Category

Aktuellt

Uppsatstävling: 25  000 kr till bästa examensuppsats om fri- och rättigheter

By Aktuellt

Har du skrivit examensuppsats i juridik om fri– och rättigheter? Ansök om 2018års Midander-Lönnstipendium senast den 19 oktober 2018. 

För att uppmuntra och uppmärksamma studier av fri- och rättigheter delar Centrum för rättvisa varje år ut Midander-Lönnstipendiet till den sökande som har skrivit den bästa examensuppsatsen i juridik om individuella fri- och rättigheter. 

Stipendiet uppgår till 25 000 kronor och uppsatsens ämne kan vara processrätt, skadeståndsrätt, EU-rätt, förvaltningsrätt, konstitutionell rätt och så vidare men kärnfrågan måste vara tydligt relaterad till individuella fri- och rättigheter.  

Ansökan ska innehålla uppsats och betygskopia. Uppsatsen ska omfatta 30 hp. Du skickar ansökan per e-post till alexandra.loyd@centrumforrattvisa.sesenast den 19 oktober 2018. Vill du tipsa om en uppsatsförfattare som borde få stipendiet? Maila författarens namn och lärosäte till alexandra.loyd@centrumforrattvisa.se.

Läs mer om stipendiet här.

Behandling av personuppgifter
Centrum för rättvisa är personuppgiftsansvarig för de personuppgifter som du skickar till oss i samband med din ansökan. Mer information om hur vi behandlar dina personuppgifter finns i vår personuppgiftspolicy.

Ny rapport: Så fick pizzabagaren från Jokkmokk ett absurt system på fall

By Aktuellt

En ny rapport från Centrum för rättvisa, som bygger på en granskning av 1 053 fall visar att den vägledande domen i fallet med pizzabagaren Danyar Mohammed i Jokkmokk från den 13 december 2017 och den andra dom som Migrationsöverdomstolen meddelade samma dag (de så kallade luciadomarna, MIG 2017:24 och MIG 2017:25) påtagligt har förbättrats arbetskraftsinvandrares ställning och rättssäkerhet. Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, och Johannes Forssberg, rapportförfattare och jurist på Centrum för rättvisa, skriver idag om rapporten på SvD Debatt. I artikeln konstaterar de också att förvaltningsrätterna bär ett stort ansvar för att rättstillämpningen under så lång tid kunde vara så onyanserad på området.

Ladda ner rapporten ”Så fick pizzabagaren från Jokkmokk ett absurt system på fall”.

För ungefär två år sedan började det uppmärksammas i media att arbetskraftsinvandrare utvisades på grund av bagatellartade fel och misstag från arbetsgivaren. Migrationsverket hävdade att lagen tvingade myndigheten att göra sådana bedömningar.

När Centrum för rättvisa började granska Migrationsverkets utvisningsbeslut – vilket resulterade i rapporten Arbetskraftsinvandrares rättslöshet i Sverige hösten 2016 – gjorde vi däremot bedömningen att myndighetens stränga praxis inte berodde på lagen utan på en alltför långtgående tolkning av två domar från Migrationsöverdomstolen, som är prejudikatinstans i migrationsmål.

Stiftelsen tog fallet med pizzabagaren Danyar Mohammedi Jokkmokk – som fått ett utvisningsbeslut på grund av en lönemiss på 460 kronor – till domstol för att utmana Migrationsverkets praxis. Målet var att få fram en ny vägledande dom från Migrationsöverdomstolen som klargjorde att det måste göras nyanserade helhetsbedömningar av om arbetskraftsinvandrare har haft tillräckliga anställningsvillkor.

Migrationsöverdomstolen meddelade så småningom prövningstillstånd i Danyars fall. Den 13 december 2017 kom domen. Samma dag meddelade domstolen ytterligare en dom i ett mål angående arbetstillstånd, som rörde en programmerare. Genom de båda domarna (de så kallade luciadomarna, MIG 2017:24 och MIG 2017:25) underkändes Migrationsverkets mycket stränga praxis, där varje tidigare misstag från arbetsgivaren – oavsett omfattning och orsak – ledde till att ansökningar om förlängt arbetstillstånd avslogs och arbetskraftsinvandraren utvisades. I domarna klargörs att frågan om en arbetskraftsinvandrare har haft tillräckligt goda villkor för att få fortsätta arbeta inte ska bedömas krona för krona och månad för månad utan i stället ska avgöras genom en helhetsbedömning, där orsaken till en eventuell brist beaktas liksom arbetsgivarens seriositet. Danyar fick därför stanna och arbeta vidare i Jokkmokk.

