Category

Aktuellt

Migrationsverket vill utvisa KI-doktoranden Muhammad Irfan på grund av att han gjorde en del av sin forskning i USA – nu ska hans fall prövas i högsta instans

By Aktuellt

Muhammad Irfan. Foto: Rikard Samuelsson, Centrum för rättvisa

Doktoranden Muhammad Irfan vid Karolinska Institutet (KI) är ett fåtal experiment från att vara klar med sin doktorsavhandling. Avhandlingen kan bidra till att vi bättre förstår vad som orsakar minnesstörningar hos människor. Men om Migrationsverket får sin vilja igenom kommer den aldrig att läggas fram. Myndigheten har nämligen beslutat att neka Muhammad Irfan förlängt uppehållstillstånd och att utvisa honom ur Sverige. Orsaken är att han forskade i USA under sin förra tillståndsperiod. Enligt Migrationsverket kan bara forskning som utförs i Sverige räknas vid bedömningen av om en doktorand har gjort tillräckliga framsteg i sina studier för att få förlängt uppehållstillstånd. I november fastställde migrationsdomstolen utvisningsbeslutet. Men nu ska Migrationsöverdomstolen pröva Muhammad Irfans fall där han får hjälp av Centrum för rättvisa. Fallet kommer att bli vägledande och kan rädda andra doktorander från orimliga utvisningsbeslut.

– Migrationsverkets tolkning av lagen leder till fullkomligt orimliga resultat. Det framstår som obegripligt att en doktorand ska få ett utvisningsbeslut och riskera sin disputation för att en del av forskningen har gjorts på ett laboratorium i USA. Det är bra att Migrationsöverdomstolen har valt att pröva fallet, det kommer att få betydelse inte bara för Muhammad Irfan utan även för andra internationella doktorander i Sverige, säger Fredrik Bergman, chef på Centrum för rättvisa, som företräder Muhammad Irfan.

– Jag har varit rädd att all min forskning skulle vara förgäves. Att Migrationsöverdomstolen har beslutat att pröva mitt fall känns bra. Nu har jag chansen att bli klar med min avhandling och att fortsätta forska, säger Muhammad Irfan.

När Muhammad Irfan började som doktorand i medicinsk vetenskap vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi vid Karolinska Institutet i Stockholm år 2014 gjorde han det inom ramen för ett svenskamerikanskt forskningsprojekt. Men när Muhammad Irfan ansökte om förlängt uppehållstillstånd som doktorand nekades han detta av Migrationsverket, som i stället beslutade att utvisa honom ur landet. Orsaken var att han utförde en del av sin forskning vid sin amerikanska bihandledares universitet i USA, New York Medical College, i cirka ett års tid mellan 2016 och 2017.

Lagen kräver att en doktorand ska göra ”godtagbara framsteg” i sina studier för att beviljas förlängt uppehållstillstånd. Muhammad Irfans tre handledare intygade för Migrationsverket att han under den aktuella perioden hade varit mycket produktiv och framgångsrik med sin forskning. Hans amerikanska bihandledare professor Patric K. Stanton beskriver Muhammad Irfan som en av de mest begåvade doktorander han någonsin har handlett. Men enligt Migrationsverkets tolkning av lagen räknas bara sådana framsteg i doktorandstudierna som har uppnåtts medan doktoranden har varit i Sverige. Och i november 2018 fastställde migrationsdomstolen i Göteborg Migrationsverkets utvisningsbeslut.

Muhammad Irfan är långt ifrån den enda utländska doktoranden som har drabbats av orimliga utvisningsbeslut. Från universitetshåll har det länge larmats om att doktorander utvisas på lösa grunder. Sveriges universitetslärarförbund (SULF) anmälde nyligen Migrationsverket till Justitieombudsmannen eftersom förbundet anser att myndighetens rättstillämpning när det gäller utländska doktorander är felaktig.

– Muhammad Irfan skulle ha disputerat under hösten 2018. Men Migrationsverkets beslut att utvisa honom gjorde att hans avhandlingsarbete fördröjdes och att åtta månaders forskningsanslag gick förlorat. Migrationsverkets tolkning av lagen drabbar inte bara Muhammad Irfan och KI, utan alla svenska lärosäten som vill kunna bedriva forskning i samarbete med utländska universitet, säger docent Christina Bark vid Karolinska Institutet, som är Muhammad Irfans handledare.

