Category

Rättssäkerhet

Anders Andersson mot Arbetsförmedlingen

By Pågående fall, Rättssäkerhet

I oktober 2021 fick taxiåkaren Anders Andersson ett återkravsbeslut på 150 000 kr från Arbetsförmedlingen som han ansåg var fel. Men enligt lagen har han inte rätt att överklaga beslutet. I stället tvingas han vänta på att bli stämd av Arbetsförmedlingen i allmän domstol, med risk för hög dröjsmålsränta och skenande rättegångskostnader som följd. Med hjälp av Centrum för rättvisa tar Anders strid för sin rätt att få överklaga återkravsbeslutet till förvaltningsdomstol.

– Jag blev väldigt förvånad när Arbetsförmedlingen meddelade sitt beslut om återkrav eftersom verksamheten följt rådande branschpraxis. Att ett så ingripande myndighetsbeslut inte skulle gå att överklaga till förvaltningsdomstol känns obegripligt, säger Anders som bedriver taxiverksamhet i Skövde.

I oktober 2021 fick Anders beskedet att det stöd som hans firma beviljats av Arbetsförmedlingen för två av sina anställda krävs tillbaka av myndigheten. Arbetsförmedlingen menar att Anders inte har rätt till stödet eftersom hans firma tillämpat en särskild metod vid löneutbetalningar som syftar till att minska kontanthanteringen i verksamheten, ett upplägg som utgör etablerad praxis inom taxibranschen.

Av Europakonventionen följer att enskilda har rätt till domstolsprövning av denna typ av myndighetsbeslut. Trots detta får Arbetsförmedlingens beslut inte överklagas. Under 2021 meddelade Högsta förvaltningsdomstolen en dom där den konstaterade att överklagandeförbud av det här slaget inte behöver åsidosättas för att tillgodose den enskildes rätt till domstolsprövning. Istället får den enskilde hålla inne betalningen av det återkrävda beloppet och vänta på att Arbetsförmedlingen vidtar åtgärder för att driva in skulden. Ett sådan åtgärd kan till exempel vara att Arbetsförmedlingen vänder sig till Kronofogden eller ansöker om stämning mot den enskilde avseende det återkrävda beloppet, vilket leder till en prövning av återkravet i allmän domstol.

En ordning där enskilda måste vänta på att bli stämda av myndigheterna i allmän domstol för att få sin rätt till domstolsprövning tillgodosedd är förenad med stor rättsosäkerhet, men också betydande ekonomiska risker. Det löper en dröjsmålsränta på 8 procent på det återkrävda beloppet under tiden då den enskilde inväntar Arbetsförmedlingens agerande, vilket alltså är en tidsperiod som den enskilde inte kan påverka eller förkorta. Vid en rättegång i allmän domstol löper också den enskilde risken att tvingas betala myndigheternas rättegångskostnader vid förlust, en risk som inte finns i förvaltningsdomstol.

Med Centrum för rättvisas hjälp har Anders tagit sitt fall till Förvaltningsrätten i Falun och begärt att överklagandeförbuden ska åsidosättas med hänvisning till rätten till domstolsprövning i Europakonventionen samt att beslutet om återkrav ska upphävas.

– Ingripande myndighetsbeslut av det här slaget måste kunna överklagas till förvaltningsdomstol. En ordning där enskilda saknar möjligheten att själva ta initiativ till en domstolsprövning och där de tvingas bära den ekonomiska risken för detta är knappast förenlig med Europakonventionen, säger Lisa Hyder, jurist på Centrum för rättvisa och ombud för Anders Andersson tillsammans med juristerna Henrietta Cahn, Olivia Möller och Ludvig Öhrling.

Kontakt:

Lisa Hyder, jurist på Centrum för rättvisa och ombud för Anders Andersson

070-919 50 20 / lisa.hyder@centrumforrattvisa.se

Annika Utbult och Peter Borneby mot Tillväxtverket

By Pågående fall, Rättssäkerhet

Hundratals småföretagare har hamnat i kläm efter att Tillväxtverket plötsligt återkrävt korttidsstöd från företag som beslutat om utdelning, trots att det inte fanns något utdelningsförbud när stöden beviljades. Några av de drabbade är Centrum för rättvisas klienter Annika Utbult och Peter Borneby, som driver restaurangverksamhet i Borås. Syskonens fall ska nu prövas av Högsta förvaltningsdomstolen och kommer att bli vägledande för hundratals andra.  

– Vi är chockade över hur den här processen har gått till. Att vi ska behöva betala tillbaka ett stöd som gått direkt till att betala våra anställdas löner på grund av en utdelning som aldrig betalades ut känns häpnadsväckande. Vi ser fram emot ett avslut och hoppas på att vårt fall kan hjälpa andra företag som råkat ut för samma sak, säger Annika Utbult.

Annika Utbult och Peter Borneby, som äger och arbetar i företaget, fattade våren 2020 ett beslut om att ta ut en mindre utdelning på grund av föregående års goda resultat. Men när pandemin slog till med full kraft försvann kunderna och syskonen fick ställa in utdelningen för att rädda företaget. Kort tid därefter beviljades företaget korttidsstöd av Tillväxtverket för att personalen inte skulle behöva sägas upp.

Men i januari 2021 fick syskonen beslut om att det korttidsstöd de fått för att betala de anställdas löner krävdes tillbaka av Tillväxtverket på grund av utdelningsbeslutet. Trots att det inte fanns något utdelningsförbud i lagen när syskonen beviljades stödet hade Tillväxtverket gjort en ny rättslig bedömning som innebar att alla företag som beslutat om utdelningar ska betala tillbaka de stöd de fått.

Tillväxtverkets återkrav kom som en kalldusch för hundratals småföretagare som efter bästa förmåga försökte förstå de nya reglerna om korttidsstöd och rädda sina företag under de extraordinära förhållanden som pandemin medförde. Tillväxtverkets hårda linje har därför utsatts för kritik och många företagare har överklagat återkravsbesluten till domstol. Förvaltningsrätten och kammarrätten har dock i många fall gjort olika bedömningar av om Tillväxtverkets återkrav och det ”retroaktiva” utdelningsförbud som dessa grundar sig på är lagliga.

Nu ska Högsta förvaltningsdomstolen avgöra frågan om Tillväxtverkets återkrav varit lagliga genom att bland annat pröva Annika Utbults och Peter Bornebys fall. Syskonen företräds av Centrum för rättvisa.

– Vår bedömning är att Tillväxtverkets hårda linje saknar stöd i lag och att myndigheten har varit skyldig att göra en mer nyanserad bedömning utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, säger Paula Röttorp, senior jurist på Centrum för rättvisa och ombud för syskonen Annika Utbult och Peter Borneby tillsammans med juristerna Erica Wide och Henrietta Cahn.

Sylvie mot staten

By Pågående fall, Rättssäkerhet

Tidigare i år beslutade Högsta förvaltningsdomstolen att Sylvie inte kunde få ersättning för de rättegångskostnader hon haft för att få rätt mot Skatteverket i ett förvaltningsmål, trots att en sådan rätt kan följa av grundlagens bestämmelse om rättvis rättegång (HFD 2022 ref. 10). I stället hänvisades hon till att begära skadestånd för sina kostnader i ett nytt förfarande mot staten. Högsta förvaltningsdomstolen avvek därmed från den tolkning av grundlagens bestämmelse om rättvis rättegång som Högsta domstolen har gjort sedan 2015. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämmer Sylvie nu staten i tingsrätt för att få sina rättegångskostnader ersatta och för att få klarhet i hur sådana anspråk ska hanteras framöver.

– Jag hade inte kunnat få rätt mot Skatteverket utan hjälp av ett juridiskt ombud. För mig framstår det som en självklarhet att jag inte ska behöva stå kostnaden för att en myndighet fattade ett felaktigt beslut, säger Sylvie.

