Category

Aktuellt

Rapport: Myndigheterna har 4239 sidor om henne

By Aktuellt, Opinion

I en rapport som Centrum för rättvisa publicerar idag frågade en av de anställda 322 myndigheter vad de vet om henne. Sammanlagt fick hon 4 239 sidor med information. Samtidigt visar granskningen att kommersiella företag dammsuger myndighetssverige på den enorma mängd information om enskilda som finns hos myndigheterna. En ny lag om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data träder i kraft den 1 augusti i år och ska göra det ännu enklare att få informationen i elektroniskt format för att kunna bearbeta den vidare.

– Ofta förknippar vi insamling av personuppgifter med sociala medie-jättarnas kartläggning av vad vi gör på internet. Men i min granskning har jag sett att personuppgifter också i stor utsträckning hämtas från myndigheter för att användas i kommersiella verksamheter. Det saknas en diskussion om hur det här förhåller sig till skyddet för den personliga integriteten, säger Natalie Staff, jurist vid Centrum för rättvisa och författare till den rapport som publiceras idag.

Myndigheter samlar in och förvarar mycket information om enskilda. Ofta sker det utan enskildas medverkan eller kännedom, och ibland rent av mot deras vilja. Att myndigheter behandlar information om oss är viktigt för att de ska kunna utföra sitt uppdrag. Likaså är det viktigt att var och en har rätt att få del av myndigheternas handlingar med stöd av offentlighetsprincipen. Offentlighetsprincipen fyller sedan lång tid en viktig funktion i vår demokrati eftersom den gör det möjligt att granska myndigheter och offentlig maktutövning.

Av Centrum för rättvisas granskning framkommer däremot att offentlighetsprincipen inte bara används för att granska hur myndigheterna utför sitt uppdrag. Den används också i stor utsträckning av andra  för att komma åt personuppgifter som senare kan användas i kommersiell verksamhet. Det rör sig exempelvis om företag som säljer riktad reklam och publicerar information om enskilda i sökbara databaser på internet.

Riksdagen beslutade nyligen om en ny lag om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data som träder i kraft den 1 augusti. Den implementerar ett EU-direktiv, det så kallade Öppna data-direktivet, som kommer göra det enklare att digitalt få del av information som finns hos myndigheterna för att kunna vidareutnyttja denna. Det kan stärka offentlighetsprincipen, men att information blir mer lättillgänglig innebär också ökade risker för den personliga integriteten.

Av de 468 myndigheter som Centrum för rättvisa granskat lämnar majoriteten regelbundet ut information för kommersiella ändamål. Det sker både med stöd av offentlighetsprincipen och genom att myndigheter lämnar ut uppgifter automatiserat direkt ur sina databaser. Enskilda vars uppgifter förekommer i de handlingar som lämnas ut kan inte påverka eller överblicka vem som tar del av uppgifterna eller vad de används till. I det avseendet finns en konflikt mellan den personliga integriteten – vår rätt att själva styra över vilken information om oss som vi vill dela med andra – och offentlighetsprincipen.

– Det ständigt stigande kommersiella värdet av personuppgifter, ny teknik som gör det enkelt att analysera stora mängder data och ökad digital tillgång till myndigheternas arkiv gör att det krävs nya överväganden om hur offentlighetsprincipen i framtiden ska förhålla sig till den personliga integriteten, avslutar Natalie Staff.

Läs rapporten här.

Presskontakt: Paula Röttorp, paula.rottorp@centrumforrattvisa.se / 073-934 77 08

Felaktigt dömde Samir Sabri nekas skadestånd av Högsta domstolen

By Aktuellt

Samir Sabri blev som 15-åring oskyldigt dömd för mordet på sin styvmor och låstes felaktigt in på ett psykiatriskt sjukhus. När han 30 år senare fick resning och friades från alla misstankar nekades han skadestånd av staten för det felaktiga frihetsberövandet. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämde Samir staten för att få skadeståndsfrågan prövad i domstol. Efter att ha vunnit i hovrätten i juli 2021 har Högsta domstolen idag avslagit hans ersättningsanspråk.

– Den viktigaste upprättelsen fick jag när jag blev frikänd, men det kommer alltid vara ett öppet sår att staten inte tagit sitt fulla ansvar för det som hände, säger Samir.