Centrum för rättvisa har i en ny rapport granskat genomslaget för luciadomarna i underrättspraxis. Granskningen, som bygger på en genomgång av 1 053 fall, visar att arbetskraftsinvandrares ställning och rättssäkerhet har förbättrats påtagligt på grund av domarna. Det är numera bara i undantagsfall som arbetskraftsinvandrare utvisas på grund av misstag från uppenbart seriösa arbetsgivare. Detta eftersom såväl migrationsdomstolarna som Migrationsverket i de allra flesta fall gör nyanserade helhetsbedömningar i enlighet med luciadomarna.

Samtidigt visar granskningen att det i två typsituationer fortfarande förekommer onödigt hårda bedömningar. Dessa fall, som känns igen från den senaste tidens medierapportering, handlar om brister i fråga om semesterförmåner och fel som begåtts av en tidigare arbetsgivare. I dessa avseenden kan det behövas ytterligare rättslig vägledning.

Fredrik Bergman, chef på Centrum för rättvisa, och Johannes Forssberg, jurist på Centrum för rättvisa och rapportförfattare, skriver idag om rapporten på SvD Debatt. I artikeln konstaterar de att en orsak till att Migrationsverkets felaktiga lagtolkning kunde leva vidare under så lång tid är att de förvaltningsrätter som prövar överklaganden i arbetstillståndsfall, migrationsdomstolarna, har brustit i sitt uppdrag genom att slentrianmässigt godta Migrationsverkets tolkning i stället för att göra självständiga bedömningar.

Ladda ner rapporten ”Så fick pizzabagaren från Jokkmokk ett absurt system på fall”.

Länk till debattartikel.

Möt våra sommarnotarier!

By Aktuellt

Hallå där, sommarnotarier på Centrum för rättvisa!

Amanda Eklund och Fredrik Thorslund arbetar under sommaren med varsitt projekt här på Centrum för rättvisa. Amanda läser juridik vid Umeå universitet och Fredrik vid Uppsala universitet. Båda är mot slutet av sina utbildningar, men har olika bakgrund och framtidsplaner. Varför sökte de sig hit och vad får de göra här?

Amanda fick upp ögonen för Centrum för rättvisa när Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, och Alexander Ottosson, forskningsstipendiat, höll en föreläsning vid Umeå universitet:

– Jag gick raka vägen hem från föreläsningen och sökte till sommarnotarietjänsten. Det tilltalar mig att Centrum för rättvisa arbetar med att identifiera problematiska rättsfrågor och sedan driver dem i domstol för att uppnå ett starkare skydd för individens fri- och rättigheter. Mitt eget intresse för fri- och rättigheter växte sig starkt efter att jag arbetat som räddningsbåtförare för Läkare utan gränser i Medelhavet. Det jag bevittnade påverkade mig djupt och väckte ett intresse för rättigheter och rättssäkerhet som jag får utlopp för i juridiken, säger Amanda.

Även Fredrik har ett stort intresse för juridiska frågor som rör individens relation till staten. Han är också intresserad av journalistikens roll i fri- och rättighetsfrågor:

– Utöver juridiken dras jag också mot journalistik. Som jag ser det arbetar Centrum för rättvisa någonstans i gränslandet däremellan. Rättighetsfrågornas genomslag bygger förstås på att myndigheter och domstolar respekterar fri- och rättigheternas juridiska ställning, men även på att frågorna diskuteras och lyfts fram i den allmänna debatten, säger Fredrik som efter sin tid på Centrum för rättvisa ska praktisera som ledarskribent på LT.

Som sommarnotarier driver Amanda och Fredrik varsitt projekt som rör situationer där enskilda människors rättigheter hamnar i kläm i den offentliga maktutövningen. Projekten handlar dels om att utreda och kartlägga ett visst samhällsproblem, dels om att identifiera enskilda fall där Centrum för rättvisa skulle kunna göra en konkret insats för att komma till rätta med det aktuella problemet.

Vi på Centrum för rättvisa vill passa på att rikta ett stort tack till våra skarpa och engagerade sommarnotarier för deras fina insatser under sommaren!

Europadomstolen godkänner FRA-lagen – men anser att skyddet för enskildas integritet kan stärkas

By Aktuellt

Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg har prövat om den svenska FRA-lagen lever upp till Europakonventionens krav för att skydda individens fri- och rättigheter. Foto: Council of Europe

Sommaren 2008 anmälde Centrum för rättvisa den s.k. FRA-lagen till Europadomstolen. Detta eftersom det var tveksamt om den levde upp till Europakonventionens krav för att skydda enskildas integritet. Klagomålet till Europadomstolen bidrog till att riksdagen snabbt skrev om lagen för att stärka enskildas integritet vid signalspaning. Europadomstolen har idag godkänt den uppdaterade FRA-lagen, men framför samtidigt viss kritik och framhåller att lagstiftningen kan förbättras i ett antal avseenden.