Efter att ha vunnit i Högsta förvaltningsdomstolen i en process mot Skatteverket rörande ett namnbyte begärde Sylvie ersättning för de rättegångskostnader hon haft för att kunna tillvarata sin rätt. Högsta förvaltningsdomstolen beslutade därefter att den i dess helhet (plenum) skulle pröva om en enskild kan ha rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i förvaltningsmål.

Huvudregeln i förvaltningsmål har sedan länge varit att enskilda som överklagar myndighetsbeslut till domstol får göra detta på egen bekostnad, även i fall där myndigheten haft fel. Men på senare tid har såväl Högsta domstolen som Europadomstolen bedömt att en sådan ordning kan vara oförenlig med rätten till en rättvis rättegång som finns både i grundlagen och i Europakonventionen (se t.ex. rättsfallet ”RF och rättegångskostnaderna” NJA 2015 s.  374).

I sitt beslut från den 4 mars 2022 konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att det kan uppkomma situationer där det inte är förenligt med rätten till en rättvis rättegång att den enskilde inte kan få ersättning för sina rättegångskostnader i förvaltningsdomstol. Den frågan kunde dock enligt Högsta förvaltningsdomstolen inte prövas inom ramen för själva förvaltningsmålet. Domstolen avvisade därför Sylvies yrkande om ersättning och hänvisade henne till att i stället inleda en ny process för att begära skadestånd av staten i allmän domstol.

Sex justitieråd var skiljaktiga och tog kraftigt avstånd från majoritetens bedömning att det skulle vara förenligt med rätten till en rättvis rättegång att tvinga enskilda att föra dubbla processer för att få ersättning för sina kostnader. Sammantaget ansåg de skiljaktiga ledamöterna att majoritetens bedömning för hur ersättningsanspråk i förvaltningsmål ska hanteras paradoxalt nog kan stå i strid med rätten till en rättvis rättegång.

Med Centrum för rättvisas hjälp har Sylvie nu stämt staten i Stockholms tingsrätt. Hon driver målet för att få sina rättegångskostnader ersatta och för att få klarhet i hur sådana anspråk ska hanteras framöver. Målet kan därför få stor betydelse för andra enskilda som haft rättegångskostnader i förvaltningsmål.

– Vår uppfattning är att Högsta förvaltningsdomstolens beslut att avvisa Sylvies yrkande om ersättning för sina rättegångskostnader var fel. Det är inte rimligt att kräva att enskilda ska driva dubbla processer för att tillvarata sina grundlagsskyddade rättigheter. Vi hoppas att den här processen ska bidra till att det blir enklare att få ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsmål fram till dess att den här otillfredsställande ordningen ändras, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, som tillsammans med juristerna Erik Scherstén, Erica Wide och Ludvig Öhrling företräder Sylvie.

Läs mer om processen i Högsta förvaltningsdomstolen här.

Lydia Spetze och Fredrik Askebris mot Karolinska Universitetssjukhuset

By Pågående fall, Rättssäkerhet

När Lydia Spetze var 20 år gammal var hon tvungen att genomgå en stamcellstransplantation som gjorde henne steril. För att kunna bli biologisk förälder i framtiden bestämde hon sig för att plocka ut ägg som befruktades med hennes dåvarande sambos spermier. Hon vill nu använda dem för att bli förälder tillsammans med sin sambo Fredrik Askebris. Men Karolinska Universitetssjukhuset (Karolinska) har nekat henne att använda de befruktade äggen i ett beslut som inte får överklagas. Med hjälp av Centrum för rättvisa, som bedömer att Karolinska saknat juridiska skäl för sitt beslut, begär nu Lydia Spetze och Fredrik Askebris en ny chans att bli föräldrar.

– Vi blev väldigt förvånade över att Lydia inte godkändes för behandlingen, och har inte riktigt fått någon förklaring till beslutet. Vi längtar efter att bilda familj tillsammans och hoppas att Karolinska ändrar uppfattning så att vi kan få en chans att bli föräldrar, säger Lydia Spetze och Fredrik Askebris.

År 2007 diagnosticerades Lydia Spetze med leukemi, vid bara 20 års ålder. På grund av sjukdomen var hon tvungen att genomgå en stamcellstransplantation, som gjorde henne steril. För att inte gå miste om möjligheten att bli biologisk förälder i framtiden bestämde sig Lydia Spetze tillsammans med sin dåvarande sambo för att plocka ut ägg och fick rådet att dessa borde befruktas innan nedfrysning. Sedan dess har de befruktade äggen, som kallas embryon, varit nedfrusna och förvarats hos Karolinska.

Lydia Spetze och hennes dåvarande sambo separerade senare. För ett par år sedan tog hon kontakt med Karolinska och ansökte om att få använda de befruktade äggen, vilket hennes tidigare sambo samtyckte till. Men sjukhuset nekade henne behandlingen, och menade att det saknades rättsligt stöd för att godkänna den. Lydia Spetze har inte fått någon mer utförlig motivering av beslutet, och Karolinskas beslut får enligt lagen om genetisk integritet inte överklagas.

Nu vill Lydia Spetze och hennes nuvarande sambo, Fredrik Askebris, använda de nedfrysta embryona i ett försök att få barn tillsammans. Lydia Spetzes tidigare sambo samtycker fortfarande till att paret använder embryona. Med hjälp av Centrum för rättvisa begär de att Karolinska ska fatta ett nytt beslut som ger dem möjlighet att bli föräldrar.

– Vi ser inte några juridiska skäl för Karolinska att hindra Lydia och Fredrik att använda de frusna embryona när Lydias tidigare sambo samtycker. Lydia och Fredrik måste kunna få saken prövad i domstol om Karolinska fortsätter att säga nej, säger Paula Röttorp, senior jurist vid Centrum för rättvisa och ombud för Lydia Spetze och Fredrik Askebris tillsammans med juristerna Alexander Ottosson och Henrietta Cahn.

Erik Dahlström mot Arvika kommun

By Rättssäkerhet

Under sex års tid var Erik Dahlström felaktigt placerad i särskola av Arvika kommun. Med hjälp av Centrum för rättvisa begärde han skadestånd från kommunen för att han fråntogs sin grundlagsskyddade rätt till utbildning. Arvika kommun har beslutat att betala hela det begärda skadeståndet på 250 000 kronor.

– Det känns väldigt bra att äntligen få upprättelse. Jag är tacksam att Arvika kommun tagit sitt ansvar och varit så lyhörda under hela processen. Jag hoppas att fler kommuner tar till sig av detta så att andra som drabbats också kan få upprättelse, säger Erik Dahlström.

När Erik Dahlström var åtta år beslutade Arvika kommun att placera honom i särskolan. Men Erik Dahlström upplevde aldrig att han hörde hemma där. Vid 15 års ålder tog han själv initiativ till en utredning som visade att han inte tillhörde särskolans målgrupp varför han i stället borde ha gått i den vanliga grundskolan.

När felet uppdagades beslutade kommunen att särskoleplaceringen skulle upphöra. Erik Dahlström skulle börja årskurs nio när han flyttades tillbaka till grundskolan. Han hade då gått sex år i särskola, och i jämförelse med sina klasskamrater som gått i grundskolan hade han stora kunskapsluckor. Han gick därför ut grundskolan med ofullständiga betyg, utan möjlighet att söka till högre utbildning.

Under 2010 och 2011 genomförde Skolinspektionen en tillsyn av närmare 60 kommuners beslut om särskoleplaceringar. Många kommuner, bland andra Arvika kommun, uppvisade stora brister i hur särskoleplaceringar hanterades vilket föranledde allvarlig kritik. I Erik Dahlströms fall konstaterade Skolinspektionen att kommunens beslut att placera honom i särskola hade fattats på ett ofullständigt underlag: två av fyra utredningar saknades.

