Category

Föreningsfrihet

Henrik Gustavsson mot Byggnads

By | Föreningsfrihet, Pågående fall

Byggnads drev byggföretaget i konkurs genom olaglig blockad – kan tvingas utge skadestånd

Byggnads försökte tvinga Henrik Gustavsson, en byggföretagare i Linköping, att skriva på ett kollektivavtal som hade underkänts av Europadomstolen. Byggnads olagliga blockad ledde till att Henrik Gustavssons företag (HGS) gick i konkurs och att han själv tvingades betala hundratusentals kronor av företagets skulder ur egen ficka.

Högsta domstolen har i en mellandom prövat frågan om det överhuvudtaget är möjligt att hålla arbetsmarknadsorganisationer ansvariga för deras övertramp av fri- och rättigheter. I domen som kom den 17 december 2015 slår Högsta domstolen fast att en fackförening under vissa förutsättningar kan vara skadeståndsskyldig för en stridsåtgärd som kränker en rättighet enligt Europakonventionen. 

Läs Högsta domstolens pressmeddelande här.

– Det var Byggnads som krossade Henrik Gustavssons företag och det är Byggnads som ska kunna hållas ansvarigt för det. På så sätt är domen logisk – samtidigt som den är banbrytande, säger Clarence Crafoord, chef för Centrum för rättvisa och ombud för Henrik Gustavsson tillsammans med Sebastian Scheiman och Gunnar Strömmer

Kollektivavtal med granskningsavgifter
Blockaden mot HGS inleddes i juni 2006. Då kontaktade Byggnads HGS leverantörer och uppmanade dem att sluta samarbeta med företaget. HGS fick svårt att ta uppdrag som förutsätter samarbete med elektriker, målare, rörmokare och så vidare.

Anledningen till blockaden var att Byggnads krävde ett kollektivavtal med så kallade granskningsavgifter. Dessa innebar att en och en halv procent av de anställdas löner skulle skickas till Byggnads varje månad. Det ville varken Henrik Gustavsson, eller de tre anställda gå med på. De anställda var inte med i Byggnads och hade lika bra eller bättre villkor än vad kollektivavtalet krävde. Det fanns inga garantier för att pengarna inte gick till politisk verksamhet. Dessutom medgav Byggnads att man inte utförde den lönegranskning som pengarna sades gå till.

Det fanns två sätt för HGS att teckna kollektivavtal: Antingen gick företaget med i arbetsgivarorganisationen Sveriges Byggindustrier och fick avtalet på köpet, eller så tecknade man ett så kallat hängavtal direkt med Byggnads. Samtidigt var hängavtalet avsevärt dyrare för företaget – i praktiken en straffavgift för den som likt Henrik Gustavsson inte vill gå med i arbetsgivarorganisationen.

Underkändes av Europadomstolen
I februari 2007 – mitt under pågående blockad – fällde så Europadomstolen systemet med granskningsavgifter i ett annat fall (Evaldsson-målet). Redan den bristande insynen i systemet ansågs strida mot Europakonventionen. Ändå dröjde det ända till juni 2007 – efter påtryckningar från Arbetsdomstolen – innan Byggnads erbjöd HGS att skriva på ett lagligt avtal utan granskningsavgifter.

HGS fick alltså rätt i sak och blockaden hävdes. Men för företaget och dess anställda blev priset skyhögt: Efter ett års blockad hade HGS inga uppdrag, ingen verksamhet och inga anställda. Bara skulder återstod i företaget. Kort därefter gick HGS i konkurs.

Begär skadestånd
Redan när HGS försattes i blockad stämde företaget Byggnads i Arbetsdomstolen och begärde att blockaden skulle hävas. Men när HGS skrev på det nya avtalet utan granskningsavgifter hävdes blockaden. HGS kunde återkalla målet innan Arbetsdomstolen slutligt prövade blockadens laglighet.

Därefter har konkursförvaltaren konstaterat att blockaden orsakade konkursen. Mot den bakgrunden lämnade Henrik Gustavsson den 22 juni 2009 en begäran om cirka en miljon kronor i skadestånd till Byggnads.

