Category

Rättssäkerhet

Göran Persson mot staten

By | Rättssäkerhet

Myndighetsmiss kostade Göran jobbet

Göran Persson i Malmö har i 25 år tjänstgjort på fartyg utomlands. Men när Sjöfartsverket plötsligt ändrade hans behörighet förlorade han jobbet. Därefter tog det domstolarna nästan tre och ett halvt år att besluta om fallet skulle prövas.

Efter 25 års arbete i olika befattningar på fartyg i andra länder, framför allt i Arktis och Antarktis, skulle Göran Persson 2005 tillträda en ny tjänst som befälhavare (kapten). Följaktligen sade han upp sig från sitt gamla jobb.

Han behövde bara Sjöfartsverkets bekräftelse på sin behörighet – en rutinsak att döma av hur frågan hanterats dittills. Men beslutet blev en kalldusch för Göran Persson. Tvärtemot tidigare beslut fick han inte rätt att arbeta som befälhavare, och han kunde inte tillträda det nya jobbet.

Ändrade regler
År 2000 ändrade Sjöfartsverket utformningen av behörighetsbevisen för sjöfartspersonal på så vis att endast behörigheten enligt den svenska förordningen för sjöfartspersonal intygades. I tidigare intyg hade Sjöfartsverket även angett behörigheten enligt en internationell konvention på området (STCW), och det var intyget baserat på konventionen som hade gjort det möjligt för Göran Persson att ta arbeten som befälhavare.

Flera år i domstol
I oktober 2005 avslog Sjöfartsverket Göran Perssons ansökan om att intyga behörigheten enligt konventionen. Göran Persson överklagade beslutet. Sedan såväl länsrätten som kammarrätten avslagit överklagandet begärde Göran Persson i april 2006 prövningstillstånd i Regeringsrätten. Där tog det mer än tre år innan domstolen kom fram till att den inte ens skulle ta upp Göran Perssons fall till prövning.

Begär skadestånd
Sjöfartsverket har skadat Göran Persson genom att först besluta om att han har full behörighet och sedan ändra sig till att han har begränsad behörighet. Det kostade honom jobbet, och ger rätt till skadestånd enligt skadeståndslagen på grund av fel och försumlighet vid myndighetsutövning.

Dessutom är rätten till rättegång inom skälig tid är en mänsklig rättighet som skyddas i artikel 6 i Europakonventionen. Högsta domstolen har slagit fast att den som drabbas av oskäliga väntetider har rätt att få skadestånd i svensk domstol.

Mot denna bakgrund begärde Göran Persson med Centrum för rättvisa som ombud skadestånd hos Justitiekanslern. Enligt JK har Sjöfartsverket slarvat med det intyg som kostade Göran Persson jobbet. Men trots myndighetsmissen blir det inget skadestånd. JK ansåg att det handlade om ett sådant mindre allvarligt fel som staten inte behöver ta ansvar för enligt skadeståndslagen.

Däremot får Göran Persson skadestånd med 15 000 kr för den långa väntetiden i domstolarna.

– Det är inte rimligt att Göran Persson ska få ta smällen när det var Sjöfartsverkets miss som gjorde att han förlorade jobbet. Staten måste ta ansvar för sina övertramp och kompensera enskilda när det blir fel. Vi får nu överväga att gå vidare med fallet till domstol, avslutar Anna Rogalska-Hedlund.

 

Inlagor och beslut
– Skadeståndsbegäran till Justitiekanslern,
2009-09-08

Martin Sundahl mot staten

By | Rättssäkerhet

 

Väntan i Regeringsrätten knäckte Martins filmföretag

Martin Sundahl behövde ett tillstånd från polisen för att kunna förvekliga sitt filmföretag. Han fick tillståndet – men först efter en mer än fyra år lång process som knäckt hans företag. Han fick rätt till skadestånd och Högsta domstolen slog fast principen att enskilda har rätt att stämma staten i fråga om brott mot Europakonventionen utan att riskera dyra rättegångskostnader.

Martin Sundahl i Almunge har en bakgrund som ljudtekniker, dokumentärfilmare och specialeffektsproducent. När han startade företaget Gunsmoke Movie Productions var hans affärsidé specialeffekter med hjälp av svartkrutsrevolvrar.

Väntan på tillstånd

För att få inneha en svartkrutsrevolver måste man ha tillstånd av polismyndigheten. Martin Sundahl ansökte därför i juli 2003 om ett sådant tillstånd hos Polismyndigheten, som avslog hans ansökan (oktober 2003). Men Martin Sundahl överklagade och fick rätt i både Länsrätten (februari 2004) och Kammarrätten (juli 2004 sedan Polismyndigheten överklagat dit). Men Polismyndigheten gav sig inte, utan överklagade till Regeringsrätten. Först i slutet av augusti 2007 beslutade Regeringsrätten att inte meddela prövningstillstånd – och det dröjde ända till november 2007 innan tillståndet utfärdades av polisen.