Med hjälp av Centrum för rättvisa överklagade Muhammad Irfan utvisningsbeslutet till Migrationsöverdomstolen, som nu har bestämt att den ska pröva målet. Migrationsöverdomstolens dom kommer att bli vägledande för liknande fall och kan därmed få stor betydelse för doktoranders rättssäkerhet och för svensk forskning.

– Universiteten har länge larmat om de rättsosäkra utvisningarna av doktorander. Muhammad Irfans fall är ett av de mest stötande exempel som finns. Det är glädjande att vi nu kommer att få svar från högsta instans på frågan om en sådan omständighet som att en doktorand har forskat i USA verkligen ska kunna leda till utvisning, säger Fredrik Bergman.

Läs mer om fallet här.

Kontakt:
Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa
070-821 96 55 / fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

_________________________________________

Högupplösta pressbilder (får användas vid nyhetsrapportering)

Beslut idag: Kammarrätten nekar visselblåsarna i Macchiarini-affären domstolsprövning

By Aktuellt

Katarina Le Blanc, Oscar Simonson och Karl-Henrik Grinnemo. Foto: Centrum för rättvisa

Idag slog Kammarrätten i Stockholm fast att forskare som utpekas som oredliga eller klandervärda av ett universitet inte har rätt att överklaga och försvara sig mot anklagelserna i domstol. Kirurgerna och forskarna Karl-Henrik Grinnemo, Oscar Simonson och Matthias Corbascio var med och slog larm om Paolo Macchiarinis forskning på Karolinska institutet. Men när Karolinska Institutet fattade beslut i Macchiarini-ärendet sommaren 2018 stämplades forskarna själva som oredliga och klandervärda för att de påstods ha bidragit till Macchiarinis forskningsfusk. Varken Karolinska Institutet eller Förvaltningsrätten i Stockholm ansåg att forskarna hade rätt att försvara sig mot anklagelserna i domstol. Kammarrätten i Stockholm har nu bestämt att den inte ens kommer att pröva forskarnas överklagande. Det betyder att förvaltningsrättens beslut står fast utan någon ny bedömning. Med Centrum för rättvisas hjälp kommer forskarna nu att överklaga kammarrättens beslut till Högsta förvaltningsdomstolen.

– Kammarrättens beslut att inte pröva överklagandet är ett negativt besked för rättssäkerheten i Sverige. Det är grundläggande i en rättsstat att enskilda som pekas ut som klandervärda av myndigheter måste få möjlighet att försvara sig mot anklagelserna i en rättvis rättegång inför en oberoende domstol. Kammarrättens beslut innebär att forskarna inte får den möjligheten i det här fallet. Det behövs ett vägledande avgörande i den här frågan. Därför kommer Centrum för rättvisa nu att hjälpa forskarna att överklaga kammarrättens beslut till Högsta förvaltningsdomstolen, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa och ombud för Karl-Henrik Grinnemo, Oscar Simonson och Matthias Corbascio. Centrum för rättvisa företräder även forskaren Katarina Le Blanc, som också pekades ut som oredlig i KI:s beslut.

Sommaren 2018 tog Karolinska Institutet ställning till den anmälan om forskningsfusk som riktats mot kirurgen Paolo Macchiarinis artiklar om konstgjorda luftstrupar. Karolinska Institutets beslut i ärendet den 25 juni 2018 innebar att Paolo Macchiarini fälldes för forskningsfusk. Men i beslutet klandrades även Karl-Henrik Grinnemo, Oscar Simonson och Matthias Corbascio, tre av visselblåsarna som slog larm om missförhållandena till KI:s rektor – samt, bland andra, Katarina Le Blanc. Detta eftersom Karolinska Institutet ansåg att de borde ha upptäckt och agerat mot felaktigheterna i Macchiarinis forskning tidigare.

De utpekade forskarna – visselblåsarna och Katarina Le Blanc – ansåg att Karolinska Institutets beslut innehöll direkta felaktigheter och hade fattats i strid med lag. De överklagade därför till Förvaltningsrätten i Stockholm. Den 6 november 2018 beslutade förvaltningsrätten att inte pröva saken eftersom domstolen bedömde att beslutet inte får överklagas. Detta trots att myndigheters beslut alltid ska kunna överklagas till domstol om det har sådana verkningar att det aktualiserar den enskildes fri- och rättighetsskydd enligt Europakonventionen. Den 21 mars 2019 beslutade Kammarrätten i Stockholm att inte ge prövningstillstånd i målet. Det betyder att förvaltningsrättens bedömning står fast.

Centrum för rättvisa kommer nu att hjälpa de utpekade forskarna att överklaga kammarrättens beslut till Högsta förvaltningsdomstolen.