Med hjälp av Centrum för rättvisa överlämnade Erik Dahlström den 2 mars 2022 ett skadeståndskrav på 250 000 kronor till Arvika kommun. Kravet grundar sig på att kommunen har överträtt Erik Dahlströms grundlagsskyddade rätt till utbildning genom det felaktiga beslutet att placera honom i särskolan.

Arvika kommun har vidgått att det förekommit brister i handläggningen av Erik Dahlströms särskoleplacering och beslutat att fullt ut tillmötesgå Erik Dahlströms skadeståndskrav. Kommunen har också bett om ursäkt för det inträffade.

– Det är positivt att Arvika kommun tar sitt ansvar och ger Erik Dahlström den upprättelse han förtjänar. Vi vet att det finns många barn som drabbats på liknande sätt som Erik Dahlström och vi hoppas att andra kommuner tar efter Arvika kommuns agerande, säger Erica Wide, jurist på Centrum för rättvisa och ombud tillsammans med Elsa Haggård och Ludvig Öhrling.

Kontakt
Erica Wide, jurist på Centrum för rättvisa och ombud för Erik Dahlström
073-838 03 83 / erica.wide@centrumforrattvisa.se

Rättegångskostnader i förvaltningsdomstol

By Rättssäkerhet

Högsta förvaltningsdomstolen har kommit fram till att enskilda som behöver anlita jurist för att överklaga ett felaktigt myndighetsbeslut inte kan få ersättning för sina rättegångskostnader i förvaltningsprocessen, trots att detta kan stå i strid med rätten till en rättvis rättegång. Högsta förvaltningsdomstolen anser i stället att enskilda som haft kostnader ska begära skadestånd av staten. Sex av femton justitieråd är skiljaktiga och anser att majoritetens bedömning kan stå i strid med grundlagen.

–  Att gå skadeståndsvägen för att få kompensation för rättegångskostnader är inte något realistiskt alternativ för den enskilde. Högsta förvaltningsdomstolens beslut befäster den ojämlikhet som finns i förvaltningsprocessen och som gör att det krävs en tjock plånbok för att kunna försvara sina rättigheter på ett effektivt sätt, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa.

Huvudregeln i förvaltningsmål är att enskilda som överklagar myndighetsbeslut till domstol får göra detta på egen bekostnad, även i fall där myndigheten haft fel. Detta har medfört att enskilda som inte har råd med jurist ofta hamnar i ett underläge mot de resursstarka myndigheterna. Men på senare tid har såväl Högsta domstolen som Europadomstolen bedömt att en sådan ordning kan vara oförenlig med den grundläggande rätten till en rättvis rättegång.

I det aktuella fallet begärde Centrum för rättvisas klient ersättning för sina rättegångskostnader efter att ha vunnit i Högsta förvaltningsdomstolen i en process mot Skatteverket rörande ett namnbyte. Högsta förvaltningsdomstolen beslutade därefter att i dess helhet (plenum) pröva om en enskild kan ha rätt till ersättning för sina rättegångskostnader.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar i sitt beslut att det kan uppkomma situationer där det inte är förenligt med rätten till en rättvis rättegång att den enskilde inte kan få ersättning för sina rättegångskostnader. Den frågan kan dock enligt Högsta förvaltningsdomstolen inte prövas inom ramen för förvaltningsmålet och ska därför avvisas. En annan ordning ankommer på lagstiftaren att besluta om. Högsta förvaltningsdomstolen hänvisar den enskilde till att i stället begära skadestånd av staten för att få ersättning för sina rättegångskostnader – något som riskerar att bli både kostsamt och tidskrävande för den enskilde.

Sex justitieråd var skiljaktiga och anförde att majoritetens modell för hur ersättningsanspråk ska hanteras allvarligt försvårar för enskilda att tillvarata sin rätt. Att kräva skadestånd är enligt minoriteten i de allra flesta fall inte ett realistiskt alternativ för den enskilde. Sammantaget anser minoriteten att majoritetens modell “kan stå strid med rätten till en rättvis rättegång” och “snarare motverkar än främjar rätten till en rättvis rättegång”.