Grusade planer
Handläggningstiden blev alltså totalt fyra år och fyra månader, varav hela tre år och en månad var väntan i Regeringsrätten. Tillståndet var en förutsättning för att Martin Sundahl skulle kunna förverkliga sitt företag. Den långa väntetiden fick allvarliga konsekvenser: Martin Sundahls företagsplaner grusades.

Skadeståndsnivån
Rätten till rättegång inom skälig tid är en mänsklig rättighet som skyddas i artikel 6 i Europakonventionen. Högsta domstolen har slagit fast att den som drabbas av oskäliga väntetider har rätt att få skadestånd i svensk domstol. I maj 2008 beslutade Justitiekanslern att utge skadestånd om 10 000 kronor till Martin Sundahl – men det är för lågt om man ser till praxis från Europadomstolen och Högsta domstolen.

I mars 2009 stämde Martin Sundahl staten med Centrum för rättvisa som ombud i syfte att få den viktiga principfrågan om nivån på skadeståndet prövad.  Justitiekanslern, JK, hade sedan tidigare beviljat ett skadestånd på 10 000 kr. Stockholms tingsrätt höjde skadeståndet till det dubbla i sin dom den 21 oktober. JK valde att överklaga domen och Svea hovrätt fastställde den 18 juni tingsrättens dom.

Den 13 juli 2011 meddelade Högsta domstolen prövningstillstånd i målet. Den 8 februari 2012 hölls huvudförhandling i målet. Och den 11 april föll domen. HD valde att inte höja skadeståndet. Däremot lät domstolen staten stå för sina egna rättegångskostnader. Detta kan få följder framöver för alla som kräver staten på ersättning. Det kommer inte att vara förenat med samma ekonomiska risker att stämma staten.

 

Clarence Crafoord, ombud, inför huvudförhandlingen i hovrätten:

Mattias Jansson och Greger Thorsén mot staten

By | Rättssäkerhet

Fem års väntan i Västmanlands tingsrätt fick bilskoleföretagare att ge upp

Bilskoleföretagarna Mattias Jansson och Greger Thorsén hamnade i en tvist med varandra. Men när de väntat mer än fem år på tingsrättens prövning fick de nog. De löste sin konflikt själva och bestämde sig för att gemensamt stämma staten för orimliga väntetider. Högsta domstolen dömde ut 40 000 respektive 45 000 vardera i skadestånd för kränkningen av Europakonventionen.

Greger Thorsén hyrde under 2001 in sin bilskoleverksamhet i Mattias Janssons företag – Mattias Trafikskola i Fagersta. Men det uppstod en konflikt om de ekonomiska villkoren. Mattias Jansson ansökte i oktober 2002 om stämning till tingsrätten.

Inaktiv domstol
Det började bra. En muntlig förberedelse – som är ett möte mellan domstolen och parterna som har till syfte att förbereda en huvudförhandling – hölls i januari 2003. Men sedan hände ingenting. Trots upprepade påtryckningar från parterna och deras om bud vidtog domstolen inga nya åtgärder för att föra målet framåt. I januari 2008 kunde inte Mattias Jansson och Greger Thorsén vänta längre – en pågående rättstvist utan slut i sikte tog för mycket energi både personligen och från affärsverksamheten. Därför kontaktade de varandra och gjorde upp om en lösning.

JO-kritik och åtal
Handläggningen av deras fall granskades senare av Justitieombudsmannen, JO, när denna genomförde en revision av verksamheten vid Västmanlands tingsrätt. Denna granskning ledde både till omfattande JO-kritik mot domstolen samt att en domare åtalades och fälldes för tjänstefel.

Detta var i och för sig välkommet. Samtidig kan konstateras att JO-kritik kan leda till förändringar på systemnivå, men inte medför någon kompensation till de enskilda som till exempel drabbats av orimliga väntetider. Det senare förutsätter att enskilda själva anmäler sina fall till Justitiekanslern, JK, eller stämmer staten vid domstol.

Begär skadestånd
Rätten till rättegång inom skälig tid är en mänsklig rättighet som skyddas i artikel 6 i Europakonventionen. Högsta domstolen har slagit fast att den som drabbas av oskäliga väntetider har rätt att få skadestånd i svensk domstol.

I mars 2009 stämde Mattias Bilskola och Greger Thorsén staten med Centrum för rättvisa som ombud för att få skadestånd som kompensation för tingsrättens övertramp. Huvudförhandling hölls i Stockholms tingsrätt den 30 mars 2010. JK hade gått med på att betala ut 25 000 kronor vardera till de drabbade företagarna. I en dom den 20 april 2010 konstaterade domstolen att det rör sig om en kränkning av Europakonventionen och att Mattias och Greger har rätt till 50 000 kr vardera i skadestånd.

