Category

Aktuellt

Upprättelse för Erik Dahlström som felaktigt placerades i särskola – får 250 000 kronor i skadestånd från Arvika kommun

By Aktuellt

Under sex års tid var Erik Dahlström felaktigt placerad i särskola av Arvika kommun. Med hjälp av Centrum för rättvisa begärde han skadestånd från kommunen för att han fråntogs sin grundlagsskyddade rätt till utbildning. Arvika kommun har idag beslutat att betala hela det begärda skadeståndet på 250 000 kronor.

– Det känns väldigt bra att äntligen få upprättelse. Jag är tacksam att Arvika kommun tagit sitt ansvar och varit så lyhörda under hela processen. Jag hoppas att fler kommuner tar till sig av detta så att andra som drabbats också kan få upprättelse, säger Erik Dahlström.

När Erik Dahlström var åtta år beslutade Arvika kommun att placera honom i särskolan. Men Erik Dahlström upplevde aldrig att han hörde hemma där. Vid 15 års ålder tog han själv initiativ till en utredning som visade att han inte tillhörde särskolans målgrupp varför han i stället borde ha gått i den vanliga grundskolan.

När felet uppdagades beslutade kommunen att särskoleplaceringen skulle upphöra. Erik Dahlström skulle börja årskurs nio när han flyttades tillbaka till grundskolan. Han hade då gått sex år i särskola, och i jämförelse med sina klasskamrater som gått i grundskolan hade han stora kunskapsluckor. Han gick därför ut grundskolan med ofullständiga betyg, utan möjlighet att söka till högre utbildning.

Under 2010 och 2011 genomförde Skolinspektionen en tillsyn av närmare 60 kommuners beslut om särskoleplaceringar. Många kommuner, bland andra Arvika kommun, uppvisade stora brister i hur särskoleplaceringar hanterades vilket föranledde allvarlig kritik. I Erik Dahlströms fall konstaterade Skolinspektionen att kommunens beslut att placera honom i särskola hade fattats på ett ofullständigt underlag: två av fyra utredningar saknades.

Med hjälp av Centrum för rättvisa överlämnade Erik Dahlström den 2 mars 2022 ett skadeståndskrav på 250 000 kronor till Arvika kommun. Kravet grundar sig på att kommunen har överträtt Erik Dahlströms grundlagsskyddade rätt till utbildning genom det felaktiga beslutet att placera honom i särskolan.

Arvika kommun har vidgått att det förekommit brister i handläggningen av Erik Dahlströms särskoleplacering och beslutat att fullt ut tillmötesgå Erik Dahlströms skadeståndskrav. Kommunen har också bett om ursäkt för det inträffade.

–  Det är positivt att Arvika kommun tar sitt ansvar och ger Erik Dahlström den upprättelse han förtjänar. Vi vet att det finns många barn som drabbats på liknande sätt som Erik Dahlström och vi hoppas att andra kommuner tar efter Arvika kommuns agerande, säger Erica Wide, jurist på Centrum för rättvisa och ombud tillsammans med Elsa Haggård och Ludvig Öhrling.

Kontakt
Erica Wide, jurist på Centrum för rättvisa och ombud för Erik Dahlström
073-838 03 83 / erica.wide@centrumforrattvisa.se

Lydia vägrades IVF-behandling med egna ägg: ”Karolinska saknar juridiska skäl”

By Aktuellt

När Lydia Spetze var 20 år gammal var hon tvungen att genomgå en stamcellstransplantation som gjorde henne steril. För att kunna bli biologisk förälder i framtiden bestämde hon sig för att plocka ut ägg som befruktades med hennes dåvarande sambos spermier. Hon vill nu använda dem för att bli förälder tillsammans med sin sambo Fredrik Askebris. Men Karolinska Universitetssjukhuset (Karolinska) har nekat henne att använda de befruktade äggen i ett beslut som inte får överklagas. Med hjälp av Centrum för rättvisa, som bedömer att Karolinska saknat juridiska skäl för sitt beslut, begär nu Lydia Spetze och Fredrik Askebris en ny chans att bli föräldrar.

