Category

Pågående fall

Anders Andersson mot Arbetsförmedlingen

By Pågående fall, Rättssäkerhet

I oktober 2021 fick taxiåkaren Anders Andersson ett återkravsbeslut på 150 000 kr från Arbetsförmedlingen som han ansåg var fel. Men enligt lagen har han inte rätt att överklaga beslutet. I stället tvingas han vänta på att bli stämd av Arbetsförmedlingen i allmän domstol, med risk för hög dröjsmålsränta och skenande rättegångskostnader som följd. Med hjälp av Centrum för rättvisa tar Anders strid för sin rätt att få överklaga återkravsbeslutet till förvaltningsdomstol.

– Jag blev väldigt förvånad när Arbetsförmedlingen meddelade sitt beslut om återkrav eftersom verksamheten följt rådande branschpraxis. Att ett så ingripande myndighetsbeslut inte skulle gå att överklaga till förvaltningsdomstol känns obegripligt, säger Anders som bedriver taxiverksamhet i Skövde.

I oktober 2021 fick Anders beskedet att det stöd som hans firma beviljats av Arbetsförmedlingen för två av sina anställda krävs tillbaka av myndigheten. Arbetsförmedlingen menar att Anders inte har rätt till stödet eftersom hans firma tillämpat en särskild metod vid löneutbetalningar som syftar till att minska kontanthanteringen i verksamheten, ett upplägg som utgör etablerad praxis inom taxibranschen.

Av Europakonventionen följer att enskilda har rätt till domstolsprövning av denna typ av myndighetsbeslut. Trots detta får Arbetsförmedlingens beslut inte överklagas. Under 2021 meddelade Högsta förvaltningsdomstolen en dom där den konstaterade att överklagandeförbud av det här slaget inte behöver åsidosättas för att tillgodose den enskildes rätt till domstolsprövning. Istället får den enskilde hålla inne betalningen av det återkrävda beloppet och vänta på att Arbetsförmedlingen vidtar åtgärder för att driva in skulden. Ett sådan åtgärd kan till exempel vara att Arbetsförmedlingen vänder sig till Kronofogden eller ansöker om stämning mot den enskilde avseende det återkrävda beloppet, vilket leder till en prövning av återkravet i allmän domstol.

En ordning där enskilda måste vänta på att bli stämda av myndigheterna i allmän domstol för att få sin rätt till domstolsprövning tillgodosedd är förenad med stor rättsosäkerhet, men också betydande ekonomiska risker. Det löper en dröjsmålsränta på 8 procent på det återkrävda beloppet under tiden då den enskilde inväntar Arbetsförmedlingens agerande, vilket alltså är en tidsperiod som den enskilde inte kan påverka eller förkorta. Vid en rättegång i allmän domstol löper också den enskilde risken att tvingas betala myndigheternas rättegångskostnader vid förlust, en risk som inte finns i förvaltningsdomstol.

Med Centrum för rättvisas hjälp har Anders tagit sitt fall till Förvaltningsrätten i Falun och begärt att överklagandeförbuden ska åsidosättas med hänvisning till rätten till domstolsprövning i Europakonventionen samt att beslutet om återkrav ska upphävas.

– Ingripande myndighetsbeslut av det här slaget måste kunna överklagas till förvaltningsdomstol. En ordning där enskilda saknar möjligheten att själva ta initiativ till en domstolsprövning och där de tvingas bära den ekonomiska risken för detta är knappast förenlig med Europakonventionen, säger Lisa Hyder, jurist på Centrum för rättvisa och ombud för Anders Andersson tillsammans med juristerna Henrietta Cahn, Olivia Möller och Ludvig Öhrling.

Kontakt:

Lisa Hyder, jurist på Centrum för rättvisa och ombud för Anders Andersson

070-919 50 20 / lisa.hyder@centrumforrattvisa.se

Annika Utbult och Peter Borneby mot Tillväxtverket

By Pågående fall, Rättssäkerhet

Hundratals småföretagare har hamnat i kläm efter att Tillväxtverket plötsligt återkrävt korttidsstöd från företag som beslutat om utdelning, trots att det inte fanns något utdelningsförbud när stöden beviljades. Några av de drabbade är Centrum för rättvisas klienter Annika Utbult och Peter Borneby, som driver restaurangverksamhet i Borås. Syskonens fall ska nu prövas av Högsta förvaltningsdomstolen och kommer att bli vägledande för hundratals andra.  

– Vi är chockade över hur den här processen har gått till. Att vi ska behöva betala tillbaka ett stöd som gått direkt till att betala våra anställdas löner på grund av en utdelning som aldrig betalades ut känns häpnadsväckande. Vi ser fram emot ett avslut och hoppas på att vårt fall kan hjälpa andra företag som råkat ut för samma sak, säger Annika Utbult.

Annika Utbult och Peter Borneby, som äger och arbetar i företaget, fattade våren 2020 ett beslut om att ta ut en mindre utdelning på grund av föregående års goda resultat. Men när pandemin slog till med full kraft försvann kunderna och syskonen fick ställa in utdelningen för att rädda företaget. Kort tid därefter beviljades företaget korttidsstöd av Tillväxtverket för att personalen inte skulle behöva sägas upp.

Men i januari 2021 fick syskonen beslut om att det korttidsstöd de fått för att betala de anställdas löner krävdes tillbaka av Tillväxtverket på grund av utdelningsbeslutet. Trots att det inte fanns något utdelningsförbud i lagen när syskonen beviljades stödet hade Tillväxtverket gjort en ny rättslig bedömning som innebar att alla företag som beslutat om utdelningar ska betala tillbaka de stöd de fått.

Tillväxtverkets återkrav kom som en kalldusch för hundratals småföretagare som efter bästa förmåga försökte förstå de nya reglerna om korttidsstöd och rädda sina företag under de extraordinära förhållanden som pandemin medförde. Tillväxtverkets hårda linje har därför utsatts för kritik och många företagare har överklagat återkravsbesluten till domstol. Förvaltningsrätten och kammarrätten har dock i många fall gjort olika bedömningar av om Tillväxtverkets återkrav och det ”retroaktiva” utdelningsförbud som dessa grundar sig på är lagliga.

Nu ska Högsta förvaltningsdomstolen avgöra frågan om Tillväxtverkets återkrav varit lagliga genom att bland annat pröva Annika Utbults och Peter Bornebys fall. Syskonen företräds av Centrum för rättvisa.

– Vår bedömning är att Tillväxtverkets hårda linje saknar stöd i lag och att myndigheten har varit skyldig att göra en mer nyanserad bedömning utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, säger Paula Röttorp, senior jurist på Centrum för rättvisa och ombud för syskonen Annika Utbult och Peter Borneby tillsammans med juristerna Erica Wide och Henrietta Cahn.

Sylvie mot staten

By Pågående fall, Rättssäkerhet

Tidigare i år beslutade Högsta förvaltningsdomstolen att Sylvie inte kunde få ersättning för de rättegångskostnader hon haft för att få rätt mot Skatteverket i ett förvaltningsmål, trots att en sådan rätt kan följa av grundlagens bestämmelse om rättvis rättegång (HFD 2022 ref. 10). I stället hänvisades hon till att begära skadestånd för sina kostnader i ett nytt förfarande mot staten. Högsta förvaltningsdomstolen avvek därmed från den tolkning av grundlagens bestämmelse om rättvis rättegång som Högsta domstolen har gjort sedan 2015. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämmer Sylvie nu staten i tingsrätt för att få sina rättegångskostnader ersatta och för att få klarhet i hur sådana anspråk ska hanteras framöver.

– Jag hade inte kunnat få rätt mot Skatteverket utan hjälp av ett juridiskt ombud. För mig framstår det som en självklarhet att jag inte ska behöva stå kostnaden för att en myndighet fattade ett felaktigt beslut, säger Sylvie.

Efter att ha vunnit i Högsta förvaltningsdomstolen i en process mot Skatteverket rörande ett namnbyte begärde Sylvie ersättning för de rättegångskostnader hon haft för att kunna tillvarata sin rätt. Högsta förvaltningsdomstolen beslutade därefter att den i dess helhet (plenum) skulle pröva om en enskild kan ha rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i förvaltningsmål.

Huvudregeln i förvaltningsmål har sedan länge varit att enskilda som överklagar myndighetsbeslut till domstol får göra detta på egen bekostnad, även i fall där myndigheten haft fel. Men på senare tid har såväl Högsta domstolen som Europadomstolen bedömt att en sådan ordning kan vara oförenlig med rätten till en rättvis rättegång som finns både i grundlagen och i Europakonventionen (se t.ex. rättsfallet ”RF och rättegångskostnaderna” NJA 2015 s.  374).