– Det är bra att vi nu har fått detta besked från Europadomstolen. Signalspaning ingår som ett viktigt led i Sveriges underrättelseverksamhet. Det har funnits ett stort allmänintresse i att det klargörs om FRA-lagen, som möjliggör hemlig övervakning av enskildas kommunikation i stor skala, innehåller tillräckliga rättssäkerhetsgarantier för att skydda individens fri- och rättigheter, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa.

Europadomstolen framhåller i sin dom att FRA:s signalspaning innebär ett ingrepp i enskilda människors integritet, men att ingreppet kan rättfärdigas av hänsyn till statens intresse av att bedriva försvarsunderrättelseverksamhet. Europadomstolens samlade bedömning är att den uppdaterade FRA-lagen innehåller tillräckliga rättssäkerhetsgarantier för att Sverige ska anses ha uppfyllt de minimikrav som följer av Europakonventionen. Europadomstolen framhåller dock att lagstiftningen kan förbättras i flera avseenden för att stärka skyddet för enskildas integritet.

Det är framförallt i två avseenden som Europadomstolen framför kritik. För det första anser Europadomstolen att det finns frågetecken kring skyddet för enskildas integritet i fall där Sverige överlämnar inhämtad underrättelseinformation till andra stater eller internationella organisationer. I dessa fall innehåller lagen inte en tillräckligt tydlig reglering. För det andra anser Europadomstolen att det är en brist att den statliga tillsynsmyndigheten SIUN inte behöver motivera sina beslut när den prövar klagomål från enskilda som misstänker att de har övervakats. Detta innebär att det i praktiken inte är möjligt för enskilda att få reda på om deras kommunikation har övervakats av FRA.

– Europadomstolens dom innebär att FRA-lagen anses leva upp till de minimikrav som gäller enligt Europakonventionen, men visar samtidigt att lagstiftningen kan förbättras för att enskilda ska få ett fullgott skydd för den personliga integriteten. Sverige bör inte balansera på gränsen till vad som kan strida mot grundläggande mänskliga rättigheter, och det får förutsättas att regeringen tar till sig av de synpunkter som Europadomstolen för fram, avslutar Fredrik Bergman.

Bakgrund

Försvarets radioanstalt, FRA, har sedan en lång tid tillbaka bedrivit signalspaning mot trådlös kommunikation i etern, t.ex. radio- och satellitkommunikation, som ett led i Sveriges försvarsunderrättelseverksamhet. För att FRA:s signalspaning skulle hänga med i den tekniska utvecklingen föreslogs våren 2007 en lagändring som gav myndigheten möjlighet att spana även i trådburen kommunikation, dvs. den kommunikation som sker via internet och mobiltelefoni. Under sommaren 2008 utlöste lagförslaget en intensiv debatt om statlig övervakning och personlig integritet.

Kort efter att riksdagen röstat igenom den ursprungliga versionen av FRA-lagen den 18 juni 2008 kom en dom från Europadomstolen som underkände en liknande lagstiftning i Storbritannien. I domen ställde Europadomstolen upp ett antal kriterier för att signalspaning ska kunna godtas, som det var uppenbart att den svenska lagstiftningen inte levde upp till. Domen gjorde det tydligt att Europakonventionens krav inte hade beaktats i tillräcklig mån när den ursprungliga FRA-lagen togs fram. Centrum för rättvisa vände sig därför till Europadomstolen för att få besked om den svenska lagen innehöll tillräckliga rättssäkerhetsgarantier för enskilda.

Även den svenska regeringen insåg att det dåvarande regelverket inte levde upp till de krav som Europakonventionen ställde, och föreslog därför snabbt ett antal lagändringar som syftade till att stärka integritetsskyddet vid signalspaning. Men även efter den uppdaterade FRA-lagen, som trädde i kraft i december 2009, kvarstod ett antal frågor om hur lagstiftningen levde upp till Europakonventionens krav.

Europadomstolen ställde i processen ett antal riktade frågor till den svenska regeringen, både om den ursprungliga versionen av FRA-lagen och den uppdaterade. Europadomstolen ansåg dock i sin dom att det inte fanns skäl att pröva den ursprungliga versionen av lagstiftningen, utan nöjde sig med att pröva den uppdaterade FRA-lagen, där större hänsyn hade tagits till Europakonventionens skydd för grundläggande fri- och rättigheter.

Europadomstolens dom blir slutgiltig inom tre månader från det att den meddelades, om ingen av parterna begär att målet ska prövas av Europadomstolen i stor sammansättning.

Frågor om fallet besvaras av Centrum för rättvisas chef, Fredrik Bergman (fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se).

___________________________________

Läs Europadomstolens dom här (engelska).

