processer mot stat, kommun, fack och arbetsgivare. Våra klienter har vunnit i 90 procent av fallen. Centrum för rättvisa har företrätt klienter i de högsta juridiska instanserna sexton gånger – och haft framgång i samtliga.

Centrum för rättvisa deltar även aktivt i debatten med utgångspunkt i de fall som vi engagerar oss i. Sedan starten har våra fall uppmärksammats i tusentals inslag och artiklar i tv, radio, rikstäckande tidningar, lokala medier, tidskrifter med mera.

Vi ser fram emot din ansökan!

Byggnads överklagar till hovrätten – kräver Henrik Gustavsson på tre miljoner kronor i rättegångskostnader

By Aktuellt
Henrik Gustavsson fick rätt mot Byggnads i tingsrätten. Nu ska fallet prövas i Svea hovrätt. Foto: Centrum för rättvisa

För drygt tio år sedan krossades Henrik Gustavssons byggföretag av fackförbundet Byggnads genom en olaglig blockad. Den 8 december 2017 dömdes Byggnads av Stockholms tingsrätt att betala skadestånd till Henrik Gustavsson med 140 000 kronor. Tingsrätten ansåg att blockaden hade kränkt företagets rätt till föreningsfrihet och äganderätt enligt Europakonventionen samt varit kvalificerat otillbörlig. Byggnads har överklagat tingsrättens dom och begär att hovrätten ska ogilla skadeståndskravet och i stället förplikta Henrik Gustavsson att betala Byggnads rättegångskostnader på nästan tre miljoner kronor.

– Det är bra att målet prövas i högre instans eftersom principfrågan om fackföreningars rättsliga ansvar för stridsåtgärder som kränker enskildas rättigheter enligt Europakonventionen är viktig. Samtidigt visar Byggnads miljonkrav på Henrik Gustavsson på den bistra verklighet som ofta möter enskilda som står upp för sina rättigheter i domstol. De allra flesta människor i Sverige har helt enkelt inte råd att tillvarata sina grundläggande rättigheter. Tillgången till rättvisa har tyvärr blivit en plånboksfråga, och det utgör ett allvarligt hot mot rättssäkerheten, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa och ombud för Henrik Gustavsson.

Byggnads vidtog stridsåtgärd för att driva igenom olagligt kollektivavtal
Henrik Gustavsson drev ett litet byggföretag i Linköping, HGS Linköping AB, och hade tre anställda. Ingen av dem var med i facket. Under våren 2006 kontaktades Henrik av fackförbundet Byggnads som krävde att branschens kollektivavtal skulle bli bindande för hans företag, antingen genom att företaget blev medlem i arbetsgivarorganisationen Sveriges Byggindustrier eller genom att ett hängavtal tecknades.

Kollektivavtalet innehöll dock ett system med s.k. granskningsavgifter, som innebar att ett belopp motsvarande 1,5 procent av de anställdas löner varje månad skulle betalas till Byggnads, oavsett om de anställda ville det eller inte. Det kunde varken Henrik Gustavsson eller hans anställda gå med på, eftersom de hade valt att stå utanför facket och inte ville bidra ekonomiskt till dess verksamhet, som delvis är politisk.

Henrik Gustavsson begärde därför att få teckna ett hängavtal utan granskningsavgifter. Det gick dock Byggnads inte med på. Trots att anställningsvillkoren på HGS Linköping AB var lika bra eller bättre än kollektivavtalet försatte Byggnads det lilla byggföretaget i blockad i juni 2006. Blockaden slog undan benen företaget, eftersom uppdragsgivare och underentreprenörer inte vågade samarbeta med ett företag som var försatt i blockad.

Blockaden fortsatte – trots Europadomstolens fällande dom
Mitt under den pågående blockaden, i februari 2007, underkände Europadomstolen kollektivavtalets system med granskningsavgifter i fallet Evaldsson m.fl. mot Sverige. Europadomstolen slog fast att systemet stred mot skyddet för äganderätten. Detta eftersom det inte kunde uteslutas att avgifter som togs ut av oorganiserade arbetstagare användes till fackets politiska verksamhet.

