Category

Aktuellt

Teddy Bondefalk begär skadestånd för att kirurg vid Karolinska universitetssjukhuset utförde operation utan samtycke

By | Aktuellt

När Teddy Bondefalk under våren 2011 opererades av en kirurg vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm utfördes en annan operation än den han fått information om och samtyckt till. Teddy Bondefalk skadades allvarligt efter ingreppet och har idag behov av assistans dygnet runt för att klara sin dagliga livsföring. Med hjälp av Centrum för rättvisa har han stämt Region Stockholm i domstol och begärt skadestånd för att hans grundlagsskyddade rätt till fysiskt självbestämmande har kränkts. Fallet är unikt då det är första gången som en domstol prövar om en planerad vårdåtgärd som skett utan samtycke kan leda till skadestånd.

– Kirurgen utförde en helt annan operation än den som jag hade samtyckt till. Operationen förstörde mitt liv men fortfarande har ingen kunnat slå fast att något olagligt har skett, säger Teddy Bondefalk.

Den pensionerade polisen Teddy Bondefalk har under många år haft problem med andningsuppehåll under sömnen. Under 2009 beslutade därför läkare att en kanyl skulle sättas in i halsen för att underlätta andningen och säkra lufttillförseln.

Under våren 2011 förde Teddy Bondefalk och hans läkare vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm diskussioner om att genomföra ett kirurgiskt ingrepp som skulle åtgärda andningsproblemen. I diskussionerna kom även en medialt uppmärksammad kirurg att involveras. Teddy Bondefalk gick sedan med på att genomgå en operation som innebar att andningsvägarna skulle frigöras för att andningskanylen på sikt skulle kunna tas bort.

Men vid operationen utförde den uppmärksammade kirurgen andra ingrepp än de som Teddy Bondefalk fått information om och som han samtyckt till. I stället för att frigöra luftvägarna tog kirurgen bort cirka fem centimeter av Teddy Bondefalks luftstrupe. Kirurgen tog även bort den andningskanyl som Teddy Bondefalk hade fått för att underlätta sin andning.

En kort tid efter ingreppet drabbades Teddy Bondefalk av ett akut andningsuppehåll, med hjärtstillestånd och hjärnskador som följd. De fysiska skadorna som Teddy Bondefalk ådrog sig vid andningsuppehållet gör att han i dagsläget behöver assistans dygnet runt.

Med hjälp av Centrum för rättvisa har Teddy Bondefalk idag stämt Region Stockholm i domstol och begärt skadestånd med 300 000 kronor för att de läkare vid Karolinska universitetssjukhuset som regionen har ansvarat för utsatt honom för ett kirurgiskt ingrepp som han aldrig hade samtyckt till. Fallet är unikt då det är första gången som en domstol avgör om en planerad vårdåtgärd som sker i strid med den grundlagsskyddade rätten till fysiskt självbestämmande kan leda till skadestånd för enskilda.

– Den fysiska självbestämmanderätten är en av de mest centrala rättigheterna som finns. I det här fallet har Teddy Bondefalks rätt att själv välja vilka ingrepp han skulle underkasta sig åsidosatts på ett flagrant sätt. Vi menar att det i en sådan här situation måste gå att få fastslaget att hans grundläggande rättigheter har kränkts och att han därför har en rätt till skadestånd, säger Rikard Samuelsson, jurist vid Centrum för rättvisa, som tillsammans med Erik Scherstén och Frida Andersson är ombud för Teddy Bondefalk i målet.

Läs Teddy Bondefalks stämningsansökan här

Kontakt

Rikard Samuelsson, senior jurist och ombud för Teddy Bondefalk

070-453 67 82 / rikard.samuelsson@centrumforrattvisa.se

Rauha och Rudolf Karlsson tvingades vänta i tre år på länsstyrelsens bastubeslut – beviljas skadestånd av staten med 30 000 kronor

By | Aktuellt

Rauha och Rudolf Karlsson ville bygga en liten bastu på sin fritidsfastighet och beviljades strandskyddsdispens av kommunen. Men när länsstyrelsen i Stockholm bestämde sig för att granska ärendet blev det liggande i närmare tre års tid. Efter att Rauha och Rudolf Karlsson stämt staten i domstol har staten erkänt att den långa väntetiden utgör ett brott mot rätten till prövning inom skälig tid. Staten går därför med på att betala skadestånd till makarna Karlsson. Fallet kan få betydelse för andra personer som också har drabbats av länsstyrelsens långsamma handläggning.

– Det känns jättebra att få den här upprättelsen. Man ska inte behöva vänta i över tre års tid på ett besked från myndigheterna, säger Rauha Karlsson.

Pensionärerna Rauha och Rudolf Karlsson fick vänta oacceptabelt länge på besked om de fick ersätta ett förfallet båthus på sin fritidsfastighet med en liten bastu eller inte. Kommunen hade beviljat strandskyddsdispens för bygget men efter att länsstyrelsen bestämt sig för att granska kommunens beslut blev deras ärende liggande utan åtgärd i närmare tre års tid.

Sedan år 2009 finns det en möjlighet för länsstyrelserna att på eget initiativ granska och överpröva kommunala beslut om strandskyddsdispens – och på senare år har handläggningstiderna i dessa ärenden vid länsstyrelsen i Stockholm ökat dramatiskt.

Trots återkommande kritik från Justitieombudsmannen har staten hittills motsatt sig att betala ut skadestånd till enskilda som har drabbats av länsstyrelsens långsamma handläggning. Med Centrum för rättvisas hjälp stämde Rauha och Rudolf Karlsson därför staten vid Stockholms tingsrätt.

Och efter att Justitiekanslern tagit del av stämningsansökan medgav staten att den långa väntetiden är en överträdelse av rätten till prövning inom skälig tid och att Rauha och Rudolf Karlsson är berättigade till skadestånd. Tingsrätten har därför fastställt deras rätt till skadestånd i en dom.

En undersökning som Centrum för rättvisa har gjort visar att ungefär hälften av ärendena om strandskyddsdispens som avslutades hos länsstyrelsen i Stockholm år 2019 hade en handläggningstid på två år eller längre. Totalt sett kan närmare 200 personer ha rätt till skadestånd på grund av långsam handläggning.

– Det är bra att staten väljer att ta sitt ansvar för den oacceptabla handläggningstiden i Rauha och Rudolfs fall. Förhoppningsvis kan domen hjälpa andra som har drabbats av länsstyrelsens långsamma handläggning att också få kompensation, säger Rikard Samuelsson, jurist och ombud för Rauha och Rudolf Karlsson.

Läs domen från Stockholms tingsrätt här.

Läs statens svaromål här.

Läs mer om fallet här.

Kontakt
Rikard Samuelsson, jurist och ombud för Rauha och Rudolf Karlsson
070-453 67 82 / rikard.samuelsson@centrumforrattvisa.se

Samir Sabri blev som 15-åring felaktigt dömd för mord – nekas ersättning av tingsrätten

By | Aktuellt

Samir Sabri blev som 15-åring felaktigt dömd för mordet på sin styvmor och låstes in på ett psykiatriskt sjukhus. 30 år senare fick han resning och friades från alla misstankar. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämde han staten i domstol och begärde ersättning för frihetsberövandet. Men i en dom har Stockholms tingsrätt avslagit hans begäran.

– Som vi ser det kan ett erkännande som ett barn gör under hot inte frita staten från ansvar när brottsutredningen dessutom är bristfällig. Det här är ett principiellt viktigt fall och vi kommer att överklaga domen till hovrätten, säger Rikard Samuelsson, jurist och ombud för Samir Sabri.

I maj 1986 mördades Samir Sabris styvmor i deras hem och Samir Sabri – som då var 15 år gammal – tog på sig ansvaret under hot och tvång från en nära anhörig. Några åtgärder för att kontrollera om erkännandet var riktigt vidtogs aldrig och Samir Sabri dömdes för mordet trots att det saknades stödbevisning som bekräftade hans erkännande. Ungefär 30 år senare ansökte han om resning av morddomen och friades då från alla misstankar.