I sitt beslut från den 4 mars 2022 konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att det kan uppkomma situationer där det inte är förenligt med rätten till en rättvis rättegång att den enskilde inte kan få ersättning för sina rättegångskostnader i förvaltningsdomstol. Den frågan kunde dock enligt Högsta förvaltningsdomstolen inte prövas inom ramen för själva förvaltningsmålet. Domstolen avvisade därför Sylvies yrkande om ersättning och hänvisade henne till att i stället inleda en ny process för att begära skadestånd av staten i allmän domstol.

Sex justitieråd var skiljaktiga och tog kraftigt avstånd från majoritetens bedömning att det skulle vara förenligt med rätten till en rättvis rättegång att tvinga enskilda att föra dubbla processer för att få ersättning för sina kostnader. Sammantaget ansåg de skiljaktiga ledamöterna att majoritetens bedömning för hur ersättningsanspråk i förvaltningsmål ska hanteras paradoxalt nog kan stå i strid med rätten till en rättvis rättegång.

Med Centrum för rättvisas hjälp har Sylvie nu stämt staten i Stockholms tingsrätt. Hon driver målet för att få sina rättegångskostnader ersatta och för att få klarhet i hur sådana anspråk ska hanteras framöver. Målet kan därför få stor betydelse för andra enskilda som haft rättegångskostnader i förvaltningsmål.

– Vår uppfattning är att Högsta förvaltningsdomstolens beslut att avvisa Sylvies yrkande om ersättning för sina rättegångskostnader var fel. Det är inte rimligt att kräva att enskilda ska driva dubbla processer för att tillvarata sina grundlagsskyddade rättigheter. Vi hoppas att den här processen ska bidra till att det blir enklare att få ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsmål fram till dess att den här otillfredsställande ordningen ändras, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, som tillsammans med juristerna Erik Scherstén, Erica Wide och Ludvig Öhrling företräder Sylvie.

Läs mer om processen i Högsta förvaltningsdomstolen här.

Syskonen Lignell mot Östersunds kommun

By Äganderätt, Pågående fall

Trots tidigare löften om att deras barndomshem ska få stå kvar har Östersunds kommun ansökt om tvångsinlösen av syskonen Leif och Anita Lignells hus. Detta eftersom kommunen anser att marken behövs för att utveckla det närliggande handelsområdet. Nu hjälper Centrum för rättvisa syskonen att försvara sitt hem mot kommunen.

– Vi trodde att vi skulle få ha kvar vårt barndomshem så länge vi ville, men kommunen har ändrat sig. Både jag och Anita har en stark anknytning till platsen och jag har länge haft planer på att flytta tillbaka dit, säger Leif Lignell som tillsammans med sin syster Anita Lignell äger marken som kommunen vill tvångsinlösa.

Under tidigt 60-tal köpte syskonen Lignells far en fastighet med tillhörande bostadshus i landsbygdsområdet Lillänge i Östersunds kommun. Såväl Leif som Anita Lignell har tillbringat en stor del av sin barndom och uppväxt i det röda huset som än i dag finns på fastigheten. Sedan 2012 äger syskonen fastigheten med hälften vardera och Leif Lignell har länge haft planer på att flytta tillbaka till sitt barndomshem.

Sedan familjen Lignell köpte huset har Östersunds kommun gradvis omvandlat området Lillänge från ett landsbygdsområde till ett handelsområde. Från att ha legat i ett område med gårdar och lantbruk omges syskonen Lignells hus idag av ett köpcentrum och en tillhörande parkeringsplats.

Familjen Lignell har inte motsatt sig att området har förändrats på det sätt som skett, men familjen har varit mån om att de ska få behålla sitt hem. I kontakter med familjen har kommunen lovat att huset ska få stå kvar. I beskrivningen till den aktuella detaljplanen anges att fastigheten får nyttjas för boende ”så länge fastighetsägaren önskar”.

Men trots detta löfte ansökte Östersunds kommun i april 2020 om att tvångsinlösa marken eftersom den behövs för att ”utveckla handelsområdet”. Mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt beviljade kommunens ansökan utan att göra någon egentlig avvägning mellan kommunens och Leif och Anita Lignells intresse av marken.

Frågan om inlösen av fastigheten ska nu prövas av Mark- och miljööverdomstolen där syskonen Lignell företräds av jurister från Centrum för rättvisa.