Tingsrätten dom kom den 10 juli 2012. Domstolen skriver i domen bland annat att fackförbunds och arbetsgivares reglering av villkoren på arbetsmarknaden inte kan jämställas med myndighetsutövning. Detta trots att Europadomstolen har slagit fast att om man som i Sverige delegerar regleringsmakten över arbetsmarknaden till privata parter måste dessa parter också kunna hållas ansvariga för eventuella övertramp.

Domen var en så kallad mellandom som endast gäller principfrågan om ett fackförbund som Byggnads eller en arbetsgivarorganisation över huvud taget kan bli skadeståndsskyldigt för intrång i enskildas rättigheter enligt Europakonventionen. Det är första gången som en svensk domstol besvarar denna fråga.

Domen överklagades till hovrätten, men inte heller hovrätten gav Henrik Gustavsson rätt. Enligt Svea hovrätts dom den 28 maj 2013 kan fackförbund och arbetsgivarorganisationer som inskränker enskildas fri- och rättigheter enligt Europakonventionen inte bli skadeståndsskyldiga. Den 26 september 2014 meddelade Högsta domstolen prövningstillstånd i målet. Rättegången i HD ägde rum den 13 oktober 2015.

Högsta domstolen: Skadestånd är möjligt
Högsta domstolen skriver i sin dom från den 17 december 2015 att en fackförening med stöd av allmänna skadeståndsrättsliga principer i vissa fall kan bli skyldig att ersätta ekonomisk skada. Det förutsätter då att stridsåtgärden med hänsyn till föreliggande omständigheter är att anse som kvalificerat otillbörlig.

– Byggnads har försökt tvinga på Henrik Gustavsson ett kollektivavtal som underkändes av Europadomstolen. Det är rimligen ett sådant kvalificerat otillbörligt agerande som innebär att Byggnads är skyldigt betala skadestånd till Henrik Gustavsson, säger Clarence Crafoord.

Högsta domstolens dom är en så kallad mellandom. Det betyder att Högsta domstolen har avgjort den principiella frågan i målet om Byggnads överhuvudtaget kan bli skadeståndsskyldigt. Nu kommer målet att fortsätta i tingsrätten för en prövning i sak.

Inlagor, domar och beslut 

I media

2016

2015

2014

2012

2009

Colorelit mot Målaremästarna

By | Föreningsfrihet

De fick stopp på olaglig semesterkassa

Visbyföretaget Colorelit Måleri AB och dess tre anställda lämnade i januari 2011 i en anmälan till Datainspektionen med anledning av att fackföreningen Måleribranschen vill tvinga dem att ingå ett kollektivavtal som bland annat innebär ett intrång i den personliga integriteten. 

 

I juli 2010 kontaktade fackförbundet Svenska Målareförbundet målerifirman Colorelit i Visby och ställde krav på kollektivavtal. Men varken företaget eller dess tre anställda vill ha något kollektivavtal. Colorelit är inte med i arbetsgivareorganisationen Målaremästarnas Riksförening och ingen av de anställda är med i facket. Anställningsvillkoren på företaget är lika bra eller bättre än det som avtalet kräver.

– Målareförbundet kan inte sätta sig över lagen. Hoten om stridsåtgärder måste dras tillbaka, säger Clarence Crafoord, som är chefsjurist vid Centrum för rättvisa och ombud för företaget och dess anställda.

Strider mot personuppgiftslagen, PuL

Avtalet tvingar bland annat arbetsgivaren att tre gånger om året rapportera in all statistik om sina anställda till Måleribranschens Semesterkassa, som drivs gemensamt av Målareförbundet och Målaremästarna. Uppgifterna lämnas sedan vidare till Målareförbundet, oavsett om arbetstagarna är med i facket eller inte.

Det är denna del av avtalet som anmälts till Datainspektionen. Myndigheten har i ett liknande fall konstaterat att fackförbundet Byggnads bröt mot personuppgiftslagen när man samlade in personuppgifter från arbetstagare som inte var medlemmar. För att det enligt PuL ska vara tillåtet att behandla personuppgifter krävs det i regel ett godkännande från den som registreras.