– Vi blev väldigt förvånade över att Lydia inte godkändes för behandlingen, och har inte riktigt fått någon förklaring till beslutet. Vi längtar efter att bilda familj tillsammans och hoppas att Karolinska ändrar uppfattning så att vi kan få en chans att bli föräldrar, säger Lydia Spetze och Fredrik Askebris.

År 2007 diagnosticerades Lydia Spetze med leukemi, vid bara 20 års ålder. På grund av sjukdomen var hon tvungen att genomgå en stamcellstransplantation, som gjorde henne steril. För att inte gå miste om möjligheten att bli biologisk förälder i framtiden bestämde sig Lydia Spetze tillsammans med sin dåvarande sambo för att plocka ut ägg och fick rådet att dessa borde befruktas innan nedfrysning. Sedan dess har de befruktade äggen, som kallas embryon, varit nedfrusna och förvarats hos Karolinska Universitetssjukhuset (Karolinska).

Lydia Spetze och hennes dåvarande sambo separerade senare. För ett par år sedan tog hon kontakt med Karolinska och ansökte om att få använda de befruktade äggen, vilket hennes tidigare sambo samtyckte till. Men sjukhuset nekade henne behandlingen, och menade att det saknades rättsligt stöd för att godkänna den. Lydia Spetze har inte fått någon mer utförlig motivering av beslutet, och Karolinskas beslut får enligt lagen om genetisk integritet inte överklagas.

Nu vill Lydia Spetze och hennes nuvarande sambo, Fredrik Askebris, använda de nedfrysta embryona i ett försök att få barn tillsammans. Lydia Spetzes tidigare sambo samtycker fortfarande till att paret använder embryona. Med hjälp av Centrum för rättvisa begär de att Karolinska ska fatta ett nytt beslut som ger dem möjlighet att bli föräldrar.

– Vi ser inte några juridiska skäl för Karolinska att hindra Lydia och Fredrik att använda de frusna embryona när Lydias tidigare sambo samtycker. Lydia och Fredrik måste kunna få saken prövad i domstol om Karolinska fortsätter att säga nej, säger Paula Röttorp, senior jurist vid Centrum för rättvisa och ombud för Lydia Spetze och Fredrik Askebris tillsammans med juristerna Alexander Ottosson och Henrietta Cahn.

Läs Lydia Spetzes och Fredrik Askebris begäran om ett nytt beslut här.

Kontakt
Paula Röttorp, senior jurist vid Centrum för rättvisa och ombud för Lydia Spetze och Fredrik Askebris

073 934 77 08 / paula.rottorp@centrumforrattvisa.se

Östersund vill tvångsinlösa syskonens barndomshem – nu tar de strid för sitt hus

By Aktuellt

Trots tidigare löften om att deras barndomshem ska få stå kvar har Östersunds kommun ansökt om tvångsinlösen av syskonen Leif och Anita Lignells hus. Detta eftersom kommunen anser att marken behövs för att utveckla det närliggande handelsområdet. Nu hjälper Centrum för rättvisa syskonen att försvara sitt hem mot kommunen.

– Vi trodde att vi skulle få ha kvar vårt barndomshem så länge vi ville, men kommunen har ändrat sig. Både jag och Anita har en stark anknytning till platsen och jag har länge haft planer på att flytta tillbaka dit, säger Leif Lignell som tillsammans med sin syster Anita Lignell äger marken som kommunen vill tvångsinlösa.

Under tidigt 60-tal köpte syskonen Lignells far en fastighet med tillhörande bostadshus i landsbygdsområdet Lillänge i Östersunds kommun. Såväl Leif som Anita Lignell har tillbringat en stor del av sin barndom och uppväxt i det röda huset som än i dag finns på fastigheten. Sedan 2012 äger syskonen fastigheten med hälften vardera och Leif Lignell har länge haft planer på att flytta tillbaka till sitt barndomshem.

Sedan familjen Lignell köpte huset har Östersunds kommun gradvis omvandlat området Lillänge från ett landsbygdsområde till ett handelsområde. Från att ha legat i ett område med gårdar och lantbruk omges syskonen Lignells hus idag av ett köpcentrum och en tillhörande parkeringsplats.