– Det här är ett principiellt viktigt mål. Den grundlagsskyddade äganderätten innebär att det måste finnas starka skäl för att det allmänna ska få ta enskildas mark i anspråk med tvång. I det här fallet är det tydligt att Leif och Anita Lignells intresse av att få behålla sitt barndomshem väger tyngre än kommunens intresse av att utveckla handelsområdet, säger juristen Erik Scherstén som tillsammans med juristerna Emanuel Klerfelt Johansson och Olivia Möller företräder Leif och Anita Lignell i målet.

Lydia Spetze och Fredrik Askebris mot Karolinska Universitetssjukhuset

By Pågående fall, Rättssäkerhet

När Lydia Spetze var 20 år gammal var hon tvungen att genomgå en stamcellstransplantation som gjorde henne steril. För att kunna bli biologisk förälder i framtiden bestämde hon sig för att plocka ut ägg som befruktades med hennes dåvarande sambos spermier. Hon vill nu använda dem för att bli förälder tillsammans med sin sambo Fredrik Askebris. Men Karolinska Universitetssjukhuset (Karolinska) har nekat henne att använda de befruktade äggen i ett beslut som inte får överklagas. Med hjälp av Centrum för rättvisa, som bedömer att Karolinska saknat juridiska skäl för sitt beslut, begär nu Lydia Spetze och Fredrik Askebris en ny chans att bli föräldrar.

– Vi blev väldigt förvånade över att Lydia inte godkändes för behandlingen, och har inte riktigt fått någon förklaring till beslutet. Vi längtar efter att bilda familj tillsammans och hoppas att Karolinska ändrar uppfattning så att vi kan få en chans att bli föräldrar, säger Lydia Spetze och Fredrik Askebris.

År 2007 diagnosticerades Lydia Spetze med leukemi, vid bara 20 års ålder. På grund av sjukdomen var hon tvungen att genomgå en stamcellstransplantation, som gjorde henne steril. För att inte gå miste om möjligheten att bli biologisk förälder i framtiden bestämde sig Lydia Spetze tillsammans med sin dåvarande sambo för att plocka ut ägg och fick rådet att dessa borde befruktas innan nedfrysning. Sedan dess har de befruktade äggen, som kallas embryon, varit nedfrusna och förvarats hos Karolinska.

Lydia Spetze och hennes dåvarande sambo separerade senare. För ett par år sedan tog hon kontakt med Karolinska och ansökte om att få använda de befruktade äggen, vilket hennes tidigare sambo samtyckte till. Men sjukhuset nekade henne behandlingen, och menade att det saknades rättsligt stöd för att godkänna den. Lydia Spetze har inte fått någon mer utförlig motivering av beslutet, och Karolinskas beslut får enligt lagen om genetisk integritet inte överklagas.

Nu vill Lydia Spetze och hennes nuvarande sambo, Fredrik Askebris, använda de nedfrysta embryona i ett försök att få barn tillsammans. Lydia Spetzes tidigare sambo samtycker fortfarande till att paret använder embryona. Med hjälp av Centrum för rättvisa begär de att Karolinska ska fatta ett nytt beslut som ger dem möjlighet att bli föräldrar.

– Vi ser inte några juridiska skäl för Karolinska att hindra Lydia och Fredrik att använda de frusna embryona när Lydias tidigare sambo samtycker. Lydia och Fredrik måste kunna få saken prövad i domstol om Karolinska fortsätter att säga nej, säger Paula Röttorp, senior jurist vid Centrum för rättvisa och ombud för Lydia Spetze och Fredrik Askebris tillsammans med juristerna Alexander Ottosson och Henrietta Cahn.

Daniel Edencrona mot staten

By Äganderätt, Pågående fall

Genom bedrägerierna i den så kallade Falcon Funds-härvan tömdes det svenska premiepensionssystemet på över en miljard kronor och tiotusentals pensionssparare fick se delar av sin pension gå upp i rök. Bedrägerierna möjliggjordes av att Pensionsmyndigheten saknade rutiner för att upptäcka och ingripa mot obehöriga fondbyten. En av de drabbade pensionsspararna, Daniel Edencrona, stämmer nu staten med hjälp av Centrum för rättvisa. Fallet är unikt och kan få betydelse för tusentals svenska pensionssparare.

– Hela min premiepension flyttades utan min vetskap till en av Falcon-fonderna som sedan tömdes på pengar. För mig är det tydligt att Pensionsmyndigheten inte har gjort tillräckligt för att stoppa bedrägerierna. Jag hoppas att den här processen kommer att hjälpa inte bara mig utan även andra som drabbats, säger Daniel Edencrona som med hjälp av Centrum för rättvisa stämmer staten vid Stockholms tingsrätt.

