Sommaren 2008 anmälde Centrum för rättvisa den s.k. FRA-lagen till Europadomstolen. Detta eftersom det var tveksamt om den levde upp till Europakonventionens krav för att skydda enskildas integritet. FRA-lagen ger Försvarets radioanstalt rätt att övervaka enskildas mobiltelefoner, e-post och annan privat kommunikation som sker via internet i syfte att kartlägga yttre hot mot landet. Den 25 maj 2021 meddelade Europadomstolen sin dom i vilken det konstaterades att den svenska FRA-lagen inte uppfyller Europakonventionens krav på skydd för den personliga integriteten. Domen innebär att den svenska lagstiftningen måste ses över och blir vägledande även för andra europeiska länder som använder sig av hemlig massövervakning.
– Det här är en mycket viktig dom som klargör vilka rättssäkerhetskrav som ska gälla för att hemlig massövervakning ska vara tillåten. Signalspaning kan vara ett användbart verktyg för att kartlägga och avslöja yttre hot mot landet, samtidigt är det viktigt att sådan verksamhet sker med bibehållen respekt för enskildas grundläggande fri- och rättigheter, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, som drev fallet i Europadomstolen.
Det var sommaren 2008 som Centrum för rättvisa anmälde FRA-lagen till Europadomstolen i Strasbourg. Det hade då varit en intensiv debatt om hur den enskildes integritet ska skyddas när stater vill bedriva hemlig massövervakning på internet. Klagomålet lämnades in eftersom det var tveksamt om den svenska FRA-lagen levde upp till Europakonventionens krav. Klagomålet till Europadomstolen bidrog till att riksdagen redan år 2009 skrev om lagen för att stärka skyddet för enskildas integritet.
Centrum för rättvisa begärde att Europadomstolen skulle granska FRA-lagen eftersom det behövdes ett klargörande av vilka rättssäkerhetsgarantier som måste finnas för att signalspaning inte ska medföra otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet.
Europadomstolen meddelade en första dom i målet den 19 juni 2018. En domarpanel bestående av sju europeiska domare ansåg att den uppdaterade FRA-lagen i vissa avseenden inte innehöll tillräckligt skydd för enskildas rättigheter, men bedömde ändå att lagen på det stora hela var godtagbar.
Den 5 februari 2019 bestämde Europadomstolen att målet skulle hänskjutas till domstolens högsta instans, Grand Chamber, för en ny prövning. I Grand Chamber avgörs målen av 17 domare och endast ett fåtal fall prövas där varje år.
Europadomstolen prövade den svenska FRA-lagen samtidigt med ett mål mot Storbritannien, som också handlar om hemlig massövervakning och som har sin bakgrund i Edward Snowdens avslöjanden år 2013. En muntlig förhandling i målet hölls i Europadomstolen i Strasbourg den 10 juli 2019.
Slutligen den 25 maj 2021 meddelade Europadomstolens Grand Chamber sin dom. Domen innebär att det i och för sig är tillåtet för stater att ha system för hemlig massövervakning, om det finns tillräckliga rättssäkerhetsgarantier till skydd för enskildas rättigheter.
Europadomstolen identifierade tre brister i det svenska systemet:
FRA-lagen innehåller ett otillräckligt skydd för den personliga integriteten när Sverige delar med sig av data till andra stater,
skyddet för organisationers och företags kommunikation är otillräckligt, och
det saknas effektiv kontroll av FRA:s verksamhet.
Sverige fälldes därför för brott mot den personliga integriteten i Europakonventionen
– Den här domen är vägledande inte bara för Sverige utan också för andra länder i Europa som har system för hemlig massövervakning. Det som måste ske nu är att regeringen omedelbart ser till att åtgärda de rättssäkerhetsbrister som Europadomstolen har identifierat i sin dom, avslutar Fredrik Bergman.