Läs mer om fallet här.

The Strasbourg Court upholds Swedish legislation on secret surveillance – but considers that the protection of individuals’ privacy rights can be improved

By Aktuellt
The Strasbourg Court upholds Swedish legislation on secret surveillance – but considers that the protection of individuals’ privacy rights can be improved. Photo: Council of Europe

In July 2008, the Centre for Justice (Centrum för rättvisa), a Swedish public interest law firm, challenged the Swedish act on signals intelligence surveillance (the FRA Act) before the European Court of Human Rights in Strasbourg. The Centre asked the Court to assess whether the FRA Act provided adequate safeguards to meet the minimum standards under the European Convention on Human Rights. Due to the complaint, the Swedish Parliament introduced an amended version of the FRA Act in 2009, in order to better safeguard the individual’s right to privacy. Today, the Strasbourg Court upheld the amended version of the FRA Act while voicing some criticism and maintaining that there is still scope for improvements.

We are pleased to finally have received the judgment from the European Court of Human Rights in this case. Signals intelligence form an important part of Sweden’s defence intelligence operations, but it also permits large-scale secret surveillance of private communications. For this reason, there was a significant public interest in getting clarity on whether the FRA Act provided adequate safeguards for the protection of individual rights and freedoms, says Fredrik Bergman, head of the Centre for Justice.

The Strasbourg Court holds in its judgment that the signals intelligence conducted by the FRA (the Swedish Defence Radio Establishment) interferes with the individual’s right to privacy under Article 8 of the European Convention, but considers that the interference can be justified with respect to the state’s interest in conducting defence intelligence operations for national security reasons. The Court’s overall assessment is that the amended FRA Act provides such adequate and sufficient guarantees against arbitrariness and risk of abuse in order to allow for the conclusion that Sweden complies with the minimum requirements under the European Convention on Human Rights. Nevertheless, the Court found certain shortcomings in the system, and notes that there is scope for improvement with regard to the protection of the individual’s right to privacy.

The Strasbourg Court levels criticism against the FRA Act in two main respects. First, the Court holds that the regulation of the communication of personal data to other States and international organisations is not sufficiently clear. Second, the Court considers it a flaw that the state supervisory body, the Foreign Intelligence Inspectorate, SIUN, is not required to provide reasons for its decisions when reviewing complaints from individuals who suspect that they have been subject to surveillance. This means that, in practice, it is impossible for individuals to ascertain whether their communications have been intercepted by the FRA.

– The judgment from the European Court of Human Rights clarifies that the FRA Act complies with the minimum safeguards of the European Convention, but it also indicates that the regulatory framework can be improved to provide better protection of the right to privacy. It must be assumed that the Swedish Government will now take the Court’s observations on board, says Fredrik Bergman.

Background

The Swedish Defence Radio Establishment, the FRA, has been conducting signals intelligence surveillance in radio waves for a long time as part of Sweden’s defence intelligence operations. To keep pace with technological developments, the signals intelligence regime was extended in 2008 to also cover surveillance in cables, i.e.internet and mobile communication – which was not allowed under the previous legislation. During the summer of 2008, this new legislation caused an intense public debate in Sweden on state surveillance and privacy rights.

Shortly after the Swedish Parliament passed the FRA Act on the 18thof June 2008, the Strasbourg Court found a violation of the right to privacy in a case against the United Kingdom, which had similar legislation. In its judgment, the Court set out a number of criteria for when signals surveillance could be allowed and justified under the European Convention. The FRA Act clearly failed to meet several of these criteria and it became evident that the requirements of the European Convention had not been properly accounted for when the act was considered. The Centre for Justice thus decided to challenge the Swedish signals intelligence regime before the Strasbourg Court to get an assessment of whether the Swedish legislation provided sufficient safeguards for the protection of individual rights.

The Swedish Government also acknowledged the problems with the first version of the FRA Act and, relatively quickly, amended the act in order to strengthen the protection of fundamental rights. Still, even with the amendments, a number of questions with regard to the legislation’s compliance with the European Convention remained.

The Strasbourg Court, which only examines a fraction of all complaints, considered that there were sufficient grounds for an examination of the complaint even after the amendments and communicated the case with the Swedish Government. While the cases was pending the Court asked the Government to clarify how individual privacy rights were safeguarded in the context of signals intelligence surveillance and if all of the requirements of the European Convection had been met.

Today’s judgment will become final within three months unless one of the parties request that the case be referred to the Grand Chamber.
_____________________________________

For questions on the case, please contact Fredrik Bergman, head of the Centre for Justice (fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se). 