Kontakt:

Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa
070-82 19 655 / fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

______________________________

Läs Kammarrätten i Stockholms beslut här.

Läs Förvaltningsrätten i Stockholms beslut här.

Läs Centrum för rättvisas överklagande till Kammarrätten i Stockholm här.

Läs mer om fallet:

Dagens Nyheter, ”Förvaltningsrätten avvisar visselblåsarnas överklagan: ’Vi är beredda att gå hur långt som helst’”, 2018-11-08

Dagens Medicin, ”Visselblåsare fälls i Macchiarini-ärendet”, 2018-06-25

Expressen ledare, ”Visselblåsare borde hyllas – inte jagas”, 2018-05-12 

Dagens Medicin, ”Det skulle vara bisarrt om vi fälldes för oredlighet”, 2017-10-30 

Dom i dag: Stridsåtgärder olagliga – men Henrik Gustavsson tvingas ändå betala närmare tre miljoner kronor till Byggnads

By Aktuellt

För tolv år sedan drevs Henrik Gustavssons företag i konkurs på grund av fackförbundet Byggnads blockad. I december 2017 slog tingsrätten fast att blockaden hade kränkt företagets rättigheter enligt Europakonventionen och Byggnads fick betala skadestånd. Även Svea hovrätt har kommit fram till att Byggnads stridsåtgärder var olagliga. Trots detta har Henrik Gustavsson inte rätt till skadestånd enligt hovrätten. I stället ska han betala förbundets rättegångskostnader på närmare tre miljoner kronor.

Läs hovrättens dom här.

– Det är klart att jag är besviken på hovrättens dom. Samtidigt ångrar jag inte ett för ögonblick att jag drog igång den här processen. Principfrågan har visat sig alldeles för viktig för att man bara ska kunna släppa den. Men jag känner mig inte nedslagen. Nu tar vi saken till högsta instans, säger Henrik Gustavsson.

– Det här fallet visar hur svårt det är för enskilda att tillvarata sina rättigheter och utmana mäktiga motparter. Henrik Gustavsson vann i tingsrätten efter en tio år lång rättsprocess och fick medhåll i hovrätten om att Byggnads stridsåtgärder var olagliga. Trots det undgår Byggnads ansvar. I stället får Henrik Gustavsson betala Byggnads rättegångskostnader på 2,7 miljoner kronor. Detta är orimligt, och vi kommer att överklaga till Högsta domstolen, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa och ombud för Henrik Gustavsson.

Henrik Gustavsson ägde och drev ett mindre byggföretag, HGS Linköping AB, med tre anställda. Ingen av de anställda var medlem i någon fackförening. Under våren 2006 kontaktades HGS av fackförbundet Byggnads i syfte att branschens kollektivavtal skulle bli bindande för företaget, antingen genom att företaget blev medlem i arbetsgivarorganisationen Sveriges Byggindustrier eller genom att ett avtal tecknades direkt med Byggnads (s.k. hängavtal).

Om företaget skulle gå med på att teckna ett avtal direkt med Byggnads skulle fackförbundet samtidigt kräva en ”granskningsavgift” om 1,5 procent av de anställdas löner, som skulle gå till att kontrollera om anställningsvillkoren uppfyllde kollektivavtalets krav. Om företaget i stället skulle välja att gå med i Sveriges Byggindustrier skulle det visserligen slippa granskningsavgifter men då tvingas stödja arbetsgivarorganisationen, liksom intresseorganisationen Svenskt Näringsliv.

Varken Henrik Gustavsson eller hans anställda ansåg att företaget skulle teckna kollektivavtal eller gå med i Sveriges Byggindustrier. Enligt Henrik Gustavsson skulle ett kollektivavtal innebära ett indirekt ekonomiskt stöd till Byggnads politiska verksamhet. Samtidigt kunde han inte heller sympatisera med de frågor som Sveriges Byggindustrier och Svenskt Näringsliv drev. Henrik Gustavsson begärde därför att få teckna ett avtal utan granskningsavgifter, något som Byggnads inte gick med på. Trots att anställningsvillkoren var lika bra eller bättre än kollektivavtalets försatte Byggnads i juni 2006 Henrik Gustavssons företag i blockad. Blockaden ledde till att företaget förlorade alla sina uppdrag och att det gick i konkurs.

Efter att Europadomstolen underkänt systemet med granskningsavgifter stämde Henrik Gustavsson år 2009 Byggnads och begärde ersättning för den skada som blockaden hade orsakat. Då hade han ingen aning om att rättsprocessen skulle pågå under närmare tio år i tingsrätten och bl.a. leda till en vända i Högsta domstolen, där han vann en viktig delseger i en s.k. mellandom.

I december 2017 slog tingsrätten fast att Byggnads skulle betala ersättning till Henrik Gustavsson eftersom stridsåtgärderna kränkt företagets rättigheter enligt Europakonventionen och varit så pass otillbörliga att fackförbundet blivit skadeståndsskyldigt. Även hovrätten har kommit fram till att Byggnads stridsåtgärder har varit olagliga. Trots detta anser hovrätten att Henrik Gustavsson inte har någon rätt till skadestånd. Och att Henrik Gustavsson ska betala Byggnads rättegångskostnader på sammanlagt 2 716 200 kr.

– Hovrättens dom är orimlig och innebär i praktiken att det är Henrik Gustavsson som får betala för Byggnads olagliga stridsåtgärder, säger Fredrik Bergman.

För frågor kontakta Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa och ombud för Henrik Gustavsson.
070-821 96 55 / fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

Kronofogden har i flera år slarvat med enskildas pengar – två som drabbats begär skadestånd av staten

By Aktuellt

Den 14 februari 2019 rapporterade Sveriges Radios Ekot om två nya fall som Centrum för rättvisa driver. Det handlar om brister hos Kronofogden som i flera år har slarvat med enskildas pengar. Tusentals kan vara drabbade. Bland dem som hamnat i kläm finns Anne-Marie Kagarp och Lars Erik Larsson. Trots att Justitieombudsmannen (JO) och Justitiekanslern (JK) kritiserat myndighetens hantering av in- och utbetalningar vid flera tillfällen har problemen fortsatt. I Anne-Maries fall utmätte Kronofogden hennes lön trots att hon redan betalat av sin skuld. Lars Erik fick vänta i uppemot ett halvår på att Kronofogden skulle betala ut hans pengar. Nu begär de skadestånd av staten.

– Det är oacceptabelt att en myndighet som har en sådan central funktion i vårt rättssystem, med uppdrag att hantera enskildas pengar, inte klarar av just detta. Än mer anmärkningsvärt är att det har pågått under så lång tid utan att problemen har åtgärdats, säger Helena Myrin, jurist på Centrum för rättvisa, som företräder Anne-Marie och Lars Erik.

Anne-Marie hade löneutmätning på grund av skulder som en tidigare pojkvän orsakat och levde därför på existensminimum. Hon gjorde rätt för sig och betalade skulden. Men Kronofogden fortsatte att ta hennes lön. Först efter flera påstötningar och månaders väntan fick Anne-Marie, som var gravid i femte månaden, tillbaka sina pengar.

Lars Erik hade vänt sig till Kronofogden för att få hjälp att få betalt. Personen som var skyldig honom pengar betalade till Kronofogden. Men Kronofogden dröjde uppemot ett halvår med att betala ut pengarna till Lars Erik. Detta trots att lagen säger att Kronofogden måste göra utbetalningarna inom två veckor.

JO har riktat återkommande kritik mot Kronofogdens medelshantering i ett stort antal beslut sedan 2012. Även JK har uttalat kritik mot Kronofogden i flera beslut. Problemen har alltså funnits i flera år och tusentals kan vara drabbade. JO:s kritik kulminerade i ett beslut från november 2017, där JO konstaterade att Kronofogden misslyckats med sitt grundläggande uppdrag.

Kronofogden har förklarat problemen med hänvisning bland annat till bristande kompetens och styrning. Myndigheten uppgav vidare för JO att problemen skulle vara lösta senast vid utgången av 2017. Ändå drabbades Anne-Marie av Kronofogdens slarv så sent som sommaren 2018.

– Det är ett allvarligt rättssäkerhetsproblem att Kronofogdens felaktiga hantering av enskildas pengar har kunnat fortsätta år efter år. För att återupprätta förtroendet måste Kronofogden få bättre ordning och reda, och enskilda som hamnat i kläm måste få upprättelse, säger Helena Myrin.

Anne-Marie och Lars Erik begär nu skadestånd av staten.

Läs Anne-Marie Kagarps fall här.
Läs Lars-Erik Larssons fall här.

Läs mer om fallen:
Kronofogden krävs på skadestånd”, Sveriges Radios Ekot den 14 februari 2019
En längre intervju med Anne-Marie Kagarp finns här, Sveriges Radios P1-morgon den 14 februari 2019
Därför stämmer vi staten för Kronofogdens slarv”, Dagens Samhälle den 25 februari 2019

Kontakt:
Alexandra Loyd, administrativ chef och jurist på Centrum för rättvisa
073-767 92 73 / alexandra.loyd@centrumforrattvisa.se

Centrum för rättvisa mot Sverige, målet om FRA-lagen, ska prövas av Europadomstolens Grand Chamber

By Aktuellt

Idag meddelade Europadomstolen att målet Centrum för rättvisa mot Sverige som rör den s.k. FRA-lagen om hemlig övervakning kommer att prövas i stor kammare (Grand Chamber). Den 19 juni 2018 godkände Europadomstolen FRA-lagen men framförde samtidigt viss kritik och framhöll att lagstiftningen kunde förbättras i ett antal avseenden. Centrum för rättvisa begärde därefter att målet skulle tas upp till förnyad prövning av Europadomstolens Grand Chamber. En dom från Grand Chamber ger vägledning om hur Europakonventionen ska tolkas. Den kommande domen i målet kommer därför att ha stor betydelse för i vilken utsträckning europeiska länder får bedriva massövervakning.

Sommaren 2008 anmälde Centrum för rättvisa den s.k. FRA-lagen till Europadomstolen. Detta eftersom det var tveksamt om den levde upp till Europakonventionens krav för att skydda enskildas integritet. Klagomålet till Europadomstolen bidrog till att riksdagen snabbt skrev om lagen för att stärka enskildas integritet vid signalspaning. En kammare i Europadomstolen godkände den uppdaterade FRA-lagen den 19 juni 2018, men framförde samtidigt viss kritik och framhöll att lagstiftningen kunde förbättras i ett antal avseenden. Centrum för rättvisa begärde därför att målet skulle prövas av Europadomstolens Grand Chamber. En panel med fem domare har nu beslutat att målet ska tas upp till prövning där. Det innebär att panelen har bedömt att målet ger upphov till en allvarlig fråga som rör tolkningen eller tillämpningen av konventionen eller en allvarlig fråga av allmän betydelse. Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, instämmer i panelens bedömning:

”Det här målet väcker viktiga rättsfrågor som kräver ett vägledande avgörande från Grand Chamber. Europeiska stater möter idag allvarliga hot från terrorism och gränsöverskridande brottslighet. Hemlig övervakning är en del av hur vissa stater bemöter dessa hot. Utan tillräckliga garantier mot missbruk riskerar dock hemlig massövervakning att kränka just de grundläggande fri- och rättigheter som staterna vill skydda från sina fiender.”

Grand Chamber är Europadomstolens högsta dömande organ. I Grand Chamber avgörs målen av sjutton domare från sjutton olika länder, inklusive domstolens ordförande. Endast ett tiotal fall tas upp varje år och domarna har stor principiell betydelse. Den kommande domen i målet Centrum för rättvisa mot Sverige kommer att ha stor betydelse för i vilken utsträckning europeiska länder får bedriva massövervakning. Svenska staten och Centrum för rättvisa förväntas mötas i en muntlig förhandling i Strasbourg någon gång under nästa år. Därefter väntas det ta cirka ett år innan Europadomstolen meddelar dom.

___________________________________

Läs Europadomstolens dom här.

Läs Centrum för rättvisas begäran om hänskjutande till Grand Chamber här.

Centrum för rättvisa står upp för individen genom att driva rättsprocesser och delta i debatten om rättighetsfrågor.

Centrum för rättvisa bildades 2002 som en ideell och oberoende aktör med uppdrag att värna enskildas fri- och rättigheter. Sedan dess har Centrum för rättvisa steg för steg etablerat sig som Sveriges ledande organisation på detta område.

Centrum för rättvisa v. Sweden to be examined by the Grand Chamber of the ECtHR

By Aktuellt

Today, the European Court of Human Rights has announced that the case of Centrum för rättvisa v. Sweden, concerning Sweden’s mass surveillance program, will be examined by the Court’s Grand Chamber. In June last year, the Court held in an initial judgment that the Swedish surveillance system, while giving cause for concern with respect to possible abuse of the right of individuals, still met the minimum legal safeguards that govern the use of the bulk interception of electronic signals for national security purposes. The Grand Chamber is the European Court’s highest formation and only examines cases that raises a serious question of general importance or that affects the interpretation or application of the Convention. The forthcoming judgment will set an important precedent on the safeguards necessary to protect the right to privacy in the context of mass government surveillance.