När Pensionsmyndigheten i oktober 2016 höll en presskonferens angående den så kallade Falcon Funds-härvan kunde det konstateras att över 20 000 pensionssparare fått sin premiepension, uppgående till totalt 2,4 miljarder kronor, flyttad till tre olika Falcon-fonder. Genom ett avancerat upplägg, där Falcon-fonderna investerade i övervärderade värdepapper, kunde huvudmännen bakom bedrägerierna tillskansa sig stora delar av tillgångarna. I slutändan innebar bedrägerierna att över en miljard kronor försvann ur premiepensionssystemet, vilket har lett till att ett stort antal pensionssparare har gått miste om delar av sin pension.

Daniel Edencrona fick hela sin premiepension flyttad till en av Falcon-fonderna genom en förfalskad fondbytesblankett. Fondbytesblanketterna kunde enkelt förfalskas – om man hade en persons namn och personnummer så kunde man flytta hela hens premiepension. Eftersom det saknades kopieringsskydd på Pensionsmyndighetens blanketter kunde personerna bakom bedrägerierna flytta tusentals pensionssparares pengar utan att dessa visste om det. Pensionsmyndigheten kontrollerade inte heller signaturen på blanketten vilket innebar att samtliga fondbyten automatiskt godkändes.

Med hjälp av Centrum för rättvisa begär Daniel Edencrona skadestånd av staten för att den inte gjort tillräckligt för att förhindra de bedrägerier som drabbat honom och tusentals andra pensionssparare. Enligt den stämningsansökan som lämnas in i dag till Stockholms tingsrätt har Pensionsmyndigheten åsidosatt sin grundläggande omsorgsplikt om Daniel Edencronas premiepensionspengar. Rättegången kan få betydelse för cirka 7 000 pensionssparare.

– Det är uppenbart att Pensionsmyndigheten har saknat tillräckliga system och rutiner för att upptäcka och ingripa mot obehöriga fondbyten som skett utan pensionsspararnas vetskap. Det är orimligt att Pensionsmyndigheten låter enskilda pensionssparare stå risken för myndighetens bristfälliga system och rutiner. Vår uppfattning är att staten har ett ansvar för att bedrägerierna kunde inträffa, säger juristen Paula Röttorp som tillsammans med juristerna Lisa Hyder och Erik Scherstén företräder Daniel Edencrona i målet.

Marie-Louise Grettve mot staten

By Äganderätt, Pågående fall

Salems kommun förstörde år 2007 infarten till Marie-Louise Grettves tomt i samband med ett vägarbete. Kommunen har sedan dess vägrat att återställa infarten och hon tvingades därför att inleda en rättsprocess. Men processen drog ut på tiden och efter många turer förlorade hon av formella skäl med hänvisning till att den tioåriga preskriptionsfristen hade passerats under målets handläggning. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämmer hon nu staten för att hennes rätt till en domstolsprövning åsidosatts.  

– Jag har under 15 års tid gjort allt jag kunnat för att få kommunen att återställa min infart. Nu har de rättsliga dörrarna slagit igen utan att tvisten blivit löst. Det är orimligt att jag inte kan få min sak prövad för att preskriptionstiden löpt ut på grund av att myndigheterna varit långsamma, säger Marie-Louise Grettve. 

Efter att Salems kommun år 2007 byggt om vägen i Marie-Louise Grettves bostadsområde kan hon inte längre använda infarten till sin tomt. Till följd av detta går fastigheten bara att nå med bil via granntomten och hon riskerar att inte få framtida bostadsbyggnationer godkända. Marie-Louise Grettve har förgäves försökt få kommunen att åtgärda problemet, men kommunen anser inte att den gjort något fel. 

Marie-Louise Grettve tvingades därför inleda en kostsam rättsprocess mot kommunen. Men efter många turer fick hon besked att hon av formella skäl förlorat på grund av att den tioåriga preskriptionstiden hade passerats under målets handläggning. Detta trots att Marie-Louise Grettve inledde processen inom den lagstadgade tidsfristen. Än idag går infarten inte att använda.  

Med hjälp av Centrum för rättvisa stämmer hon nu staten för att hennes rätt till en domstolsprövning åsidosatts.  

