Syskonen Lignell mot Östersunds kommun

Under tidigt 60-tal köpte syskonen Lignells far en fastighet med tillhörande bostadshus i landsbygdsområdet Lillänge i Östersunds kommun. Syskonen Lignell växte upp i huset som än idag finns på fastigheten. Sedan 2012 äger syskonen fastigheten med hälften vardera.

Sedan familjen köpte huset har Östersunds kommun gradvis omvandlat det omkringliggande området från ett landsbygdsområde till ett handelsområde. Familjen Lignell har inte motsatt sig att området förändrats och utvecklats, men de har hela tiden varit angelägna om att få behålla sitt hem.

I kontakter med familjen har kommunen lovat att huset ska få stå kvar. I beskrivningen till den aktuella detaljplanen anges att fastigheten får nyttjas för boende ”så länge fastighetsägaren önskar”.

Men trots detta löfte ansökte Östersunds kommun i april 2020 om att tvångsinlösa marken eftersom den behövs för att ”utveckla handelsområdet”. Mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt beviljade kommunens ansökan utan att göra någon egentlig avvägning mellan kommunens och Leif och Anita Lignells intresse av marken.

Vinst i Mark- och miljööverdomstolen

Med Centrum för rättvisas hjälp tog syskonen Lignell strid för sitt hus även vid Mark- och miljööverdomstolen där de till slut fick rätt mot kommunen. Mark- och miljööverdomstolen fann att kommunen genom sitt agerande gett Leif och Anita Lignell en befogad anledning att anta att de skulle få behålla sitt hus och att kommunen därför inte kunde tvångsinlösa huset.

Leif Lignell, som länge haft planer på att flytta tillbaka till sitt barndomshem, var lättad efter domstolens besked:

– Vi är förstås väldigt glada. Det betyder mycket för oss att huset får stå kvar. Jag kan nu äntligen planera för husets framtid utan att ha hotet om inlösen hängande över mig, sa Leif Lignell efter Mark- och miljööverdomstolens dom.

Östersunds kommun valde att inte överklaga domen till Högsta domstolen. Det innebär att Mark- och miljööverdomstolens dom står fast och att huset får stå kvar.

Målets betydelse för äganderätten

Domen är den första i svensk rätt där det tydliggörs att det finns ett krav på förutsebarhet vid det allmännas ingrepp i enskildas egendom. Enligt Mark- och miljööverdomstolen måste det vara ”förutsebart för en enskild, såsom en normalt kunnig och insatt person, hur en rättsregel ska komma att tillämpas vid ett ingrepp från det allmännas sida i den enskildes egendomsskydd”.

– Vi gläds med Leif och Anita som får behålla sitt barndomshem. Det här är dessutom en principiellt viktig dom där Mark- och miljööverdomstolen tydliggör att det allmänna måste agera på ett förutsebart och konsekvent sätt när enskildas egendom ska tas i anspråk med tvång, säger Erik Scherstén om domen. 

Erik Scherstén är jurist vid Centrum för rättvisa och ombud för syskonen Lignell tillsammans med juristerna Olivia Möller och Emanuel Klerfelt Johansson.

Kontakt