Europadomstolen godkänner FRA-lagen – men anser att skyddet för enskildas integritet kan stärkas

By Aktuellt

Sommaren 2008 anmälde Centrum för rättvisa den s.k. FRA-lagen till Europadomstolen. Detta eftersom det var tveksamt om den levde upp till Europakonventionens krav för att skydda enskildas integritet. Klagomålet till Europadomstolen bidrog till att riksdagen snabbt skrev om lagen för att stärka enskildas integritet vid signalspaning. Europadomstolen har idag godkänt den uppdaterade FRA-lagen, men framför samtidigt viss kritik och framhåller att lagstiftningen kan förbättras i ett antal avseenden.

– Det är bra att vi nu har fått detta besked från Europadomstolen. Signalspaning ingår som ett viktigt led i Sveriges underrättelseverksamhet. Det har funnits ett stort allmänintresse i att det klargörs om FRA-lagen, som möjliggör hemlig övervakning av enskildas kommunikation i stor skala, innehåller tillräckliga rättssäkerhetsgarantier för att skydda individens fri- och rättigheter, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa.

Europadomstolen framhåller i sin dom att FRA:s signalspaning innebär ett ingrepp i enskilda människors integritet, men att ingreppet kan rättfärdigas av hänsyn till statens intresse av att bedriva försvarsunderrättelseverksamhet. Europadomstolens samlade bedömning är att den uppdaterade FRA-lagen innehåller tillräckliga rättssäkerhetsgarantier för att Sverige ska anses ha uppfyllt de minimikrav som följer av Europakonventionen. Europadomstolen framhåller dock att lagstiftningen kan förbättras i flera avseenden för att stärka skyddet för enskildas integritet.

Det är framförallt i två avseenden som Europadomstolen framför kritik. För det första anser Europadomstolen att det finns frågetecken kring skyddet för enskildas integritet i fall där Sverige överlämnar inhämtad underrättelseinformation till andra stater eller internationella organisationer. I dessa fall innehåller lagen inte en tillräckligt tydlig reglering. För det andra anser Europadomstolen att det är en brist att den statliga tillsynsmyndigheten SIUN inte behöver motivera sina beslut när den prövar klagomål från enskilda som misstänker att de har övervakats. Detta innebär att det i praktiken inte är möjligt för enskilda att få reda på om deras kommunikation har övervakats av FRA.

– Europadomstolens dom innebär att FRA-lagen anses leva upp till de minimikrav som gäller enligt Europakonventionen, men visar samtidigt att lagstiftningen kan förbättras för att enskilda ska få ett fullgott skydd för den personliga integriteten. Sverige bör inte balansera på gränsen till vad som kan strida mot grundläggande mänskliga rättigheter, och det får förutsättas att regeringen tar till sig av de synpunkter som Europadomstolen för fram, avslutar Fredrik Bergman.

Bakgrund

Försvarets radioanstalt, FRA, har sedan en lång tid tillbaka bedrivit signalspaning mot trådlös kommunikation i etern, t.ex. radio- och satellitkommunikation, som ett led i Sveriges försvarsunderrättelseverksamhet. För att FRA:s signalspaning skulle hänga med i den tekniska utvecklingen föreslogs våren 2007 en lagändring som gav myndigheten möjlighet att spana även i trådburen kommunikation, dvs. den kommunikation som sker via internet och mobiltelefoni. Under sommaren 2008 utlöste lagförslaget en intensiv debatt om statlig övervakning och personlig integritet.

Kort efter att riksdagen röstat igenom den ursprungliga versionen av FRA-lagen den 18 juni 2008 kom en dom från Europadomstolen som underkände en liknande lagstiftning i Storbritannien. I domen ställde Europadomstolen upp ett antal kriterier för att signalspaning ska kunna godtas, som det var uppenbart att den svenska lagstiftningen inte levde upp till. Domen gjorde det tydligt att Europakonventionens krav inte hade beaktats i tillräcklig mån när den ursprungliga FRA-lagen togs fram. Centrum för rättvisa vände sig därför till Europadomstolen för att få besked om den svenska lagen innehöll tillräckliga rättssäkerhetsgarantier för enskilda.

Även den svenska regeringen insåg att det dåvarande regelverket inte levde upp till de krav som Europakonventionen ställde, och föreslog därför snabbt ett antal lagändringar som syftade till att stärka integritetsskyddet vid signalspaning. Men även efter den uppdaterade FRA-lagen, som trädde i kraft i december 2009, kvarstod ett antal frågor om hur lagstiftningen levde upp till Europakonventionens krav.

Europadomstolen ställde i processen ett antal riktade frågor till den svenska regeringen, både om den ursprungliga versionen av FRA-lagen och den uppdaterade. Europadomstolen ansåg dock i sin dom att det inte fanns skäl att pröva den ursprungliga versionen av lagstiftningen, utan nöjde sig med att pröva den uppdaterade FRA-lagen, där större hänsyn hade tagits till Europakonventionens skydd för grundläggande fri- och rättigheter.