Trots att Europadomstolen underkänt systemet med granskningsavgifter, och att Henrik Gustavsson därmed fått rätt om att kollektivavtalet var olagligt, fortsatte Byggnads blockaden, som successivt ströp företaget ekonomiskt. Följden blev till slut att HGS Linköping AB kom på obestånd och försattes i konkurs, att de anställda förlorade sina jobb och att Henrik Gustavsson personligen tvingades betala hundratusentals kronor av företagets skulder ur egen ficka.

Henrik Gustavsson stämde Byggnads i domstol – fick rätt
Med hjälp av Centrum för rättvisa väckte Henrik Gustavsson talan mot Byggnads i Stockholms tingsrätt och begärde skadestånd för de förluster som den olagliga blockaden hade orsakat honom och företaget. En viktig principfråga i målet var om en fackförening över huvud taget kan bli skadeståndsskyldig om en stridsåtgärd är oförenlig med Europakonventionen. Byggnads inställning var att förbundet inte hade något sådant rättsligt ansvar för sitt agerande.

Frågan om det över huvud taget fanns rättsliga förutsättningar att ålägga Byggnads skadeståndsskyldighet om stridsåtgärden var oförenlig med Europakonventionen prövades genom en särskild mellandom. Högsta domstolen slog den 17 december 2015 fast att Byggnads kan bli skadeståndsskyldigt, om stridsåtgärden med hänsyn till omständigheterna är att anse som ”kvalificerat otillbörlig” (NJA 2015 s. 899). Med detta viktiga principbesked skickades målet tillbaka till tingsrätten, som därefter hade att bedöma om stridsåtgärden var att anse som kvalificerat otillbörlig.

Den 8 december 2017 dömdes Byggnads av Stockholms tingsrätt att betala skadestånd till Henrik Gustavsson med 140 000 kr. Tingsrätten bedömde att Byggnads blockad hade försatt Henrik Gustavssons företag i ”vad som närmast är att anse som en tvångssituation” och att den hade kränkt företagets föreningsfrihet och äganderätt enligt Europakonventionen. Tingsrätten bedömde vidare att Byggnads agerade kvalificerat otillbörligt genom att fortsätta blockaden i tiden efter det att Europadomstolen hade underkänt kollektivavtalets system med granskningsavgifter. Tingsrätten uppskattade Henrik Gustavssons skada till 140 000 kr, vilket var ett lägre belopp än det som han hade begärt.

Byggnads överklagade och kräver Henrik Gustavsson på tre miljoner kronor
Byggnads överklagade tingsrättens dom till Svea hovrätt och begär där att hovrätten ska befria förbundet från skadeståndsskyldighet och i stället förplikta Henrik Gustavssons att betala Byggnads rättegångskostnader, som för närvarande uppgår till 2,9 miljoner kronor. I sitt överklagande har Byggnads vidhållit att förbundet inte har något rättsligt ansvar för de skador som blockaden orsakade Henrik Gustavsson. Efter Byggnads överklagande har även Henrik Gustavsson överklagat tingsrättens dom och begär att hovrätten ska tillerkänna honom full ersättning för hans förluster.

Svea hovrätt har meddelat prövningstillstånd i målet och huvudförhandling beräknas äga rumt först under 2019.

– Jag hade inte haft en chans att stå upp för mina rättigheter och få rätt mot Byggnads i tingsrätten utan Centrum för rättvisas stöd. Jag är oerhört tacksam för Centrum för rättvisas hjälp och jag ser fram emot den fortsatta prövningen av målet i hovrätten, avslutar Henrik Gustavsson.

För frågor om fallet, kontakta Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa.

________________________________________________

Läs mer om fallet här.

Vinst för Allan Eliasson mot staten i Högsta domstolen!

By Aktuellt
Allan Eliasson från Göteborg vann mot staten i Högsta domstolen med Centrum för rättvisa som ombud. Foto: Centrum för rättvisa

Allan Eliasson fråntogs felaktigt sitt svenska medborgarskap och gjordes därigenom statslös från 8 års ålder, i 23 års tid. Men när Allan ansökte om skadestånd ansåg staten att större delen av den 23 år långa kränkningen var preskriberad och att han inte kunde tillerkännas mer än 100 000 kronor. Efter att tingsrätten och hovrätten tillerkänt Allan 150 000 kronor överklagade staten till Högsta domstolen för att få ersättningen sänkt och för att få fastslaget att större delen av ersättningen skulle anses preskriberad. Idag meddelade Högsta domstolen dom i målet, där domstolen slår fast att Allan ska tillerkännas 150 000 kronor och att ingen del av hans anspråk är preskriberat.  

– Jag känner att jag har fått upprättelse för det jag utsatts för av staten. Jag kan lägga en lång och svår period bakom mig och det känns verkligen som en lättnad, säger Allan Eliasson.

– Högsta domstolens dom innebär dels att Allan Eliasson äntligen får upprättelse, dels en förstärkning av det rättsliga skyddet för grundläggande fri- och rättigheter i Sverige. Högsta domstolen klargör att regler om preskription inte får tillämpas så att enskildas grundläggande rättigheter i praktiken blir illusoriska, och att regler som är mer förmånliga för den enskilde därför kan behöva tillämpas i sådana fall. Domen är vägledande och får därför betydelse även i andra fall där staten har kränkt enskildas grundläggande rättigheter, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, som tillsammans med Johannes Forssberg, jurist på Centrum för rättvisa, var ombud för Allan Eliasson i Högsta domstolen.

Allan Eliasson, 37, fråntogs vid åtta års ålder sitt svenska medborgarskap av staten i strid med grundlagen och gjordes därmed statslös.

Orsaken var att det när Allan var liten visade sig att den pappa han föddes med inte var hans biologiska far. Staten tillämpade tidigare en folkbokföringspraxis som innebar att barn som fötts med utländsk mor och svensk far automatiskt förlorade medborgarskapet om det i en faderskapsdom slogs fast att den uppgivna fadern inte var biologisk far till barnet.

Allan blev medveten om att han hade gjorts statslös när han vid 10 års ålder ansökte om nytt pass men nekades detta med hänvisning till att han inte var svensk medborgare. Beskedet om att staten inte räknade Allan som svensk kom som en chock för honom. Allan var som barn tvungen att ansöka om uppehållstillstånd för att få bo i sitt eget hemland.

I vuxen ålder ansökte Allan vid flera tillfällen om att återfå sitt svenska medborgarskap men nekades detta av Migrationsverket.

I januari 2013 kontaktade Allan ännu en gång Migrationsverket för att försöka bli medborgare och myndigheten uppmärksammade honom då på att Regeringsrätten år 2006 i en dom hade slagit fast att den folkbokföringspraxis som låg till grund för att Allan fråntagits medborgarskapet och gjorts statslös var grundlagsstridig (RÅ 2006 ref 73). Migrationsverket förklarade att Allan kunde vända sig till Skatteverket för att återregistreras som svensk medborgare. Allan gjorde genast detta och fick den 30 januari 2013 tillbaka sitt svenska medborgarskap, efter att ha varit statslös under 23 års tid.

Året därefter, 2014, slog Högsta domstolen fast att Blake Pettersson, som på samma sätt som Allan hade fråntagits medborgarskapet i strid med grundlagen, hade rätt till skadestånd från staten (NJA 2014 s. 323). Blake, som var fråntagen medborgarskapet i 4,5 år och inte blev statslös, tillerkändes 100 000 kronor.