“The right to privacy is one of the defining human rights challenges of the digital age. We have asked the Grand Chamber of the European Court of Human Rights to settle how mass surveillance activities should be safeguarded against abuse in order to protect the right to privacy. We are pleased that the Grand Chamber will now re-examine and clarify the Convention standards on secret surveillance”, says Fredrik Bergman, Head of Centrum för rättvisa, a Stockholm-based public interest law firm.

On 19 June 2018, the Court, sitting as a Chamber of seven judges, delivered its judgment in the case of Centrum för rättvisa v. Sweden. The Court held that whilst the Swedish system of mass surveillance, or “bulk interception”, was not in violation of the right to privacy protected under Article 8 of the Convention, it nevertheless gave “some cause for concern with respect to the possible abuse of the rights of individuals”, with “scope for improvement”.

This was the first time that the Court addressed the question of which minimum legal safeguards should govern bulk interception regimes designed exclusively for national security purposes. Shortly after the judgment was issued, another section of the Court issued a different judgment on the mass surveillance regime in the United Kingdom, finding it in violation of Article 8 of the Convention (Big Brother Watch and Others v. the United Kingdom, 13 September 2018).

Centrum för rättvisa asked the Court’s Grand Chamber to re-examine the case to clarify the applicable legal standards for safeguarding individual rights. Specifically, Centrum för rättvisa asked the Grand Chamber to:

  • clarify the necessary minimum safeguards for a bulk interception regime dealing exclusively with national security,
  • re-examine the Court’s exclusion of the reasonable suspicion requirement from the minimum safeguards for bulk interception,
  • develop the role of independent judicial oversight as part of the minimum safeguards that apply to bulk interception regimes, and
  • develop the minimum safeguards governing inter-state intelligence sharing.

A panel of five judges of the Court has now decided that the case will be referred to the Grand Chamber. This means that the panel has found that the case raises a serious question affecting the interpretation or application of the Convention or a serious issue of general importance. Fredrik Bergman agrees with the assessment of the panel:

“This case raises important issues of law that require an authoritative determination by the Grand Chamber. European states face serious threats from terrorism, criminal activity, and hostile actors. Interception activities form part of how some European states counter these threats. However, without proper safeguards, the use of mass surveillance risks intruding upon the very basic fundamental rights and freedoms of the societies that such surveillance seeks to protect.”

The Grand Chamber is the European Court’s highest formation, consisting of 17 judges, and sets precedents affecting the interpretation of the Convention. The forthcoming judgment will set an important precedent on the safeguards necessary to protect the right to privacy in the context of mass government surveillance.  A hearing before the Grand Chamber in Strasbourg can be expected sometime during next year. Following a hearing, a judgment is normally delivered within a year.

Documents:
Read Centrum för rättvisa’s request for referral to the European Court’s Grand Chamber.

Contact:
Fredrik Bergman, Head of Centrum för rättvisa
fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

__________________________________

Centrum för rättvisa (Centre for Justice) is a non-profit public interest law firm based in Stockholm, Sweden, that seeks to protect and promote individual rights and freedoms. Centrum för rättvisa represents individuals in public interest litigation proceedings, runs educational outreach programs, and participates in the public debate on civil liberties.

 

Centrum för rättvisa avstyrker lagförslag som försämrar enskildas äganderätt och tillgång till rättvisa

By Aktuellt

Den statliga utredningen ”Ett snabbare bostadsbyggande” (SOU 2018:67) föreslår bland annat att kommunerna ska ges möjlighet att tvångsinlösa privat mark utan ersättning. Samtidigt försämras enskildas möjligheter att överklaga sådana beslut. Centrum för rättvisa avstyrker förslaget och utvecklar idag sin kritik i en debattartikel i Dagens Samhälle.

Läs Centrum för rättvisas debattartikel i Dagens Samhälle.

– Det är tydligt att utredningens förslag kommer i konflikt med grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Därför är det anmärkningsvärt att utredningen inte ens resonerar kring detta. Att förslag om inskränkningar i grundlagsskyddade rättigheter så lättvindigt läggs fram är ett illavarslande tecken i tiden, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa.

Centrum för rättvisa framför i sitt remissyttrande till regeringen tre invändningar mot förslaget:

  1. Förslaget innebär ett avsteg från huvudregeln att ersättning ska utgå till ägaren vid tvångsinlösen. Att minska ersättningen från dagens 125 procent av marknadsvärdet till noll är drastiskt.
    .
  2. Förslaget säkerställer inte en fullständig proportionalitetsbedömning, där kommunens intresse av att ta privat mark i varje enskilt fall måste vägas mot ägarens rätt till skydd för sin egendom. Detta är oförenligt med Högsta domstolens grundlagspraxis från senare år, som klargör att det alltid ska göras en noggrann avvägning när det allmänna tar enskildas egendom med tvång.
    .
  3. Förslaget medför att fastighetsägare som vill överklaga beslut om tvångsinlösen inte kan få ersättning för sina advokatkostnader. Det betyder att enskildas möjligheter att tillvarata sin rätt blir en plånboksfråga. Detta leder till en ojämlik tillgång till rättvisa som kommer i konflikt med den grundlagsskyddade rätten till en rättvis rättegång.