Familjen Lignell har inte motsatt sig att området har förändrats på det sätt som skett, men familjen har varit mån om att de ska få behålla sitt hem. I kontakter med familjen har kommunen lovat att huset ska få stå kvar. I beskrivningen till den aktuella detaljplanen anges att fastigheten får nyttjas för boende ”så länge fastighetsägaren önskar”.

Men trots detta löfte ansökte Östersunds kommun i april 2020 om att tvångsinlösa marken eftersom den behövs för att ”utveckla handelsområdet”. Mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt beviljade kommunens ansökan utan att göra någon egentlig avvägning mellan kommunens och Leif och Anita Lignells intresse av marken.

Frågan om inlösen av fastigheten ska nu prövas av Mark- och miljööverdomstolen där syskonen Lignell företräds av jurister från Centrum för rättvisa.

– Det här är ett principiellt viktigt mål. Den grundlagsskyddade äganderätten innebär att det måste finnas starka skäl för att det allmänna ska få ta enskildas mark i anspråk med tvång. I det här fallet är det tydligt att Leif och Anita Lignells intresse av att få behålla sitt barndomshem väger tyngre än kommunens intresse av att utveckla handelsområdet, säger juristen Erik Scherstén som tillsammans med juristerna Emanuel Klerfelt Johansson och Olivia Möller företräder Leif och Anita Lignell i målet.

Kontakt:

Erik Scherstén, 073-373 08 53 / erik.schersten@centrumforrattvisa.se

JO-kritik mot Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) för yttrandefrihetsrepressalier mot veterinärstudent

By Aktuellt

Justitieombudsmannen (JO) riktar idag kritik mot Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) för att ha vidtagit olagliga yttrandefrihetsrepressalier mot veterinärstudenten Felicia Hogrell. JO uttalar att statliga lärosäten inte får ingripa mot studenter för att de använt sin grundlagsskyddade yttrandefrihet. Ändå utsattes Felicia Hogrell för repressalier av SLU efter att hon i två uppmärksammade debattartiklar i Expressen kritiserat metoder för svensk grisslakt. JO:s beslut kommer att bli vägledande för svenska högskolor och universitet i frågan om studenters yttrandefrihet.

– Jag är glad över att JO nu tydligt markerar att universitet och högskolor inte får avskräcka studenter från att delta i samhällsdebatten, säger Felicia Hogrell.

Det var under hösten 2019 som veterinärstudenten Felicia Hogrell kritiserade koldioxidbedövning av grisar inför slakt i två uppmärksammade debattartiklar i Expressen. Hennes debattartiklar, som finns här och här, orsakade starka reaktioner från ledningen på SLU där hon då studerade. Detta trots att artiklarna baserades på hennes erfarenheter från utbildningen och en forskningsrapport från SLU.

Under en föreläsning ställdes Felicia Hogrell till svars för publiceringen inför närmare ett hundratal kursare. Företrädare för SLU varnade studenterna för att kritisera lantbrukares djurhållning i media eftersom det kunde reta upp djurägarna och leda till indragna praktikplatser. Felicia Hogrell kallades även till ett enskilt möte där hon tvingades förklara syftet med sina debattartiklar för SLU:s ledning.

Centrum för rättvisa hjälpte under våren 2020 Felicia Hogrell att anmäla SLU till JO för att universitetet överträtt repressalieförbudet i grundlagen. Repressalieförbudet i grundlagen ger enskilda som har använt sin yttrandefrihet ett särskilt skydd mot ingripanden från myndigheter. Förbudet markerar att det allmänna inte får avskräcka enskilda från att använda yttrandefriheten, som är en förutsättning för demokrati och samhällsutveckling.

JO klargör i sitt beslut att repressalieförbudet inte bara gäller i relationen mellan en myndighet och dess anställda, utan att det även kan gälla statliga universitet och högskolor och dess studenter. JO kommer sedan fram till att SLU:s åtgärder, både i samband med föreläsningen och det enskilda mötet, utgjorde otillåtna yttrandefrihetsrepressalier mot Felicia Hogrell för att hon skrivit de två debattartiklarna.

