Sofia Sundströms myndighetsärende blev liggande på hög i ett år och elva månader. Efter att hon stämt staten med hjälp av Centrum för rättvisa konstaterade tingsrätten att väntetiden stred mot Europakonventionen.
Målet gick sedan hela vägen till Högsta domstolen som under våren 2026 friade staten. Högsta domstolen konstaterade att upp till två års väntan på beslut inte strider mot rätten till prövning inom skälig tid.
”Ett bakslag för rättighetsskyddet i Sverige – som i förlängningen riskerar att skada förtroendet för rättsstaten och förvaltningen”, sa Fredrik Bergman Evans, chef för Centrum för rättvisa, i samband med Högsta domstolens dom.
– Mitt ärende lades bara på hög. Det hände ingenting under nästan två år. Det var enormt frustrerande och skapade en väldig osäkerhet. Jag kan inte förstå hur det kan vara godtagbart, säger Sofia Sundström.
Under våren 2018 ansökte Sofia Sundström om strandskyddsdispens hos Värmdö kommun för att bygga en bastu och en brygga på sin fastighet. Kommunen beviljade dispensen, men Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade att överpröva beslutet för bryggan. Ärendet blev sedan liggande på hög i ett år och elva månader utan att länsstyrelsen vidtog någon åtgärd. När handläggningen väl påbörjades tog det bara en vecka för länsstyrelsen att fatta beslut om att upphäva dispensen.
Sofia Sundström är inte ensam om att ha drabbats av långsam handläggning. Att enskilda drabbas av långsam handläggning är ett återkommande problem hos svenska myndigheter. År 2023 fick Justitieombudsmannen (JO) in över 1 000 klagomål avseende långsam handläggning, vilket motsvarar tio procent av alla anmälningar till JO det året. Under 2024 fick JO in 930 klagomål om långsam handläggning.
Sofia Sundström är inte heller ensam om att ha drabbats av Länsstyrelsen i Stockholms läns långsamma handläggning. Länsstyrelsen har sedan mitten på 2010-talet fått upprepad och allvarlig kritik för långa väntetider. Eftersom enskilda enligt Europakonventionen har en rätt att få sitt ärende prövat ”inom skälig tid” har Centrum för rättvisa tidigare hjälpt makarna Rauha och Rudolf Karlsson att stämma staten för att ha fått vänta tre år på länsstyrelsens beslut. I det fallet medgav staten att handläggningstiden varit oskälig och makarna tillerkändes därför skadestånd.
Centrum för rättvisa har också kontaktat 300 fastighetsägare som drabbats av länsstyrelsens långa handläggningstider med information om att de skulle kunna ha rätt till skadestånd. Till följd av Centrum för rättvisas informationsinsats vände Sofia Sundström och ett 60-tal andra fastighetsägare sig till Justitiekanslern med skadeståndskrav för att utkräva ansvar för långsam handläggning. Men sedan i vart fall 2012 har JK haft inställningen att det först är när en myndighet varit passiv i två år eller mer som det kan bli fråga om en rättighetsöverträdelse. Det höll JK fast vid när den tog ställning till kraven och därför avslog JK samtliga krav avseende ärenden som legat på hög i kortare tid än två år, däribland Sofia Sundströms.
Med hjälp av Centrum för rättvisa har Sofia Sundström utmanat JK:s orimliga ställningstagande och stämt staten för brott mot Europakonventionens rätt till prövning inom skälig tid. I januari 2024 vann hon i Stockholms tingsrätt, som underkände JK:s praxis och konstaterade att väntetiden i hennes fall var oacceptabel.
Hovrätten, vartill staten överklagade, valde i sin tur att ändra domen och fria staten från ansvar. Enligt hovrätten fick handläggningstider om upp till två år per instans generellt godtas, oavsett om myndigheterna arbetar med ärendet under den tiden eller förhåller sig helt passiva.
Sofia Sundström överklagade domen vidare till Högsta domstolen som i en dom den 12 juni 2026 konstaterade att den utdragna väntetiden inte stred mot Sofia Sundströms rätt till prövning inom skälig tid. Staten frias därför från ansvar och slipper betala skadestånd till Sofia Sundström.
”Stilleståndet i länsstyrelsens handläggning var visserligen klart längre än vad som kan anses godtagbart. Justitiekanslern har också riktat kritik mot länsstyrelsen för detta. Att handläggningen tog så lång tid var dock […] inte tillräckligt allvarligt för att det ska anses innebära att staten har gjort sig skyldig till en överträdelse av artikel 6.1 i Europakonventionen”, skriver Högsta domstolen i sin dom.
– Det är ett bakslag för rättighetsskyddet i Sverige, som i förlängningen riskerar att skada förtroendet för rättsstaten och förvaltningen, säger Fredrik Bergman Evans, chef för Centrum för rättvisa, som företrätt Sofia Sundström i processen mot staten tillsammans med juristerna Elmer Jonstoij Berg och Erik Scherstén.
Sofia Sundström överklagar Stockholms tingsrätts dom till Svea hovrätt och begär högre skadestånd. Hon anför att det är viktigt att även hovrätten prövar Justitiekanslerns praxis.
Sofia Sundström överklagar hovrättens dom till Högsta domstolen. Hon anför att hovrättens dom innebär en väsentligt förändrad syn på Europakonventionens ställning och funktion i svensk rätt och ett avsteg från såväl subsidiaritets- och effektivitetsprincipen som konventionens karaktär av en europeisk minimistandard.
Högsta domstolen avslår Sofia Sundströms ersättningsanspråk. Enligt Högsta domstolen har den utdragna väntetiden inte varit tillräckligt allvarlig för att innebära en överträdelse av rätten till prövning inom skälig tid.