Centrum för rättvisa granskar lagförslag med avseende på hur de förhåller sig till bestämmelserna om enskildas grundläggande fri- och rättigheter i grundlagen och i Europakonventionen.

Länkar:

Läs Centrum för rättvisas remissyttrande över lagförslaget.

Läs Centrum för rättvisas debattartikel i Dagens Samhälle.

Läs utredningen ”Ett snabbare bostadsbyggande” (SOU 2018:67).

Kontakt:

Fredrik Bergman, jurist och Chef för Centrum för rättvisa

2018 års Midander-Lönnstipendiat: Aida Babakirad!

By Aktuellt
Från vänster: Fredrik Bergman, Aida Babakirad och Thomas Bull. Foto: Centrum för rättvisa.

2018 års Midander-Lönnstipendium på 25 000 kr tilldelades Aida Babakirad från Uppsala universitet för uppsatsen ”Kriminalisering av deltagande i en terroristorganisation – i linje med föreningsfriheten?”.

Aida fick stipendiet med följande motivering: För en gedigen och aktuell analys av hur grundlagens och Europakonventionens skydd för föreningsfriheten förhåller sig till den politiska strävan att förbjuda samhällsfarliga organisationer (klicka här för att läsa Aidas uppsats). Grattis Aida!

För att uppmuntra och uppmärksamma studier av fri- och rättigheter delar Centrum för rättvisa varje år ut Midander-Lönnstipendiet till den sökande som har skrivit den bästa examensuppsatsen i juridik om individuella fri- och rättigheter. Midander-Lönnstipendiet instiftades i samband med Centrum för rättvisas femårsjubileum 2007, och är uppkallat efter rättsfallet Josefine Midander och Cecilia Lönn mot staten (NJA 2006 s. 683).

Priset delades ut i samband med årets Midander-Lönnförelsäning. Årets föreläsare var justitierådet Thomas Bull, som föreläste om om grundlagens skydd för den fria åsiktsbildningen och frågan om det går att förbjuda odemokratiska åsikter och organisationer.

Prisutdelningen och föreläsningen hölls i hos Mannheimer Swartling Advokatbyrå i Stockholm. Varmt tack till er.

Migrationsverket hindrar ABB-ingenjören Ali Omumi från att komma tillbaka till Sverige för att arbeta – med hänvisning till påhittad regel

By Aktuellt
Ali Omumi, som Migrationsverket hindrar från att komma tillbaka och arbeta i Sverige med hänvisning till en påhittad regel.

Efter de kritiserade kompetensutvisningarna har Migrationsverket satt i system att hindra utvisade arbetskraftsinvandrare från att komma tillbaka till sitt arbete i Sverige – med hänvisning till en påhittad regel som saknar stöd i lagen. En av de drabbade är ingenjören Ali Omumi, som utvisades på grund av att han hade saknat försäkring hos sin förrförra arbetsgivare. Han hindras nu från att komma tillbaka till Sverige och sitt arbete på ABB. Centrum för rättvisa hjälper Ali Omumi att ta fallet till domstol. Idag skriver dessutom Centrum för rättvisa tillsammans med ABB:s vd på DN Debatt om hur Migrationsverkets godtycke skapar en rättsosäkerhet som inte bara skadar arbetskraftsinvandrare utan också Sverige som land.  

– Först hade vi de orimliga kompetensutvisningarna. Nu har vi alltså en situation där Migrationsverket försätter Ali Omumi och andra nyckelmedarbetare på svenska företag i en slags kompetenskarantän utomlands. Detta med hänvisning till en påhittad regel som även personer inom Migrationsverket har tagit avstånd ifrån. Det är svårt att föreställa sig en mer godtycklig myndighetsutövning, säger Johannes Forssberg, jurist på Centrum för rättvisa, som är ombud för Ali Omumi tillsammans med Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa.