– Vi har nu en ordning där enskilda som drabbas av felaktiga myndighetsbeslut måste driva dubbla processer för att fullt ut kunna tillvarata sina rättigheter. Det är en ohållbar ordning som inte är förenlig med rätten till en rättvis rättegång. Jag är övertygad om att sista ordet inte är sagt i den här frågan, avslutar Fredrik Bergman.

Henrik Gustavsson mot staten

By Pågående fall, Rättssäkerhet

Efter en tio år lång rättsprocess slog domstol fast att den blockad som hade drivit Henrik Gustavssons byggföretag i konkurs varit olaglig. Trots det nekades han skadestånd och tvingades att betala fackets advokatkostnader på 2,7 miljoner kronor. Nu begär han tillbaka beloppet från staten som skadestånd.

Read More

Katarina och Svante Henryson mot Tillväxtverket

By Pågående fall, Rättssäkerhet

Hundratals småföretagare som fått korttidsstöd under coronapandemin för att betala löner har drabbats av felaktiga återkrav av Tillväxtverket. Några av dem som drabbats är yrkesmusikerna Katarina och Svante Henryson. Förvaltningsrätten gav Katarina och Henryson rätt mot Tillväxtverket och fann att det var fel av Tillväxtverket att återkräva korttidsstödet. Domen har överklagats av Tillväxtverket till Kammarrätten och målet inväntar för närvarande prövningstillstånd. Fallet kan få betydelse för många andra som drabbats av Tillväxtverkets felaktiga återkrav.

– Vi har gjort allting rätt men ändå får vi fel. På grund av restriktionerna för allmänna sammankomster har nästan alla våra jobb ställts in. Hur kan Tillväxtverket mena att vi inte fått ekonomiska problem?, säger Katarina Henryson som driver Henryson Musik AB tillsammans med sin man Svante Henryson.

Det var i januari 2021 som företagarna Katarina och Svante Henryson fick beskedet ­– det korttidsstöd de fått till sina löner krävs tillbaka av Tillväxtverket. Myndigheten menar att företaget inte har rätt till stödet eftersom det gjort en utdelning. Men i lagen fanns inget utdelningsförbud, och den utdelning som Tillväxtverket hänvisar till genomfördes aldrig.­

För att ha rätt till korttidsstöd ska ett företag ha fått allvarliga ekonomiska svårigheter på grund av pandemin. Ett halvår efter att stödet infördes våren 2020 ändrade Tillväxtverket plötsligt sin syn på utdelningar. Tillväxtverket anser numera att ett beslut om utdelning alltid innebär att några ekonomiska svårigheter inte föreligger, oavsett utdelningens storlek och företagets ekonomi. Hundratals småföretagare blir därför av med de stöd de fått.

Förvaltningsrätten i Stockholm har gett Tillväxtverket bakläxa i över hälften av fallen. Enligt domstolen har myndigheten gjort fel som automatiskt krävt tillbaka stöden utan att göra en samlad bedömning av företagens ekonomiska situation. Men domstolens praxis är spretig och i 67 fall av de 198 som avgjorts hittills har Tillväxtverket fått rätt.

Centrum för rättvisa hjälper Henrysons i processen mot Tillväxtverket. Enligt Centrum för rättvisa är Tillväxtverkets praxis felaktig.

– Här ser vi att Tillväxtverket skickar återkrav och drar undan mattan för hundratals småföretag, trots att de enskilda inte har gjort något fel. Förvaltningsrättens spretiga praxis visar att det behövs ett vägledande avgörande som tydliggör att beslut inte får dras tillbaka på godtyckliga grunder, säger Alexandra Loyd, jurist på Centrum för rättvisa och ombud för företagarna tillsammans med Erica Wide och Henrietta Cahn.

