Category

Föreningsfrihet

Henrik Gustavsson mot Byggnads

By | Föreningsfrihet

År 2006 krossade Byggnads Henrik Gustavssons företag med olagliga stridsåtgärder. Sedan dess har han med Centrum för rättvisas hjälp drivit en uppmärksammad process för att få rätt mot fackförbundet. Henrik Gustavsson vann en viktig delseger i målet 2015 när Högsta domstolen i en s.k. mellandom slog fast att ett fackförbund under vissa omständigheter kan hållas ansvarigt för stridsåtgärder som kränker enskildas rättigheter enligt Europakonventionen. Under våren 2019 konstaterade Svea hovrätt också att Byggnads åtgärder hade kränkt företagets rättigheter. Trots det så avslog hovrätten Henrik Gustavssons talan och förpliktade honom att betala Byggnads rättegångskostnader med tre miljoner kronor. Hovrättens dom blev slutlig och vann laga kraft sedan Högsta domstolen beslutat att inte pröva fallet. 

– Det är klart att jag är besviken över att Högsta domstolen inte tog upp fallet. Det framstod ju som ganska märkligt att jag förlorade målet och fick betala Byggnads rättegångskostnader trots att hovrätten ansåg att stridsåtgärderna var olagliga. Samtidigt ångrar jag inte för ett ögonblick att jag drog igång den här processen. Det är viktigt att enskilda vågar stå upp för sina rättigheter. Centrum för rättvisa hjälpte mig att stå upp för mina och det är jag tacksam för, sa Henrik Gustavsson efter Högsta domstolens beslut att inte pröva fallet. 

Det var år 2006 som Byggnads krossade Henrik Gustavssons företag HGS Linköping AB med en olaglig blockad. Skälet var att Henrik Gustavsson och hans tre anställda motsatte sig att skriva på ett kollektivavtal som var oförenligt med företagets föreningsfrihet och egendomsskydd i Europakonventionen.

Med hjälp av Centrum för rättvisa stämde Henrik Gustavsson Byggnads och begärde skadestånd. Principfrågan i målet var om ett fackförbund kan bli skadeståndsskyldigt för stridsåtgärder som kränker enskildas rättigheter enligt Europakonventionen.

År 2015 vann Henrik Gustavsson en viktig delseger i målet när Högsta domstolen i en s.k. mellandom slog fast att ett fackförbund kan hållas ansvarigt för en stridsåtgärd som kränker grundläggande rättigheter, under förutsättning att åtgärden är att bedöma som ”kvalificerat otillbörlig”. Med det beskedet skickades målet tillbaka till tingsrätten.

I december 2017 vann Henrik Gustavsson mot Byggnads i tingsrätten och fick skadestånd. Tingsrätten ansåg att stridsåtgärderna var oförenliga med Europakonventionen och kvalificerat otillbörliga. Byggnads överklagade dock till hovrätten, som i en dom från våren 2019 höll med tingsrätten om att stridsåtgärderna var olagliga och kränkte företagets grundläggande rättigheter. Trots det så avslog hovrätten Henrik Gustavssons talan och förpliktade honom att betala Byggnads rättegångskostnader med tre miljoner kronor. Skälet för det var att hovrätten ansåg att rättighetskränkningarna inte var tillräckligt allvarliga för att leda till skadeståndsansvar för Byggnads.

Med hjälp av Centrum för rättvisa överklagades domen till Högsta domstolen som dock beslutade att inte ta upp målet till prövning.

– Fallet visar hur svårt det kan vara för enskilda att stå upp för sina rättigheter och utmana mäktiga motparter. Henrik Gustavsson vann i tingsrätten och fick medhåll i hovrätten om att Byggnads stridsåtgärder var olagliga och kränkte företagets grundläggande rättigheter. Trots det går Byggnads fri från ansvar samtidigt som rättegångskostnaderna övervältras på Henrik Gustavsson. Det är otillfredsställande och vi kommer att överväga om vi ska ta fallet vidare på något annat sätt, sa Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, efter Högsta domstolens beslut.

Colorelit mot Målaremästarna

By | Föreningsfrihet

De fick stopp på olaglig semesterkassa

Visbyföretaget Colorelit Måleri AB och dess tre anställda lämnade i januari 2011 i en anmälan till Datainspektionen med anledning av att fackföreningen Måleribranschen vill tvinga dem att ingå ett kollektivavtal som bland annat innebär ett intrång i den personliga integriteten. 

