Här hittar du rättsfallen som Centrum för rättvisa driver. Du kan sortera dem efter rättsområde genom länkarna nedan.
I december 2017 kom den vägledande domen MIG 2017:25 som inte bara Danyar och tusentals andra arbetskraftsinvandrare hade väntat på, utan också arbetsgivarna och politikerna. Domen gav Danyar rätt och Migrationsverket fel. Migrationsverket ska göra en helhetsbedömning när myndigheten tittar på̊ om arbetskraftsinvandrare har haft tillräckligt bra villkor för att få förlängt arbetstillstånd och därmed få stanna i Sverige.
Programmerarna Oleksandr och Altrim på IT-företaget Softwerk i Växjö har bra anställningsvillkor och arbetsgivaren har kollektivavtal. Trots det beslutade Migrationsverket att Oleksandr och Altrim skulle utvisas – på grund av ett missförstånd med platsannonserna. Migrationsdomstolen upphävde besluten och återförvisade målen till Migrationsverket som tillslut beviljade dem förlängda uppehålls- och arbetstillstånd.
Tayyab Shababs fall har blivit en symbol för Migrationsverkets orimliga utvisningar av utländsk arbetskraft. En oenig migrationsdomstol fann att Tayyab Shabab skulle utvisas på grund av att hans tidigare arbetsgivare missat att ansluta honom till företagets tjänstepensionsförsäkring. Med hjälp av Centrum för rättvisa överklagade Tayyab Shabab till Migrationsöverdomstolen, men efter flera års kamp mot Migrationsverket valde Tayyab Shabab tillslut att lämna Sverige.
Först utvisades restaurang Cumin Clubs kock på grund av ett mindre lönemisstag. Nu vägrar Migrationsverket låta kocken komma tillbaka – på grund av att myndigheten räknat fel.
Sex trädgårdsanläggare i Bjuv och Helsingborg har skickat stämningsansökningar till Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet, SLA, och Svenska Kommunalarbetareförbundet, Kommunal. De har tvingats betala granskningsavgifter till Kommunal, trots att de inte varit medlemmar. Nu begär de pengarna tillbaka och skadestånd för intrånget i deras rättigheter i Europakonventionen. Hovrätten ska nu pröva målet genom mellandom.
Under fyra års tid stoppade en 20 cm bred rännil Patrik Ardefelt i Särna från att bygga en fäbod på sin tomt. Rännilen ansågs nämligen ge upphov till strandskydd, 100 meter åt vartdera hållet. Det innebar att Patrik inte kunde bygga på sin tomt – alls. I juli 2016 fattade Länsstyrelsen äntligen beslut om att upphäva strandskyddet på tomten.
Paret Lars-Erik Jevås och Christina Nilsson tvingades betala över 300 000 kronor till Partille kommun för vägar som de varken behövde eller vill ha. Utöver avgifterna tvingades de samtidigt att avstå mark utan ersättning. Med hjälp av Centrum för rättvisa försökte paret kräva tillbaka sina pengar. Den 22 juni 2016 dömde Mark- och miljööverdomstolen till kommunens fördel.
Stockholms läns landsting balsamerar varje år flera tusen avlidna personers kroppar i onödan. Det sker på rutin och utan att anhöriga informeras eller samtycker. Alan McCabe fick reda på att kroppen efter hans avlidna hustru hade balsamerats först när landstinget skickade en faktura till honom och begärde ersättning för balsameringen. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämde han landstinget med krav på skadestånd för den olagliga och kränkande hanteringen. Stockholms läns landsting har i en förlikning åtagit sig att betala begärt skadestånd.
När Tyresö kommun ville exploatera det gamla sommarstugeområdet i Nyfors för ökad permanentbosättning ville kommunen att Anna-Karin Lundberg och hennes grannar skulle vara med och betala för de nya vägarna. För Anna-Karin Lundberg innebar kommunens förslag att hon skulle betala ca 100 000 kr för vägarna, vilket i sin tur riskerade leda till att hon tvingades lämna sitt hem.
Enligt en dom från Umeå tingsrätt får en person i Västerbotten 10 000 kronor i skadestånd från landstinget. Landstinget hade under fyra års tid och vid 27 tillfällen läckt uppgifter till länsbons bank om var han sökt vård när han betalat patientavgiften med kontokort. På kontoutdraget hos banken stod till exempel ”psykmottagning” och ”hudmottagning”. Tusentals personer i Västerbotten har sannolikt drabbats på samma sätt – och de har mot bakgrund av domen att rätt att behandlas lika i skadeståndsfrågan, trots att landstinget förnekar ansvar.
Den långsamma handläggningen vid Socialstyrelsen gjorde att personer som har haft rätt utbildning för att kunna utöva sjuksköterskeyrket i Sverige istället fick gå arbetslösa. Centrum för rättvisa företrädde Iouliana Ntemo och Eva-Maria Thiel som vände sig till Justitiekanslern med en ansökan om skadestånd för den förlust de lidit.
Makarna Rolf och Regina Johansson krävdes av Partille kommun på över 700 000 kronor för vägar de inte behövde. Bakgrunden var att kommunen vill ge ett husföretag möjlighet att bygga 24 hus i närheten av makarna Johanssons fastighet och då behövdes nya vägar. Utöver gatukostnaderna tvingades makarna Johansson att avstå mark för projektets genomförande. Med hjälp av Centrum för rättvisa överklagade makarna Johansson detaljplanen och gatukostnadsfördelningen. Både Mark- och miljööverdomstolen och Kammarrätten gick däremot på kommunens linje och både detaljplanen och gatukostnaderna står därför fast.