”Sjukhusfilmningen” mot Uppsala läns landsting

Landstinget fälldes för att ha tillåtit att dödskamp blev dokusåpa

En svårt sjuk patient filmades när han vårdades i livets slutskede på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Landstinget tillät och medverkade till att mannens dödskamp blev kommersiell TV-underhållning. Mannens anhöriga stämde landstinget för kränkningen och fick, efter två och ett halvt års kamp samt förlust i tingsrätten, äntligen rätt i Svea hovrätt som tillerkände dem 20 000 kr var i skadestånd. 

– Det är mycket glädjande att den drabbade familjen nu får upprättelse – det är ett viktigt besked till såväl vårdgivare som patienter på sjukhus att rätten till respekt för privatlivet gäller även där, säger Clarence Crafoord, chef för Centrum för rättvisa och ombud i målet tillsammans med Sebastian Scheiman och Anna Rogalska Hedlund.

Patienten kom in på Akademiska sjukhuset den 14 september 2007 sedan han blivit akut sämre i sin cancersjukdom. Två dagar senare dog han. Under tiden som patienten vårdades på sjukhuset vistades ett tv-team från produktionsbolaget Titan i lokalerna. Landstinget hade nämligen släppt in och gett sin tillåtelse till tv-teamet att filma sjukhusets verksamhet och dess patienter – däribland den cancersjuke mannen. Landstinget lät också tv-teamet filma när personalen beskrev patientens hälsotillstånd ingående. Han själv hade aldrig gett sitt samtycke till filmningen.

En dryg månad senare satt patientens fru och dotter framför tv:n då avsnitt 34 av serien ”Sjukhuset” visades på TV3. Plötsligt fick de se sin make respektive pappa i tv-rutan.

– Jag blev chockad, säger dottern.

I avsnittet drabbas patienten av akut andnöd och sjukhuspersonalen skyndar till det rum där han ligger. Den personal som vårdar honom filmas även ute i korridoren och i personalrummet när de diskuterar hans hälsotillstånd. De beskriver allvaret och den utsiktslösa situationen och nämner att de ringt hans fru.

Familjen blev mycket skakad över att se mannen i bild mitt under deras sorgearbete och begravningsförberedelser. Även andra anhöriga och vänner kände igen honom och kontaktade familjen.

Serien fick direkt stort genomslag med över 350 000 tittare i TV3. Den har senare gått i repris och på TV3 Play och sänds för närvarande i TV8.

Patientens anhöriga lyckades efter påtryckningar mot produktionsbolaget och TV3 få dem att ta bort det aktuella avsnittet från TV3:s hemsida. Även landstinget kontaktades men ansvarig person hänvisade bara till en utredning av Socialstyrelsen.

En mycket känslig situation

Termen ”privatliv” har tolkats brett av Europadomstolen och omfattar aspekter hänförliga till den personliga identiteten såsom en persons namn, bild eller integritet. Familjen anser att landstinget helt medvetet lämnat ut deras make, far och morfar i en mycket känslig situation.

Han befann sig i sjukhusmiljö, var allvarligt sjuk, hade svåra smärtor och befann sig dessutom i livets slutskede. Genom att tv-teamet släppts in och tillåtits närvara vid vården av patienten avslöjade landstinget konfidentiella uppgifter om patientens sjukdomstillstånd.

Tingsrätten sa att det var fel att filma, men att landstinget ändå inte behövde ta ansvar

Det strider mot sekretesslagstiftningen att röja identiteten på patienter utan deras samtycke. Detta har Justitieombudsmannen slagit fast med eftertryck i flera beslut rörande anmälningar av tv-serien Sjukhuset. I ett beslut som rörde just Akademiska sjukhuset skrev JO: ”Det är i högsta grad anmärkningsvärt att Akademiska sjukhuset genom ett avtal har godkänt att gällande sekretessregler kan åsidosättas. Det står dessutom klart att sjukhuset i många fall underlåtit att inhämta samtycke från patienten innan filmning skett. Jag är mycket kritisk till sjukhusets agerande”.

De anhöriga stöder sig både på skadeståndslagen och på Europakonventionen i sin talan mot landstinget. Enligt artikel 8.1 i Europakonventionen har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

Mot den bakgrunden var det inte förvånande att tingsrätten kom fram till att det skett ett brott mot sekretesslagstiftningen. Tingsrättens dom innebar dock att landstinget gick fritt från ansvar – eftersom tingsrätten ansåg att viss personal som medverkat till inspelningen skyddades av meddelarfriheten – detta trots att landstinget brutit mot sekretesskyddet.

– Landstinget skyddades enligt tingsrätten av meddelarfriheten. Men meddelarfriheten finns för att skydda enskilda mot den offentliga makten – inte tvärt om, säger Clarence Crafoord.

Hovrätten gav familjen rätt till skadestånd

Tingsrättens dom överklagades till Svea hovrätt som meddelade sin dom den 26 november 2014.

I sin dom tar hovrätten fasta på landstingets ansvar för det som hänt familjen. ”Det är hovrättens bedömning att det grundläggande ansvaret för att sekretessbelagda uppgifter röjts i hög grad ligger på arbetsgivaren, Landstinget. Röjandet av de sekretessbelagda uppgifterna får i belysning härav sägas ha skett på ett sätt som är att jämställa med att det skett på myndighetens vägnar. Under dessa förhållanden hindrar inte bestämmelserna om meddelarfrihet att arbetsgivaren blir skadeståndsskyldig […].”

– För familjen är domen en oerhörd lättnad. Deras mål med processen har varit att hindra att andra drabbas av samma sak, vilket förhoppningsvis blir resultatet av hovrättens dom, säger Clarence Crafoord.

Slutet på en lång resa

Den 1 december 2014 meddelade Landstinget i Uppsala län att hovrättens dom inte kommer att överklagas. Samtidigt bad landstingsrådet Vivianne Macdisi (S) om ursäkt, rakt och utan omsvep, för landstingets agerande.

– Landstingets ursäkt är lovvärd, särskilt med tanke på att den är dubbel och avser både händelsen när intrånget begicks i familjens privatliv, och landstingets agerande under rättsprocessen. Därmed kommer de anhöriga äntligen att kunna lägga den här svåra tiden bakom sig, avslutar Clarence Crafoord.

Läs Landstingets pressmeddelande här:

Landstingets pressmeddelande 2014-12-01

 

Fallet i ett nötskal:

Fallet i media:

Fallet i domstol: