Personlig integritet

Centrum för rättvisa försvarar den personliga integriteten. Begränsningar får ske endast om det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle och under förutsättning att proportionalitetsprincipen respekteras.

Arne Gavelin mot staten

På bristfälligt underlag ställdes Arne Gavelin under förvaltarskap och fråntogs rätten att bestämma över sitt liv. Ett år senare visade det sig att han aldrig haft behov av förvaltare. Men då hade förvaltaren mot hans vilja redan sålt av stora delar av hans egendom. Med Centrum för rättvisas hjälp har Arne Gavelin stämt staten och begärt skadestånd för det felaktiga förvaltarskapet. Nu ska Högsta domstolen pröva fallet.

Jonathan Ravelin mot staten

När Jonathan Ravelin skulle swisha en vän fungerade inte hans bank-id. Det visade sig att Skatteverket hade registrerat honom som avliden i folkbokföringen. Först efter sju veckor fungerade bankkonton och id-handlingar igen – under tiden tvingades han låna pengar för att kunna köpa mat till familjen. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämmer han staten för att få stopp på de felaktiga dödförklaringarna som hittills drabbat över 100 personer. ”Det är oacceptabelt att Skatteverket registrerar människor som döda utan att göra tillräckliga kontroller”, säger Elsa Haggård på Centrum för rättvisa.

Bengt Wernersson mot Sverige

År 1990 sökte sig Bengt Wernersson till Hallands sjukhus för en fertilitetsutredning. Nästan 33 år senare fick han veta att han har en biologisk dotter eftersom hans spermieprov använts av sjukhuset till inseminering av en för honom okänd kvinna, helt utan hans vetskap eller samtycke. Med hjälp av Centrum för rättvisa har han tagit sitt fall till Europadomstolen. Domen väntas under 2025.

Olivia mot Region Skåne

Trots att Olivias förlossning fortskred normalt utsattes hon, mot sin uttryckliga vilja, för ett riskfyllt och obefogat vårdingrepp som kallas för yttre press. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämde Olivia regionen och krävde skadestånd för att hennes rätt till kroppslig integritet och självbestämmande hade överträtts och för att inskärpa kravet på samtycke i vården. Men nu försöker regionen köpa sig fri från ansvar för händelsen genom processtaktiska manövrar.

Zdravko Paic mot Sverige

År 1985 sökte sig Zdravko Paic till Hallands sjukhus för en fertilitetsutredning. 37 år senare fick han veta att han har en biologisk dotter eftersom hans spermieprov använts av sjukhuset till inseminering av en för honom okänd kvinna, helt utan hans vetskap eller samtycke. Med hjälp av Centrum för rättvisa har han tagit sitt fall till Europadomstolen. Domen väntas under 2025.

Teddy Bondefalk mot Region Stockholm

När Teddy Bondefalk under våren 2011 opererades vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm utfördes en annan operation än den han fått information om och samtyckt till. Teddy Bondefalk skadades allvarligt efter ingreppet och har idag behov av assistans dygnet runt för att klara sin dagliga livsföring. Med hjälp av Centrum för rättvisa har han stämt Region Stockholm i domstol och begärt skadestånd för att hans grundlagsskyddade rätt till fysiskt självbestämmande har kränkts. Fallet är unikt då det är första gången som en domstol prövar om en planerad vårdåtgärd som skett utan samtycke kan leda till skadestånd.

Centrum för rättvisa mot Sverige (FRA-målet)

Sommaren 2008 anmälde Centrum för rättvisa den s.k. FRA-lagen till Europadomstolen. Detta eftersom det var tveksamt om den levde upp till Europakonventionens krav för att skydda enskildas integritet. FRA-lagen ger Försvarets radioanstalt rätt att övervaka enskildas mobiltelefoner, e-post och annan privat kommunikation som sker via internet i syfte att kartlägga yttre hot mot landet. Den 25 maj 2021 meddelade Europadomstolen sin dom i vilken det konstaterades att den svenska FRA-lagen inte uppfyller Europakonventionens krav på skydd för den personliga integriteten. Domen innebär att den svenska lagstiftningen måste ses över och blir vägledande även för andra europeiska länder som använder sig av hemlig massövervakning.

Alan McCabe mot Stockholms läns landsting

Stockholms läns landsting balsamerar varje år flera tusen avlidna personers kroppar i onödan. Det sker på rutin och utan att anhöriga informeras eller samtycker. Alan McCabe fick reda på att kroppen efter hans avlidna hustru hade balsamerats först när landstinget skickade en faktura till honom och begärde ersättning för balsameringen. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämde han landstinget med krav på skadestånd för den olagliga och kränkande hanteringen. Stockholms läns landsting har i en förlikning åtagit sig att betala begärt skadestånd.

Vårdtagare mot Västerbottens läns landsting

Enligt en dom från Umeå tingsrätt får en person i Västerbotten 10 000 kronor i skadestånd från landstinget. Landstinget hade under fyra års tid och vid 27 tillfällen läckt uppgifter till länsbons bank om var han sökt vård när han betalat patientavgiften med kontokort. På kontoutdraget hos banken stod till exempel ”psykmottagning” och ”hudmottagning”. Tusentals personer i Västerbotten har sannolikt drabbats på samma sätt – och de har mot bakgrund av domen att rätt att behandlas lika i skadeståndsfrågan, trots att landstinget förnekar ansvar.

Sjukhusfilmningen i Uppsala läns landsting

En svårt sjuk patient filmades när han vårdades i livets slutskede på Akademiska sjukhuset i Uppsala, utan att mannen eller hans anhöriga hade samtyckt till filmningen. Landstinget tillät filmningen och medverkade till att mannens dödskamp blev kommersiell TV-underhållning. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämde mannens anhöriga landstinget för kränkningen. I november 2014 fick de anhöriga rätt i hovrätten, som tillerkände dem 20 000 kr var i skadestånd.