När Allan läste om Blake Pettersson-domen insåg han att han, även om han aldrig skulle kunna få sin barndom tillbaka, i alla fall kunde få upprättelse från staten genom att begära skadestånd. Han tog hjälp av den person som tidigare varit hans far och som han fortfarande uppfattar som sin pappa och lämnade en ansökan till Justitiekanslern, JK, som handlägger skadeståndsanspråk mot staten. JK ansåg dock att Allan inte kunde tillerkännas ett högre belopp än Blake Pettersson, trots att kränkningen varat under så mycket längre tid och gjort Allan statslös. Enligt JK hade Allans anspråk preskriberats löpande från avregistreringen 1989 och det var därför bara den kränkning som varat från 10 år före hans ansökan som kunde ersättas, det vill säga tiden mellan 2004 och 2013.

JK:s synsätt innebär att Allan skulle ha varit tvungen att göra ett så kallad preskriptionsavbrott – det vill säga vända sig till staten och förbehålla sig rätten att väcka talan om skadestånd – redan 1999 för att kunna få hela kränkningen ersatt. Det var 15 år innan Högsta domstolen i Blake Pettersson-målet slog fast att det över huvud taget fanns en möjlighet att få skadestånd på grund av sådana kränkningar som han utsatts för.

Allan stämde sedan staten och både tingsrätten och hovrätten i Göteborg ansåg att Allan skulle tillerkännas ett högre belopp än Blake Pettersson – 150 000 kronor. Tingsrätten ansåg att ingen del av Allans anspråk kunde vara preskriberat medan hovrätten delade statens uppfattning i den frågan.

Staten genom Justitiekanslern ansåg att Allan Eliasson hade fått för hög ersättning i tingsrätten och hovrätten och överklagade därför till Högsta domstolen. Förutom att få fastslaget att kränkningar av skyddet för medborgarskap i grundlagen inte ska kunna leda till högre ersättning än 100 000 kronor – oavsett hur länge kränkningen varat och oavsett om den medfört statslöshet – ville Justitiekanslern att Högsta domstolen skulle slå fast att skadeståndsanspråk på grund av kränkningar av grundläggande rättigheter ska preskriberas löpande från att de uppkommer.

Den 5 mars 2018 meddelade Högsta domstolen dom i målet. I domen konstaterar Högsta domstolen att statens synsätt i preskriptionsfrågan innebär att rätten till ersättning blir illusorisk. Detta eftersom det medför att den enskilde måste göra sitt anspråk gällande långt innan denne har skäl att tro att det är möjligt att få någon ersättning. Högsta domstolen framhåller att det först genom Blake Pettersson-domen år 2014 klargjordes att det överhuvudtaget finns en möjlighet att få skadestånd på grund av en sådan kränkning som Allan drabbats av.

Högsta domstolen framhåller också att de skäl som i allmänhet ligger bakom att fordringar preskriberas inte gör sig gällande med någon egentlig styrka när det gäller fordringar som grundar sig på att staten har kränkt en så central och grundläggande rättighet som medborgarskapet utgör. Högsta domstolen gör därför bedömningen att preskriptionsfristen i dessa fall inte ska börja löpa förrän det funnits en reell möjlighet för den enskilde att göra sin fordran gällande. Denna tidpunkt anses ha infallit när Allan Eliasson fick tillbaka sitt medborgarskap, den 30 januari 2013. Eftersom preskriptionsfristen började löpa 2013 inträder preskription först 2023 och därmed kunde enligt Högsta domstolen ingen del av Allans anspråk anses vara preskriberat.

När det sedan gäller ersättningens storlek slår Högsta domstolen fast att kränkningar av skyddet för medborgarskap som mer påtagligt överstiger de 4,5 år under vilka Blake Pettersson var drabbad bör medföra att ersättningen blir högre än de 100 000 kronor som han tillerkändes.

Högsta domstolen uttalar vidare att även den omständigheten att förlusten av medborgarskapet, som i Allans fall, medför statslöshet innebär att kränkningen får en annan typisk betydelse och därför kan berättiga till högre ersättning.

