Taxiföretagaren Anders Andersson i Skövde fick ett återkrav på 150 000 kronor från Arbetsförmedlingen som han ansåg var fel. Men enligt förvaltningsrätten och kammarrätten fick han inte överklaga. Domstolarna ansåg att han i stället kunde strunta i att betala återkravet och vänta på att bli stämd av Arbetsförmedlingen – för att på så sätt få beslutet prövat. Nu har Högsta förvaltningsdomstolen tagit upp fallet. ”Ett viktigt pilotfall som kan få betydelse för många”, säger Alexander Ottosson, jurist på Centrum för rättvisa.
– Jag blev väldigt förvånad när Arbetsförmedlingen meddelade sitt beslut om återkrav eftersom verksamheten följt rådande branschpraxis. Att ett så ingripande myndighetsbeslut inte skulle gå att överklaga till förvaltningsdomstol känns obegripligt, säger Anders som bedriver taxiverksamhet i Skövde.
I oktober 2021 fick Anders beskedet att det stöd som hans firma beviljats av Arbetsförmedlingen för två av sina anställda krävs tillbaka av myndigheten. Arbetsförmedlingen menar att Anders inte har rätt till stödet eftersom hans firma tillämpat en särskild metod vid löneutbetalningar som syftar till att minska kontanthanteringen i verksamheten, ett upplägg som utgör etablerad praxis inom taxibranschen.
Av Europakonventionen följer att enskilda har rätt till domstolsprövning av denna typ av myndighetsbeslut. Trots detta får Arbetsförmedlingens beslut inte överklagas. Under 2021 meddelade Högsta förvaltningsdomstolen en dom där den konstaterade att överklagandeförbud av det här slaget inte behöver åsidosättas för att tillgodose den enskildes rätt till domstolsprövning. I stället får den enskilde hålla inne betalningen av det återkrävda beloppet och vänta på att Arbetsförmedlingen vidtar åtgärder för att driva in skulden. En sådan åtgärd kan till exempel vara att Arbetsförmedlingen vänder sig till Kronofogden eller ansöker om stämning mot den enskilde avseende det återkrävda beloppet, vilket leder till en prövning av återkravet i allmän domstol.
En ordning där enskilda måste vänta på att bli stämda av myndigheterna i allmän domstol för att få sin rätt till domstolsprövning tillgodosedd är förenad med stor rättsosäkerhet, men också betydande ekonomiska risker. Det löper en dröjsmålsränta på 8 procent på det återkrävda beloppet under tiden då den enskilde inväntar Arbetsförmedlingens agerande, vilket alltså är en tidsperiod som den enskilde inte kan påverka eller förkorta. Vid en rättegång i allmän domstol löper också den enskilde risken att tvingas betala myndigheternas rättegångskostnader vid förlust, en risk som inte finns i förvaltningsdomstol.
Med Centrum för rättvisas hjälp tog Anders sitt fall till Förvaltningsrätten i Falun och begärde att överklagandeförbuden skulle åsidosättas med hänvisning till rätten till domstolsprövning i Europakonventionen samt att beslutet om återkrav ska upphävas. Förvaltningsrätten avvisade Anders talan i slutet av november 2022, och menade att hans rätt till domstolsprövning inte har begränsats på ett sådant oproportionerligt sätt att det är fråga om en överträdelse av Europakonventionen. Anders överklagade beslutet till Kammarrätten i Sundsvall som i november 2023 avslog överklagandet. Anders överklagade kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen i december 2023.
I januari 2025 meddelade Högsta förvaltningsdomstolen prövningstillstånd. Frågan som domstolen ska ta ställning till är om återkravsbeslut behöver kunna överklagas för att tillgodose rätten till domstolsprövning eller om det räcker att den enskilde kan få en prövning efter att ha blivit stämd av myndigheten i tingsrätt.
– Enligt kammarrätten borde Anders ha struntat i Arbetsförmedlingens återkrav och väntat på att bli stämd om han ville få en domstolsprövning. Det är en absurd ordning. Rätten att överklaga ingripande myndighetsbeslut är grundläggande i en rättsstat och kan inte hanteras på det sättet, säger Alexander Ottosson som tillsammans med juristen Olivia Möller på Centrum för rättvisa företräder Anders Andersson i processen.
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande väntas meddelas under 2025.
Anders Andersson anför i ett yttrande att han har rätt att få Arbetsförmedlingens beslut om återkrav prövat av allmän förvaltningsdomstol samt att beslutet ska upphävas.