Idag har Högsta domstolen meddelat dom i Fallet Samir och avslagit hans ersättningsanspråk. Enligt Högsta domstolen har Samir själv orsakat frihetsberövandet genom att felaktigt erkänna brottet. Trots att staten inte har ifrågasatt att Samirs erkännande var framtvingat under hot, anser Högsta domstolen att utredningen inte ger stöd för att Samir tvingats till sitt handlande genom våld eller allvarligt hot. Eftersom anspråket skulle avslås redan på den grunden ansåg Högsta domstolen att det saknades anledning att pröva statens invändning om preskription.

Ett justitieråd var skiljaktigt och ansåg att Samir hade rätt till ersättning med 1,4 miljoner kronor. Justitierådet ansåg att något egentligt frivilligt agerande knappast förelåg eftersom Samir var 15 år när han erkände under mycket stark press från en nära anhörig. Erkännandet skulle inte heller ha lagts till grund för en fällande dom utan klar stödbevisning. Anspråket ansågs därutöver inte vara preskriberat.

Bakgrund

Fallet Samir har sin början i maj 1986 när Samirs styvmor mördades i deras hem. Samir, som då var 15 år gammal, blev vittne till mordet och tvingades sedan av en nära anhörig att ta på sig ansvaret för brottet. Den polisutredning som följde innehöll stora brister och några åtgärder för att kontrollera om Samirs erkännande var riktigt vidtogs aldrig. Samir dömdes sedan för mordet trots att det saknades utredning som bekräftade hans erkännande. Ungefär 30 år senare beviljades han resning och friades från alla misstankar.

Personer som har varit felaktigt frihetsberövade har normalt rätt till ersättning av staten. Men när Samir begärde ersättning hos Justitiekanslern efter den friande domen nekades han ersättning med motiveringen att hans anspråk har preskriberats, eftersom händelsen ligger mer än tio år tillbaka i tiden. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämde Samir staten och begärde ersättning för den tid som han varit felaktigt frihetsberövad.

Under rättegången hävdade staten att Samir inte heller skulle ha rätt till ersättning för att han själv orsakat frihetsberövandet. Detta trots att staten inte ifrågasatte att hans erkännande var framtvingat under hot från den verkligen gärningspersonen i direkt anslutning till mordet.

I en dom i juni 2020 kom Stockholms tingsrätt fram till att Samirs anspråk på ersättning inte hade preskriberats. Men tingsrätten avslog ändå hans begäran om ersättning. Enligt tingsrätten hade Samir själv orsakat frihetsberövandet genom att felaktigt ta på sig ansvaret. I juli 2021 ändrade Svea hovrätt tingsrättens dom och tillerkände Samir skadestånd med 1,2 miljoner kronor. Till skillnad från tingsrätten ansåg hovrätten att det felaktiga erkännandet inte gjorde att skadeståndet föll bort, eftersom erkännandet var framtvingat under hot. Men idag har Högsta domstolen alltså avslagit Samir Sabris begäran om skadestånd.

– Samir Sabri förtjänade den här upprättelsen och det är tråkigt att han inte fick den. Det är också synd att Högsta domstolen inte prövade och gav någon vägledning i frågan om preskription, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa och ombud för Samir Sabri tillsammans med juristerna Lisa Hyder, Alexander Ottosson och Erica Wide.

Läs Högsta domstolens dom här.

Läs mer om fallet här.

Kontakt:

Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa

070-821 96 55 / fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

 

Lars Erik får sitt skadestånd efter Kronofogdens dröjsmål

By Aktuellt

Lars Erik Larsson från Uddevalla tvingades vänta i mer än ett halvår på att få sina pengar som Kronofogden drivit in, trots att lagen säger att utbetalningar ska ske inom två veckor. Efter att Högsta domstolen tidigare i år konstaterade att Kronofogden inte behöver betala dröjsmålsränta vid sena utbetalningar har staten i stället gått med på att betala skadestånd till Lars Erik Larsson.

– Det är bra att staten tar sitt ansvar och betalar skadestånd till Lars Erik. Vi förutsätter att staten gör det även beträffande de många andra enskilda som tvingats vänta på att få sina pengar från Kronofogden, säger juristen Erik Scherstén, som tillsammans med Erica Wide företräder Lars Erik Larsson.

Lars Erik Larsson tvingades vänta i mer än ett halvår på sina pengar som Kronofogden drivit in, trots att lagen säger att utbetalningar ska ske inom två veckor. Orsaken till förseningarna är att Kronofogden under flera år har haft stora brister i hanteringen av enskildas pengar. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämde därför Lars Erik staten i domstol och begärde dröjsmålsränta på grund av att Kronofogden inte betalade ut hans pengar i tid.

Målet gick ända till Högsta domstolen som den 3 mars i år slog fast att utgångspunkten vid sena utbetalningar från myndigheter är att den enskildes rätt till kompensation får tillgodoses genom reglerna om skadestånd och inte genom dröjsmålsränta. Två av fem justitieråd var dock skiljaktiga och ansåg att Lars Erik hade rätt till dröjsmålsränta.

Efter att målet återförvisades till Svea hovrätt för ny prövning av skadeståndsfrågan har staten gått med på att betala det begärda skadeståndet samt att ersätta Lars Erik för hans rättegångskostnader. Hovrätten har nu meddelat dom i enlighet med statens medgivande. Fallet är därmed avslutat.

Läs hovrättens dom här.

Läs mer om fallet här.

Kontakt: Erik Scherstén, 073-373 08 53 / erik.schersten@centrumforrattvisa.se

Centrum för rättvisas rättsfall blir lag – historiskt när riksdagen röstade ja till lag om grundlagsskadestånd

By Aktuellt

Riksdagen har idag, den 22 juni 2022, röstat ja till en ny lag om grundlagsskadestånd. Den nya lagen syftar till att stärka skyddet för enskildas fri- och rättigheter genom att lyfta fram regeringsformen i rättstillämpningen och tydliggöra rättsläget på området. 

Bakgrunden till den nya lagen är två rättsfall som Centrum för rättvisa vann i Högsta domstolen: ”Medborgarskapet I” NJA 2014 s. 323 (där vår klient hette Blake Pettersson som ni ser på bilden ovan) och ”Medborgarskapet II” NJA 2018 s. 103. Det var i dessa två fall som Högsta domstolen för första gången slog fast att myndigheternas brott mot enskildas grundlagsfästa fri- och rättigheter kan medföra skadeståndsskyldighet för staten och kommunerna.

Båda rättsfallen gällde Skatteverkets brott mot skyddet för enskildas medborgarskap. Genom den nya lagstiftningen klargörs det nu att rätten till grundlagsskadestånd inte bara gäller medborgarskap utan alla de fri- och rättigheter som skyddas i regeringsformen.

I riksdagsdebatten lyftes det fram att det handlar om en historisk och banbrytande reform för enskildas fri- och rättigheter som samtliga riksdagspartier har ställt sig bakom. Den nya lagen träder i kraft den 1 augusti 2022.

Läs mer om den nya lagen här.

Läs mer om rättsfallet ”Medborgarskapet I” (Blake Pettersson) här.

Läs mer om rättsfallet ”Medborgarskapet II” (Allan Eliasson) här.

Foto: Urban Brådhe.

Fall med familjeföretag i Borås blir vägledande när Högsta förvaltningsdomstolen prövar återkrav av pandemistöd

By Aktuellt

Hundratals småföretagare har hamnat i kläm efter att Tillväxtverket plötsligt återkrävt korttidsstöd från företag som beslutat om utdelning, trots att det inte fanns något utdelningsförbud när stöden beviljades. Några av de drabbade är Centrum för rättvisas klienter Annika Utbult och Peter Borneby, som driver restaurangverksamhet i Borås. Syskonens fall ska nu prövas av Högsta förvaltningsdomstolen och kommer att bli vägledande för hundratals andra.  

– Vi är chockade över hur den här processen har gått till. Att vi ska behöva betala tillbaka ett stöd som gått direkt till att betala våra anställdas löner på grund av en utdelning som aldrig betalades ut känns häpnadsväckande. Vi ser fram emot ett avslut och hoppas på att vårt fall kan hjälpa andra företag som råkat ut för samma sak, säger Annika Utbult.

Annika Utbult och Peter Borneby, som äger och arbetar i företaget, fattade våren 2020 ett beslut om att ta ut en mindre utdelning på grund av föregående års goda resultat. Men när pandemin slog till med full kraft försvann kunderna och syskonen fick ställa in utdelningen för att rädda företaget. Kort tid därefter beviljades företaget korttidsstöd av Tillväxtverket för att personalen inte skulle behöva sägas upp.