Högsta domstolen konstaterar avslutningsvis att kränkningen i Allan Eliassons fall har pågått under betydligt längre tid än i Blake Petterssons fall och att den lett till att han i praktiken varit statslös. Högsta domstolen bedömer därför att en ersättning om åtminstone 150 000 kronor är motiverad. Det bör i sammanhanget noteras att det endast var staten som hade överklagat till Högsta domstolen och att domstolen därför inte kunde döma ut en högre ersättning än så.

_________________________

Läs Högsta domstolens dom här.
Läs mer om fallet här.

För frågor om fallet, kontakta Fredrik Bergmaneller Johannes Forssberg.

Fredrik Bergman ny chef för Centrum för rättvisa

By Aktuellt
Fredrik Bergman ny chef för Centrum för rättvisa. Foto: Hamid Ershad Sarabi

Styrelsen för Centrum för rättvisa har utsett Fredrik Bergman till ny chef. Fredrik har sedan våren 2016 varit anställd som stiftelsens chefsjurist och har i den egenskapen varit ansvarig för stiftelsens rättsprocesser. Sedan november 2017 har Fredrik varit tillförordnad chef för verksamheten.


– Fredrik har en gedigen juridisk bakgrund och ett starkt engagemang för individens rätt. Under tiden som chefsjurist har han lett stiftelsens rättsprocesser på ett mycket framgångsrikt sätt. Det är en logisk rekrytering som stärker Centrum för rättvisa som organisation, säger stiftelsens ordförande Tomas Nicolin.

– Centrum för rättvisa har under sina första femton år etablerat sig som en ledande aktör för individens fri- och rättigheter, och organisationer som vår behövs mer än någonsin. I tider av ökande polarisering och oro kommer grundläggande rättigheter och rättsstatens principer lätt på undantag. Centrum för rättvisa ska fortsätta att vara en stark röst för individens rätt i samhället, säger Fredrik Bergman.

Fredrik har en bakgrund som hovrättsassessor från Svea hovrätt. Han har en juristexamen från Uppsala universitet och gjorde sin tingstjänstgöring vid Stockholms tingsrätt. Fredrik har även en masterexamen i konstitutionell rätt från Harvard Law School i USA.

Fredrik har en lång relation till Centrum för rättvisa. Den första kontakten hade han redan som juriststudent. Han var uppsatspraktikant på Centrum för rättvisa år 2005 och deltog sedan i det årliga sommarinternatet för juriststudenter. Han har även varit forskningsstipendiat 2006–2007, biträdande jurist 2010–2011 och har sedan våren 2016 varit stiftelsens chefsjurist.
_________________________________

Kontakt: Fredrik Bergman (070-82 19 655), Tomas Nicolin (070-951 72 72). 

Centrum för rättvisa söker uppsatspraktikanter!

By Aktuellt

Centrum för rättvisa söker en student som är intresserad av att göra uppsatspraktik hos oss med start i april 2018. Vi söker även uppsatspraktikanter löpande och tar vanligtvis emot fyra stycken per termin.

Som uppsatspraktikant hjälper du till i det dagliga arbetet vilket bland annat innebär att du arbetar med att göra rättsutredningar och ta emot ansökningar.

Eftersom vi vet att uppsatsen tar mycket tid i anspråk kan du få ägna dig åt skrivandet i den mån du önskar. Praktikens längd kommer vi överens om gemensamt men vi rekommenderar runt tio veckor.

Ansökan ska innehålla personligt brev, CV, betygskopia (nationellt studieintyg) och en kort beskrivning av vad du planerar att skriva om. Ansökan skickas till Matilda Englund.

Urval sker löpande.

Louise Sahlman ny trainee på Centrum för rättvisa

By Aktuellt
Louise Sahlman ny trainee på Centrum för rättvisa. Foto: Centrum för rättvisa

Idag välkomnar vi Louise Sahlman, 26, som ny trainee på Centrum för rättvisa. Louise kommer närmast från juristlinjen vid Umeå universitet. Hon har även studerat vid University of Madison-Wisconsin, USA.

