I oktober 2012 inspekterades salongen Vild och Vacker i centrala Halmstad av kommunens miljö- och hälsoskyddsinspektörer. Därefter tog kommunen betalt av Alexandra Olsen och hennes kollegor för ett och samma arbete flera gånger om – i strid med såväl grundlag som vanlig lag. Med hjälp av Centrum för rättvisa överklagade Alexandra Olsen och hennes kollegor avgiftsbeslutet. Mark- och miljödomstolen satte ner tillsynsavgiften och gav kommunen en bakläxa för hur kommunen frikostigt avrundat tillsynstid uppåt.
På Salong Vild och Vacker arbetade vid tidpunkten för inspektionen fyra frisörer. Frisörerna är inte anställda utan bedriver sina verksamheter i enskilda firmor och hyr varsin stol på salongen.
Kommunens tillsyn av Salong Vild och Vacker avsåg hela salongen, och inte specifikt var och en av verksamheterna som bedrivs i lokalen. Tillsynstiden för hela salongen uppgick till tre timmar inklusive för- och efterarbete. Trots att kommunens tillsyn avsåg hela Salong Vild och Vacker fakturerade kommunen var och en av de fyra frisörerna för tre timmar tillsyn vardera. Istället för att ta betalt för de tre timmar som tillsynen av salongen tagit fakturerade kommunen salongens frisörer för totalt 12 timmar, dvs. nio timmar för mycket. Enligt kommunens gällande taxa kostade tillsynen 857 kr per påbörjad timme, och Alexandra Olsen och hennes kollegor fick betala 2 571 kr var.
Med hjälp av Centrum för rättvisa tog Alexandra Olsen och hennes kollegor striden mot kommunens luftfakturor.
De rättsliga förutsättningarna för kommunens avgiftsuttag finns i regeringsformen, kommunallagen och miljöbalken med tillhörande förordningar. En grundläggande princip för kommunalt avgiftsuttag, och som återkommer på flera håll i gällande lagstiftning, är att kommunen måste tillhandahålla en motprestation för de avgifter som tas ut. Kommunen får alltså inte ta betalt för mer tillsynsarbete än vad som faktiskt utförts. Om så sker, som i Alexandra Olsens fall, är avgiftsuttaget olagligt.
Alexandra Olsen överklagade kommunens avgiftsbeslut till Länsstyrelsen i Halland. I april 2013 beslutade länsstyrelsen om nedsättning av avgiften för Alexandra Olsen eftersom tillsynen avsett salongen i dess helhet. Enligt länsstyrelsens beslut ska salongens frisörer dela på kostnaden om totalt 2 571 kr för de tre timmar tillsyn som faktiskt utförts. Beslutet överklagades av Halmstads kommun till Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt.
I april 2014 satte domstolen ner tillsynsavgiften till hälften i sin dom. Domstolen påpekade att kommunen inte får ta betalt för arbete som inte utförts och om det är oklart vilken tid kommunen lagt ner på tillsyn får kommunen ansvara för den oklarheten. Det var bara visat att kommunen hade lagt ner en och en halv timme på tillsyn – inte tre timmar som kommunen ursprungligen fakturerade för. Domstolen gav också kommunen bakläxa för hur kommunen frikostigt avrundat utförd tillsynstid uppåt.
I september 2013 valde Alexandra Olsens kollegor på salongen, Carina Guntell, Marie Andersson och Susanne Blomqvist, också att överklaga kommunens avgiftsbeslut i samband med att de tillsammans med andra drabbade frisörer i Halmstad genomförde en protest mot kommunens luftfakturor. Och precis som för Alexandra Olsen fann Länsstyrelsen i Halland i februari 2014 att kommunen tagit för mycket betalt i förhållande till faktiskt nedlagt arbete för de övriga frisörerna på salongen, och att det vore orimligt att lägga ned mer tid än tre timmar för tillsyn av salongen i dess helhet. Dessutom sänkte länsstyrelsen också avgifterna för sex ytterligare frisörer som på samma vis drabbats av för höga avgifter eftersom de bedriver sina verksamheter i delade lokaler.