Personer som har varit felaktigt frihetsberövade har normalt rätt till ersättning av staten. Men när Samir Sabri begärde ersättning hos Justitiekanslern nekades han ersättning med motiveringen att hans anspråk har preskriberats, eftersom händelsen ligger mer än tio år tillbaka i tiden. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämde Samir Sabri staten och begärde ersättning för den tid som han varit felaktigt frihetsberövad.

Under rättegången hävdade staten att Samir Sabri inte heller har rätt till ersättning för att han själv orsakat frihetsberövandet, trots att han som 15-åring under hot av en nära anhörig blev tvingad att ta på sig ansvaret för mordet.

I en dom i dag slog Stockholms tingsrätt fast att Samir Sabris anspråk på ersättning inte hade preskriberats. Men tingsrätten valde ändå att avslå Samir Sabris begäran om ersättning. Enligt tingsrätten hade Samir Sabri själv orsakat frihetsberövandet genom att frivilligt ta på sig brottet.

– Jag ser det som positivt att vi ändå fick framgång i den viktiga delen om preskription. Man ska inte gå miste om sin rätt till ersättning bara för att det tar lång tid att bli frikänd. Jag ser fram emot att ta fallet vidare till hovrätten, säger Samir Sabri.

Läs domen från Stockholms tingsrätt här.

Läs mer om fallet här.

Kontakt
Rikard Samuelsson
0704-53678 / rikard.samuelsson@centrumforrattvisa.se

Nordiska rättegångstävlingen 2020 avgjord – grattis Club Södermark!

By | Aktuellt

Grattis till Club Södermark – 2020 års vinnare av Den Nordiska rättegångstävlingen om de mänskliga rättigheterna! 

I lördags avgjordes 2020 års upplaga av Den nordiska rättegångstävlingen om de mänskliga rättigheterna. Vinnaren blev Club Södermark från Sverige. På andra plats kom Club Munch Andersen från Danmark. 

Rättegångstävlingen är ett nordiskt samarbete och är öppen för juriststudenter  vid de juridiska fakulteterna i Sverige, Finland, Danmark, Norge och Island. Tävlingen syftar till att sprida kunskaper om de mänskliga rättigheterna.

Centrum för rättvisa delar sedan ett antal år tillbaka ut priset till det vinnande laget och till det lag som kommer på andra plats. Förstapriset är 15 000 kronor.

Läs mer om tävlingen och Centrum för rättvisas studentaktiviteter här.

Visselblåsare som nekades domstolsprövning begär skadestånd av staten

By | Aktuellt

Forskarna och läkarna Karl-Henrik Grinnemo, Oscar Simonson och Matthias Corbascio slog tillsammans med en fjärde läkare larm och anmälde kirurgen Paolo Macchiarini. I ett beslut av Karolinska Institutet (KI) utpekades de sedan själva som oredliga och klandervärda, utan möjlighet att få anklagelserna prövade i domstol. Samma sak hände forskaren Katarina Le Blanc, som avslöjat andra allvarliga missförhållanden hos KI. Med hjälp av Centrum för rättvisa begär de fyra forskarna skadestånd av staten för att deras rätt till domstolsprövning har kränkts.

– Det är obegripligt att en myndighet kan rikta osakliga och ogrundade anklagelser mot en enskild person utan att man får någon möjlighet att försvara sig, säger professor Karl-Henrik Grinnemo, som är en av de klandrade forskarna. 

Hör Sveriges Radio Ekots inslag om visselblåsarnas begäran om skadestånd (4/6).

Sommaren 2018 tog KI ställning till den anmälan om forskningsfusk som hade riktats mot kirurgen Paolo Macchiarinis arbeten om konstgjorda luftstrupar. KI:s beslut innebar att Paolo Macchiarini fälldes för forskningsfusk. Men i beslutet stämplades även flera andra forskare som medskyldiga till forskningsfusket, bland andra Karl-Henrik Grinnemo, Oscar Simonson och Matthias Corbascio – tre av de visselblåsare som hade utrett och slagit larm om Paolo Macchiarinis forskning till KI:s rektor. Samma sak hände professorn Katarina Le Blanc, som samtidigt hade avslöjat en annan allvarlig forskningsskandal hos KI.  

