Jordbruksverket tvingade småföretagare runt om i landet att sluta sälja vissa importerade juicer utan stöd i lag. Dessutom tvingades flera att betala olagliga straffavgifter på upp till 20 000 kr. En av de drabbade, Brian Cicek i Göteborg, gav inte upp och gick hela vägen till Högsta domstolen.
Brian har den populära butiken Wiesel Matcenter i Göteborg. Han importerar och säljer livsmedel. I december 2007 kom Jordbruksverket på besök. Brian hade juice på burk i sitt sortiment – dessa ingick inte i ett pantsystem. Inte så konstigt eftersom den gällande lagen säger att mejeri- och juiceprodukter är undantagna från kravet på pant. Men Jordbruksverket krävde ändå att en miljösanktionsavgift, en sorts bot, på 5 000 kr skulle betalas.
Brian skrev i sin överklagan till Miljödomstolen att han blivit informerad om att juiceburkar är undantagna pantkravet. Domstolen avslog överklagandet i april 2008 och gav Jordbruksverket rätt. Man skrev också att det är upp till företaget att hålla sig informerad om vilka regler som gäller och påpekade att företagare inte kan förlita sig på vad en leverantör har sagt. Samma dag dömde domstolen tvärt om i ett fall som gällde, just det, juice. Och ett liknande företag slapp med den domen betala boten från Jordbruksverket.
Staten tar inte ansvar för sina övertramp
Brian vände sig då till Justitiekanslern, JK, som i sitt beslut i maj 2010 konstaterade att Jordbruksverket hade gjort fel. Däremot menade JK att felet inte var så allvarligt att staten behöver ersätta Brian för kostnaderna. Innebörden var med andra ord att företagare själva får stå för kostnaden när myndigheter gör fel och begår övertramp.
Den 14 november kom domen i Göta Hovrätt. Hovrätten säger bland annat att ”Även om man anser att det vid miljödomstolens prövning av ärendet har funnits utrymme för skilda tolkningar av begreppet fruktjuice, har miljödomstolen enligt hovrättens mening inte gjort någon så allvarlig felbedömning att denna kan föranleda skadeståndsansvar för staten”. Här handlar det om skadeståndsansvar med stöd av skadeståndslagens regel om fel och försummelser från statens sida. I det fallet krävs att domstolen har gjort sig skyldig till ett förbiseende i sin verksamhet eller att domstolens rättstillämpning varit uppenbart oriktig och det anser alltså inte hovrätten.
Brian överklagar till Högsta domstolen och får rätt
Högsta domstolen ger Brian rätt. Skyldigheten att pantmärka burkar hänger ihop med burkens innehåll. Eftersom Jordbruksverket inte anger vad burkarna har för innehåll kan Jordbruksverkets anklagelse gentemot Brians företag inte anses innehålla tillräckliga påståenden för att miljösanktionsavgift ska kunna påföras. Jordbruksverkets anklagelse om brott är därför inte tillräckligt preciserad vilket strider mot artikel 6.3 a) i Europakonventionen.
Högsta domstolens dom tar också upp frågan om vad som krävs för att en myndighets agerande ska medföra skadeståndsskyldighet. Både Justitiekanslern och hovrätten tillämpande en praxis som sa att för att en felaktig rättstillämpning ska vara skadeståndsgrundande krävs att felet ska vara uppenbart. Men Högsta domstolen slår fast att fel eller försummelse i den mening som avses i 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen kan föreligga även utan att rättstillämpningen framstår som uppenbart oriktig. En helhetsbedömning ska göras. Eftersom miljödomstolens domskäl inte förklarar hur man förhållit sig till dryckens innehåll eller på något annat sätt förklarat varför man inte prövat dryckens innehåll rör det sig om en bristfällig rättstillämpning som är skadeståndsgrundande.
– Det har varit en lång resa och det känns skönt att äntligen ha fått bekräftat att myndigheter inte får göra på det här sättet, säger Brian Cicek.