Centrum för rättvisa försvarar enskildas rätt till egendomsskydd. Egendomsskyddet handlar bland annat om att ingrepp i enskildas äganderätt får ske endast för att tillgodose angelägna allmänna intressen och under förutsättning att proportionalitetsprincipen respekteras.
Under fyra års tid stoppade en 20 cm bred rännil Patrik Ardefelt i Särna från att bygga en fäbod på sin tomt. Rännilen ansågs nämligen ge upphov till strandskydd, 100 meter åt vartdera hållet. Det innebar att Patrik inte kunde bygga på sin tomt – alls. I juli 2016 fattade Länsstyrelsen äntligen beslut om att upphäva strandskyddet på tomten.
Paret Lars-Erik Jevås och Christina Nilsson tvingades betala över 300 000 kronor till Partille kommun för vägar som de varken behövde eller vill ha. Utöver avgifterna tvingades de samtidigt att avstå mark utan ersättning. Med hjälp av Centrum för rättvisa försökte paret kräva tillbaka sina pengar. Den 22 juni 2016 dömde Mark- och miljööverdomstolen till kommunens fördel.
När Tyresö kommun ville exploatera det gamla sommarstugeområdet i Nyfors för ökad permanentbosättning ville kommunen att Anna-Karin Lundberg och hennes grannar skulle vara med och betala för de nya vägarna. För Anna-Karin Lundberg innebar kommunens förslag att hon skulle betala ca 100 000 kr för vägarna, vilket i sin tur riskerade leda till att hon tvingades lämna sitt hem.
Makarna Rolf och Regina Johansson krävdes av Partille kommun på över 700 000 kronor för vägar de inte behövde. Bakgrunden var att kommunen vill ge ett husföretag möjlighet att bygga 24 hus i närheten av makarna Johanssons fastighet och då behövdes nya vägar. Utöver gatukostnaderna tvingades makarna Johansson att avstå mark för projektets genomförande. Med hjälp av Centrum för rättvisa överklagade makarna Johansson detaljplanen och gatukostnadsfördelningen. Både Mark- och miljööverdomstolen och Kammarrätten gick däremot på kommunens linje och både detaljplanen och gatukostnaderna står därför fast.
När Järfälla kommun beslutade att stänga den befintliga vägen till bröderna Nigells fastigheter i Ormbacka och istället bygga en ny väg ville kommunen tvinga bröderna att betala 130 000 kronor var i gatukostnader. Detta trots att bröderna sedan tidigare betalat hundratusentals kronor för den befintliga vägen och varken behövde eller ville ha en ny väg. Med hjälp av Centrum för rättvisa överklagade bröderna kommunens detaljplan, som upphävdes av mark- och miljööverdomstolen. Bröderna slipper därför betala de föreslagna gatukostnaderna.
Leksands kommun föreslog först att fyra bostadsfastigheter skulle tvångsinlösas för att bereda plats åt en ny containerterminal. Förslaget har bekostas och tagits fram av ett privat sågverksföretag som gynnas av planen. Centrum för rättvisa är ombud för de drabbade familjerna. Nu har kommunen ändrat sig och vill bara lösa in en del av fastigheterna vilket dock helt tar bort sjöutsikten. Men detaljplanen har stoppats i två instanser då stadsarkitekten satt på dubbla stolar.
Carl-Olov Fredriksson bor sedan födseln i en fastighet i Bäckebron i Sunne som hans föräldrar byggde redan 1935. En föreslagen detaljplan kan tvinga honom och hans fru Monica bort från huset. Det näraliggande sågverket har bekostat och initierat detaljplaneförslaget.
Barbro Lindau sålde släktens hus till sin systerdotter och hennes man. Då klev Höganäs kommun in och utövade sin förköpsrätt med stöd av en lag som kort därefter avskaffades. Dessutom utnyttjade kommunen det låga pris som var satt på grund av släktförhållandet och ville endast betala drygt halva marknadspriset. Olagligt, enligt regeringen som rev upp kommunens beslut. Till slut betalade kommunen dessutom ut ersättning för kränkningen.
Marie och Robin hittade år 2007 sitt drömhus i Linköping. Plötsligt knackade kommunen på dörren och hotade med tvångsinlösen. Skälet var att man ville åt mer mark som kan säljas till privata företag. Men det strider mot grundlagen att ta människors hem med tvång för privata intressen. Efter att fallet uppmärksammats backade kommunen från planerna.
I över 30 år har Monica Sandgren bott i sitt hus i Vidja, Huddinge kommun, men hotas nu av att behöva lämna sitt hem. Bakgrunden är att kommunen planerar att anpassa området för fler permanentbostäder. För att möjliggöra detta vill kommunen att Monica Sandgren och hennes grannar ska betala höga gatukostnader för nya vägar, men som de boende varken behöver eller vill ha.
Borlänge kommun ville tvinga Ivan Rönnbäck, 72, att flytta från det hus där han har bott i 40 år. Marken skulle överföras till Maserfrakt AB. Länsstyrelsen underkände planen som överklagades till regeringen. I december 2009 kom regeringens beslut: Ivan får bo kvar!
Nystart i Akalla när boende till sist fick köpa sina lägenheter.
Hösten 2008 fick flera hundra boende i miljonprogramsförorten Akalla utanför Stockholm till slut förverkliga drömmen att köpa sina lägenheter. Innan dess hade Boverket satt stopp, och ärendet kört fast i domstolarna. Det krävdes en lagändring för att de skulle få rätt.