– Högsta förvaltningsdomstolens beslut kom som en kalldusch. Det var en sådan vanmakt. Vi ville ju rädda skogen, men det fanns ingenting vi kunde göra. I stället förvandlades skogen till en död spökskog mitt framför ögonen på oss, säger Karin Brodin.
Karin och Pär Brodin tog över gården Dal i Södermanland från Karins föräldrar år 2019. Då hade gården funnits i Karins familj i över 100 år. Paret Brodin, som båda närmade sig pensionen, planerade att rusta upp gården och skapa en levande plats i lokalsamhället med hållbart skogs- och jordbruk kombinerat med jakt, fiske, friluftsliv och rikliga naturskyddsområden.
Men planerna fick snart sättas på paus, när skogen drabbades av ett omfattande granbarkborreangrepp.
Paret Brodin försökte ingripa för att skydda skogen från angreppet – men hindrades av Skogsstyrelsen. Skälet var att Skogsstyrelsen hade registrerat de drabbade områdena som så kallade ”nyckelbiotoper”, vilket enligt myndigheten innebar att skogen måste lämnas orörd.
Allt som allt hade myndigheten vid olika tillfällen registrerat cirka 80 procent av parets skog som nyckelbiotoper.
Skogsstyrelsen har inventerat och registrerat nyckelbiotoper runt om i landet sedan 1990-talet. Verksamheten har väckt debatt under senare år, eftersom en registrering kan få ingripande konsekvenser för enskilda skogsägare. Bland annat innebär en nyckelbiotopsregistrering att skogsägaren inte längre kan sälja sitt virke. Debatten kulminerade i att såväl domstolar som en statlig utredning (SOU 2020:73) kom fram till att Skogsstyrelsens nyckelbiotopsregistreringar var olagliga. Kort därefter upphörde Skogsstyrelsen med att registrera nya nyckelbiotoper.
Eftersom Skogsstyrelsens registreringar hindrade paret Brodin från att skydda skogen från skadedjursangreppet vände sig paret till domstol för att överklaga registreringsbesluten. Både förvaltningsrätten och kammarrätten gav dem rätt. Domstolarna konstaterade att registreringarna var olagliga och att de skulle upphävas.
Men i Högsta förvaltningsdomstolen tog processen en dramatisk vändning. Till skillnad från underinstanserna bedömde Högsta förvaltningsdomstolen att paret Brodin inte hade rätt att överklaga nyckelbiotopsregistreringarna. Enligt domstolen hade registreringarna i och för sig fått både praktiska och ekonomiska konsekvenser för paret Brodin – men de praktiska konsekvenserna ansågs vara för begränsade och de ekonomiska konsekvenserna kunde ”inte tillmätas någon betydelse för frågan om det föreligger överklagbarhet enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer”, enligt Högsta förvaltningsdomstolen (se HFD 2024 ref. 1). Parets överklagande avvisades därför och de olagliga nyckelbiotopsregistreringarna är kvar än i dag.
Med hjälp av Centrum för rättvisa stämmer nu Karin och Pär Brodin staten i Stockholms tingsrätt och kräver 60 000 kronor var i skadestånd. Grunden för kravet är att staten överträtt deras egendomsskydd och deras rätt till domstolsprövning, som skyddas i Europakonventionen.
– Högsta förvaltningsdomstolens beslut strider mot Europakonventionen. Rätten att få överklaga ingripande myndighetsbeslut till domstol är grundläggande i en rättsstat. Här har vi ett olagligt myndighetsbeslut som inte får överklagas. Det är oacceptabelt, säger Fredrik Thorslund, jurist på Centrum för rättvisa och ombud för Karin och Pär Brodin.
Parallellt med stämningen av staten i Stockholms tingsrätt har paret Brodin också lämnat in ett klagomål mot staten till Europadomstolen. Paret har begärt att processen där ska vilandeförklarats tills den nationella prövningen är avslutad, och en process i Europadomstolen kan därför väntas ske först senare.
Processen rör två av sammanlagt fyra nyckelbiotopsregistreringar på parets gård. De två resterande nyckelbiotoperna omfattas i dag av formella biotopskyddsområden och ett frivilligt naturvårdsavtal, som tillsammans täcker cirka 40 procent av parets skogsbestånd.
Läs stämningsansökan här.
Kontakt
Fredrik Thorslund
Jurist, Associate