Johan af Petersens mot Nacka kommun

Johan af Petersens driver jord- och skogsbruk på Erstavik i Nacka kommun. Därutöver upplåter han mark och vatten för olika friluftsändamål. På Erstavik ligger det så kallade Nackareservatet, och området beräknas ha cirka en och en halv miljon besök årligen.

Golfbolaget drivande
Det privata bolaget Bertlin & Co, som ägde och drev en golfbana i Tyresö, ville bygga ut sin bana med nio hål på ett privatägt markområde som fanns på andra sidan kommungränsen i Nacka. Men markägaren i Nacka ville inte sälja. Då begärde golfbolaget att Lantmäteriet genom en fastighetsreglering skulle ta delar av grannfastigheten och föra över till bolaget. Lantmäteriet beslutade att ta marken med tvång, och beslutet fastställdes senare av tingsrätten och hovrätten. Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd.

Johan af Petersens fick ersättning för marken. Men som förlorande part tvingades han även att stå för motpartens rättegångskostnader. Dessutom fick han betala skatt på ersättningen för marken. Resultatet blev därför att han inte bara blev av med marken utan dessutom gjorde en ekonomisk förlust på cirka 400 000 kronor.

Allmänt intresse?
Johan af Petersens lämnade, med Centrum för rättvisa som ombud, in ett klagomål till Europadomstolen. I klagomålet anfördes bland annat att utbyggnaden av en kommersiell golfbana inte är ett allmänt intresse i konventionens mening, och i vart fall att det i det konkreta fallet inte var fråga om ett proportionerligt ingrepp i äganderätten.

Ingen prövning i Europadomstolen
I juli 2007 avvisade Europadomstolen klagomålet. Detta skedde enligt ett standardformulär. Därför gick det inte att säga huruvida skälet till avvisandet var att själva rättsfrågan inte bedömdes vara relevant, att sakomständigheterna var sådana att det i det konkreta fallet inte kunde vara fråga om en kränkning av äganderätten, eller om det helt enkelt var så att Europadomstolens extrema balanser medförde att fall av detta slag inte hade prioritet.

Vidare är Europadomstolen generellt inte särskilt benägen att ta upp fall där det har utgått ersättning för den tvångsinlösta marken. Golfbanefallet visar att en sådan snäv utgångspunkt kan leda till att fall som i andra hänseenden är principiellt angelägna inte tas upp till prövning.

Golfbanefallet ledde Centrum för rättvisa till slutsatsen att möjligheten att värna äganderätten är större när det gäller tvångsinlösen av människors hem, inte skog eller åkermark, och där markåtkomsten sker till förmån för en kommersiell aktör.