Men i januari 2021 fick syskonen beslut om att det korttidsstöd de fått för att betala de anställdas löner krävdes tillbaka av Tillväxtverket på grund av utdelningsbeslutet. Trots att det inte fanns något utdelningsförbud i lagen när syskonen beviljades stödet hade Tillväxtverket gjort en ny rättslig bedömning som innebar att alla företag som beslutat om utdelningar ska betala tillbaka de stöd de fått.

Tillväxtverkets återkrav kom som en kalldusch för hundratals småföretagare som efter bästa förmåga försökte förstå de nya reglerna om korttidsstöd och rädda sina företag under de extraordinära förhållanden som pandemin medförde. Tillväxtverkets hårda linje har därför utsatts för kritik och många företagare har överklagat återkravsbesluten till domstol. Förvaltningsrätten och kammarrätten har dock i många fall gjort olika bedömningar av om Tillväxtverkets återkrav och det ”retroaktiva” utdelningsförbud som dessa grundar sig på är lagliga.

Nu ska Högsta förvaltningsdomstolen avgöra frågan om Tillväxtverkets återkrav varit lagliga genom att bland annat pröva Annika Utbults och Peter Bornebys fall. Syskonen företräds av Centrum för rättvisa.

– Vår bedömning är att Tillväxtverkets hårda linje saknar stöd i lag och att myndigheten har varit skyldig att göra en mer nyanserad bedömning utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, säger Paula Röttorp, senior jurist på Centrum för rättvisa och ombud för syskonen Annika Utbult och Peter Borneby tillsammans med juristerna Erica Wide och Henrietta Cahn.

Läs mer om fallet här.

Läs syskonens yttrande i Högsta förvaltningsdomstolen här.

Presskontakt:

Paula Röttorp, senior jurist vid Centrum för rättvisa och ombud för Annika Utbult och Peter Borneby

073-934 77 08 / paula.rottorp@centrumforrattvisa.se

Svea hovrätt prövar fall om skadeståndets storlek vid allvarliga överträdelser av Europakonventionen

By Aktuellt

Genom ett bristfälligt förfarande ställdes Arne Gavelin under förvaltarskap och fråntogs rätten att bestämma över sitt liv. Ett år senare visade det sig att han aldrig haft ett behov av en förvaltare. Tidigare i år slog Stockholms tingsrätt fast att det felaktiga förvaltarskapet har utgjort en allvarlig överträdelse av Arne Gavelins rättigheter enligt Europakonventionen och tillerkände honom 60 000 kr i ideellt skadestånd. Nu ska Svea hovrätt pröva om Arne Gavelin har rätt till ett högre skadestånd.

I en dom den 21 april 2022 kom Stockholms tingsrätt fram till att domstolen som ställde Arne Gavelin under förvaltarskap hade överträtt hans rätt till privatliv enligt Europakonventionen. Enligt tingsrätten hade handläggningen av Arne Gavelins förvaltarskapsärende varit behäftad med allvarliga brister som avsett väsentliga rättssäkerhetsgarantier, som rätten att få yttra sig före beslut, rätten att få ett rättegångsbiträde förordnat för sig och rätten till motiverade beslutsskäl.

Tingsrätten slog fast att staten skulle utge ideellt skadestånd till Arne Gavelin med 60 000 kr för att gottgöra att han under ett års tid felaktigt var ställd under förvaltarskap. Med hjälp av Centrum för rättvisa överklagade Arne Gavelin målet till Svea hovrätt för att pröva om han har rätt till ett högre skadestånd.

– På grund av statens agerande blev Arne Gavelin felaktigt av med möjligheten att bestämma över sitt liv under ett års tid. Det är bra att tingsrätten har konstaterat att det som hände Arne Gavelin har varit en allvarlig överträdelse av hans rätt till privatliv. Vi anser dock att kränkningen har varit så allvarlig att Arne Gavelin förtjänar ett högre skadestånd. Det är viktigt att få prövat hur mycket sådana här allvarliga överträdelser av enskildas rättigheter ska kosta staten, säger Lisa Hyder, jurist på Centrum för rättvisa, som tillsammans med juristerna Henrietta Cahn och Olivia Möller företräder Arne Gavelin i rättsprocessen.

Läs mer om fallet här.

Kontakt:

Lisa Hyder, jurist på Centrum för rättvisa och ombud för Arne Gavelin

070-919 50 20 / lisa.hyder@centrumforrattvisa.se

Centrum för rättvisa söker jurister

By Aktuellt

Centrum för rättvisa är Sveriges första public interest law firm med uppdrag att stärka det konstitutionella fri- och rättighetsskyddet genom prejudikatbildande rättsprocesser. Med juridiken som verktyg har vi i tjugo års tid varit en stark röst för individens rätt. Genom ett stort antal banbrytande prejudikat har vi bidragit till att utveckla juridiken och stärka den svenska rättsstaten. Nu söker vi en till två jurister som vill ansluta sig till vårt processteam.

Centrum för rättvisas arbete går ut på att företräda enskilda som har fått sina grundläggande fri- och rättigheter överträdda av staten eller kommunerna. Våra rättsprocesser syftar till att ge enskilda tillgång till rättvisa i rättsfall som skapar vägledande prejudikat som stärker rättssäkerheten för fler.

Som jurist hos Centrum för rättvisa blir du snabbt en viktig del i ett kreativt processteam med stark laganda och unik kompetens i strategisk processföring som lett till 22 vinster i högsta instans. Som arbetsgivare är vi måna om din karriärutveckling och är övertygade om att vi kan erbjuda dig ett meningsfullt juristjobb med spännande arbetsuppgifter utöver det vanliga.

Till tjänsterna som jurist söker vi dig som

  • Är nyexaminerad eller har arbetat som jurist en kortare tid, upp till 1–2 år.
  • Är en mycket skicklig jurist med hög integritet, väl utvecklad kommunikationsförmåga samt kapacitet att leverera med stor punktlighet och hög kvalitet såväl individuellt som i team.
  • Är intresserad av principiellt viktiga rättsprocesser som bidrar till att utveckla juridiken och stärker det konstitutionella skyddet för individens fri- och rättigheter, samt är nyfiken på hur juridiken samspelar med samhällsutvecklingen.

Huvudsakliga arbetsuppgifter

I rollen som jurist kommer du att få företräda enskilda människor i principiellt viktiga rättsfall i domstol.

Du blir en del av vårt team och får lära dig strategisk processföring och kommunikation. Du kommer snabbt att utveckla dina kunskaper i processföring och de materiella rättsområden som våra rättsfall berör. Vi ställer inga krav på särskilda förkunskaper.

Våra rättsfall drivs i projektform i team som består av två till fyra jurister. I varje team finns det seniora jurister som handleder och ger feedback till de yngre juristerna.

Du kommer också att få arbeta med fallresearch, det vill säga vårt systematiska arbete med att identifiera brister i rättssystemet och att hitta nya rättsfall.

Slutligen kommer du att få vara med och bidra till vårt viktiga studentprogram som handlar om att utbilda morgondagens jurister i fri- och rättighetsfrågor.

Vad vi erbjuder

Centrum för rättvisa utlyser två juristtjänster. Tjänsterna är tillsvidareanställningar på heltid och inleds med sex månaders provanställning.

Centrum för rättvisa har marknadsmässiga anställningsvillkor. Vid lönesättningen är lönenivåerna för tingsnotarier och anställda på domarbanan vägledande.

Vi erbjuder en kreativ och stimulerande arbetsmiljö med stark laganda och meningsfulla arbetsuppgifter. Vårt flexibla arbetssätt innebär en bra balans mellan arbete och privatliv.

Centrum för rättvisa har sitt kontor i Gamla stan i Stockholm med cirka 15 medarbetare, varav en Office Manager och 14 jurister.

Tillträde sker efter överenskommelse, förslagsvis i januari 2023 eller tidigare.

Hur du ansöker

Din ansökan ska innehålla personligt brev, CV, betyg från juristprogrammet samt tjänsteintyg om sådana finns.

Ansökan skickas per e-post till rekrytering@centrumforrattvisa.se. Märk din ansökan ”Jurist” i ämnesraden.

Sista ansökningsdag är den 15 augusti 2022. Intervjuer kan komma att ske löpande.

Om du har frågor är du välkommen att kontakta Erica Wide på erica.wide@centrumforrattvisa.se eller 073-838038.