Europadomstolens dom blir slutgiltig inom tre månader från det att den meddelades, om ingen av parterna begär att målet ska prövas av Europadomstolen i stor sammansättning.

Frågor om fallet besvaras av Centrum för rättvisas chef, Fredrik Bergman (fredrik.bergman@centrumforrattvisa.se).

___________________________________

Läs Europadomstolens här.
Läs mer om fallet här.

Centrum för rättvisa står upp för individen genom att driva rättsprocesser och delta i debatten om rättighetsfrågor.

Centrum för rättvisa bildades 2002 som en ideell och oberoende aktör med uppdrag att värna enskildas fri- och rättigheter. Sedan dess har Centrum för rättvisa steg för steg etablerat sig som Sveriges ledande organisation på detta område. Läs mer om Centrum för rättvisa här.

Följ oss på:
Facebook
Twitter
Instagram

Sanna Rayman och Tomas Billing nya ledamöter i Centrum för rättvisas styrelse

By Aktuellt

Sanna Rayman och Tomas Billing har utsetts till ledamöter i Centrum för rättvisas styrelse. Foto på Tomas Billing: David Lagerlöf.

Styrelsen för Centrum för rättvisa har utsett journalisten Sanna Rayman och företagsledaren Tomas Billing till nya styrelseledamöter. 

Sanna Rayman är debattchef på tidningen Dagens Samhälle och fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Hon har tidigare bland annat arbetat som ledarskribent på Svenska Dagbladet.

Tomas Billing är civilekonom och verkställande direktör på Nordstjernan. Han har flera styrelseuppdrag i näringslivet, bland annat som ordförande i NCC AB.

Staffan Persson utträdde ur Centrum för rättvisas styrelse den 17 april 2018. Vid styrelsens sammanträde samma dag avtackades han för sina utomordentliga insatser för Centrum för rättvisa.

Centrum för rättvisas styrelse ansvarar för stiftelsens ekonomi och bestämmer vilka rättsfall som verksamheten ska driva. Ledamöterna arbetar ideellt och erhåller inget arvode.

I styrelsen ingår sedan tidigare Tomas Nicolin (ordförande), Viveka Ekberg, Thomas Gür, Paula Röttorp, Kristoffer Löf och Fredrik Bergman.

Centrum för rättvisa är en oberoende och ideell stiftelse som värnar individens fri- och rättigheter genom att driva rättsfall, anordna utbildning och delta i samhällsdebatten. Verksamheten finansieras genom gåvor och bidrag från enskilda.

Sanna Rayman och Tomas Billing nya ledamöter i Centrum för rättvisas styrelse

By Aktuellt
Sanna Rayman och Tomas Billing har utsetts till ledamöter i Centrum för rättvisas styrelse. Foto på Tomas Billing: David Lagerlöf.

Styrelsen för Centrum för rättvisa har utsett journalisten Sanna Rayman och företagsledaren Tomas Billing till nya styrelseledamöter. 

Sanna Rayman är debattchef på tidningen Dagens Samhälle och fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Hon har tidigare bland annat arbetat som ledarskribent på Svenska Dagbladet.

Tomas Billing är civilekonom och verkställande direktör på Nordstjernan. Han har flera styrelseuppdrag i näringslivet, bland annat som ordförande i NCC AB.

Staffan Persson utträdde ur Centrum för rättvisas styrelse den 17 april 2018. Vid styrelsens sammanträde samma dag avtackades han för sina utomordentliga insatser för Centrum för rättvisa.

Centrum för rättvisas styrelse ansvarar för stiftelsens ekonomi och bestämmer vilka rättsfall som verksamheten ska driva. Ledamöterna arbetar ideellt och erhåller inget arvode.

I styrelsen ingår sedan tidigare Tomas Nicolin (ordförande), Viveka Ekberg, Thomas Gür, Paula Röttorp, Kristoffer Löf och Fredrik Bergman.

Centrum för rättvisa är en oberoende och ideell stiftelse som värnar individens fri- och rättigheter genom att driva rättsfall, anordna utbildning och delta i samhällsdebatten. Verksamheten finansieras genom gåvor och bidrag från enskilda.

Vi rekryterar två jurister!

By Aktuellt

Vill du ägna dig åt principiellt viktiga rättsprocesser som dessutom skapar debatt? Centrum för rättvisa söker nu två jurister – välkommen med din ansökan!

Centrum för rättvisa står upp för individens fri- och rättigheter genom att driva rättsprocesser och delta i debatten om rättighetsfrågor. Sedan starten år 2002 har vi drivit fler än 250 rättsfall, haft framgång i cirka 90 procent av fallen och fått 18 prejudicerande vinster i de högsta juridiska instanserna.