 

I juli 2010 kontaktade fackförbundet Svenska Målareförbundet målerifirman Colorelit i Visby och ställde krav på kollektivavtal. Men varken företaget eller dess tre anställda vill ha något kollektivavtal. Colorelit är inte med i arbetsgivareorganisationen Målaremästarnas Riksförening och ingen av de anställda är med i facket. Anställningsvillkoren på företaget är lika bra eller bättre än det som avtalet kräver.

– Målareförbundet kan inte sätta sig över lagen. Hoten om stridsåtgärder måste dras tillbaka, säger Clarence Crafoord, som är chefsjurist vid Centrum för rättvisa och ombud för företaget och dess anställda.

Strider mot personuppgiftslagen, PuL

Avtalet tvingar bland annat arbetsgivaren att tre gånger om året rapportera in all statistik om sina anställda till Måleribranschens Semesterkassa, som drivs gemensamt av Målareförbundet och Målaremästarna. Uppgifterna lämnas sedan vidare till Målareförbundet, oavsett om arbetstagarna är med i facket eller inte.

Det är denna del av avtalet som anmälts till Datainspektionen. Myndigheten har i ett liknande fall konstaterat att fackförbundet Byggnads bröt mot personuppgiftslagen när man samlade in personuppgifter från arbetstagare som inte var medlemmar. För att det enligt PuL ska vara tillåtet att behandla personuppgifter krävs det i regel ett godkännande från den som registreras.

Kränker föreningsfriheten

Datainspektionens prövning tar endast sikte på PuL. Men mycket talar för att det även handlar om en kränkning av föreningsfriheten i Europakonventionen, som är svensk lag.

– Det är inte tillåtet att tvinga en enskild att lämna ifrån sig personuppgifter till fackförbund som han eller hon valt att inte vara medlem i, avslutar Clarence Crafoord.

Den 13 juni 2011 kom Datainspektionens beslut. Datainspektionen förelade Måleribranschens Semesterkassa att upphöra med att lämna ut identifierbara personuppgifter till Svenska Målareförbundet i syfte att utgöra underlag för Målareförbundets statistik.

Inlagor och beslut

Datainspektionens beslut 20110613

Fallet i media:

Arbetet, 2015-05-22, Blockaderna som bara fortsätter

Arbetet, 2011-03-11, ”Seriösa företag har inget emot kollektivavtal”
Arbetet, 2011-02-18, ”Colorelit har inga fackliga medlemmar anställda!”
Hela Gotland, 2011-01-29, ”Kan Colorelit få rättvisa?”
Hela Gotland, 2011-01-28, ”Colorelit anmäler Målareförbundet – men varslet kvarstår om blockad den 1 februari”
Lag & Avtal, 2011-01-28, ”Målarnas semesterkassa olaglig”
Expressen, 2011-01-27, ”Målarmaffian, del 2
Sveriges Radio P4 Gotland, 2011-01-27, ”Målerifirma i strid om kollektivavtal”
Expressen, 2011-01-05, ”Eric Erfors: Facket som målarmaffia”

 

 

 

Sofia Appelgren mot Hotell- och Restaurangfacket

By | Föreningsfrihet

Blockad mot salladsbar – trots bättre anställningsvillkor

I december 2006 försattes salladsbaren Wild’n Fresh i Göteborg i blockad av Hotell- och restaurangfacket, HRF. Varken ägaren eller hennes anställda ville teckna kollektivavtal. Centrum för rättvisa lät advokatbyrån Mannheimer Swartling granska anställningsvillkoren – och de var lika bra eller bättre än kollektivavtalet på 9 av 10 punkter.

Göteborgsrestaurangen Wild’n Fresh försattes i december 2006 i blockad av HRF, eftersom restaurangen inte ville teckna kollektivavtal. De anställda var inte med i facket.

HRF påstod att restaurangens villkor var sämre ”på alla punkter”. Centrum för rättvisa hjälpte Wild’n Fresh att få till stånd en seriös jämförelse med kollektivavtalet. Uppdraget gick till advokatfirman Mannheimer Swartling, som gick igenom och jämförde alla relevanta villkor avseende de fyra personer som var eller hade varit anställda på restaurangen sedan blockaden varslades.

Lika bra eller bättre villkor
Det visade sig att HRF:s uppgifter byggde på en utredning, som inte ens kontaktat Wild’n Fresh för att få reda på fakta. Mannheimer Swartling hade däremot tillgång till både kollektivavtalet och restaurangens villkor. Genomgången visade att Wild’n Fresh betalade lön och semesterersättning som var högre än vad som krävdes enligt kollektivavtalet. I fråga om sjuklön, mertidsersättning med mera låg Wild’n Fresh på de nivåer som krävdes enligt lag och kollektivavtal. Flera av de villkor som HRF påstod var sämre vid Wild’n Fresh aktualiserades inte ens för restaurangens personal.

Åtgärdade en brist
Wild’n Fresh hade sämre villkor än kollektivavtalet på en viktig punkt. Det försäkringsbolag som restaurangen tidigare hade anlitat erbjöd inte ett lika omfattande försäkringsskydd som det skydd som kollektivavtalet erbjöd genom Fora Försäkringscentral AB (Fora). Restaurangen åtgärdade detta direkt genom att teckna samma försäkringspaket hos Fora. Därmed var även försäkringsvillkoren desamma som enligt kollektivavtalet.

HRF menade vidare att de anställda vid Wild’n Fresh skulle ha otillåtna anställningsformer. Det var både felaktigt och irrelevant. I enlighet med huvudregeln i lagen om anställningsskydd (LAS) var anställningarna vid Wild’n Fresh tillsvidareanställningar, och de anställda var tillförsäkrade de rättigheter som följde av denna anställningsform.

Sålde restaurangen
I februari 2007 blev pressen på ägaren Sofia Appelgren för stor, och hon sålde restaurangen. Det blev därför aldrig fråga om någon rättslig prövning av blockaden – däremot påverkade fallet debatten.

Det är självklart att fack och företag ska få teckna kollektivavtal. Men det är en viktig principfråga att det ska bygga på frivillighet, särskilt om de anställda inte är med i facket och om villkoren är lika bra eller bättre än kollektivavtalet. I fallet Wild’n Fresh bedrev HTF dessutom en kampanj mot restaurangens ägare och anställda som var både osaklig och kränkande.

I media
”Sofia Appelgren säljer salladsbaren”, Aftonbladet 2007-02-06

Stefan Nilsson m.fl. mot Kommunal och SLA

By | Föreningsfrihet

De begär skadestånd – tvingades betala olagliga granskningsavgifter

Sex trädgårdsanläggare i Bjuv och Helsingborg har skickat stämningsansökningar till Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet, SLA, och Svenska Kommunalarbetareförbundet, Kommunal. De har tvingats betala granskningsavgifter till Kommunal, trots att de inte varit medlemmar. Nu begär de pengarna tillbaka och skadestånd för intrånget i deras rättigheter i Europakonventionen. Hovrätten ska nu pröva målet genom mellandom.

Europadomstolen har sagt att fack och arbetsgivare måste ta ansvar för sina övertramp. Här handlar det om ett allvarligt intrång i bland annat föreningsfriheten, säger Clarence Crafoord som är chefsjurist vid Centrum för rättvisa och ombud för trädgårdsanläggarna tillsammans med Gunnar Strömmer.

Fram till våren 2007 tvingades trädgårdsanläggarna betala 1,5 procent av lönen – cirka 400 kronor i månaden – i så kallade granskningsavgifter till Kommunal. Detta trots att de har valt att inte vara med i facket.

Nu begär de pengarna tillbaka av Kommunal. Det handlar om vardera 8 000 till 18 000 kronor. Dessutom kräver trädgårdsanläggarna ideellt skadestånd om vardera 50 000 kronor av Kommunal och SLA gemensamt.

Ingen granskning
Förr i tiden arbetade trädgårdsanläggarna ofta på ackord. Men numera gäller i regel fasta löner, och det finns inte behov av den gamla sortens lönegranskning.

2006 erkände dessutom Kommunal att man inte utfört någon granskning på Väla mark & trädgård i Helsingborg där tre av de sex trädgårdsanläggarna arbetar. En del pengar betalades tillbaka, men långtifrån allt. Någon rättighetskränkning erkändes inte. Övriga tre trädgårdsanläggare arbetar på Utetjänst i Bjuv – inte heller där har det skett någon granskning.

– I över 10 år har jag på egen hand försökt få reda på vad mina pengar gått till. Det känns skönt att nu ha Centrum för rättvisa som ombud och att fallet ska prövas av en domstol, säger Stefan Nilsson, en av de anställda på Väla mark & trädgård.

Strider mot Europakonventionen
I februari 2007 underkände Europadomstolen de granskningsavgifter som gällde på byggområdet – Evaldsson-målet. Redan den bristande insynen i systemet ansågs strida mot Europakonventionen, som är svensk lag sedan 1995. Som en direkt följd av domen avskaffades granskningsavgifterna för både byggnadsarbetare och trädgårdsanläggare.

Granskningsavgifterna strider även mot föreningsfriheten i Europakonventionen. Det är inget fel i sig att Kommunal har en politisk agenda – men det är fel att personer som valt att inte vara medlemmar ska tvingas stödja den ekonomiskt.

Både fack och arbetsgivare ansvariga
Redan 1998 sade Arbetsdomstolen att Europakonventionen kan ge ett skydd mot privata parter på arbetsmarknaden, inte bara mot staten. Och Europadomstolen har i flera domar betonat att fack och arbetsgivare i en modell som den svenska måste ta ansvar för sina egna övertramp.

I trädgårdsanläggarfallet har Kommunal fått alla pengarna från granskningsavgifterna. Och efter Evaldsson-domen var det till slut arbetsgivarsidan som krävde att avgifterna måste bort.

Likväl riktar trädgårdsanläggarna sina krav mot både Kommunal och arbetsgivarorganisationen SLA:

– Båda parter har undertecknat det kollektivavtal som reglerade granskningsavgifterna, och båda parter delar därmed ansvaret för konsekvenserna, konstaterar Clarence Crafoord.

I media
Helsingborgs Dagblad, 2010-04-07, ”Kräver skadestånd av Kommunal och SLA”
Rapport, 2006-10-30, ”Ej anslutna kräver fackavgift tillbaka”

Inlagor och beslut
Tingsrättens dom 2013-05-06
Överklagande till Hovrätten 2013-10-28
Hovrätten PT 2013-12-06
Beslut om mellandomstema av Helsingborgs tingsrätt, 2012-10-03
Stämningsansökan 2010-06-23

Bjersér m.fl. mot Hansen Conference & Event/Almega

By | Föreningsfrihet

Kollektivavtal gjorde dem rättslösa

När företag och fack kom överens om vilka som skulle få sparken fick Camilla Bjersér och fyra kvinnliga kollegor gå. De hade jobbat längst, men var inte med i facket. Kvinnorna stämde företaget, som till sist betalade ut skadestånd frivilligt.

Våren 2005 fick Camilla Bjersér, Liz Myrhed, Aniette Scott, Vibeke Waldemar och Marielouise Örtegren sparken från Göteborgsföretaget Hansen Conference & Event. Företagets skäl för uppsägning var arbetsbrist.

Om principen ”sist in, först ut” i LAS hade följts skulle fyra av de fem kvinnorna fått stanna kvar. Men fack och arbetsgivare får genom kollektivavtal avtala bort lagens turordning genom att komma överens om en så kallad avtalsturlista. Därför gick Hansen Conference & Event med i branschorganisationen Almega två dagar innan man meddelade de anställda att det var uppsägningar på gång. Kollektivavtalet med Tjänstemannaförbundet HTF och därigenom möjligheten att kringgå LAS fick man på köpet. För att få med HTF på noterna erbjöd företaget att betala ut 50 extra månadslöner, som HTF fick fördela bland dem som skulle sägas upp.

Behandlades sämre
Föreningsfriheten, som har det starkaste skyddet i Europakonventionen, innebär att alla har rätt att bilda och ansluta sig till föreningar och att dessa föreningar har rätt att verka fritt. Men den innebär också att ingen ska tvingas tillhöra eller stödja en förening eller straffas om man väljer att stå utanför.

Camilla Bjersér, Liz Myrhed, Aniette Scott, Vibeke Waldemar och Marielouise Örtegren var inte med i HTF. Resultatet av företagets och fackets uppgörelse blev att dessa kvinnor fick sparken först och knappt såg röken av de 50 extra månadslönerna. Till exempel fick Liz Myrhed, som hade jobbat nio år på företaget, en månadslön, medan en HTF-medlem som hade jobbat lika länge fick tio månadslöner. De tre HTF-representanter som skötte förhandlingen kapade själva åt sig 30 av de 50 månadslönerna. När de oorganiserade kvinnorna krävde att själva få förhandla om sina uppsägningsvillkor sade företaget nej. I Sverige binds nämligen även oorganiserade arbetstagare av den här typen av överenskommelser. Den oorganiserade saknar rätt att föra sin egen talan.

Stämde och fick skadestånd
Kvinnorna stämde Hansen Conference & Event och krävde skadestånd bland annat för att de diskriminerats på grund av att de inte varit med i facket. Arbetsgivarorganisationen Almega, som har företrätt företaget i processen, har förklarat att allt detta är ”god sed på arbetsmarknaden” och att gynnandet av HTF-medlemmar har ”naturliga skäl”.

Rättegången var planerad till våren 2007. Men i december 2006 kom kvinnorna och företaget överens om en förlikning som innebar att kvinnorna fick vardera 60 000 kr i skadestånd.

I media
”Kollektivavtal gjorde dem helt rättslösa”,
Expressen 2007-01-10