Centrum för rättvisa är personuppgiftsansvarig för de personuppgifter som du skickar till oss i samband med din ansökan. Mer information om hur vi behandlar dina personuppgifter finns i vår personuppgiftspolicy på vår hemsida: www.centrumforrattvisa.se/personuppgiftspolicy/

Vi ser fram emot din ansökan!

Arbetsförmedlingens beslut fick inte överklagas – nu tar Anders strid för sin rätt till domstolsprövning

By Aktuellt

I oktober 2021 fick taxiåkaren Anders Andersson ett återkravsbeslut på 150 000 kr från Arbetsförmedlingen som han ansåg var fel. Men enligt lagen har han inte rätt att överklaga beslutet. I stället tvingas han vänta på att bli stämd av Arbetsförmedlingen i allmän domstol, med risk för hög dröjsmålsränta och skenande rättegångskostnader som följd. Med hjälp av Centrum för rättvisa tar Anders strid för sin rätt att få överklaga återkravsbeslutet till förvaltningsdomstol.

– Jag blev väldigt förvånad när Arbetsförmedlingen meddelade sitt beslut om återkrav eftersom verksamheten följt rådande branschpraxis. Att ett så ingripande myndighetsbeslut inte skulle gå att överklaga till förvaltningsdomstol känns obegripligt, säger Anders som bedriver taxiverksamhet i Skövde.

I oktober 2021 fick Anders beskedet att det stöd som hans firma beviljats av Arbetsförmedlingen för två av sina anställda krävs tillbaka av myndigheten. Arbetsförmedlingen menar att Anders inte har rätt till stödet eftersom hans firma tillämpat en särskild metod vid löneutbetalningar som syftar till att minska kontanthanteringen i verksamheten, ett upplägg som utgör etablerad praxis inom taxibranschen.

Av Europakonventionen följer att enskilda har rätt till domstolsprövning av denna typ av myndighetsbeslut. Trots detta får Arbetsförmedlingens beslut inte överklagas. Under 2021 meddelade Högsta förvaltningsdomstolen en dom där den konstaterade att överklagandeförbud av det här slaget inte behöver åsidosättas för att tillgodose den enskildes rätt till domstolsprövning. Istället får den enskilde hålla inne betalningen av det återkrävda beloppet och vänta på att Arbetsförmedlingen vidtar åtgärder för att driva in skulden. Ett sådan åtgärd kan till exempel vara att Arbetsförmedlingen vänder sig till Kronofogden eller ansöker om stämning mot den enskilde avseende det återkrävda beloppet, vilket leder till en prövning av återkravet i allmän domstol.

En ordning där enskilda måste vänta på att bli stämda av myndigheterna i allmän domstol för att få sin rätt till domstolsprövning tillgodosedd är förenad med stor rättsosäkerhet, men också betydande ekonomiska risker. Det löper en dröjsmålsränta på 8 procent på det återkrävda beloppet under tiden då den enskilde inväntar Arbetsförmedlingens agerande, vilket alltså är en tidsperiod som den enskilde inte kan påverka eller förkorta. Vid en rättegång i allmän domstol löper också den enskilde risken att tvingas betala myndigheternas rättegångskostnader vid förlust, en risk som inte finns i förvaltningsdomstol.

Med Centrum för rättvisas hjälp har Anders tagit sitt fall till Förvaltningsrätten i Falun och begärt att överklagandeförbuden ska åsidosättas med hänvisning till rätten till domstolsprövning i Europakonventionen samt att beslutet om återkrav ska upphävas.

– Ingripande myndighetsbeslut av det här slaget måste kunna överklagas till förvaltningsdomstol. En ordning där enskilda saknar möjligheten att själva ta initiativ till en domstolsprövning och där de tvingas bära den ekonomiska risken för detta är knappast förenlig med Europakonventionen, säger Lisa Hyder, jurist på Centrum för rättvisa och ombud för Anders Andersson tillsammans med juristerna Henrietta Cahn, Olivia Möller och Ludvig Öhrling.

Läs Anders Anderssons yttrande till förvaltningsrätten här.