KI:s beslut att stämpla visselblåsarna som medskyldiga till Paolo Macchiarinis forskningsfusk fattades utan att de fått möjlighet att bemöta alla anklagelser, som de anser är felaktiga. Eftersom beslutet dessutom fick mycket stor betydelse för visselblåsarnas karriärer och deras möjligheter att bedriva forskning överklagade de beslutet till domstol för att få en oberoende prövning. Men varken förvaltningsrätten, kammarrätten, eller Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att forskarnas överklagande skulle prövas i domstol. Detta trots att ingripande myndighetsbeslut av det här slaget alltid ska kunna överklagas. 

Med hjälp av Centrum för rättvisa har de utpekade forskarna i dag vänt sig till Justitiekanslern och begärt skadestånd av staten för att deras rätt till domstolsprövning har åsidosatts.  

 Rätten att kunna överklaga ingripande myndighetsbeslut till domstol är grundläggande i en rättsstatSamtidigt är det den rättighet som Sverige historiskt sett har haft svårast att respektera. I det här fallet är det uppenbart att forskarna borde ha fått anklagelserna om forskningsfusk prövade inför en oberoende instanssäger Rikard Samuelsson, jurist på Centrum för rättvisa och ombud för visselblåsarna. 

 

Läs mer 

Läs anmälan till Justitiekanslern här (PDF)

Läs utlåtande från Läkarförbundet med anledning av forskarnas skadeståndsbegäran här (PDF)

Läs mer om fallet på vår hemsida

 

Kontakt 

Rikard Samuelsson070-453 67 82 / rikard.samuelsson@centrumforrattvisa.se  

Karl-Henrik Grinnemo, 070-886 89 68 

Oscar Simonson, 070-336 67 87 

Katarina Le Blanc, 070-274 22 88 

Tiptapp får rätt mot Stockholms stad – domstol upphäver förbud mot populär återvinningsapp

By | Aktuellt

I september 2018 förbjöd Stockholms stad delar av den populära återvinningsappen Tiptapp eftersom kommunen ansåg att renhållningslagstiftningen inte tillåter att enskilda hjälper varandra med att köra återvinning till återvinningscentralen. Men idag gav mark- och miljödomstolen Tiptapp rätt och upphävde kommunens förbud. ”Den av Tiptapp bedrivna verksamheten är inte olaglig eller på något annat sätt otillåten”, säger domstolen i sitt avgörande.

Läs domen här (PDF).

– Det är bra att domstolen klargör att renhållningslagstiftningen inte hindrar enskilda från att hjälpa varandra med återvinningen. Under processen har vi fått stöd av flera andra kommuner som också har tyckt att tjänsten borde vara tillåten och vi är glada över att nu ha fått domstolens besked i frågan. Tiptapps hundratusentals användare kan nu med gott samvete fortsätta att använda smarta tjänster för återvinning, återbruk och minskat bilberoende, säger Tim Bjelkstam, en av Tiptapps grundare.

Tiptapp är en tjänst som bland annat syftar till att öka återvinningen genom att underlätta för privatpersoner att hjälpa varandra med att köra återvinning och annat bråte till avfallsanläggningar. Efter att tjänsten lanserats i Stockholm år 2016 blev den på kort tid mycket populär och har därefter börjat användas i många andra städer runtom i landet.

Men i slutet av september 2018 förbjöd Stockholms stad Tiptapp att förmedla transporter till någon annan än de företag som kommunen anlitat för transport av avfall. Kommunen ansåg att renhållningslagstiftningen inte tillåter enskilda att hjälpa varandra med att köra återvinning till återvinningscentralen.

Med hjälp av Centrum för rättvisa överklagade Tiptapp förbudet till länsstyrelsen och sedan till mark- och miljödomstolen. Tiptapp har hävdat att förbudet saknar lagstöd och är en oproportionerlig inskränkning i företagets näringsfrihet. Under processen har Tiptapp även fått stöd av kommunerna Nacka, Gislaved och Rättvik samt nätverket Tillväxt och tillsyn, med 30 anslutna kommuner, som delade uppfattningen att renhållningslagstiftningen inte innebar något hinder mot företagets tjänst.