Verktyget i det dagliga arbetet är det juridiska skydd för fri- och rättigheter som finns i lagar, grundlagar, Europakonventionen och EU-rätten. På Centrum för rättvisa driver vi främst skadeståndsprocesser i allmän domstol, men vi driver även mål i förvaltningsdomstol och i specialdomstolar.

Vi söker nu två jurister – en biträdande jurist och en forskningsstipendiat – som vill bli en del av vårt team. Läs om skillnaden mellan att vara biträdande jurist och forskningsstipendiat samt om hur du söker nedan.

För båda rollerna söker vi dig som:

  • Har tagit juristexamen/jur.kand. med mycket goda resultat.
  • Har ett par års erfarenhet från domstol och/eller advokatbyrå (tingstjänstgöring är meriterande).
  • Har en stor arbetskapacitet och ett gott omdöme.
  • Är en skicklig jurist och en god kommunikatör.
  • Är kreativ och en duktig skribent.
  • Har ett starkt engagemang för individens fri- och rättigheter.

Centrum för rättvisa har sitt kontor i Stockholm med sex medarbetare. Vi erbjuder en stimulerande arbetsmiljö, ett stort nätverk och bra anställningsvillkor.

Forskningsstipendiat
Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål ger årligen ut ett stipendium på 300 000 kronor till en jurist i syfte att finansiera ett års verksamhetsanknuten forskning om konstitutionell rätt, europarätt eller processrätt hos Centrum för rättvisa.

Stipendiet är personligt och skattefritt. Forskningsstipendiaten arbetar tillsammans med Centrum för rättvisas jurister och forskningen ska ha en praktisk inriktning med anknytning till vår verksamhet. Stipendiaten uppträder inte som ombud för Centrum för rättvisas klienter i domstol, utan ägnar i stället sin huvudsakliga tid åt ett forskningsprojekt som vi kommer överens om gemensamt.

Biträdande jurist
På Centrum för rättvisa arbetar i huvudsak heltidsanställda processjurister. Rollen som biträdande jurist innebär bland annat att du får vara ombud för enskilda i rättsprocesser mot det allmänna samt talesperson för fallet i media. Eftersom det ligger i Centrum för rättvisas uppdrag att granska myndigheter och informera enskilda om deras rättigheter ägnar du även tid åt att granska olika delar av offentlig verksamhet och skriva rapporter.

Heltidstjänsten inleds med en provanställning som sedan övergår i en tillsvidareanställning. Centrum för rättvisa tillämpar individuell lönesättning och har kollektivavtalsenliga försäkringar för sina anställda.

Hur du söker
Sista ansökningsdag är den 28 juni 2018 och vi kallar löpande till intervjuer. Preliminärt tillträde är den 13 augusti 2018 eller efter överenskommelse. Ansökan ska innehålla personligt brev, CV med bifogade referenser och betyg från juristprogrammet. Det ska framgå av ditt personliga brev om du ansöker om forskningsstipendiet eller om du söker tjänsten som biträdande jurist, eller båda. Om du söker forskningsstipendiet får du gärna lämna förslag på forskningsprojekt i din ansökan.

Ansökan skickas per e-post till Alexandra Loyd, alexandra.loyd@centrumforrattvisa.se. Om du har frågor är du välkommen att kontakta Alexandra Loyd per e-post eller på 073-767 92 73.

Centrum för rättvisa är personuppgiftsansvarig för de personuppgifter som duskickar till oss i samband med din ansökan. Mer information om hur vi behandlar dina personuppgifterfinns i vår personuppgiftpolicy.

Varmt välkommen!

Vinst i Migrationsöverdomstolen för Andrei Myslivets – ny vägledande dom stärker rättssäkerheten för arbetskraftsinvandrare

By Aktuellt
Isoleringsmontören Andrei Myslivets vann i Migrationsöverdomsstolen mot Migrationsverket och får, tillsammans med sin hustru, permanent uppehållstillstånd i Sverige. Klicka för högupplöst bild. Foto: Linus Meyer.

Migrationsöverdomstolen har idag bestämt att Centrum för rättvisas klient Andrei Myslivets ska beviljas permanent uppehållstillstånd på grund av arbete. Andrei får därmed rätt mot Migrationsverket som ansåg att han skulle utvisas på grund av påstådda semester- och lönebrister. Migrationsöverdomstolen slår fast att Andreis anställningsvillkor vid en helhetsbedömning har uppfyllt lagens krav. Domen är vägledande och kommer att få betydelse för ett stort antal arbetskraftsinvandrare som riskerar utvisning i liknande fall.

Läs Migrationsöverdomstolens dom här.