Enligt JO är det allvarligt att ett universitet agerar på det här sättet eftersom det riskerar att leda till att studenter inte vågar ge uttryck för sina egna åsikter. ”Innebörden av uttalandena och det sammanhang i vilket de framfördes framstår som en åtgärd för att tillrättavisa Felicia Hogrell med anledning av att hon använt sin yttrandefrihet. Denna åtgärd står i strid med repressalieförbudet i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen”, säger JO i sitt beslut.

– JO:s beslut är ett viktigt klargörande för universitets- och högskolestudenters yttrandefrihet. Studenter ska inte behöva utstå repressalier för att de deltar i samhällsdebatten, även om deras åsikter kan uppfattas som besvärliga. Det är just beträffande sådana åsikter som det är viktigt att yttrandefriheten är stark, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa och ombud för Felicia Hogrell.

Läs JO:s beslut i ärendet här (länk till JO:s webbplats).

Kontakt

Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa och ombud för Felicia Hogrell

070-821 96 55 / fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

Pensionssparare stämmer staten i kölvattnet av Falcon Funds-härvan

By Aktuellt

Genom bedrägerierna i den så kallade Falcon Funds-härvan tömdes det svenska premiepensionssystemet på över en miljard kronor och tiotusentals pensionssparare fick se delar av sin pension gå upp i rök. Bedrägerierna möjliggjordes av att Pensionsmyndigheten saknade rutiner för att upptäcka och ingripa mot obehöriga fondbyten. En av de drabbade pensionsspararna, Daniel Edencrona, stämmer nu staten med hjälp av Centrum för rättvisa. Fallet är unikt och kan få betydelse för tusentals svenska pensionssparare.

– Hela min premiepension flyttades utan min vetskap till en av Falcon-fonderna som sedan tömdes på pengar. För mig är det tydligt att Pensionsmyndigheten inte har gjort tillräckligt för att stoppa bedrägerierna. Jag hoppas att den här processen kommer att hjälpa inte bara mig utan även andra som drabbats, säger Daniel Edencrona som med hjälp av Centrum för rättvisa stämmer staten vid Stockholms tingsrätt.

När Pensionsmyndigheten i oktober 2016 höll en presskonferens angående den så kallade Falcon Funds-härvan kunde det konstateras att över 20 000 pensionssparare fått sin premiepension, uppgående till totalt 2,4 miljarder kronor, flyttad till tre olika Falcon-fonder. Genom ett avancerat upplägg, där Falcon-fonderna investerade i övervärderade värdepapper, kunde huvudmännen bakom bedrägerierna tillskansa sig stora delar av tillgångarna. I slutändan innebar bedrägerierna att över en miljard kronor försvann ur premiepensionssystemet, vilket har lett till att ett stort antal pensionssparare har gått miste om delar av sin pension.

Daniel Edencrona fick hela sin premiepension flyttad till en av Falcon-fonderna genom en förfalskad fondbytesblankett. Fondbytesblanketterna kunde enkelt förfalskas – om man hade en persons namn och personnummer så kunde man flytta hela hens premiepension. Eftersom det saknades kopieringsskydd på Pensionsmyndighetens blanketter kunde personerna bakom bedrägerierna flytta tusentals pensionssparares pengar utan att dessa visste om det. Pensionsmyndigheten kontrollerade inte heller signaturen på blanketten vilket innebar att samtliga fondbyten automatiskt godkändes.

Med hjälp av Centrum för rättvisa begär Daniel Edencrona skadestånd av staten för att den inte gjort tillräckligt för att förhindra de bedrägerier som drabbat honom och tusentals andra pensionssparare. Enligt den stämningsansökan som lämnas in i dag till Stockholms tingsrätt har Pensionsmyndigheten åsidosatt sin grundläggande omsorgsplikt om Daniel Edencronas premiepensionspengar. Rättegången kan få betydelse för cirka 7 000 pensionssparare.

– Det är uppenbart att Pensionsmyndigheten har saknat tillräckliga system och rutiner för att upptäcka och ingripa mot obehöriga fondbyten som skett utan pensionsspararnas vetskap. Det är orimligt att Pensionsmyndigheten låter enskilda pensionssparare stå risken för myndighetens bristfälliga system och rutiner. Vår uppfattning är att staten har ett ansvar för att bedrägerierna kunde inträffa, säger juristen Paula Röttorp som tillsammans med juristerna Lisa Hyder och Erik Scherstén företräder Daniel Edencrona i målet.

