Centrum för rättvisa står upp för enskildas rättssäkerhet. Det handlar bland annat om att säkerställa att enskilda i praktiken har möjlighet att tillvarata sina rättigheter inom rimlig tid och att staten måste kunna hållas ansvarig för felaktig myndighetsutövning.
Efter en tio år lång rättsprocess slog domstol fast att den blockad som hade drivit Henrik Gustavssons byggföretag i konkurs varit olaglig. Trots det nekades han skadestånd och tvingades att betala fackets advokatkostnader på 2,7 miljoner kronor. Henrik Gustavsson tog sitt fall till Europadomstolen för att få prövat om det stod i strid med Europakonventionen att han fick betala de höga rättegångskostnaderna. I december 2022 beslutade Europadomstolen dock att fallet inte skulle tas upp till prövning.
Hundratals småföretagare har hamnat i kläm efter att Tillväxtverket plötsligt återkrävt korttidsstöd från företag som beslutat om utdelning, trots att det inte fanns något utdelningsförbud när stöden beviljades. Några av de drabbade är Centrum för rättvisas klienter Annika Utbult och Peter Borneby, som driver restaurangverksamhet i Borås. I oktober 2022 meddelade Högsta förvaltningsdomstolen sin vägledande dom i syskonens fall, och domstolen gick på Tillväxtverkets linje.
Under sex års tid var Erik Dahlström felaktigt placerad i särskola av Arvika kommun. Med hjälp av Centrum för rättvisa begärde han skadestånd från kommunen för att han fråntogs sin grundlagsskyddade rätt till utbildning. Arvika kommun har beslutat att betala hela det begärda skadeståndet på 250 000 kronor.
Fembarnsmamman Miclin George drogs in i en rättsprocess mot staten när Kronofogden felaktigt utmätte hennes bil för en annan persons skulder. Trots att hon vann mot staten i domstol ville Skatteverket, som företrädde staten, inte ersätta hennes rättegångskostnader. Idag slog Högsta domstolen fast att Miclin George har rätt till ersättning för sina kostnader med stöd av grundlagen. Det vägledande beslutet, som fått namnet ”Bilen i Borås”, stärker enskildas möjligheter att anlita jurist för att försvara sig mot felaktiga myndighetsbeslut i domstol.
Rauha och Rudolf Karlsson ville bygga en liten bastu på sin fritidsfastighet och beviljades strandskyddsdispens av kommunen. Men när länsstyrelsen i Stockholm bestämde sig för att granska ärendet blev det liggande i närmare tre års tid. Efter att Rauha och Rudolf Karlsson stämt staten i domstol har staten erkänt att den långa väntetiden utgör ett brott mot rätten till prövning inom skälig tid. Staten går därför med på att betala skadestånd till makarna Karlsson. Fallet kan få betydelse för andra personer som också har drabbats av länsstyrelsens långsamma handläggning.
Utländska studenter som betalar studieavgift för att få läsa vid svenska universitet och högskolor har inte bara skyldigheter gentemot lärosätet, utan också rättigheter. Bristande utbildningskvalitet kan utgöra avtalsbrott som ger studenten rätt till ersättning. Det slog Högsta domstolen fast i en unik dom våren 2018.
Allan Eliasson fråntogs felaktigt sitt svenska medborgarskap och gjordes därigenom statslös från 8 års ålder, i 23 års tid. Men när Allan ansökte om skadestånd ansåg staten att större delen av den 23 år långa kränkningen var preskriberad och att han inte kunde tillerkännas mer än 100 000 kronor. Efter att tingsrätten och hovrätten tillerkänt Allan 150 000 kronor överklagade staten till Högsta domstolen för att få ersättningen sänkt och för att få fastslaget att större delen av ersättningen skulle anses preskriberad. I mars 2018 meddelade Högsta domstolen dom i målet, där domstolen slår fast att Allan tillerkänns 150 000 kronor och att ingen del av hans anspråk är preskriberat.
Europadomstolen har fällt svenska staten för brott mot rätten att inte lagföras eller straffas två gånger för samma sak. I fallet hade en kvinna från Stockholm åtalats för skattebrott – anklagelser som hon sedan kom att frias ifrån. Samtidigt hade hon påförts skattetillägg i en parallell process som fortsatte även efter att hon friats i skattebrottsprocessen. Detta stod i strid med Europakonventionen och kvinnan tillerkänns nu 2 000 euro i skadestånd av Europadomstolen.
Lennart Johansson tvingades vänta i över fyra år på en prövning av en tvist med en byggfirma. Trots att domstolen varit helt passiv i ett år och fyra månader och kritiserats av Justitieombudsmannen fann Justitiekanslern att Lennart Johansson inte hade rätt till skadestånd för den långsamma handläggningen. Men när Lennart Johansson sedan stämde staten slog domstolen fast att han hade utsatts för en kränkning av rätten till rättegång inom skälig tid enligt Europakonventionen och att han hade rätt till skadestånd.
Blake Pettersson berövades felaktigt sitt svenska medborgarskap i strid med grundlagen. Fyra och ett halvt år senare fick han rätt mot myndigheterna, men blev helt utan ersättning. Med Centrum för rättvisa som ombud vände sig Blake Pettersson till domstol och krävde skadestånd grundat på grundlagen. När Högsta domstolen tillslut gav honom rätt blev Blake Pettersson den förste att få skadestånd för en grundlagskränkning.
Martin Sundahl behövde ett tillstånd från polisen för att kunna förverkliga sitt filmföretag. Han fick tillståndet – men först efter en mer än fyra år lång process som i slutändan knäckte hans företag. Med hjälp av Centrum för rättvisa begärde Martin Sundahl skadestånd för den långsamma handläggningen. Högsta domstolen gav Martin Sundahl rätt till ersättning och slog fast principen om att enskilda har rätt att stämma staten i fråga om brott mot Europakonventionen utan att riskera dyra rättegångskostnader.
Professor Christopher Gillberg ville hålla avtalen om tystnadsplikt med de 141 försökspersonerna som deltog i ADHD/Damp-undersökningen. Men hovrätten fällde honom för tjänstefel. Europadomstolens högsta instans kom fram till att Sverige inte skulle fällas för brott mot Europakonventionen.