Louise har varit sommarnotarie och gjort praktik bl.a. på Kammarrätten i Stockholm, Advokatfirman Lindahl och Microsoft. År 2015 vann Louise den prestigefyllda tävlingen Business Law Challenge, som är Sveriges största casetävling inom affärsjuridik.

Louise deltog i Centrum för rättvisas fri- och rättighetsinternat sommaren 2017.

Vid sidan av studierna har Louise varit juridisk rådgivare vid Umeå tjej- och kvinnojour och styrelsemedlem i Amnesty Internationals juristgrupp i Umeå.

Mejla till Louise.

Evalds företag ruinerades av Naturvårdsverkets olagliga beslut – stämmer staten med Centrum för rättvisa

By Aktuellt

Evald Hellgren bedrev en blomstrande näringsverksamhet i Örträsk i Västerbotten när Naturvårdsverket felaktigt drog in tillståndet för hans populära vildsvinsfälla Sinkabirum. Två år senare fick han rätt i kammarrätten, som konstaterade att Naturvårdsverket överhuvudtaget ”inte haft fog för sitt beslut” – men då hade hans firma ruinerats. Evald vände sig till Justitiekanslern för att få ersättning för sina förluster men fick avslag med motiveringen att Naturvårdsverkets fel inte varit tillräckligt ”uppenbart”. Nu stämmer Evald Hellgren staten med hjälp av Centrum för rättvisa.

– När staten orsakar enskilda människor och företag ekonomisk skada genom felaktig myndighetsutövning är det rimligt och naturligt att staten är skyldig att ersätta den skadan. Staten ska inte ha någon gräddfil i skadeståndshänseende – det är vad målet handlar om, säger Johannes Forssberg, jurist på Centrum för rättvisa, som tillsammans med Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, är ombud för Evald Hellgren.

Evalds fälla blev en succé

Uppfinnaren och fällkonstruktören Evald Hellgren, 75, som är utbildad viltmästare och tidigare har arbetat som länsjaktvårdare i 35 år, bedriver sin näringsverksamhet i hemorten Örträsk i Västerbotten och har beviljats ett antal patent för sina uppfinningar.

År 2007 beslöt Naturvårdsverket, i samråd med Djurskyddsmyndigheten, att godkänna Evald Hellgrens patenterade fälla Sinkabirum för levandefångst av vildsvin. Sinkabirum var den första fällan som godkändes för levandefångst av vildsvin i Sverige. Den blev omedelbart en framgångsrik produkt. Evald Hellgrens kunder bestod främst av jordbrukare som var trötta på att se sina ägor och grödor förstöras av den snabbt växande vildsvinsstammen.

Sporrade av Evalds framgång ansökte fler konstruktörer om att få vildsvinsfällor godkända. Naturvårdsverket gav då Sveriges veterinärmedicinska anstalt (SVA) i uppdrag att genomföra tester av de nya fällorna samt av den redan godkända Sinkabirum. Syftet med testerna var bland annat att ge Naturvårdsverket underlag när myndigheten bedömde om de nya fällorna kunde godkännas.

Naturvårdsverket återkallade Evalds tillstånd utan grund

SVA rekommenderade i januari 2011 Naturvårdsverket att godkänna Sinkabirum – utan att tänka på att fällan redan var godkänd – förutsatt att några mindre justeringar gjordes. Trots att Evald Hellgren redan hade ett giltigt godkännande ansökte han omedelbart om att få genomföra de förändringar som SVA rekommenderade, eftersom han var angelägen om att fällan skulle uppfylla alla krav. Trots påstötningar dröjde det över 15 månader innan Naturvårdsverket överhuvudtaget bemödade sig med att besvara Evald Hellgrens begäran.