Mark- och miljödomstolen har idag gått på Tiptapps linje och upphävt kommunens förbud. Domstolen konstaterar att Tiptapps verksamhet inte är olaglig eller på något annat sätt otillåten. I den mån det ändå kan anses ha funnits anledning att vidta tillsynsåtgärder anser domstolen att ett förbud mot hela verksamheten varit alltför ingripande.

– Det här är en bra dom som inskärper vikten av den grundlagsskyddade näringsfriheten. För att en myndighet ska kunna förbjuda ett företag från att bedriva näringsverksamhet måste det krävas tydligt stöd i lagen, och något sådant har det inte funnits i det här fallet. Att mark- och miljödomstolen upphäver förbudsbeslutet är därför logiskt och riktigt, säger Fredrik Bergman, som är chef för Centrum för rättvisa och ombud för Tiptapp.

Domen kan överklagas till Mark- och miljööverdomstolen.

Läs mark- och miljödomstolens dom här (PDF).

Kontaktuppgifter:

Tim Bjelkstam, vd Tiptapp
070 222 42 90
tim@tiptapp.se

Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa
070 821 96 55
fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

 

Rätt av Partille kommun att tvinga Bill Persson att betala 793 961 kr för nya gator

By | Aktuellt

Göteborgs tingsrätt har under tisdagen (19/5) kommit fram till att det inte utgjorde en ”orimlig börda” för pensionären Bill Persson att tvingas betala 793 961 kr för nya gator som kommunen byggde när hans bostadsområde exploaterades av ett privat företag. Bill Persson kommer att överklaga domen till hovrätten.

Läs tingsrättens dom här.

– Jag tycker att det är fel att jag ska behöva betala närmare åtta hundra tusen kronor för nya vägar när den enda nytta jag fått är att jag kan flytta postlådan lite närmare huset. Jag tycker det är tråkigt att tingsrätten kommer fram till att kommunen har gjort rätt, säger Bill Persson.

Pensionären Bill Persson har bott i sitt barndomshem sedan 50-talet. För några år sedan bestämde Partille kommun att hans område skulle göras om från ett skogs- och naturområde till ett bostadsområde med tät bebyggelse. Enligt kommunens nya detaljplan skulle kommunen bygga ut infrastrukturen i området med nya vägar.

Trots att Bill Persson redan hade vägar till sitt hus och inte efterfrågade några nya bestämde kommunen att han skulle vara med och betala för exploateringsprojektet. Enligt kommunen skulle Bill Perssons fastighet få en sådan nytta av de nya vägarna att det var rimligt att han skulle betala 793 961 kr. Bill Persson fick fakturan ett par dagar innan julafton 2017 och den skulle betalas inom en dryg månad – annars väntade en hög dröjsmålsränta.

Uttag av så kallade ”gatukostnader” är numera ovanligt i Sverige – bara 30 av Sveriges 290 kommuner tillämpar systemet. Det är sällsynt att enskilda fastighetsägare debiteras gatukostnader som överstiger 100 000 kr. Endast i ett fåtal fall har de debiterade kostnaderna överstigit 250 000 kr.

Skälet till att gatuavgiften blev så hög i Bill Perssons fall var att kommunen ansåg att han skulle betala avgift för fyra fastigheter. Kommunen tyckte att Bill Perssons fastighet var så stor att den kunde styckas av till fyra.

Med hjälp av Centrum för rättvisa stämde Bill Persson Partille kommun i domstol och gjorde gällande att gatukostnadsuttaget innebar ett oproportionerligt ingrepp i hans äganderätt. Den rättsliga kritiken handlade framförallt om att kommunen krävt omedelbar betalning för fyra fastigheter, trots att Bill Persson bara äger en.

Göteborgs tingsrätt håller i sin dom med Bill Persson om att det kan ifrågasättas om det är rimligt att ta betalt för fastigheter som inte finns. Trots det kommer domstolen fram till att han inte har fått bära en ”orimlig börda”, bland annat eftersom han lyckades betala kommunens faktura i tid. Tingsrätten fäste ingen vikt vid att Bill Persson endast hade råd att betala fakturan eftersom han fått ersättning för att kommunen tidigare tvångsinlöst delar av hans tomt, eller att kommunen gjorde en vinst på 26 miljoner på exploateringen av området. Gatukostnadsuttaget ansågs därmed inte utgöra ett oproportionerligt ingrepp i Bill Perssons äganderätt.