– Preskription får inte innebära att enskilda under pågående rättsligt förfarande berövas möjligheten att få sin sak prövad. Det är principiellt viktigt att detta slås fast i domstol så att inte fler drabbas på samma sätt, säger Elsa Haggård, jurist vid Centrum för rättvisa och ombud för Marie-Louise Grettve tillsammans med juristerna Alexander Ottosson, Henrietta Cahn och Emanuel Klerfelt Johansson. 

Henrik Gustavsson mot staten

By Pågående fall, Rättssäkerhet

Efter en tio år lång rättsprocess slog domstol fast att den blockad som hade drivit Henrik Gustavssons byggföretag i konkurs varit olaglig. Trots det nekades han skadestånd och tvingades att betala fackets advokatkostnader på 2,7 miljoner kronor. Nu begär han tillbaka beloppet från staten som skadestånd.

Read More

Katarina och Svante Henryson mot Tillväxtverket

By Pågående fall, Rättssäkerhet

Hundratals småföretagare som fått korttidsstöd under coronapandemin för att betala löner har drabbats av felaktiga återkrav av Tillväxtverket. Några av dem som drabbats är yrkesmusikerna Katarina och Svante Henryson. Förvaltningsrätten gav Katarina och Henryson rätt mot Tillväxtverket och fann att det var fel av Tillväxtverket att återkräva korttidsstödet. Domen har överklagats av Tillväxtverket till Kammarrätten och målet inväntar för närvarande prövningstillstånd. Fallet kan få betydelse för många andra som drabbats av Tillväxtverkets felaktiga återkrav.

– Vi har gjort allting rätt men ändå får vi fel. På grund av restriktionerna för allmänna sammankomster har nästan alla våra jobb ställts in. Hur kan Tillväxtverket mena att vi inte fått ekonomiska problem?, säger Katarina Henryson som driver Henryson Musik AB tillsammans med sin man Svante Henryson.

Det var i januari 2021 som företagarna Katarina och Svante Henryson fick beskedet ­– det korttidsstöd de fått till sina löner krävs tillbaka av Tillväxtverket. Myndigheten menar att företaget inte har rätt till stödet eftersom det gjort en utdelning. Men i lagen fanns inget utdelningsförbud, och den utdelning som Tillväxtverket hänvisar till genomfördes aldrig.­

För att ha rätt till korttidsstöd ska ett företag ha fått allvarliga ekonomiska svårigheter på grund av pandemin. Ett halvår efter att stödet infördes våren 2020 ändrade Tillväxtverket plötsligt sin syn på utdelningar. Tillväxtverket anser numera att ett beslut om utdelning alltid innebär att några ekonomiska svårigheter inte föreligger, oavsett utdelningens storlek och företagets ekonomi. Hundratals småföretagare blir därför av med de stöd de fått.

Förvaltningsrätten i Stockholm har gett Tillväxtverket bakläxa i över hälften av fallen. Enligt domstolen har myndigheten gjort fel som automatiskt krävt tillbaka stöden utan att göra en samlad bedömning av företagens ekonomiska situation. Men domstolens praxis är spretig och i 67 fall av de 198 som avgjorts hittills har Tillväxtverket fått rätt.

Centrum för rättvisa hjälper Henrysons i processen mot Tillväxtverket. Enligt Centrum för rättvisa är Tillväxtverkets praxis felaktig.

– Här ser vi att Tillväxtverket skickar återkrav och drar undan mattan för hundratals småföretag, trots att de enskilda inte har gjort något fel. Förvaltningsrättens spretiga praxis visar att det behövs ett vägledande avgörande som tydliggör att beslut inte får dras tillbaka på godtyckliga grunder, säger Alexandra Loyd, jurist på Centrum för rättvisa och ombud för företagarna tillsammans med Erica Wide och Henrietta Cahn.

Förvaltningsrätten i Stockholm fann att det var fel av Tillväxtverket att återkräva korttidsstödet från Katarina och Svante Henryson. Enligt förvaltningsrätten är en utdelning inte ensam tillräcklig för att konstatera att en arbetsgivare har allvarliga ekonomiska svårigheter. Eftersom Tillväxtverket inte har gjort en sådan helhetsbedömning som lagen kräver har det inte haft rätt att kräva tillbaka stödet.

Förvaltningsrättens dom har överklagats av Tillväxtverket till kammarrätten och målet inväntar för närvarande prövningstillstånd.

Foto Mats Bäcker.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!