Men i stället för att låta honom genomföra de mindre förändringar som SVA rekommenderat beslöt Naturvårdsverket den 21 februari 2013 att återkalla godkännandet av Sinkabirum på grund av SVA-rapporten – nästan två år efter att den presenterats för myndigheten. Myndigheten beslutade också att beslutet skulle gälla omedelbart, även om det överklagades. Beslutet innebar ett omedelbart säljstopp för Evalds succéfälla, och att det blev olagligt att använda dem. Detta trots att en myndighet av rättssäkerhetsskäl inte får återkalla beslut som är gynnande för enskilda, eftersom man ska kunna lita på att sådana beslut står sig.

Som om detta inte vore nog skickade Naturvårdsverket även ut ett pressmeddelande, där myndigheten beskrev Sinkabirum i negativa ordalag och rekommenderade en fälla tillverkad av en konkurrent till Evald.

– Jag trodde inte att det kunde gå till på det sättet att en myndighet återkallar ett godkännande på grund av mindre brister som samma myndighet har förhindrat en från att åtgärda, säger Evald Hellgren.

Kammarrätten upphävde beslutet – men JK vägrade ersätta Evalds skada

Evald Hellgren överklagade Naturvårdsverkets återkallelsebeslut och Kammarrätten i Stockholm konstaterade sedermera att Naturvårdsverkets överhuvudtaget inte ”haft fog för sitt beslut” och upphävde beslutet, två år efter att det fattats.

Vid det laget hade den felaktiga återkallelsen inneburit ett ekonomiskt dråpslag för Evald Hellgren eftersom Sinkabirum hade stått för merparten av intäkterna i hans firma. De uteblivna försäljningsintäkterna under perioden då godkännandet var felaktigt återkallat uppgick till 670 996 kronor.

Evald Hellgren vände sig till Justitiekanslern (JK), som handlägger skadeståndsanspråk mot staten, och krävde ersättning. Men JK avslog anspråket med motiveringen att Naturvårdverket inte ”helt har förbisett en bestämmelse” eller gjort ”en uppenbar felbedömning”. Detta trots att Högsta domstolen 2013 i målet Kezban mot staten (NJA 2013 s. 842), där Centrum för rättvisa var ombud, uttryckligen slog fast att det inte krävs att en myndighet har gjort en uppenbart felaktig rättslig bedömning för att staten ska kunna bli skadeståndsskyldig för felaktiga myndighetsbeslut utan att en helhetsbedömning av myndighetens agerande måste göras.

Evald söker upprättelse med hjälp av Centrum för rättvisa i viktigt principfall

Evald Hellgren har nu med Centrum för rättvisas hjälp stämt staten vid Stockholms tingsrätt för att få ersättning för sin skada.

– Evalds mål är av stor principiell vikt eftersom rättssäkerhetsprincipen om att gynnande beslut ska stå sig inte är värd något om myndigheter lättvindigt kan återkalla tillstånd utan att den enskilde får ersättning för sin skada. När myndigheter inte lever upp till vad den enskilde måste kunna förvänta sig bör staten göra rätt för sig. Det ska inte krävas att myndighetens fel är ”uppenbart” för att skadestånd ska utgå, säger Johannes Forssberg.

__________________________

Läs stämningsansökan här.
Läs mer om fallet här.

Sommarnotarier sökes!

By Aktuellt

Har du ett brinnande intresse för individens fri- och rättigheter? Vill du få en inblick i arbetet på Centrum för rättvisa och utveckla dina juridiska kunskaper på området ytterligare?

Centrum för rättvisa tar varje sommar emot sommarnotarier under juni månad. Notarietjänsten innebär bland annat att man genomför ett projektarbete.

Notarietjänsten är avlönad och förlagd till kontoret i Gamla stan.

Vi söker dig som har:

  • Läst minst sex terminer på juristprogrammet
  • God initiativförmåga och är noggrann
  • God juridisk kompetens och analytisk förmåga
  • Ett intresse för frågor som rör individens fri- och rättigheter

Ansökan

Sista ansökningsdag för 2018 års sommarnotarietjänster är den 19 januari 2018. Ansökan ska innehålla personligt brev, meritförteckning samt betyg.

Frågor om tjänsten samt ansökan skickas till Matilda Englund.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!