Rättssäkerhet

Sylvie mot staten

I mars 2022 beslutade Högsta förvaltningsdomstolen att Sylvie inte kunde få ersättning för de rättegångskostnader hon haft för att få rätt mot Skatteverket i ett förvaltningsmål, trots att en sådan rätt kan följa av grundlagens bestämmelse om rättvis rättegång (HFD 2022 ref. 10). I stället hänvisades hon till att begära skadestånd för sina kostnader i ett nytt förfarande mot staten. Högsta förvaltningsdomstolen avvek därmed från den tolkning av grundlagens bestämmelse om rättvis rättegång som Högsta domstolen har gjort sedan 2015. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämmer Sylvie nu staten i tingsrätt för att få sina rättegångskostnader ersatta och för att få klarhet i hur sådana anspråk ska hanteras framöver.


– Jag hade inte kunnat få rätt mot Skatteverket utan hjälp av ett juridiskt ombud. För mig framstår det som en självklarhet att jag inte ska behöva stå kostnaden för att en myndighet fattade ett felaktigt beslut, säger Sylvie.

Efter att ha vunnit i Högsta förvaltningsdomstolen i en process mot Skatteverket rörande ett namnbyte begärde Sylvie ersättning för de rättegångskostnader hon haft för att kunna tillvarata sin rätt. Högsta förvaltningsdomstolen beslutade därefter att den i dess helhet (plenum) skulle pröva om en enskild kan ha rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i förvaltningsmål.

Huvudregeln i förvaltningsmål har sedan länge varit att enskilda som överklagar myndighetsbeslut till domstol får göra detta på egen bekostnad, även i fall där myndigheten haft fel. Men på senare tid har såväl Högsta domstolen som Europadomstolen bedömt att en sådan ordning kan vara oförenlig med rätten till en rättvis rättegång som finns både i grundlagen och i Europakonventionen (se t.ex. rättsfallet ”RF och rättegångskostnaderna” NJA 2015 s.  374).

I sitt beslut från den 4 mars 2022 konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att det kan uppkomma situationer där det inte är förenligt med rätten till en rättvis rättegång att den enskilde inte kan få ersättning för sina rättegångskostnader i förvaltningsdomstol. Den frågan kunde dock enligt Högsta förvaltningsdomstolen inte prövas inom ramen för själva förvaltningsmålet. Domstolen avvisade därför Sylvies yrkande om ersättning och hänvisade henne till att i stället inleda en ny process för att begära skadestånd av staten i allmän domstol.

Sex justitieråd var skiljaktiga och tog kraftigt avstånd från majoritetens bedömning att det skulle vara förenligt med rätten till en rättvis rättegång att tvinga enskilda att föra dubbla processer för att få ersättning för sina kostnader. Sammantaget ansåg de skiljaktiga ledamöterna att majoritetens bedömning för hur ersättningsanspråk i förvaltningsmål ska hanteras paradoxalt nog kan stå i strid med rätten till en rättvis rättegång.

Med Centrum för rättvisas hjälp har Sylvie nu stämt staten i Stockholms tingsrätt. Hon driver målet för att få sina rättegångskostnader ersatta och för att få klarhet i hur sådana anspråk ska hanteras framöver. Målet kan därför få stor betydelse för andra enskilda som haft rättegångskostnader i förvaltningsmål.

– Vår uppfattning är att Högsta förvaltningsdomstolens beslut att avvisa Sylvies yrkande om ersättning för sina rättegångskostnader var fel. Det är inte rimligt att kräva att enskilda ska driva dubbla processer för att tillvarata sina grundlagsskyddade rättigheter. Vi hoppas att den här processen ska bidra till att det blir enklare att få ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsmål fram till dess att den här otillfredsställande ordningen ändras, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, som tillsammans med juristerna Erik Scherstén och Olivia Möller företräder Sylvie.

Läs mer om processen i Högsta förvaltningsdomstolen här.

Kontakt
  • Mars 2022

    • Högsta förvaltningsdomstolen

      Beslut

      Högsta förvaltningsdomstolen avvisar yrkandet om rättegångskostnader.

  • Maj 2022

  • September 2022

    • Stockholms tingsrätt

      Svaromål Justitiekanslern

      Staten bestrider att Sylvies rätt till en rättvis rättegång har överträtts.

    • Stockholms tingsrätt

      Muntlig förberedelse

      Tingsrättens protokoll från den muntliga förberedelsen. Under den muntliga förberedelsen konstaterades att parterna eventuellt var intresserade av att hänskjuta en fråga till Högsta domstolen genom s.k. hiss enligt 56 kap. 13 § rättegångsbalken.

  • Oktober 2022

    • Stockholms tingsrätt

      Yttrande Sylvie

      Sylvie yttrar sig över statens svaromål. Sylvie lämnar också in en begäran om att frågan om statens ersättningsskyldighet ska hänskjutas till Högsta domstolen genom s.k. hiss enligt 56 kap. 13 § rättegångsbalken.

  • December 2022

    • Stockholms tingsrätt

      Yttrande Justitiekanslern

      Staten yttrar sig över Sylvies senaste yttrande. Staten motsätter sig att frågan om statens ersättningsskyldighet hänskjuts till Högsta domstolen.

  • Januari 2023

    • Stockholms tingsrätt

      Yttrande Sylvie

      Sylvie yttrar sig över statens senaste yttrande. Hon vidhåller sin begäran om att frågan om statens ersättningsskyldighet hänskjuts till Högsta domstolen. Hon bemöter också statens talan i fråga om hennes ersättningsyrkande och behandlar andra processuella frågor.

  • Februari 2023

    • Stockholms tingsrätt

      Yttrande Justitiekanslern

      Staten motsätter sig fortsatt att frågan om ersättningsskyldighet ska hänskjutas till Högsta domstolen. Staten förtydligar också sin inställning att del av Sylvies talan ska avvisas på grund av rättegångshinder.

  • Augusti 2023

    • Stockholms tingsrätt

      Yttrande Sylvie

      Sylvie motsätter sig fortsatt statens avvisningsyrkande och för fram skäl för att tingsrätten inte bör tillämpa taleförbudet i 3 kap. 7 § skadeståndslagen.

  • September 2023

  • Oktober 2023

    • Stockholms tingsrätt

      Beslut om avvisning av del av talan

      Tingsrätten beslutar att avvisa en del av Sylvies talan.

  • Februari 2024

    • Stockholms tingsrätt

      Yttrande Sylvie

      Sylvie justerar de rättsliga grunderna för talan med anledning av tingsrättens avvisningsbeslut och anger slutlig bevisuppgift. Hon förtydligar också att hon inte begär skadestånd på grund av felaktig rättstillämpning i namnbytesfrågan.