Ali Omumi, 39, är utbildad maskingenjör och kommer från Iran. Han arbetade fram till i somras på ABB i Ludvika. Han utvisades från Sverige på grund av att han hos sin förrförra arbetsgivare hade saknat vissa försäkringar – trots att han alltså ansökte om förlängt arbetstillstånd på ABB där villkoren hela tiden varit korrekta. Beslutet tog Ali Omumi och hans familj mycket hårt. Det var också ett tungt besked för ABB, där han varit en viktig och uppskattad medarbetare. Såväl Ali som ABB tänkte dock att han snart skulle kunna komma tillbaka till Sverige genom att ansöka om ett nytt arbetstillstånd efter utvisningen.

Men för några veckor sedan kom alltså beskedet från Migrationsverket att Ali Omumi nekas nytt arbetstillstånd i Sverige. Av beslutet framgår att Migrationsverket anser att ansökan – som skickades in två månader efter att Ali hade lämnat Sverige – hade kommit in ”för kort tid efter utvisningen” för att han skulle kunna få en ny prövning.

Det står dock inte i beslutet hur länge Ali måste vänta innan han får komma tillbaka till ABB och Sverige. Idén om att arbetskraftsinvandrare som utvisats måste befinna sig i en slags karantän innan de får komma tillbaka kallas internt på Migrationsverket för ”sexmånadersregeln”. Detta eftersom de beslutsfattare som tycker att arbetskraftsinvandrare måste sitta av tid utomlands innan de får komma tillbaka brukar anse att en ny prövning om arbetstillstånd kan göras först efter sex månader.

Problemet är att det inte finns något som helst stöd i lag, förarbeten eller rättspraxis för att utvisade arbetskraftsinvandrare måste befinna sig i karantän innan de kan få en ny bedömning. Detta känner man till på Migrationsverket. I korrespondens inifrån myndigheten som Centrum för rättvisa har tagit del av beskrivs den som ”rättsosäker”. På ett seminarium som ABB anordnade under Almedalsveckan i somras och som berörde Ali Omumis fall konstaterade Migrationsverkets biträdande rättschef att sexmånadersregeln saknar rättsligt stöd och därför inte bör tillämpas. Men ändå fortsätter alltså beslutsfattare på Migrationsverket, som i Alis fall, att hindra arbetskraftsinvandrare från att komma tillbaka till Sverige med hänvisning till den påhittade sexmånadersregeln. Värdefulla medarbetare på svenska företag tvingas därför tillbringa tid i väntan och ovisshet utomlands när de kunde vara på jobbet. Samtidigt finns även beslutsfattare som inte tillämpar sexmånadersregeln och det är därmed alltså slumpen som avgör om arbetskraftsinvandrare hamnar i karantän eller inte.

dagens DN Debatt skriver Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa och Johannes Forssberg, jurist på Centrum för rättvisa, tillsammans med ABB:s vd för Sverige Johan Söderström om denna problematik och den rättsosäkerhet som sexmånadersregeln ger uttryck för.

I fallet med pizzabagaren Danyar Mohammed i Jokkmokk, som Centrum för rättvisa företrädde, underkände Migrationsöverdomstolen den praxis som hade vuxit fram på Migrationsverket med automatiska utvisningar av arbetskraftsinvandrare för minsta misstag från arbetsgivaren. Men det faktum att utvisade arbetskraftsinvandrare nu sätts i karantän med stöd av den påhittade sexmånadersregeln visar att myndighetens hantering av arbetstillståndsärenden fortfarande brister i rättssäkerhet. Därför tar Centrum för rättvisa Ali Omumis fall till domstol.

– Det var jobbigt nog för mig och min familj att bli utvisade från Sverige på grund av att jag saknade vissa försäkringar under tiden hos min förrförra arbetsgivare, för flera år sedan. När beskedet kom från Migrationsverket att jag dessutom inte får komma tillbaka till Sverige och ABB på grund av detta kunde jag inte tro att det var sant. Varken jag eller ABB har ju gjort något fel. Samtidigt är jag glad att jag nu har Centrum för rättvisa på min sida, som har lyckats hjälpa så många arbetskraftsinvandrare tidigare, säger Ali Omumi.

Läs artikeln på DN Debatt från Centrum för rättvisa och ABB här

Läs mer om Ali Omumis tidigare ärende hos Migrationsverket

”Utvisas efter tre år gammal miss – trots Migrationsverkets nya hållning”, Breakit, 17 juli 2018.
”Ali, 38, och familjen utvisas – saknade sjukförsäkringar”, Expressen, 11 maj 2018.
”Sales engineer to be deported from Sweden despite landmark ruling”, The Local, 8 maj 2018.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!