Eftersom Bill Persson förlorade målet ska han betala kommunens rättegångskostnader. Tingsrätten kommer dock fram till att det belopp som kommunen begärt för ombudsarvode, 650 685 kronor, inte är rimligt och förpliktar i stället Bill Persson att betala 102 600 kronor.

Domen kommer att överklagas till Hovrätten för Västra Sverige.

– Det är inte rimligt att enskilda fastighetsägare ska tvingas betala hundratusentals kronor för att finansiera kommersiella byggprojekt som den enskilde inte har någon nytta av. Det behövs ett vägledande domstolsavgörande som klargör hur reglerna om gatukostnader går ihop med den grundlagsskyddade äganderätten. Vi ser nu fram emot en prövning i högre instans, säger Alexandra Loyd, jurist på Centrum för rättvisa och ombud för Bill Persson.

Kontakt

Alexandra Loyd, jurist och ombud för Bill Persson
073-767 92 73 / alexandra.loyd@centrumforrattvisa.se

Fick vänta i tre år på myndighetsbeslut – nu stämmer de staten i domstol

By | Aktuellt

Rauha och Rudolf Karlsson ansökte om strandskyddsdispens för att bygga en liten bastu på sin fritidsfastighet. Kommunen sa ja men efter att länsstyrelsen i Stockholm bestämt sig för att granska ärendet blev det liggande i närmare tre års tid. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämmer Rauha och Rudolf staten i ett fall som kan bli vägledande för många andra.

– Tanken har varit att flytta vår bastu till ett nytt hus för att få fler sovplatser till våra barn och barnbarn och det är tröttsamt att behöva vänta så länge på besked, särskilt som vi också blir äldre, säger Rauha Karlsson.

Det var när pensionärerna Rauha och Rudolf Karlsson skulle ersätta ett förfallet båthus på sin fritidsfastighet med en liten bastu som de drabbades av länsstyrelsen i Stockholms långa handläggningstider i ärenden om strandskyddsdispens. Kommunen beviljade strandskyddsdispens men efter att länsstyrelsen bestämt sig för att granska kommunens beslut blev deras ärende liggande utan åtgärd i närmare tre års tid.

För att få bygga på en fastighet som ligger nära vattnet behövs dispens från strandskyddet. Frågan prövas av kommunen men sedan år 2009 finns det en möjlighet för länsstyrelserna att på eget initiativ granska och överpröva kommunala beslut om strandskyddsdispens.

På senare år har handläggningstiderna hos vissa länsstyrelser ökat dramatiskt och i Stockholm kan enskilda nu få vänta i över tre års tid på ett beslut. De långa handläggningstiderna skapar osäkerhet för enskilda som inte kan bebygga sina fastigheter under den tid som prövningen pågår.

Justitieombudsmannen har återkommande riktat kritik mot länsstyrelsen i Stockholm för myndighetens långsamma handläggning av ärenden om strandskyddsdispens. I ett beslut förra året konstaterade Justitieombudsmannen att handläggningstiderna – trots kritiken – verkar ha blivit längre.

Staten har hittills motsatt sig att betala ut skadestånd till enskilda som har drabbats av länsstyrelsens långsamma handläggning. Med hjälp av Centrum för rättvisa har Rauha och Rudolf Karlsson därför stämt staten för att få frågan prövad i domstol.

– Det är grundläggande för rättssäkerheten att myndighetsbeslut som enskilda är beroende av inte tar för lång tid. Som enskild ska man inte behöva vänta i tre års tid på ett besked om man kan bebygga sin fastighet eller inte. Förhoppningen är att en framgångsrik dom i det här fallet ska bli vägledande och hjälpa andra enskilda som också har hamnat i kläm, säger Rikard Samuelsson, jurist och ombud för Rauha och Rudolf Karlsson.