Läs stämningsansökan här.

Se TV4:s inslag om fallet här (länk till TV4).

Se Paula Röttorps och Daniel Edencronas medverkan i TV4 Nyhetsmorgon här (länk till TV4).

Presskontakt: Paula Röttorp, 073-934 77 08 / paula.rottorp@centrumforrattvisa.se

Högsta förvaltningsdomstolen djupt oenig om rättegångskostnader – “kan stå i strid med rätten till en rättvis rättegång”

By Aktuellt

Högsta förvaltningsdomstolen har i dag kommit fram till att enskilda som behöver anlita jurist för att överklaga ett felaktigt myndighetsbeslut inte kan få ersättning för sina rättegångskostnader i förvaltningsprocessen, trots att detta kan stå i strid med rätten till en rättvis rättegång. Högsta förvaltningsdomstolen anser i stället att enskilda som haft kostnader ska begära skadestånd av staten. Sex av femton justitieråd är skiljaktiga och anser att majoritetens bedömning kan stå i strid med grundlagen.

–  Att gå skadeståndsvägen för att få kompensation för rättegångskostnader är inte något realistiskt alternativ för den enskilde. Högsta förvaltningsdomstolens beslut befäster den ojämlikhet som finns i förvaltningsprocessen och som gör att det krävs en tjock plånbok för att kunna försvara sina rättigheter på ett effektivt sätt, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa.

Huvudregeln i förvaltningsmål är att enskilda som överklagar myndighetsbeslut till domstol får göra detta på egen bekostnad, även i fall där myndigheten haft fel. Detta har medfört att enskilda som inte har råd med jurist ofta hamnar i ett underläge mot de resursstarka myndigheterna. Men på senare tid har såväl Högsta domstolen som Europadomstolen bedömt att en sådan ordning kan vara oförenlig med den grundläggande rätten till en rättvis rättegång.

I det aktuella fallet begärde Centrum för rättvisas klient ersättning för sina rättegångskostnader efter att ha vunnit i Högsta förvaltningsdomstolen i en process mot Skatteverket rörande ett namnbyte. Högsta förvaltningsdomstolen beslutade därefter att i dess helhet (plenum) pröva om en enskild kan ha rätt till ersättning för sina rättegångskostnader.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar i sitt beslut att det kan uppkomma situationer där det inte är förenligt med rätten till en rättvis rättegång att den enskilde inte kan få ersättning för sina rättegångskostnader. Den frågan kan dock enligt Högsta förvaltningsdomstolen inte prövas inom ramen för förvaltningsmålet och ska därför avvisas. En annan ordning ankommer på lagstiftaren att besluta om. Högsta förvaltningsdomstolen hänvisar den enskilde till att i stället begära skadestånd av staten för att få ersättning för sina rättegångskostnader – något som riskerar att bli både kostsamt och tidskrävande för den enskilde.

Sex justitieråd var skiljaktiga och anförde att majoritetens modell för hur ersättningsanspråk ska hanteras allvarligt försvårar för enskilda att tillvarata sin rätt. Att kräva skadestånd är enligt minoriteten i de allra flesta fall inte ett realistiskt alternativ för den enskilde. Sammantaget anser minoriteten att majoritetens modell “kan stå strid med rätten till en rättvis rättegång” och “snarare motverkar än främjar rätten till en rättvis rättegång”.

– Vi har nu en ordning där enskilda som drabbas av felaktiga myndighetsbeslut måste driva dubbla processer för att fullt ut kunna tillvarata sina rättigheter. Det är en ohållbar ordning som inte är förenlig med rätten till en rättvis rättegång. Jag är övertygad om att sista ordet inte är sagt i den här frågan, avslutar Fredrik Bergman.

Centrum för rättvisas jurister Alexandra Loyd, Erik Scherstén och Erica Wide har varit ombud i målet.

Kontakt: Fredrik Bergman, 070-821 96 55 / fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

Läs Högsta förvaltningsdomstolens beslut här.

Läs mer om fallet här.

