Category

Uncategorized

Uppsatstävling: 25  000 kr till bästa examensuppsats om fri- och rättigheter

By | Aktuellt, Student, Uncategorized

Har du skrivit examensuppsats i juridik om fri- och rättigheter? Ansök om 2019 års Midander-Lönnstipendium senast den 18 oktober 2019!

För att uppmuntra och uppmärksamma studier av fri- och rättigheter delar Centrum för rättvisa varje år ut Midander-Lönnstipendiet till den sökande som har skrivit den bästa examensuppsatsen i juridik om individuella fri- och rättigheter.

Stipendiet uppgår till 25 000 kronor och uppsatsens ämne kan vara processrätt, skadeståndsrätt, EU-rätt, förvaltningsrätt, konstitutionell rätt och så vidare men kärnfrågan måste vara tydligt relaterad till individuella fri- och rättigheter.

Ansökan ska innehålla uppsats och betygskopia. Uppsatsen ska omfatta 30 hp.
Du skickar ansökan per e-post till lisa.andersson@centrumforrattvisa.se senast den 18 oktober 2019. Vill du tipsa om en uppsatsförfattare som borde få stipendiet? Maila författarens namn och lärosäte till lisa.andersson@centrumforrattvisa.se.

Läs mer om stipendiet på https://centrumforrattvisa.se/student

Vi ser fram emot att läsa din uppsats!

Centrum för rättvisa är personuppgiftsansvarig för de personuppgifter som du skickar till oss i samband med din ansökan. Mer information om hur vi behandlar dina personuppgifter finns i vår personuppgiftspolicy: https://centrumforrattvisa.se/personuppgiftspolicy/

Boende i Folkesta mot Eskilstuna kommun

By | Uncategorized

Folkestaborna ger sig inte

Kalla faktas program ”Spökstaden” sänds på TV4 klockan 21.00 tisdagen den 13 september 2016. Programmet handlar om Eskilstuna kommuns olagliga hantering av de boende i Folkesta. Trots att kommunen för sex år sedan tömde området och tvingade de boende att flytta har kommunen fortfarande inga planer på att använda marken, avslöjar Kalla fakta.

 

Se Kalla faktas program ”Spökstaden” här.

För sex år sedan var Folkesta ett levande bostadsområde med ett trettiotal villor och radhus, där familjer bott i generationer. Men när kommunen i en översiktsplan beslutade att omvandla området till ett handels- och logistikområde blev villorna och radhusen osäljbara över en natt. Eftersom det inte längre gick att sälja fastigheterna på den öppna marknaden kände sig många tvungna att acceptera kommunens bud på husen och utflyttningen började. I dag bor bara tre familjer kvar. De riskerar fortfarande att förlora sina hem.

Kommunen redovisade aldrig några konkreta planer för bostadsområdet. Och nu står det klart att marken kommer att stå oanvänd i minst 10–20 år till. Det finns alltså fortfarande inga planer för Folkesta, som i dag beskrivs som en spökstad med tomma och förfallna hus.

Efter att kommunen informerade om sina planer i maj 2010 tog ca 70 fastighetsägare strid. Flera boende har med Centrum för rättvisas hjälp försökt att utmana översiktsplanen i förvaltningsdomstol. Äganderättsskyddet i grundlagen och i Europakonventionen innebär att enskilda inte får tvingas ge upp sina hem hur som helst. Kommunen måste kunna redogöra för att det finns tungt vägande skäl eller ”angelägna allmänna intressen” som regeringsformen uttrycker det.

– Vad som är ett ”angeläget allmänt intresse” kan variera, men det är vår bedömning att kommunen brutit mot lagen i det här fallet. Det är inte lagligt att tvinga enskilda från hus och hem bara för att marken kan vara bra att ha i framtiden för kommersiella intressen, säger Fredrik Bergman, chefsjurist på Centrum för rättvisa och ombud för de boende tillsammans med vd Clarence Crafoord.

Efter att de boende överklagat översiktsplanen till förvaltningsrätten gjorde dock domstolen ingen samlad prövning av de boendes rättigheter enligt regeringsformen och Europakonventionen. Varken kammarrätten eller Högsta förvaltningsdomstolen ville sedan ta upp de boendes överklagande. De tre familjer som fortfarande bor kvar i Folkesta lever i ovisshet.

– Det har hittills inte gått att få en ordentlig juridisk prövning av de boendes rättigheter. Även om den rättsliga prövningen i och för sig inte är avslutad har de boende i praktiken blivit rättslösa eftersom de redan tvingats bort från sina hem och de få som bor kvar har hamnat i en omöjlig situation. Fallet är ett exempel på den rättsosäkerhet som enskilda villaägare i Sverige riskerar att drabbas av när kommuner beslutar sig för att omvandla områden, avslutar Fredrik Bergman.

 

Fallet i domstol

 

I media

Centrum för rättvisa mot staten (FRA)

By | Uncategorized

 

In English 1280px-Flag_of_the_United_Kingdom.svg

Sommaren 2008 anmälde Centrum för rättvisa den s.k. FRA-lagen till Europadomstolen. Detta eftersom det var tveksamt om den levde upp till Europakonventionens krav för att skydda enskildas integritet. Klagomålet till Europadomstolen bidrog till att riksdagen snabbt skrev om lagen för att stärka enskildas integritet vid signalspaning. Europadomstolen godkände sedan i sin dom den uppdaterade FRA-lagen, men framförde samtidigt viss kritik och framhöll att lagstiftningen kan förbättras i ett antal avseenden.

Läs Europadomstolens dom här.

– Det är bra att vi nu har fått detta besked från Europadomstolen. Signalspaning ingår som ett viktigt led i Sveriges underrättelseverksamhet. Det har funnits ett stort allmänintresse i att det klargörs om FRA-lagen, som möjliggör hemlig övervakning av enskildas kommunikation i stor skala, innehåller tillräckliga rättssäkerhetsgarantier för att skydda individens fri- och rättigheter, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa.

Bakgrund

Försvarets radioanstalt, FRA, har sedan en lång tid tillbaka bedrivit signalspaning mot trådlös kommunikation i etern, t.ex. radio- och satellitkommunikation, som ett led i Sveriges försvarsunderrättelseverksamhet. För att FRA:s signalspaning skulle hänga med i den tekniska utvecklingen föreslogs våren 2007 en lagändring som gav myndigheten möjlighet att spana även i trådburen kommunikation, dvs. den kommunikation som sker via internet och mobiltelefoni. Under sommaren 2008 utlöste lagförslaget en intensiv debatt om statlig övervakning och personlig integritet.

Kort efter att riksdagen röstat igenom den ursprungliga versionen av FRA-lagen den 18 juni 2008 kom en dom från Europadomstolen som underkände en liknande lagstiftning i Storbritannien (Case of Liberty and others v. The United Kingdom). I domen ställde Europadomstolen upp ett antal kriterier för att signalspaning ska kunna godtas, som det var uppenbart att den svenska lagstiftningen inte levde upp till. Domen gjorde det tydligt att Europakonventionens krav inte hade beaktats i tillräcklig mån när den ursprungliga FRA-lagen togs fram. Centrum för rättvisa vände sig därför till Europadomstolen för att få besked om den svenska lagen innehöll tillräckliga rättssäkerhetsgarantier för enskilda.

Även den svenska regeringen insåg att det dåvarande regelverket inte levde upp till de krav som Europakonventionen ställde, och föreslog därför snabbt ett antal lagändringar som syftade till att stärka integritetsskyddet vid signalspaning. Men även efter den uppdaterade FRA-lagen, som trädde i kraft i december 2009, kvarstod ett antal frågor om hur lagstiftningen levde upp till Europakonventionens krav.

Europadomstolens domen den 19 juni 2018

Europadomstolen ställde i processen ett antal riktade frågor till den svenska regeringen, både om den ursprungliga versionen av FRA-lagen och den uppdaterade. Europadomstolen ansåg dock i sin dom att det inte fanns skäl att pröva den ursprungliga versionen av lagstiftningen, utan nöjde sig med att pröva den uppdaterade FRA-lagen, där större hänsyn hade tagits till Europakonventionens skydd för grundläggande fri- och rättigheter.

I sin dom som offentliggjordes den 19 juni 2018 godkänner Europadomstolen den uppdaterade FRA-lagen – men påpekar att skyddet för enskildas integritet kan stärkas.

Europadomstolen framhåller i sin dom att FRA:s signalspaning innebär ett ingrepp i enskilda människors integritet, men att ingreppet kan rättfärdigas av hänsyn till statens intresse av att bedriva försvarsunderrättelseverksamhet. Europadomstolens samlade bedömning är att den uppdaterade FRA-lagen innehåller tillräckliga rättssäkerhetsgarantier för att Sverige ska anses ha uppfyllt de minimikrav som följer av Europakonventionen. Europadomstolen framhåller dock att lagstiftningen kan förbättras i flera avseenden för att stärka skyddet för enskildas integritet.

Det är framförallt i två avseenden som Europadomstolen framför kritik. För det första anser Europadomstolen att det finns frågetecken kring skyddet för enskildas integritet i fall där Sverige överlämnar inhämtad underrättelseinformation till andra stater eller internationella organisationer. I dessa fall innehåller lagen inte en tillräckligt tydlig reglering. För det andra anser Europadomstolen att det är en brist att den statliga tillsynsmyndigheten SIUN inte behöver motivera sina beslut när den prövar klagomål från enskilda som misstänker att de har övervakats. Detta innebär att det i praktiken inte är möjligt för enskilda att få reda på om deras kommunikation har övervakats av FRA.

– Europadomstolens dom innebär att FRA-lagen anses leva upp till de minimikrav som gäller enligt Europakonventionen, men visar samtidigt att lagstiftningen kan förbättras för att enskilda ska få ett fullgott skydd för den personliga integriteten. Sverige bör inte balansera på gränsen till vad som kan strida mot grundläggande mänskliga rättigheter, och det får förutsättas att regeringen tar till sig av de synpunkter som Europadomstolen för fram, avslutar Fredrik Bergman.

Europadomstolens dom blir slutgiltig inom tre månader från det att den meddelades, om ingen av parterna begär att målet ska prövas av Europadomstolen i stor sammansättning.

 

Processen i Europadomstolen:

Centrum för rättvisas yttrande 15-12-10

Regeringens yttrande 15-11-19

Centrum för rättvisas yttrande 15-08-31

Regerings yttrande 15-05-08

Europadomstolens beslut 14-10-14

Centrum för rättvisas yttrande 13-04-02

Regeringens yttrande 13-01-25

Centrum för rättvisas yttrande 12-08-31

Regeringens yttrande 12-04-27

Europadomstolens beslut 11-11-01

Centrum för rättvisas yttrande 11-01-03

Centrum för rättvisas klagomål till Europadomstolen 08-07-14

 

Övrigt:

Läs Europadomstolens dom här.

Läs Europadomstolens pressmeddelande (engelska) här.

CASE OF LIBERTY AND OTHERS v. THE UNITED KINGDOM

”Nio punkter återstår att ordna”, debattartikel i SvD,

ICJ Norway – Third party intervention

Centrum för rättvisas remissyttrande

Prop. 2008/09:201 – Ett förstärkt integritetsskydd vid signalspaning

Prop. 2006/07:63 – En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet