Ivan Rönnbäck flyttade in i sitt hus i Borlänge 1969. Hans fastighet låg då omgivet av liknande bostadshus. 1977 beslutade byggnadsnämnden om en detaljplan som skulle möjliggöra för utbyggnad av industrimark i kvarteret. Ivan Rönnbäck hörde sig för hos kommunen om detaljplanen skulle ha några effekter på hans hus och tomt. Detta förnekades från kommunens sida. Under årens lopp har angränsande industrier gjort att grannarna fått flytta och att husen runt omkring försvunnit.
Bolaget drivande
I februari 2007 beslutade Byggnadsnämnden på Maserfrakts begäran om en fastighetsplan som skulle förverkliga detaljplanen från 1977. Konkret innebar detta att Ivan Rönnbäcks hus skulle tvångsinlösas och att han skulle tvingas flytta. Kommunen menade vidare att Ivan Rönnbäck har haft en osedvanligt lång tid på sig att hitta en annan bostad.
För Ivan Rönnbäck kom beslutet som en chock – han kan inte tänka sig att flytta från det hus som har varit hans hem de senaste 40 åren. Han har rustat huset så att det ska klara hans behov som äldre.
Olaglig plan
Maserfrakts önskan om att utvidga sin terminal är inte ett ”angeläget allmänt intressen” – och det väger i vart fall inte tyngre än Ivan Rönnbäcks intresse av att bo kvar i sitt hem. Detta bekräftades när Länsstyrelsen i Dalarnas län i april 2008 upphävde kommunens beslut. Länsstyrelsen menade att de fördelar som kan vinnas med fastighetsplanen inte kan anses överväga de olägenheter som planen orsakar Ivan Rönnbäck.
Regeringen sista instans
Länsstyrelsens beslut överklagades av både Borlänge kommun och Maserfrakt till regeringen, som är sista instans. Den 3 december 2009 underkände regeringen planen. Det betyder att Ivan kan pusta ut – han får bo kvar.
-
2009
-
Expressen
Låt dem inte fördriva Ivan
-