Marie och Robin hittade år 2007 sitt drömhus i Linköping. Plötsligt knackade kommunen på dörren och hotade med tvångsinlösen. Skälet var att man ville åt mer mark som kan säljas till privata företag. Men det strider mot grundlagen att ta människors hem med tvång för privata intressen. Efter att fallet uppmärksammats backade kommunen från planerna.
I mars 2007 hittade familjen Marie Eriksson och Robin Gustafsson sitt drömhus i Linköping. En gul 30-talsvilla på fem rum och kök, strax utanför city. I februari i år hörde kommunen av sig och förklarade att man hade rätt att tvångsinlösa familjens hem. Varför man ville åt marken var oklart. Kommunen talade om planer på att bygga ett nytt konferenscentrum – och då skulle familjens hus störa utsikten.
Ett av kommunens besked var att man ville ”vidareutveckla” området och på sikt sälja marken till privata företag. Tre alternativ presenterades. 1. Familjen begär själva inlösen. 2. Familjen flyttar men får delta i planprocessen och bli markexploatör. 3. Familjen säljer till kommunen och får under en kortare övergångsperiod hyra huset på rivningskontrakt. När familjen förklarade att de inte var intresserade ställdes de inför ett ultimatum: ”Sälj huset eller så bygger kommunen in er.”
Ett allt vanligare samhällsproblem Enligt en statlig utredning (SOU 2007:29) skedde tvångsinlösen nästan uteslutande till förmån för stat eller kommun för trettio år sedan. Idag gäller det omvända – i två fall av tre är det privata aktörer som ligger bakom. Burlöv och Borlänge hör till de kommuner som på senare tid tvingats backa från liknande planer efter rättslig prövning.
Enskildas äganderätt till sina hem skyddas av både grundlagen och Europakonventionen. Man kan inte tvingas att avstå sin egendom annat än som en allra sista utväg när det motiveras av ”angelägna allmänna intressen”. Med det menas i första hand offentliga byggnader och infrastruktur. Inte att man ska kunna gynna privata företag på enskildas bekostnad.
Efter att fallet uppmärksammats i flera medier väljer kommunen att backa och menar att man inte längre har några planer på att tvångsinlösa familjens hem.
