Lars-Erik Jevås och Christina Nilsson mot Partille kommun
Paret Lars-Erik Jevås och Christina Nilsson tvingades betala över 300 000 kronor till Partille kommun för vägar som de varken behövde eller vill ha. Utöver avgifterna tvingades de samtidigt att avstå mark utan ersättning. Med hjälp av Centrum för rättvisa försökte paret kräva tillbaka sina pengar. Den 22 juni 2016 dömde Mark- och miljööverdomstolen till kommunens fördel.
Lars-Erik Jevås och Christina Nilsson bor i Öjersjö i Partille – ett område som kommunen bestämde att förtäta och bygga ut. Planerna innebar att området utökades med ungefär 40 nya tomter. För att möjliggöra det nya och förtätade bostadsområdet behövdes det även byggas nya vägar.
De flesta kommuner i Sverige finansierar vägbyggen genom skatt. Partille tillhör dock en minoritet av Sveriges kommuner som i stället tvingar privata husägare att betala så kallade gatuavgifter. Det finns en möjlighet i lagen för kommuner att ta ut sådana avgifter, men det får endast ske om husägarna får nytta av vägarna och avgifterna inte är oskäligt höga. Att som Partille kommun, låta befintliga husägare stå för notan när ett område ska förtätas, riskerar att leda till orimliga konsekvenser för enskilda.
Kommunens avgifter tvingade Lars-Erik Jevås att fortsätta jobba Lars-Erik Jevås såg tidigare fram emot att gå i pension tillsammans med Christina Nilsson som skuldfria pensionärer. De hade betalat av det huslån de tog på 70-talet när de flyttade in i sitt hus. Men kommunens fakturor tvingade Lars-Erik Jevås att fortsätta jobba efter sin pensionsålder för att paret skulle ha råd att bo kvar i sitt hem. För paret kom kostnaderna som en överraskning – de hade redan gator och infart till sitt hus och kunde inte förstå varför de skulle betala för något som är ett led i ett kommunalt projekt för nybyggnation i området.
I och med kommunens planer fick Lars-Erik Jevås och Christina Nilsson byggrätter och en möjlighet att stycka av sin tomt. Enligt kommunen var dessa möjligheter en sådan nytta som motiverar de höga gatuavgifterna. Men de nya byggrätterna medförde också att Lars-Erik Jevås och Christina Nilssons gatuavgifter höjdes med drygt 220 000 kronor.
– Vi ville inte ha byggrätten. Vi vill inte stycka av och sälja. Nu känner jag att de mer eller mindre tvingar oss att avhysa vår egendom om vi inte har råd att behålla huset på grund av det här systemet, säger Lars-Erik Jevås till Expressen GT.
Mark- och miljödomstolen kom fram till att Lars-Erik Jevås och Christina Nilsson har rätt, men inte kan få rätt I sin dom, som meddelades den 20 november 2015, kom Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt fram till att gatukostnaderna är oproportionerliga och står i strid med Europakonventionen. Domstolen menade dock att det inte stod i deras makt att göra gatukostnaderna proportionerliga och att ny lagstiftning var på gång. Men för Lars-Erik Jevås och Christina Nilsson som redan betalat var den nya lagstiftningen inte till någon nytta.
Mark- och miljööverdomstolen dömde till kommunens fördel Lars-Erik Jevås och Christina Nilsson överklagade mark- och miljödomstolens dom. Den 22 juni 2016 dömde Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt till kommunens fördel. Det innebar att paret tvingades betala ytterligare 100 000 kronor till kommunen, vilket motsvarar de sista 25 procenten av gatuavgifterna. Totalt uppgår parets nota till över 400 000 kronor för kommunens vägprojekt.
I sin dom skriver Mark- och miljööverdomstolen att påförandet av gatukostnader inte inneburit en kränkning av Lars-Erik Jevås och Christina Nilssons rättigheter. Detta alltså till skillnad från underinstansen som menade att gatukostnadsuttaget står i strid med egendomsskyddet i Europakonventionen.