Kontakt:

Lisa Hyder, jurist på Centrum för rättvisa och ombud för Anders Andersson

070-919 50 20 / lisa.hyder@centrumforrattvisa.se

Sylvie stämmer staten för att göra rättegångar i förvaltningsdomstol mer rättvisa

By Aktuellt

Tidigare i år beslutade Högsta förvaltningsdomstolen att Sylvie inte kunde få ersättning för de rättegångskostnader hon haft för att få rätt mot Skatteverket i ett förvaltningsmål, trots att en sådan rätt kan följa av grundlagens bestämmelse om rättvis rättegång (HFD 2022 ref. 10). I stället hänvisades hon till att begära skadestånd för sina kostnader i ett nytt förfarande mot staten. Högsta förvaltningsdomstolen avvek därmed från den tolkning av grundlagens bestämmelse om rättvis rättegång som Högsta domstolen har gjort sedan 2015. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämmer Sylvie nu staten i tingsrätt för att få sina rättegångskostnader ersatta och för att få klarhet i hur sådana anspråk ska hanteras framöver.

– Jag hade inte kunnat få rätt mot Skatteverket utan hjälp av ett juridiskt ombud. För mig framstår det som en självklarhet att jag inte ska behöva stå kostnaden för att en myndighet fattade ett felaktigt beslut, säger Sylvie.

Efter att ha vunnit i Högsta förvaltningsdomstolen i en process mot Skatteverket rörande ett namnbyte begärde Sylvie ersättning för de rättegångskostnader hon haft för att kunna tillvarata sin rätt. Högsta förvaltningsdomstolen beslutade därefter att den i dess helhet (plenum) skulle pröva om en enskild kan ha rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i förvaltningsmål.

Huvudregeln i förvaltningsmål har sedan länge varit att enskilda som överklagar myndighetsbeslut till domstol får göra detta på egen bekostnad, även i fall där myndigheten haft fel. Men på senare tid har såväl Högsta domstolen som Europadomstolen bedömt att en sådan ordning kan vara oförenlig med rätten till en rättvis rättegång som finns både i grundlagen och i Europakonventionen (se t.ex. rättsfallet ”RF och rättegångskostnaderna” NJA 2015 s.  374).

I sitt beslut från den 4 mars 2022 konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att det kan uppkomma situationer där det inte är förenligt med rätten till en rättvis rättegång att den enskilde inte kan få ersättning för sina rättegångskostnader i förvaltningsdomstol. Den frågan kunde dock enligt Högsta förvaltningsdomstolen inte prövas inom ramen för själva förvaltningsmålet. Domstolen avvisade därför Sylvies yrkande om ersättning och hänvisade henne till att i stället inleda en ny process för att begära skadestånd av staten i allmän domstol.

Sex justitieråd var skiljaktiga och tog kraftigt avstånd från majoritetens bedömning att det skulle vara förenligt med rätten till en rättvis rättegång att tvinga enskilda att föra dubbla processer för att få ersättning för sina kostnader. Sammantaget ansåg de skiljaktiga ledamöterna att majoritetens bedömning för hur ersättningsanspråk i förvaltningsmål ska hanteras paradoxalt nog kan stå i strid med rätten till en rättvis rättegång.

Med Centrum för rättvisas hjälp har Sylvie nu stämt staten i Stockholms tingsrätt. Hon driver målet för att få sina rättegångskostnader ersatta och för att få klarhet i hur sådana anspråk ska hanteras framöver. Målet kan därför få stor betydelse för andra enskilda som haft rättegångskostnader i förvaltningsmål.

– Vår uppfattning är att Högsta förvaltningsdomstolens beslut att avvisa Sylvies yrkande om ersättning för sina rättegångskostnader var fel. Det är inte rimligt att kräva att enskilda ska driva dubbla processer för att tillvarata sina grundlagsskyddade rättigheter. Vi hoppas att den här processen ska bidra till att det blir enklare att få ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsmål fram till dess att den här otillfredsställande ordningen ändras, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, som tillsammans med juristerna Erik Scherstén, Erica Wide och Ludvig Öhrling företräder Sylvie.

Läs stämningsansökan här.

Läs Högsta förvaltningsdomstolens beslut här.

Läs mer om fallet här.

