Christopher Gillberg mot Sverige

Statligt löftesbrott om tystnadsplikt i Europadomstolen

Professor Christopher Gillberg ville hålla avtalen om tystnadsplikt med de 141 försökspersonerna som deltog i ADHD/Damp-undersökningen. Men hovrätten fällde honom för tjänstefel. Europadomstolens högsta instans kom fram till att Sverige inte skulle fällas för brott mot Europakonventionen.

 

Tingsrätten dömde 2005 Christopher Gillberg för tjänstefel vilket fastställdes av hovrätten året därpå. Orsaken var att han med hänsyn till avtal om tystnadsplikt med försökspersonerna inte ville lämna ut känsliga uppgifter om 140 barn och anhöriga som ingick i hans DAMP/ADHD-forskning. Han stod fast vid sitt löfte. Den barnläkare och den sociolog som enligt kammarrättens beslut skulle få tillgång till materialet fick aldrig se det.

Men Christopher Gillberg gjorde bara som Göteborgs universitet hade gett order om. Han slog vakt om materialet. Utomstående skulle inte få se det. Den typen av sekretessavtal ingick hundratals forskare över hela landet varje år.

Väckte åtal

Justitieombudsmannen väckte ändå åtal mot både professor Gillberg och rektorn för Göteborgs universitet för tjänstefel. Genom den fällande domen tvingades Gillberg betala över 150.000 kronor i böter och rättegångskostnader.

Christopher Gillberg gav sig inte utan väckte talan i Europadomstolen. Under hösten 2010 kom en minoritet i första kammaren fram till att Sverige skulle fällas och hovrättens dom kritiserades kraftigt. Majoriteten fann dock inte att något konventionsbrott hade begåtts.

Målet togs sedan upp i Europadomstolens högsta instans Grand Chamber, som höll huvudförhandling i målet den 28 september 2011. Det är den första svenska förhandlingen i Grand Chamber på 15 år. Senast gällde det den gotländske företagaren Torgny Gustafsson som rörde den negativa föreningsfriheten och hans rätt som företagare att inte genom stridsåtgärder tvingas teckna kollektivavtal. Christoffer Gillberg kontaktade Centrum för rättvisa i samband med pläderingen som sedermera hölls av juristerna Anna Rogalska Hedlund och Clarence Crafoord.

Många brister

Det finns många brister i rättssäkerheten kring det svenska systemet kring forskning och offentlighet. Och det finns europarättsliga aspekter som varken kammarrätten eller brottmålsdomstolarna beaktat.

De regler som här blir tillämpliga är artikel 8 och artikel 10. När det gäller artikel 8 och rätten till privatliv har Christoffer Gillberg kränkts som tvingats till det omöjliga valet mellan att svika sitt löfte till försökspersonerna eller att hålla det och straffas. Beträffande artikel 10 som gäller yttrandefriheten har rätten att slippa lämna ut information kränkts. Christoffer Gillberg hade ingen talerätt i kammarrätten och i likhet med försökspersonerna hördes han inte trots att denna möjlighet fanns enligt förarbetena.

En forskare borde inte – i likhet med en journalist – genom myndighetsbeslut tvingas yppa sina källor av privat och känslig natur. En sådan inskränkning av den negativa yttrandefriheten är inte proportionell med hänsyn till det allmänna intresset av en etisk forskning där privatpersoner vågar ställa upp i studier. Att dessutom bli straffad för att inte följa ett felaktigt beslut om att lämna ut integritetskänsliga uppgifter, som Gillberg inte ens hade rätt att överklaga eller ens rätt att yttra sig i frågan, är i sig en kränkning av den negativa yttrandefriheten.

Den 3 april 2012 meddelades Europadomstolens dom som innebar att svenska staten inte skulle fällas. Varken artikel 8 eller 10 skulle tillämpas. Eftersom kammarrättsavgörandet rörande utlämning av forskningsmaterialet gick för långt tillbaka i tiden beaktades aldrig eventuella brister i detta i Grand Chambers prövning. Därmed återstår alltjämt för svenska lagstiftare att se över hur känsligt forskningsmaterial ska hanteras.

Europadomstolens Grand Chamber
Europadomstolens dom
Hovrättens dom
Tingsrättens dom
Kammarrättens dom 1 Eva Kärfve
Kammarrättens dom 2 Eva Kärfve
Regeringsrättens beslut Gillberg