Kränker föreningsfriheten

Datainspektionens prövning tar endast sikte på PuL. Men mycket talar för att det även handlar om en kränkning av föreningsfriheten i Europakonventionen, som är svensk lag.

– Det är inte tillåtet att tvinga en enskild att lämna ifrån sig personuppgifter till fackförbund som han eller hon valt att inte vara medlem i, avslutar Clarence Crafoord.

Den 13 juni 2011 kom Datainspektionens beslut. Datainspektionen förelade Måleribranschens Semesterkassa att upphöra med att lämna ut identifierbara personuppgifter till Svenska Målareförbundet i syfte att utgöra underlag för Målareförbundets statistik.

Inlagor och beslut

Datainspektionens beslut 20110613

Fallet i media:

Arbetet, 2015-05-22, Blockaderna som bara fortsätter

Arbetet, 2011-03-11, ”Seriösa företag har inget emot kollektivavtal”
Arbetet, 2011-02-18, ”Colorelit har inga fackliga medlemmar anställda!”
Hela Gotland, 2011-01-29, ”Kan Colorelit få rättvisa?”
Hela Gotland, 2011-01-28, ”Colorelit anmäler Målareförbundet – men varslet kvarstår om blockad den 1 februari”
Lag & Avtal, 2011-01-28, ”Målarnas semesterkassa olaglig”
Expressen, 2011-01-27, ”Målarmaffian, del 2
Sveriges Radio P4 Gotland, 2011-01-27, ”Målerifirma i strid om kollektivavtal”
Expressen, 2011-01-05, ”Eric Erfors: Facket som målarmaffia”

 

 

 

Sofia Appelgren mot Hotell- och Restaurangfacket

By | Föreningsfrihet

Blockad mot salladsbar – trots bättre anställningsvillkor

I december 2006 försattes salladsbaren Wild’n Fresh i Göteborg i blockad av Hotell- och restaurangfacket, HRF. Varken ägaren eller hennes anställda ville teckna kollektivavtal. Centrum för rättvisa lät advokatbyrån Mannheimer Swartling granska anställningsvillkoren – och de var lika bra eller bättre än kollektivavtalet på 9 av 10 punkter.

Göteborgsrestaurangen Wild’n Fresh försattes i december 2006 i blockad av HRF, eftersom restaurangen inte ville teckna kollektivavtal. De anställda var inte med i facket.

HRF påstod att restaurangens villkor var sämre ”på alla punkter”. Centrum för rättvisa hjälpte Wild’n Fresh att få till stånd en seriös jämförelse med kollektivavtalet. Uppdraget gick till advokatfirman Mannheimer Swartling, som gick igenom och jämförde alla relevanta villkor avseende de fyra personer som var eller hade varit anställda på restaurangen sedan blockaden varslades.

Lika bra eller bättre villkor
Det visade sig att HRF:s uppgifter byggde på en utredning, som inte ens kontaktat Wild’n Fresh för att få reda på fakta. Mannheimer Swartling hade däremot tillgång till både kollektivavtalet och restaurangens villkor. Genomgången visade att Wild’n Fresh betalade lön och semesterersättning som var högre än vad som krävdes enligt kollektivavtalet. I fråga om sjuklön, mertidsersättning med mera låg Wild’n Fresh på de nivåer som krävdes enligt lag och kollektivavtal. Flera av de villkor som HRF påstod var sämre vid Wild’n Fresh aktualiserades inte ens för restaurangens personal.

Åtgärdade en brist
Wild’n Fresh hade sämre villkor än kollektivavtalet på en viktig punkt. Det försäkringsbolag som restaurangen tidigare hade anlitat erbjöd inte ett lika omfattande försäkringsskydd som det skydd som kollektivavtalet erbjöd genom Fora Försäkringscentral AB (Fora). Restaurangen åtgärdade detta direkt genom att teckna samma försäkringspaket hos Fora. Därmed var även försäkringsvillkoren desamma som enligt kollektivavtalet.

HRF menade vidare att de anställda vid Wild’n Fresh skulle ha otillåtna anställningsformer. Det var både felaktigt och irrelevant. I enlighet med huvudregeln i lagen om anställningsskydd (LAS) var anställningarna vid Wild’n Fresh tillsvidareanställningar, och de anställda var tillförsäkrade de rättigheter som följde av denna anställningsform.

Sålde restaurangen
I februari 2007 blev pressen på ägaren Sofia Appelgren för stor, och hon sålde restaurangen. Det blev därför aldrig fråga om någon rättslig prövning av blockaden – däremot påverkade fallet debatten.

Det är självklart att fack och företag ska få teckna kollektivavtal. Men det är en viktig principfråga att det ska bygga på frivillighet, särskilt om de anställda inte är med i facket och om villkoren är lika bra eller bättre än kollektivavtalet. I fallet Wild’n Fresh bedrev HTF dessutom en kampanj mot restaurangens ägare och anställda som var både osaklig och kränkande.

I media
”Sofia Appelgren säljer salladsbaren”, Aftonbladet 2007-02-06

Stefan Nilsson m.fl. mot Kommunal och SLA

By | Föreningsfrihet

De begär skadestånd – tvingades betala olagliga granskningsavgifter

Sex trädgårdsanläggare i Bjuv och Helsingborg har skickat stämningsansökningar till Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet, SLA, och Svenska Kommunalarbetareförbundet, Kommunal. De har tvingats betala granskningsavgifter till Kommunal, trots att de inte varit medlemmar. Nu begär de pengarna tillbaka och skadestånd för intrånget i deras rättigheter i Europakonventionen. Hovrätten ska nu pröva målet genom mellandom.

Europadomstolen har sagt att fack och arbetsgivare måste ta ansvar för sina övertramp. Här handlar det om ett allvarligt intrång i bland annat föreningsfriheten, säger Clarence Crafoord som är chefsjurist vid Centrum för rättvisa och ombud för trädgårdsanläggarna tillsammans med Gunnar Strömmer.

Fram till våren 2007 tvingades trädgårdsanläggarna betala 1,5 procent av lönen – cirka 400 kronor i månaden – i så kallade granskningsavgifter till Kommunal. Detta trots att de har valt att inte vara med i facket.

Nu begär de pengarna tillbaka av Kommunal. Det handlar om vardera 8 000 till 18 000 kronor. Dessutom kräver trädgårdsanläggarna ideellt skadestånd om vardera 50 000 kronor av Kommunal och SLA gemensamt.

Ingen granskning
Förr i tiden arbetade trädgårdsanläggarna ofta på ackord. Men numera gäller i regel fasta löner, och det finns inte behov av den gamla sortens lönegranskning.

2006 erkände dessutom Kommunal att man inte utfört någon granskning på Väla mark & trädgård i Helsingborg där tre av de sex trädgårdsanläggarna arbetar. En del pengar betalades tillbaka, men långtifrån allt. Någon rättighetskränkning erkändes inte. Övriga tre trädgårdsanläggare arbetar på Utetjänst i Bjuv – inte heller där har det skett någon granskning.

– I över 10 år har jag på egen hand försökt få reda på vad mina pengar gått till. Det känns skönt att nu ha Centrum för rättvisa som ombud och att fallet ska prövas av en domstol, säger Stefan Nilsson, en av de anställda på Väla mark & trädgård.

Strider mot Europakonventionen
I februari 2007 underkände Europadomstolen de granskningsavgifter som gällde på byggområdet – Evaldsson-målet. Redan den bristande insynen i systemet ansågs strida mot Europakonventionen, som är svensk lag sedan 1995. Som en direkt följd av domen avskaffades granskningsavgifterna för både byggnadsarbetare och trädgårdsanläggare.

Granskningsavgifterna strider även mot föreningsfriheten i Europakonventionen. Det är inget fel i sig att Kommunal har en politisk agenda – men det är fel att personer som valt att inte vara medlemmar ska tvingas stödja den ekonomiskt.

Både fack och arbetsgivare ansvariga
Redan 1998 sade Arbetsdomstolen att Europakonventionen kan ge ett skydd mot privata parter på arbetsmarknaden, inte bara mot staten. Och Europadomstolen har i flera domar betonat att fack och arbetsgivare i en modell som den svenska måste ta ansvar för sina egna övertramp.