Läs Rauha och Rudolfs stämningsansökan här.

Kontakt
Rikard Samuelsson, jurist och ombud för Rauha och Rudolf Karlsson
070-453 67 82 / rikard.samuelsson@centrumforrattvisa.se

Sveriges lantbruksuniversitet JO-anmäls för yttrandefrihetsrepressalier mot veterinärstudent

By | Aktuellt

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) anmäls idag till Justitieombudsmannen (JO) av veterinärstudenten Felicia Hogrell. Statliga myndigheter får inte ingripa mot enskilda för att de använt sin grundlagsskyddade yttrandefrihet. Ändå utsattes Felicia Hogrell för repressalier av SLU efter att hon i två uppmärksammade debattartiklar i Expressen kritiserat svensk grisslakt. JO:s beslut kommer att bli vägledande för svenska högskolor och universitet i frågan om studenters yttrandefrihet.

Läs Centrum för rättvisas debattartikel i Expressen här.

– Jag tog yttrandefriheten för given och blev jätteförvånad när SLU valde att ingripa mot mig för att jag skrivit i Expressen. Jag hoppas att JO tydligt markerar att universitet och högskolor inte får avskräcka studenter från att delta i samhällsdebatten, säger Felicia Hogrell.

Det var i höstas som veterinärstudenten Felicia Hogrell kritiserade koldioxidbedövning av grisar inför slakt i Expressen. Hennes debattartiklar, som finns här och här, orsakade starka reaktioner från ledningen på SLU där hon studerar. Detta trots att artiklarna baserades på hennes erfarenheter från utbildningen och en forskningsrapport från SLU.

Under en föreläsning ställdes Felicia Hogrell till svars för publiceringen inför närmare ett hundratal kursare. Företrädare för SLU varnade studenterna för att kritisera lantbrukares djurhållning i media eftersom det enligt dem kunde reta upp djurägarna och skada veterinärutbildningen. Felicia Hogrell kallades även till ett enskilt möte där hon tvingades förklara syftet med sina debattartiklar för SLU:s ledning.

Repressalieförbudet i grundlagen ger enskilda som har använt sin yttrandefrihet ett särskilt skydd mot ingripanden från myndigheter. Förbudet markerar att det allmänna inte får avskräcka enskilda från att använda yttrandefriheten, som är en förutsättning för demokrati och samhällsutveckling. Flera av de senaste årens uppmärksammade fall visar att svenska högskolor och universitet har ett behov av tydligare rättslig vägledning från JO när det gäller studenters yttrandefrihet.

Centrum för rättvisa har hjälpt Felicia Hogrell att anmäla SLU till JO.

– Vår bedömning är att SLU har överträtt repressalieförbudet i grundlagen. Att JO nu får granska SLU:s ingripanden mot Felicia Hogrell är viktigt för att slå vakt om studenternas yttrandefrihet. Studenter ska inte behöva utstå repressalier från ledningen för att de uttrycker oönskade åsikter. Det är just sådana åsikter som yttrandefriheten är till för att skydda, säger Helena Myrin, jurist vid Centrum för rättvisa och ombud för Felicia Hogrell tillsammans med juristen Frida Andersson.

Läs Felicia Hogrells JO-anmälan här.

Läs Centrum för rättvisas debattartikel i Expressen här.

Kontakt
Helena Myrin, jurist och ombud för Felicia Hogrell
helena.myrin@centrumforrattvisa.se

Nytt poddavsnitt – kan staten hållas ansvarig för kompetensutvisningarna?

By | Aktuellt

I det tredje avsnittet av Centrum för rättvisas podd följer vi upp det förra avsnittet om Migrationsverkets kompetensutvisningar.

Emilia intervjuar juristen Rikard Samuelsson om fallet med KI-doktoranden Muhammad Irfan och om hur kompetensutvisningarna har drabbat svensk forskning. Podden gästas också av juristen Alexandra Loyd, som berättar om statens ansvar vid felaktig rättstillämpning och förklarar varför den som har drabbats av en felaktig kompetensutvisning kan ha rätt till skadestånd.

Du hittar podden på Acast, Spotify och Apples Podcaster.