Martin Sundahl i Almunge har en bakgrund som ljudtekniker, dokumentärfilmare och specialeffektsproducent. När han startade företaget Gunsmoke Movie Productions var hans affärsidé specialeffekter med hjälp av svartkrutsrevolvrar.
Väntan på tillstånd
För att få inneha en svartkrutsrevolver måste man ha tillstånd av Polismyndigheten. Martin Sundahl ansökte därför i juli 2003 om ett sådant tillstånd hos Polismyndigheten, som senare samma år avslog hans ansökan. Men Martin Sundahl överklagade och fick i februari 2004 rätt i Länsrätten. I juli 2004 fastställdes Länsrättens dom av Kammarrätten. Men Polismyndigheten gav sig inte, utan överklagade till Regeringsrätten. Först tre år senare, i slutet av augusti 2007, beslutade Regeringsrätten att inte meddela prövningstillstånd. I november 2007 utfärdade Polismyndigheten slutligen tillståndet.
Grusade planer
Handläggningstiden blev alltså totalt fyra år och fyra månader, varav hela tre år och en månad var väntan i Regeringsrätten. Tillståndet var en förutsättning för att Martin Sundahl skulle kunna förverkliga sitt företag. Den långa väntetiden fick allvarliga konsekvenser: Martin Sundahls företagsplaner grusades.
Skadeståndsnivån
Rätten till rättegång inom skälig tid skyddas i artikel 6 i Europakonventionen. Högsta domstolen har slagit fast att den som drabbas av oskäliga väntetider har rätt att få skadestånd i svensk domstol. I maj 2008 beslutade Justitiekanslern, JK, att utge skadestånd om 10 000 kronor till Martin Sundahl – men det är för lågt om man ser till praxis från Europadomstolen och Högsta domstolen.
I mars 2009 stämde Martin Sundahl staten med Centrum för rättvisa som ombud i syfte att få den viktiga principfrågan om nivån på skadeståndet prövad. Stockholms tingsrätt höjde skadeståndet till 20 000 kronor, det dubbla som JK beviljat. JK valde att överklaga domen och Svea hovrätt fastställde tingsrättens dom.
Den 13 juli 2011 meddelade Högsta domstolen prövningstillstånd i målet och den 11 april 2012 föll domen. Högsta domstolen valde att inte höja skadeståndet, men lät staten stå för sina egna rättegångskostnader.