Hovrätten sänkte den 18 november 2010 skadeståndet till 30.000 kronor, mindre än i tingsrätten men mer än vad JK gått med på.

Den 13 juli 2011 meddelade dock Högsta domstolen prövningstillstånd i målet. Huvudförhandling hölls den 8 februari 2012. Under förhandlingen fick rätten bestående av ordföranden Stefan Lindskog, referenten Leif Thorsson, Svante O Johansson, Ella Nyström och Agneta Bäcklund höra hur Mattias Jansson och Greger Thorsén vid upprepade tillfällen försökte få Västmanlands tingsrätt att sätta igång deras mål utan att något hände.
Gunnar Strömmer ansvarade för sakframställningen och därvid tog ombuden Clarence Crafoord och Anna Rogalska Hedlund vid. JK representeras av Peter Lindström och Anna Skarhed.
Clarence Crafoord hävdade att fallet med bilskoleföretagarna måste vara ”något av ett rekord”
– Det är det värsta jag varit med om på det här området, sa han.

Den 11 april kom Högsta domstolens dom som innebar en höjning av skadeståndet till 40 000 kronor för Mattias Trafikskola och 45 000 för Greger Thorsén. Det är alltså i stort sett fråga om en fördubbling jämfört med vad JK från början ville gå med på och 50 procents höjning i relation till hovrättens dom. Detta får betydelse för alla de som drabbas av långsam handläggning i domstolarna.

I media
– ”Greger får 50 000 kr i skadestånd”,
Västmanlands Läns Tidning 2010-04-20

Vincent Fotso mot staten

By | Rättssäkerhet

 

Fick vänta i över ett år hos Justitiekanslern

Vincent de Paul Fotso fick vänta i över ett år på att Migrationsverket skulle handlägga hans ärende. Därför anmälde han Migrationsverkets handläggningstid till Justitiekanslern. Men även där fick Vincent vänta. I ett år och fyra månader.

Det var i november 2005 som Vincent ansökte om svenskt medborgarskap och fick vänta. Och vänta. Som svar på varför det tog så lång tid med ett relativt okomplicerat ärende menade Migrationsverket att det fanns misstankar om att Vincents pass skulle vara förfalskat. Under tiden beslagstogs passet och Vincent var tvungen att stanna i landet. Så småningom löstes situationen enkelt genom ett intyg från Kameruns ambassad. Vincent friades från alla misstankar och fick sitt svenska medborgarskap.

Men det tog mer än ett år av oro och väntan. Vincent anmälde därför myndighetens agerande till Justitiekanslern, JK. Men även den bemöttes av inaktivitet. I över ett år fick Vincent vänta på att JK skulle utreda hans ärende och under den största delen av tiden vidtogs inga åtgärder alls. Inte ens med en JK-anmälan kunde han lägga den långa och slitsamma processen bakom sig. Vincent beslutade därför med hjälp av Centrum för rättvisa att klaga på handläggningstiden hos JK.

I sitt beslut medger JK att Europakonventionen kräver att JK handlägger en begäran om skadestånd på grund av en kränkning av Europakonventionen inom skälig tid. Däremot anser JK att en handläggningstid, som i Vincents fall, på ett år och fyra månader inte var för lång utan tvärtom motsvarar en normal handläggningstid hos JK.

– Det är inte bra att en väntan på ett år och fyra månader anses vara normen. De som vänder sig till JK har redan drabbats av kränkningar av deras grundläggande rättigheter. Om JK i sin tur tar oskäligt lång tid på sig urholkas de drabbades möjlighet till upprättelse, kommenterar Anna Rogalska Hedlund jurist på Centrum för rättvisa och ombud för Vincent.

Hotar rättsäkerheten
Europakonventionen garanterar varje människa rätt till rättvis rättegång. Och en rättvis rättegång innebär en rättegång inom rimlig tid. Europadomstolen har genom praxis satt tumregeln att det inte ska behöva ta mer än ett år för okomplicerade fall. Och om tiden inte hålls ska staten betala skadestånd. JK kan ge skadestånd till människor som drabbats av långa väntetider. Men vad händer när JK dras med samma problem? Om till och med den myndighet som sköter tillsynen av långa väntetider har problem blir den enskilde helt rättslös. Med Centrum för rättvisas hjälp begärde han skadestånd för JK:s långa handläggningstid i enlighet med Europadomstolens praxis. Men JK valde alltså att inte betala ut något.