Högsta domstolen: Staten behöver inte betala dröjsmålsränta till pensionär som fick vänta på sina pengar från Kronofogden

By Aktuellt

Lars Erik Larsson från Uddevalla tvingades vänta i mer än ett halvår på att få sina pengar som Kronofogden drivit in, trots att lagen säger att betalning ska ske inom två veckor. I en dom idag konstaterar Högsta domstolen att Kronofogden inte behöver betala dröjsmålsränta vid sena utbetalningar. Två justitieråd är skiljaktiga och anser att Lars Erik Larsson har rätt till ränta.

– Det är klart jag är besviken på Högsta domstolens dom. Alla andra som dröjer med en betalning måste betala ränta. Jag tycker att det borde gälla även Kronofogden, säger Lars Erik Larsson.

Lars Erik Larsson tvingades vänta i mer än ett halvår på sina pengar som Kronofogden drivit in, trots att lagen säger att betalning ska ske inom två veckor. Orsaken är att Kronofogden under flera år haft stora brister i hanteringen av människors pengar. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämde Lars Erik Larsson staten i domstol och begärde ersättning i form av dröjsmålsränta på grund av att Kronofogden inte betalade ut hans pengar i tid.

Statens uppfattning är att myndigheter inte behöver följa räntelagen och att enskilda som drabbas av sena utbetalningar i stället får begära skadestånd av myndigheten. Det är dock svårt för enskilda att bevisa vilken skada som en myndighets betalningsdröjsmål har orsakat, vilket innebär att skadestånd som huvudregel inte utgår.

Stockholms tingsrätt gjorde bedömningen att Kronofogden inte behöver följa räntelagen men när Svea hovrätt prövade fallet i januari 2021 kom domstolen till motsatt slutsats. Enligt hovrätten talade starka ändamålsskäl för att dröjsmålsränta ska utgå i en situation som den aktuella.

Staten överklagade hovrättens dom till Högsta domstolen som nu går på statens linje. Högsta domstolen konstaterar att utgångspunkten är att den enskildes rätt till kompensation vid sena myndighetsutbetalningar tillgodoses genom skadestånd och inte genom dröjsmålsränta. Enligt domstolen skulle det få långtgående konsekvenser om myndigheter måste följa räntelagen. Två av justitieråden är dock skiljaktiga och anser att en tillämpning av räntelagen framstår som både rimlig och ändamålsenlig.

Högsta domstolen återförvisar nu målet till Svea hovrätt för prövning av om Lars Erik Larsson i stället har rätt till skadestånd.

– Högsta domstolens dom innebär att det även framöver kommer vara svårt för enskilda att få någon kompensation när myndigheter är i betalningsdröjsmål. Nu återstår att se om Lars Erik Larsson i stället kan få kompensation genom skadestånd i hovrätten, säger juristen Erik Scherstén, som tillsammans med Erica Wide företräder Lars Erik Larsson.

Kontakt: Erik Scherstén, 073-373 08 53 / erik.schersten@centrumforrattvisa.se

Läs Högsta domstolens dom här.

Läs mer om fallet här.

Erik Dahlström placerades felaktigt i särskola – begär skadestånd av Arvika kommun

By Aktuellt

Efter allvarlig kritik från Skolinspektionen begär Erik Dahlström skadestånd av Arvika kommun för att han varit felaktigt placerad i särskola i sex år och berövats sin grundlagsskyddade rätt till utbildning. Med Centrum för rättvisas hjälp har han idag överlämnat sitt krav till kommunen.

– Det är mycket jag hade velat göra, men inte kunnat på grund av att jag inte fick den utbildning jag hade rätt till. Det är en stor sorg och smärta att leva med, säger Erik Dahlström om det inträffade.

När Erik Dahlström var åtta år beslutade Arvika kommun att placera honom i särskolan. Men Erik Dahlström upplevde att han inte hörde hemma där. Vid 15 års ålder tog han själv initiativ till en utredning som visade att han inte tillhörde särskolans målgrupp, utan att han borde ha gått i den vanliga grundskolan.

När felet uppdagades beslutade kommunen att särskoleplaceringen skulle upphöra. Erik Dahlström skulle börja årskurs nio när han flyttades tillbaka till grundskolan. Han hade då gått sex år i särskola, och i jämförelse med sina klasskamrater som gått i grundskolan hade han stora kunskapsluckor. Han gick därför ut grundskolan med ofullständiga betyg, utan möjlighet att söka till högre utbildning.