Presskontakt: Fredrik Bergman, 070-821 96 55 / fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se

Staten döms att betala skadestånd för felaktigt förvaltarskap – Arne Gavelin får rätt i ny dom

By Aktuellt

Genom ett bristfälligt förfarande ställdes Arne Gavelin under förvaltarskap och fråntogs rätten att bestämma över sitt liv. Ett år senare visade det sig att han aldrig haft behov av förvaltare. Men då hade förvaltaren mot hans vilja redan sålt stora delar av hans egendom. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämde han staten på skadestånd. I en dom idag har Stockholms tingsrätt slagit fast att det felaktiga förvaltarskapet har utgjort en allvarlig överträdelse av Arne Gavelins rättigheter enligt Europakonventionen.

– När jag felaktigt ställdes under förvaltarskap kändes det som att jag hade förlorat alla mina rättigheter och ställts utanför samhället. Det hela har varit oerhört förödmjukande. Det känns som en upprättelse att tingsrätten nu slår fast att staten gjort fel, säger Arne Gavelin.

Det var i december 2018 som den 80-årige Arne Gavelin plötsligt inte kunde ta ut pengar från bankomaten eftersom hans kort och konton hade spärrats. Förklaringen visade sig vara att en domstol, utan hans vetskap, hade ställt honom under förvaltarskap.

Förvaltarskap – som historiskt sett har kallats för ”omyndigförklaring” – innebär att en person förlorar sin juridiska beslutsförmåga och kontrollen över sin egendom. Förvaltarskap får anordnas om någon på grund av sjukdom eller liknande förhållande behöver hjälp med att tillvarata sina rättigheter, förvalta sin egendom eller på annat sätt bevaka sina intressen.

Eftersom ett beslut om förvaltarskap är mycket ingripande för den enskilde ska det alltid fattas av domstol och först efter att personen själv har fått möjlighet att yttra sig i frågan. Domstolen har också en långtgående skyldighet att inhämta medicinsk utredning som klarlägger personens behov av förvaltare.

Men i Arne Gavelins fall beslutade domstolen att ställa honom under förvaltarskap utan att han fick någon information om att frågan hade väckts och utan att det fanns någon utförlig medicinsk utredning som bedömde hans behov av förvaltare.

Omedelbart efter att domstolen hade beslutat att ställa Arne Gavelin under förvaltarskap tog förvaltaren kontroll över hans ekonomi. Mot hans vilja inledde förvaltaren sedan försäljningar av bland annat bostads- och skogsfastigheter samt ett flertal entreprenadmaskiner.

Ett år senare ansökte Arne Gavelin själv om att förvaltarskapet skulle upphöra. Det gjordes då en utförlig medicinsk utredning som visade att han aldrig haft något behov av förvaltare. Domstolen tvingades då att riva upp sitt tidigare beslut om förvaltarskap.

Med hjälp av Centrum för rättvisa stämde Arne Gavelin staten och begärde skadestånd för bristerna i domstolens handläggning och för att han felaktigt ställts under förvaltarskap under cirka ett års tid.

I sin dom den 21 april 2022 kommer Stockholms tingsrätt fram till att domstolen som ställde Arne Gavelin under förvaltarskap har överträtt hans rätt till privatliv enligt Europakonventionen. Enligt tingsrätten har handläggningen av Arne Gavelins förvaltarskapsärende varit behäftad med allvarliga brister som avsett väsentliga rättssäkerhetsgarantier som rätten att få yttra sig före beslut, rätten att få ett rättegångsbiträde förordnat för sig och rätten till motiverade beslutsskäl.

Tingsrätten slår fast att staten ska utge ideellt skadestånd till Arne Gavelin med 60 000 kr för att gottgöra att han under ett års tid felaktigt var ställd under förvaltarskap.

– Det här är en bra dom som ger upprättelse åt Arne Gavelin. Den inskärper dessutom vikten av att beslut om en så ingripande åtgärd som förvaltarskap måste föregås av en noggrann prövning i ett förfarande som lever upp till höga krav på rättssäkerhet. Däremot anser vi att kränkningen har varit så allvarlig att Arne Gavelin förtjänar ett högre skadestånd, och vi kommer därför överväga att ta målet vidare till hovrätten, säger Lisa Hyder, jurist på Centrum för rättvisa, som tillsammans med juristerna Henrietta Cahn och Olivia Möller företräder Arne Gavelin i rättsprocessen.

Läs domen här.

Kontakt:

Henrietta Cahn, jurist på Centrum för rättvisa och ombud för Arne Gavelin

070-716 00 78 / henrietta.cahn@centrumforrattvisa.se

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!