I trädgårdsanläggarfallet har Kommunal fått alla pengarna från granskningsavgifterna. Och efter Evaldsson-domen var det till slut arbetsgivarsidan som krävde att avgifterna måste bort.

Likväl riktar trädgårdsanläggarna sina krav mot både Kommunal och arbetsgivarorganisationen SLA:

– Båda parter har undertecknat det kollektivavtal som reglerade granskningsavgifterna, och båda parter delar därmed ansvaret för konsekvenserna, konstaterar Clarence Crafoord.

I media
Helsingborgs Dagblad, 2010-04-07, ”Kräver skadestånd av Kommunal och SLA”
Rapport, 2006-10-30, ”Ej anslutna kräver fackavgift tillbaka”

Inlagor och beslut
Tingsrättens dom 2013-05-06
Överklagande till Hovrätten 2013-10-28
Hovrätten PT 2013-12-06
Beslut om mellandomstema av Helsingborgs tingsrätt, 2012-10-03
Stämningsansökan 2010-06-23

Bjersér m.fl. mot Hansen Conference & Event/Almega

By | Föreningsfrihet

Kollektivavtal gjorde dem rättslösa

När företag och fack kom överens om vilka som skulle få sparken fick Camilla Bjersér och fyra kvinnliga kollegor gå. De hade jobbat längst, men var inte med i facket. Kvinnorna stämde företaget, som till sist betalade ut skadestånd frivilligt.

Våren 2005 fick Camilla Bjersér, Liz Myrhed, Aniette Scott, Vibeke Waldemar och Marielouise Örtegren sparken från Göteborgsföretaget Hansen Conference & Event. Företagets skäl för uppsägning var arbetsbrist.

Om principen ”sist in, först ut” i LAS hade följts skulle fyra av de fem kvinnorna fått stanna kvar. Men fack och arbetsgivare får genom kollektivavtal avtala bort lagens turordning genom att komma överens om en så kallad avtalsturlista. Därför gick Hansen Conference & Event med i branschorganisationen Almega två dagar innan man meddelade de anställda att det var uppsägningar på gång. Kollektivavtalet med Tjänstemannaförbundet HTF och därigenom möjligheten att kringgå LAS fick man på köpet. För att få med HTF på noterna erbjöd företaget att betala ut 50 extra månadslöner, som HTF fick fördela bland dem som skulle sägas upp.

Behandlades sämre
Föreningsfriheten, som har det starkaste skyddet i Europakonventionen, innebär att alla har rätt att bilda och ansluta sig till föreningar och att dessa föreningar har rätt att verka fritt. Men den innebär också att ingen ska tvingas tillhöra eller stödja en förening eller straffas om man väljer att stå utanför.

Camilla Bjersér, Liz Myrhed, Aniette Scott, Vibeke Waldemar och Marielouise Örtegren var inte med i HTF. Resultatet av företagets och fackets uppgörelse blev att dessa kvinnor fick sparken först och knappt såg röken av de 50 extra månadslönerna. Till exempel fick Liz Myrhed, som hade jobbat nio år på företaget, en månadslön, medan en HTF-medlem som hade jobbat lika länge fick tio månadslöner. De tre HTF-representanter som skötte förhandlingen kapade själva åt sig 30 av de 50 månadslönerna. När de oorganiserade kvinnorna krävde att själva få förhandla om sina uppsägningsvillkor sade företaget nej. I Sverige binds nämligen även oorganiserade arbetstagare av den här typen av överenskommelser. Den oorganiserade saknar rätt att föra sin egen talan.

Stämde och fick skadestånd
Kvinnorna stämde Hansen Conference & Event och krävde skadestånd bland annat för att de diskriminerats på grund av att de inte varit med i facket. Arbetsgivarorganisationen Almega, som har företrätt företaget i processen, har förklarat att allt detta är ”god sed på arbetsmarknaden” och att gynnandet av HTF-medlemmar har ”naturliga skäl”.

Rättegången var planerad till våren 2007. Men i december 2006 kom kvinnorna och företaget överens om en förlikning som innebar att kvinnorna fick vardera 60 000 kr i skadestånd.

I media
”Kollektivavtal gjorde dem helt rättslösa”,
Expressen 2007-01-10