Under 2010 och 2011 genomförde Skolinspektionen en tillsyn av närmare 60 kommuners beslut om särskoleplaceringar. Många kommuner, bland andra Arvika kommun, uppvisade stora brister i hur särskoleplaceringar hanterades och fick allvarlig kritik. I Erik Dahlströms fall konstaterade Skolinspektionen att kommunens beslut att placera honom i särskola hade fattats på ett ofullständigt underlag: två av fyra utredningar saknades.

Med hjälp av Centrum för rättvisa har Erik Dahlström idag överlämnat ett skadeståndskrav på 250 000 kronor till Arvika kommun. Kravet grundar sig på att kommunen har överträtt Erik Dahlströms grundlagsskyddade rätt till utbildning genom det felaktiga beslutet att placera honom i särskolan.

Om kommunen inte tillmötesgår kravet senast den 23 mars 2022 kommer ärendet att gå vidare till tingsrätten för en domstolsprövning.

–  Ett beslut om placering i särskola får långtgående konsekvenser för ett barns liv och framtid. Därför är det oerhört viktigt att sådana beslut baseras på ett fullständigt underlag. Det här fallet handlar om att ge Erik Dahlström den upprättelse som han förtjänar, men också att stärka barns rättssäkerhet i beslut som påverkar deras grundlagsskyddade rätt till utbildning, säger Erica  Wide, jurist vid Centrum för rättvisa och ombud för Erik Dahlström tillsammans med juristen Elsa Haggård.

Läs följebrevet här.

Läs utkastet på stämningsansökan här. (Stämningsansökan kommer att lämnas in till domstol om kommunen inte tillmötesgår Erik Dahlströms begäran.)

Kontakt
Erica Wide, jurist vid Centrum för rättvisa och ombud för Erik Dahlström
073 8380383 / erica.wide@centrumforrattvisa.se

 

Sök till nästa omgång av Projekt rättegång!

By Aktuellt

Nu har du som läser juristprogrammet chansen att få en unik inblick i ett av Centrum för rättvisas fall genom att följa med oss före, under och efter huvudförhandlingen i Stockholms tingsrätt. Den här gången handlar det om Arne Gavelin, som felaktigt ställdes under förvaltarskap och fråntogs rätten att bestämma över sitt eget liv. 

Om fallet

Det var i december 2018 som den då 80-årige Arne Gavelin plötsligt inte kunde ta ut pengar från bankomaten eftersom hans kort och konton hade spärrats. Förklaringen visade sig vara att en domstol, utan hans vetskap, hade ställt honom under förvaltarskap.

Förvaltarskap – som historiskt sett har kallats ”omyndigförklaring” – innebär att en person förlorar sin juridiska bestämmanderätt och kontrollen över sin egendom. Eftersom ett beslut om förvaltarskap är mycket ingripande för den enskilde ska det alltid fattas av domstol och först efter att personen själv har fått möjlighet att yttra sig. Denna möjlighet fick inte Arne Gavelin. Omedelbart efter att domstolen hade beslutat om förvaltarskap tog förvaltaren kontroll över Arne Gavelins ekonomi och inledde försäljningar av bland annat fastigheter som Arne Gavelin ägde.

Ett år efter att Arne Gavelin ställts under förvaltarskap visade en medicinsk utredning att han aldrig hade haft något behov av en förvaltare. Domstolen fick då riva upp beslutet om förvaltarskap.

Med hjälp av Centrum för rättvisa har Arne Gavelin stämt staten och begärt skadestånd för att han felaktigt varit ställd under förvaltarskap under ett års tid. Huvudförhandlingen i Stockholms tingsrätt äger rum den 24 mars 2022.

Läs mer om fallet här: https://centrumforrattvisa.se/arne-gavelin-mot-staten/

Vad är projekt rättegång?