Javier Zavala mot staten

By | Rättssäkerhet

Felaktigt registrerad som brottsling i över ett år

Javier Zavala registrerades felaktigt i belastningsregistret sedan en brottsling stulit hans identitet. Det tog myndigheterna mer än ett år att korrigera misstaget – på kuppen förlorade Javier Zavala jobbet som säkerhetsvakt.

I januari 2004 fick Javier Zavala ett brev från länsstyrelsen om att han fanns registrerad i belastningsregistret som dömd till ett nio månaders fängelsestraff för försök till grovt rån i Norge. Javier Zavala, som inte varit i Norge sedan han var barn, vände sig genast till myndigheterna med studie- och arbetsintyg från den aktuella perioden och protesterade mot den felaktiga uppgiften.

Drygt ett års väntan
Trots att det redan tidigt blev uppenbart för myndigheterna att Javiers Zavalas identitet hade blivit stulen och att registreringen var felaktig – bland annat anmälde en norsk medborgare sig själv för att i en rättegång ha uppgett sig vara Javier Zavala – skickade Javier Zavala fram och tillbaka mellan polisen, säkerhetspolisen och registermyndigheten i drygt ett år innan registreringen togs bort.

Begärde skadestånd
Rätten till rättegång inom skälig tid är en mänsklig rättighet som skyddas i artikel 6 i Europakonventionen. Högsta domstolen har slagit fast att den som drabbas av oskäliga väntetider har rätt att få skadestånd i svensk domstol.

Vidare har Javier Zavalas rätt till respekt för privatliv enligt artikel 8 i Europakonventionen kränkts. Rikspolisstyrelsen har redan i ett yttrande till JK medgett att han har rätt till skadestånd med stöd av personuppgiftslagen för den kränkning av den personliga integriteten som han drabbats av.

Med Centrum för rättvisa som ombud begärde Javier Zavala skadestånd hos JK i november 2008. Den 29 mars 2010 beslutade JK om skadestånd på drygt 26 000 kr. JK konstaterar att den felaktiga registreringen strider mot personuppgiftlagen och utgör en allvarlig kränkning av den personliga integriteten.

I media 
– ”Utpekad som brottsling”, 
Realtid.se 2010-04-06

 

Claus Carizzo mot staten

By | Rättssäkerhet

Claus Carizzos bokföring brändes av polisen – fick rätt till skadestånd

Polisen brände företagaren Claus Carizzos bokföringsmaterial, sedan en förundersökning mot honom lagts ned. Men polisen kontaktade inte ens Claus Carizzo och bröt mot kravet att hämta in hans uttryckliga samtycke. En kränkning av äganderätten, konstaterar Justitiekanslern, som har ålagt polisen att betala 100 000 kronor i skadestånd.

I början av juni 2002 inledde Ekobrottsmyndigheten en förundersökning mot Carrizo som rörde bokföringsbrott. I januari 2003 genomfördes därför en husrannsakan i Claus Carrizos bostad där polisen bland annat beslagtog ett hundratal pärmar som innehöll räkenskaper, men också en del privata handlingar.

Efter två års utredande lades förundersökningen mot Carrizo ned och han trodde att han slutligen kunde andas ut. I stället möttes han av en ny motgång: Beskedet om att polisen förstört hans bokföring som enligt Skatteverket ska sparas i minst tio år.

Trots att Claus Carizzos advokat flera gånger vänt sig till myndigheten för att få ut den beslagtagna egendomen och utan hänsyn till gällande regelverk att polisen måste ha ägarens uttryckliga samtycke brände polisen Claus Carizzons bokföring och privata handlingar.

Claus Carizzo krävde, med hjälp av sin advokat Hans Potila Strömsnes, skadestånd för händelsen. Centrum för rättvisa bistod med ett yttrande som gällde det ideella skadeståndet för kränkningen av äganderätten i Europakonventionen som bränningen av hans bokföringsmaterial innebar. Det var på denna grund JK beviljade skadestånd.

Rättssäkerhetsfråga
En grundsten i en demokrati är att myndigheter respekterar lagen. Äganderätten i Europakonventionen som aktualiseras i Carrizos fall kräver att ett ingrepp sker i enlighet med lag. I och med att polisen brände Carrizos bokföringsmaterial utan hans samtycke bröt polisen mot lagen och kränkte därmed hans äganderätt enligt Europakonventionen.

JK har tidigare kritiserat hanteringen av den beslagtagna egendomen dock utan att ta ställning till skadeståndsfrågan. Men den 16 november beviljade alltså JK skadestånd om 100 000 kr grundat på Europakonventionen.

I media 
– ”Polisen höll min fru och dotter som gisslan”, 
DN 2008-04-21

Inlagor och beslut 
– JK:s beslut, 2009-11-16
– Centrum för rättvisas yttrande, 2008-09-25