– Migrationsöverdomstolen klargör att den viktiga princip som slogs fast i fallet med pizzabagaren Danyar Mohammed om att mindre misstag från seriösa arbetsgivare inte ska leda till att arbetskraftsinvandrare utvisas ska tillämpas i fler fall än vad som tidigare har framgått. Det här är en bra dom som ytterligare stärker arbetskraftsinvandrares rättssäkerhet i Sverige, säger Fredrik Bergman, ombud för Andrei Myslivets och chef för Centrum för rättvisa.

När Andrei Myslivets ansökte om fortsatt arbetstillstånd i Sverige efter att ha arbetat här som isoleringsmontör sedan 2012 beslutade Migrationsverket att han och hans hustru skulle utvisas ur Sverige.

Migrationsverket hänvisade dels till att Andreis lön under tre månader hade understigit det s.k. försörjningskravet på 13 000 kr, dels till att det av hans lönespecifikationer inte gick att utläsa att han hade haft semester år 2012, och dels till att hans månadslön – även om den var kollektivavtalsenlig – under vissa månader hade understigit den lön som arbetsgivaren hade angett i de anställningserbjudanden som låg till grund för arbetstillstånden.

Migrationsöverdomstolen hänvisar i sin dom till vad den uttalade i målet med pizzabagaren Danyar Mohammed (MIG 2017:25) om att frågan om arbetskraftsinvandrare har haft kollektivavtalsenliga villkor inte kan bedömas månad för månad utan ska avgöras genom en helhetsbedömning.

Domstolen slår sedan fast att ett liknande synsätt ska gälla även vid bedömningen av om lönen har motsvarat försörjningskravet och vid bedömningen av semesterförmåner.

Migrationsöverdomstolen framhåller att det – även om särskild försiktighet ska gälla med att godta avvikelser från försörjningskravet – inte är rimligt om möjlighet till undantag från utvisning helt saknas bara för att en persons månadslön någon eller några gånger har understigit 13 000 kronor.

Eftersom det i Andreis fall rörde sig om endast tre månader under fyra år, och eftersom han kunnat lämna förklaringar till att lönen varit låg under dessa månader, anser Migrationsöverdomstolen att försörjningskravet vid en helhetsbedömning har varit uppfyllt.

När det sedan gäller semesterförmånerna så konstaterar Migrationsöverdomstolen att det faktum att Andreis lönespecifikationer inte utvisar något semesteruttag under 2012 – trots att han uppgett att haft semester – har berott på rent administrativt misstag från arbetsgivarens sida och därför inte kan läggas till grund för utvisning.

Vad slutligen gäller skillnaden mellan lönen i anställningserbjudandet och den lön som Andrei fick utbetald så konstaterar Migrationsöverdomstolen att varje skillnad i det avseendet inte kan läggas till grund för avslag och utvisning. Om det finns godtagbara förklaringar till skillnaden och lönen fortfarande är kollektivavtalsenlig ska tillstånd ändå beviljas.

Skälet till att Andrei inte hade haft exakt den månadslön som arbetsgivaren uppgett i anställningserbjudandet var att Andrei, i likhet med många andra i hans bransch, hade rörligt lön som varierade beroende på hur mycket han arbetade varje månad. Månadslönen i anställningserbjudandet hade därför byggt på en uppskattning.

Migrationsöverdomstolen bedömde att Andrei hade lämnat en godtagbar förklaring även i det här avseendet, och ansåg att Migrationsverket också på denna punkt hade saknat skäl att utvisa Andrei Myslivets och hans hustru.

Migrationsöverdomstolens slutsats blev alltså att Andrei Myslivets och hans hustru får stanna i Sverige. Eftersom Andrei har förvärvat en stark anknytning till arbetsmarknaden beviljas båda permanenta uppehållstillstånd.

– Migrationsöverdomstolen ger ny vägledning i tre olika frågor: det gäller betydelsen av mindre avvikelser från försörjningskravet, semestervillkor och anställningserbjudande. Enligt domstolen ska samtliga villkor bli föremål för en nyanserad helhetsbedömning. Detta innebär att fler arbetskraftsinvandrare än tidigare kommer slippa utvisning på grund av små fel eller misstag som beror på arbetsgivaren, avslutar Fredrik Bergman.

Centrum för rättvisa företrädde Andrei Myslivets och hans hustru i Migrationsöverdomstolen. I migrationsdomstolen företräddes de av advokat Katrin Eisen, Advokatfirman Lars Gagnér AB, som också hjälpte dem med överklagandet till Migrationsöverdomstolen.

___________________________

Läs mer om fallet här.
Läs mer om Andrei Myslivets fall i tidningen Arbetet, ”Högsta instans prövar om isoleringsmontör får stanna”, 2017-08-24

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!