Projekt rättegång ger juriststudenter möjlighet att följa med bakom kulisserna på Centrum för rättvisas rättsfall. I det här fallet får en grupp juriststudenter möjlighet att följa med oss innan, under och efter huvudförhandlingen i målet Arne Gavelin mot staten. Vi träffas kvällen innan på Centrum för rättvisas kontor i Gamla stan, där vi tillsammans går igenom målet, diskuterar rättsfrågorna som aktualiseras och diskuterar strategin med ombuden. Dagen efter möts vi utanför Stockholms tingsrätt och går på huvudförhandlingen. Efteråt tar vi oss tillbaka till kontoret där vi diskuterar och analyserar förhandlingen.

När?

Onsdagen den 23 mars kl. 17.00–19.00: Introduktionsseminarium där vi bjuder på middag.

Torsdagen den 24 mars 2022 kl. 09:00-17:00 Huvudförhandling i Stockholms tingsrätt samt avslutningsseminarium. Vi bjuder på lunch under förhandlingspausen och fika på avslutningsseminariet.

Hur?

Skicka din ansökan till info@centrumforrattvisa.se senast torsdagen den 10 mars. Ansökan ska innehålla ett kortare personligt brev där det framgår varför du vill delta, uppgift om lärosäte och termin samt ett telefonnummer som vi kan nå dig på. Märk din ansökan med ”Projekt rättegång” i ämnesraden.

Var?

Introduktionsseminariet hålls på Centrum för rättvisas kontor i Gamla stan. Adressen är Skeppsbron 20, 111 30 Stockholm.

Huvudförhandlingen hålls i Stockholms tingsrätt. Adressen är Scheelegatan 7, 112 28 Stockholm.

Efter huvudförhandlingen beger vi oss till Centrum för rättvisas kontor för ett avslutningsseminarium.

Har du några frågor? Hör av dig till henrietta.cahn@centrumforrattvisa.se.

Vi ser fram emot din ansökan!

Marie-Louise Grettve nekades domstolsprövning på grund av långsamma myndigheter

By Aktuellt

Salems kommun förstörde år 2007 infarten till Marie-Louise Grettves tomt i samband med ett vägarbete. Kommunen har sedan dess vägrat att återställa infarten och hon tvingades därför att inleda en rättsprocess. Men processen drog ut på tiden och efter många turer förlorade hon av formella skäl med hänvisning till att den tioåriga preskriptionsfristen hade passerats under målets handläggning. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämmer hon nu staten för att hennes rätt till en domstolsprövning åsidosatts. 

– Jag har under 15 års tid gjort allt jag kunnat för att få kommunen att återställa min infart. Nu har de rättsliga dörrarna slagit igen utan att tvisten blivit löst. Det är orimligt att jag inte kan få min sak prövad för att preskriptionstiden löpt ut på grund av att myndigheterna varit långsamma, säger Marie-Louise Grettve.

Efter att Salems kommun år 2007 byggt om vägen i Marie-Louise Grettves bostadsområde kan hon inte längre använda infarten till sin tomt. Till följd av detta går fastigheten bara att nå med bil via granntomten och hon riskerar att inte få framtida bostadsbyggnationer godkända. Marie-Louise Grettve har förgäves försökt få kommunen att åtgärda problemet, men kommunen anser inte att den gjort något fel.

Marie-Louise Grettve tvingades därför inleda en kostsam rättsprocess mot kommunen. Men efter många turer fick hon besked att hon av formella skäl förlorat på grund av att den tioåriga preskriptionstiden hade passerats under målets handläggning. Detta trots att Marie-Louise Grettve inledde processen inom den lagstadgade tidsfristen. Än idag går infarten inte att använda.

Med hjälp av Centrum för rättvisa stämmer hon nu staten för att hennes rätt till en domstolsprövning åsidosatts.

– Preskription får inte innebära att enskilda under pågående rättsligt förfarande berövas möjligheten att få sin sak prövad. Det är principiellt viktigt att detta slås fast i domstol så att inte fler drabbas på samma sätt, säger Elsa Haggård, jurist vid Centrum för rättvisa och ombud för Marie-Louise Grettve tillsammans med juristerna Alexander Ottosson, Henrietta Cahn och Emanuel Klerfelt Johansson.

Läs stämningsansökan här.

Kontakt
Elsa Haggård, jurist vid Centrum för rättvisa och ombud för Marie-Louise Grettve
073 525 24 55 / elsa.haggard@centrumforrattvisa.se

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!