Förvaltningsrätten i Stockholm fann att det var fel av Tillväxtverket att återkräva korttidsstödet från Katarina och Svante Henryson. Enligt förvaltningsrätten är en utdelning inte ensam tillräcklig för att konstatera att en arbetsgivare har allvarliga ekonomiska svårigheter. Eftersom Tillväxtverket inte har gjort en sådan helhetsbedömning som lagen kräver har det inte haft rätt att kräva tillbaka stödet.

Förvaltningsrättens dom har överklagats av Tillväxtverket till kammarrätten och målet inväntar för närvarande prövningstillstånd.

Foto Mats Bäcker.

Alain och Claudine Cavard mot Tillväxtverket

By Pågående fall, Rättssäkerhet

Hundratals småföretagare som fått korttidsstöd under coronapandemin för att betala löner har drabbats av felaktiga återkrav av Tillväxtverket. Några av dem som drabbats är Alain och Claudine Cavard som driver ett reseföretag i Småland. Med hjälp av Centrum för rättvisa har de överklagat Tillväxtverkets beslut för att slippa tvingas gå i konkurs. Fallet kan få betydelse för många andra som drabbats av Tillväxtverkets felaktiga återkrav.

– Förra året var otroligt dystert för vårt familjeföretag. Nästan alla våra fiskeresor ställdes in eller sköts på framtiden. Det här återkravet är spiken i kistan för vårt livsverk – om Tillväxtverket vinner går vi i konkurs, säger Alain Cavard som driver turism- och reseföretaget SPF Fiskeresor AB i Gamleby i Småland.

Det var i januari 2021 som företagarna Alain och Claudine Cavard fick beskedet ­– det korttidsstöd de fått till Alains lön krävdes tillbaka av Tillväxtverket. Myndigheten menar att företaget inte har rätt till stödet eftersom det gjort en utdelning. Men i lagen fanns inget utdelningsförbud, och den utdelning som Tillväxtverket hänvisar till genomfördes aldrig.

För att ha rätt till korttidsstöd ska ett företag ha fått allvarliga ekonomiska svårigheter på grund av pandemin. Ett halvår efter att stödet infördes våren 2020 ändrade Tillväxtverket plötsligt sin syn på utdelningar. Tillväxtverket anser numera att ett beslut om utdelning alltid innebär att några ekonomiska svårigheter inte föreligger, oavsett utdelningens storlek och företagets ekonomi. Hundratals småföretagare blir därför av med de stöd de fått.

Förvaltningsrätten i Stockholm har gett Tillväxtverket bakläxa i över hälften av fallen. Enligt domstolen har myndigheten gjort fel som automatiskt krävt tillbaka stöden utan att göra en samlad bedömning av företagens ekonomiska situation. Men domstolens praxis är spretig och i 67 fall av de 198 som hade avgjorts fram till början av juni 2021 har Tillväxtverket fått rätt. I Alain och Claudine Cavards fall gick förvaltningsrätten på Tillväxtverkets linje.

Efter att Alain och Claudine Cavard överklagat förvaltningsrättens dom till Kammarrätten i Stockholm har nu även kammarrätten i stort gått på Tillväxtverkets linje. En av tre domare i målet hos kammarrätten var skiljaktig och ville ge makarna Cavard rätt. Kammarrättens dom har överklagats till Högsta förvaltningsdomstolen.

Centrum för rättvisa hjälper Cavards i processen mot Tillväxtverket. Enligt Centrum för rättvisa är Tillväxtverkets praxis felaktig.

– Här ser vi att Tillväxtverket skickar återkrav och drar undan mattan för hundratals småföretag, trots att de enskilda inte har gjort något fel. Att kammarrätten går på motsatt linje som förvaltningsrätten gjort i många fall och dessutom är oenig visar att det behövs ett vägledande avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen, säger Alexandra Loyd, jurist på Centrum för rättvisa och ombud för företagarna tillsammans med Erica Wide och Henrietta Cahn.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!